Bowie-podden – So far!

Sen slutet av april i år har jag med stort intresse följt Bowie-podden, ledd av Sebastian Borg. En musikpodd skapad i Malmö där man går igenom varje utgivet album av David Bowie.

För mig som inbiten musiknörd är det nästan en självklarhet att följa detta. Trots att jag egentligen i ärlighetens namn inte följt Bowies musik så där slaviskt som en sann idoldyrkare. Jag hade min Bowie-period på sjuttiotalet, då en hel vägg i mitt livs första lägenhet var tapetserad med bilder av Bowie! Mina närmaste vänner kallade mig Båvi – eller nåt och vi sminkade oss med blixtar och medaljonger i ansiktet varje lördag när det var fest. Men någonstans runt albumet David Live från 1974 började det ebba ut. Jag fortsatte köpa hans album, men när Lodger kom 1979 tappade jag det. Efter den har jag förvisso, till viss del, fortsatt följa hans musik, men långt ifrån allt. Och nu när jag lyssnar på Sebastian Borgs podd inser jag att det faktiskt är väldigt mycket jag missat.

Jag tycker fortfarande att David Bowies absoluta storhet låg under tidigt sjuttiotal. För mig är Ziggy stardust, Hunky Dory, Aladdin Sane, Diamond dogs, Space Oddity och The man who sold the world några av de i särklass bästa album som någonsin getts ut. Och tveklöst åtminstone Bowies bästa. För mig personligen har just de albumen betytt så oerhört mycket, och jag kan texterna till de allra flesta låtarna från dessa albumen utantill. Till och med den nio minuter långa Cygnet Committee från Space Oddity.

Men – Bowie-podden har fört med sig flera intressanta detaljer. För det första har vi fått ta del av flera intressanta fakta kring de hittills femton avverkade albumen som åtminstone för mig varit okända. Dels har podden fått mig att uppmärksamma och faktiskt upptäcka även senare spår av mästaren jag inte ens hört tidigare, och som jag verkligen gillar. Och jag kommer absolut att fortsätta följa den här podden till sista avsnittet. Förutom av tydligt intresse, så också av något slags märklig känsla av att jag nästan är skyldig Bowie detta, efter allt vad hans tidiga musik betytt för mig.

Fredagsfika

Denna fredag har jag varit på min trettiosjunde epilering, med koncentration på överläppen. Ajaj … men man får stå ut. Å andra sidan innebar den efterföljande fikaträffen med min gamla kompis / kusin ett utmärkt skäl att stå ut med behandlingen. Så befriande och positivt att bara få sitta ner och över en god fika på favoritstället St Jakobs stenugnsbageri, prata obehindrat och öppet med någon som faktiskt är genuint intresserad.

Berörande självbiografi!

Ett oönskat barn som alltid haft känslan av att inte höra till, inte passa in och inte få vara den jag önskade vara. Mobbad, ensam och aldrig kramad och därtill i en bubbla där den bristande självsäkerheten och ständiga rädslan gjorde det omöjligt för mig att förlika mig med vem jag innerst inne är.

Musik har alltid varit viktigt i mitt liv, och en av favoriterna är David Bowie. Särskilt under första halvan av sjuttiotalet. Hans text ”not sure if I’m a boy or a girl…” från Rebel rebel, och hans på gamla dar uttalade kloka ord – Aging is an extraordinary process where you become the person you always should have been – är talande för hur jag känner.

Kan mina memoarer vara av intresse för någon att läsa? Ja, jag tror faktiskt det. Den är mitt livs sanna historia. Det är en bok som berör på djupet och gör skillnad.
Läs mer här