Böcker, marknadsplaner, norrländskt UFO och en njutande råbock

Dagen rasar iväg, som vanligt, och man får ligga i för att hinna med. Så här långt har jag ändå hunnit med en del. Ljudboken (Idag kan det kvitta) är registrerad och uppladdad. Därutöver är ytterligare två E-böcker av ”externa” författare publicerade, och Belvida Bell förlag kan lite stolt erbjuda böcker av 22 olika författare, utöver oss själva. Apropå böcker börjar vi också få en uppfattning om hur stor vår kommande fantasy novellantologi Löftet kommer att bli. Drygt 400 sidor!

Vidare apropå böcker ser det ut att kunna bli ytterligare några marknader att delta på för vår del den kommande sommaren.

För övrigt gick det ju rätt så bra i fotoklubbens månadstävling, med temat UFO. Intressant tema som triggade kreativiten. En Norrländsk insjö och vår skrivbordslampa fick bli mitt UFO, men det var med enbart en poängs skillnad den lyckades komma först.

Sen är det onekligen skönt att ha sysselsättning så man åtminstone stundvis kan få glömma bort allt skit som händer i vår omvärld just nu.
Onekligen kunde jag nästan känna lite avund, när jag såg råbocken som förnöjsamt låg och vilade i solskenet i vår trädgård.

Nu kommer En värdig efterträdare

Berättelsen om övermagikern Karl Geus i Irrydien svårigheter att finna en värdig efterträdare i tid innan Asha kommer för att hämta honom till de mörka dimensionerna, är klar! Eller nåt. Berättelsen är i varje fall skriven, och ska korrekturläsas. Planen är i varje fall att den här sjunde novellen i serien Berättelser från Thiramaar ska komma ut nu under november.

Novellen är en vidareutveckling av händelser i romanen Dödsgudinnans stenar.

Legender från Thiramaar – Trettio år!

I berättelserna har världen Thiramaar funnits i evighet … eller nåt. Vi har ju sett berättelser som sträcker sig åtminstone mer än tvåtusen år tillbaka i tid. Men det handlar ju egentligen bara om när människorna dök upp där. Det vet ju alla att kaldinierna funnits där i alla tider. Men oavsett hur det nu än är med det, så är i alla fall berättelserna om den här världen yngre än så. Trots att de nu faktiskt fyller hela trettio år!

Den 19 februari 1994 skrevs de första berättande raderna om Thiarien, som ju är ett av länderna i den här världen. Då i form av första kapitlet till Gudarnas spira, boken som skrevs först, men vid utgivningen ändå blev bok nummer två.

Och tro mig – du har ingalunda läst sista legenden om Thiramaar ännu! Det kommer mer!

Detta jubileum firas med ett erbjudande som inte går att missa!

Våra julnoveller

Med tiden har det blivit ganska många julnoveller! Flera av dom vi gett ut, har sitt ursprung från den trevliga traditionen ”Julsageträffar” som vi varit delaktiga i varje år sen 2011.

Kartritaren och örnen

Del 5 i serien ”Det händer i Thiramaar” finns ute nu i internethandeln och på streamingtjänster.

Timphani, den lille kaldiniern hoppas på en gynnsam samlardag. Svamp och örter men istället stöter han på en havsörn som han får telepatisk kontakt med. Kaldiniernas förmåga att samtala med djuren är medfödd. Örnen Vura är i nöd och behöver hjälp omedelbart.
Ska han lyckas hjälpa sin vän? Vuras tacksamhet innebär en stor gåva för Timphani.

Från sjuttiotalets Malmö till Thiramaar

Efter att i skrivandet befunnit mig i sjuttiotalets Malmö och Casablanca nu i sådär åtta månader, har jag nu tagit plats, kanske i Cornizendos tidsmaskin, och rest till Thiramaar. Befinner mig sålunda i året 1496 enligt thiramaarisk tideräkning, och kan därmed åter ge mig hän att skapa nya berättelser i Legender från Thiramaar. Det är med andra ord en del noveller och Ashas sten som gäller nu en tid framöver.

Julsagan klar – ”Luna flyttar hem”

Idag frångick jag mina principer när det gäller julmusik! Ingen julmusik före första advent! Men för att få inspiration att kunna fullfölja årets julsaga, gjorde jag ett undantag. Så med Moody Blues härliga julplatta ”December” i högtalarna, kunde jag förvisso med god hjälp av kärleken färdigställa julsagan, som blir mitt bidrag att läsa upp på den årliga julsageträffen dagen innan lucia!
(Bilderna symboliserar lite av vad den handlar om, men har också varit en del av inspirationen)

En tur till Slottsstaden, igen, och en kväll med inspirationsfilmer!

Denna grå novemberdag var det dags för ännu ett besök i Slottsstaden i Malmö för ännu en behandling. Nu känns det som att det handlar om ett besvärligt sökande. Finns inte så värst mycket kvar, och det är ju hela meningen med det. Nu har jag fem beviljade besök kvar, och det känns nog som att det kommer att räcka med det.

På kvällen avsatte vi tid åt att titta på film, lite för att förhoppningsvis kunna hitta lite inspiration till min julsaga som jag försöker få till. Det betyder dock inte att det är någon julfilm vi tittat på. Sånt sparar vi absolut till julmånaden.