Första dagen på Malmö Pride avklarad. Eftersom vi var först på plats fick vi privilegiet att välja plats först. Väl etablerade tog vi en tur ner mot Södra Förstadsgatan, och sedan in på Triangelns köpcenter där jag skulle handla ryggsäck. Passade på att ta en ”extra frukost” med räkmacka hos Ambrosia café, innan vi intog vår plats på tredje våningen.
Resultatet från denna dag får vi helt klart beteckna som bra. Men trots Pride så är det så här långt fantasy-böckerna som gått bäst.
Utöver bokförsäljningen så är en stor behållning alla möten med alla trevliga och spännande människor.
Möt oss på Malmö Pride – vi signerar och säljer böcker och bokmärken. Tider: Onsdag 13:00 – Pride House Öppnar. Utställarområdet öppet till 20:00 Torsdag och Fredag 10:00-20:00 utställarområdet öppet
MIDSOMMARERBJUDANDE! Idag kan det kvitta – Min självbiografiska bok, signerad och klar! Pris 110 kr inkl. porto! Gäller till och med den 30 juni 2023. EXTRA BONUS! Beställ före kl. 12.00 Midsommardag – Pris 100 kr inkl. porto! Beställ via mejl – perabl@outlook.com (du måste ha svensk adress)
Återigen har media skrivit om ångerfall inom transvården. GP har en artikel med rubriken ”Ellen och Mikael ångrar att de genomgick könsbyten”! Artikeln är låst, så jag har inte möjlighet att läsa innehållet. Men rubriken räcker för att väcka min irritation. Åter igen har media ensidigt visat på exempel av så kallade ångerfall inom transvården. Varför måste media lägga ner så mycket skrivande resurser på att berätta om transpersoner som ångrat sig?! Cirka 60 personer ges årligen nytt juridiskt kön i Sverige. Av dem är det möjligen en handfull som ångrar sig. Visst, det är illa! Men det man åstadkommer med denna enkelriktade uppmärksamhet på ångerfallen är att man skapar en bild av att mer eller mindre alla som genomgår någon form av könskorrigering ångrar sig. Därmed spelar man alla motståndare, transfober etc. rakt i händerna! Istället borde media verkligen balansera debatten och skriva om alla oss som faktiskt är nöjda med vår transition. Tyvärr ser inte transfoberna lika nyktert på den här uppmärksamheten. För dem blir det bara en bekräftelse på deras redan skeva ignoranta uppfattning. I deras värld ska det inte läggas några pengar alls på transvården, och med medias snedvridna uppmärksamhet kring en handfull ångerfall får de vatten på sin kvarn. Det är riktigt illa.
Idag hölls åter Litteraturrundan i Karups Nygård, och vi deltog med våra böcker. Presentation av Snezanas Skarvkvinnan som kom ut på Internationella Kvinnodagen, och som handlar om en stark kvinna. Sedan en ganska ingående presentation också av min självbiografiska Idag kan det kvitta. De här båda böckerna uppmärksammades glädjande nog också alldeles extra av Ystads Allehanda. För övrigt presenterade vi självklart även serien Det hände vid Skärsjön och min Legender från Thiramaar. Och några böcker sålde vi också. En bra dag i Karup, med andra ord. Och hemma igen kunde vi njuta en stund på altanen.
Idag var åter en sån där dag då väckarklockan dikterade villkoren (förvisso på min order). Först en tur till Ystad och lasarettet för uppföljande skiktröntgen efter den långvariga lunginflammationen i januari-februari förra året. Mest för säkerhets skull, rekommenderat av röntgenavdelningen.
Efter detta körde jag direkt till Malmö, där jag landade hos St Jakobs glass, för en smarrig Skagenmacka på stenugnsbakat bröd och en kopp kaffe. Spenderade sedan några timmar där med skrivande, och kom faktiskt ytterligare en bit på vägen med manuset Kalla mig Anna. Na-No-Wri-Mo är slut på söndag, och jag när en fåfäng tanke om att kanske vara klar med råmanuset då! Med tanke på resterande veckas olika engagemang känns den tanken förvisso mest fåfäng! Men man behöver ju drömmar och att ha ambitioner är ju heller inte negativt. Kunde även kosta på mig en hyfsat lång promenad ner mot Ribershus och sedan även genom ett svagt vårgrönt Slottsparken, just som molnen långsamt vänligen lämnade lite plats åt solen.
På det var det dags för ännu ett besök på Regementsgatan 7, där jag för övrigt passade på att skänka ett ex av mina memoarer, som tack för hittills väldigt bra behandling.
Den här veckan känns lite som att man laddar batterierna, inför nästa vecka då röntgen, epilering, Krattan, Bildkampen och logoped står på Att Göra-listan. Det blir en tur till Ystad, två till Malmö och en till Sjöbo. Den här veckan var vi på möte med kommunen Fritidsutvecklare. För övrigt är det hemma som gäller hela den här veckan. Det betyder ju dock inte att man suttit med armarna i kors. Har sammanställt och förberett på fotoklubbens hemsida, resultatet av Bildkampen 2023. Men viktigast av allt är att jag blivit klar med korrekturarbete av Sommaren i Skärsjön, och vi är därmed ett steg närmare utgivning av andra delen i sviten Det hände vid Skärsjön. I övrigt har det mest handlat om Anna, och nu ska jag dessutom även ge mig på en ”Ungdjävel…”. Ja, det handlar om böcker … vad trodde ni?! Mitt aktuella Na-No-Wri-Mo-projekt och ett korrekturuppdrag. För övrigt kan jag konstatera att vissa effekter av ett inlägg på hemsidan i mitten av februari, tydligen kom av sig och rann ut i sanden. Den här veckan har vi kunnat ta vår eftermiddagsfika för första gången för den här säsongen på altanen. Och just idag är det 27 år sedan jag använde snus för sista gången.
Att skrivandet är en stor passion hos mig, är det förmodligen ingen som kan ta miste på nu mer. Jag har alltid älskat att skriva, och sen ett antal år tillbaka har också skrivandet allt mer tagit över helt på bekostnad av fotointresset. En stor del av skrivandet är också all research man behöver göra. Vare sig jag skriver fantasy eller verklighetsbaserat eller feelgood, så är jag mån om att det ändå ska finnas någon form av trovärdighet i min berättelse. Just nu arbetar jag med en feelgood/hbtq/historisk-roman, som utspelar sig främst under första halvan av sjuttiotalet. Eftersom romanen till vissa delar är baserad på mitt eget liv, finns det också en hel del musik med i berättelsen. Därför blev den extra guldgruva att hitta en spellista på Spotify som innehåller just musik från första halvan av sjuttiotalet. Men i researcharbetet finns flera tämligen enkla och banala företeelser som exempelvis hur användandet av Knorrs Aromatkrydda har sett ut. Fann till min förvåning att det är långt många fler än bara jag själv som periodvis levt på mackor eller knäckebröd med smör och Aromat. Från det är steget förvisso nästan gigantiskt till Vicente Marinos spöfiskade tonfisk från Bisqayabukten. Ändå är det exakt det jag också har med i min berättelse. Förvisso bara en liten detalj i den delikatessbutik min huvudkaraktär arbetar i, men ändå viktig.
Kort och gott kan nog sägas att den här romanens verklighetsbaserade delar bygger på spridda delar ur mitt liv, såväl som upplevda företeelser. Sen har jag naturligtvis blandat friskt. Dock är det väldigt inspirerande att skriva på det viset. Det blir tillbakablickar och lite ingående närstudier av företeelser som till och med jag ibland nästan trott varit bortglömda. På gott och på ont. Men skrivandet har den smått magiska effekten – man kan glida ut i lite nostalgiska drömmar och förvisso ibland lite ofrivilliga törnar. Men medan man skriver flyter man med tillsammans med sina karaktärer – som ibland är fiktiva, ibland rentav jag själv, ibland någon annan. Och så kan jag konstatera att jag ligger bra på det när det gäller Na-No-Wri-Mo!
Vi gick in i veckan med sommartiden för ögonen! Sen har väl vädret kanske inte ansträngt sig nämnvärt för att förstärka den känslan. Men vi trivs ändå. Äntligen är ljuset med oss – May the light be with you – ja, jag vet, det var ”the force” … men jag kan väl få lov att fantisera lite …! I övrigt har det väl varit en vecka lite som alla andra. Färgat hår gav anledning till en skräckfylld stund efter en glimt i spegeln som gav den, lyckligtvis, felaktiga bilden av att jag drabbats av en snabbt växande cancerprick på bröstet. Men det var ju bara lite hårfärg. Fick ytterligare respons på mina memoarer, från en av de som, åtminstone förr i tiden, känt mig bäst. I det viktigast av allt uppmuntrande ord, och likaså en bekräftelse på att min relation med föräldrarna varit känd inte bara för mig själv.
Behovet att röra lite mer på sig, fick ett skapligt utlopp med en promenad på drygt 1o km i Snogeholm, samma dag som jag varit på Vårdcentralen för ännu en spruta vars syfte är att dämpa och rentav stoppa den hormoniella påverkan i min kropp jag inte vill ha. Samma dag kom ett brev med remiss från Folktandvården till en efterlängtad behandling, som framöver förhoppningsvis kan ge mig mer anledning att le.
För övrigt har stor del av denna sommartidsvecka handlat om fortsatt arbete med Anna, vilket innebär ett utökat researcharbete kring Malmö under tidigt sjuttiotal. En tid där bland annat fars gamla foton kommit till användning, där jag till och med hittat en flygbild från 1971 över det område i Slottstaden som var mitt hem under åtta år mellan 1973 och 1981.
Och så har Idag kan det kvitta landat hos en recensent.
Skrivandet löper på! Just nu är det Anna som gäller. Alltså min fiktiva roman, som delvis bygger på delar av mitt eget liv. Blir nästan lite nostalgiskt när idéerna leder fram till företeelser som simpla maträtter jag och några kompisar brukade laga till på lördagarna när vi ville göra det lite extra festligt – tonfiskris! En i sig ganska simpel maträtt, bestående självklart av tonfisk, som man fräste en stund på stekjärn tillsammans med svamp, skivade tomater, eventuellt lite lök, soya och några skvättar lättöl. Sen rörde man ner riset och blandade. Klart för servering! Enkelt, men gott! Fattig tonåringsmiddag en lördagkväll på sjuttiotalet. Det dyker hela tiden upp sådana där små detaljer under skrivandet, som blir till lite intressanta tillbakablickar på en svunnen tid.
Sen är det extra spännande att skriva roman som utspelar sig i början av sjuttiotalet i mitt Malmö, med allt vad det innebär. Mycket research, koll av olika delar av stan, gräva i mitt eget minne, och inte minst en hel del nostalgi. Men det gäller ju också att vara historiskt korrekt. Började faktiskt skriva om att min huvudkaraktär fick en bostad på Lugnet. Tills jag insåg att Lugnet på sjuttiotalet mest handlade om så kallade bombhål. Har även en liten livsmedelsaffär belägen i centrala Malmö i min berättelse, vilken är starkt inspirerad av delikatessbutiken Lundbladhs Delikatesser (tror jag den hette), som en gång låg på hörnan Kalendegatan och Baltzarsgatan. En speciell livsmedelsbutik jag ofta var i som ”bud på stan” under mina år på AB Skånska Cementgjuteriet. Det var en sådan där butik jag själv aldrig skulle ha råd att handla hos under de åren, men de olika varukorgar jag fick hämta där, gjorde att man dräglade åtskilliga gånger. Nu gillar jag starkt att kunna väva in dessa upplevelser i mitt skrivande.
Andie Lindskog 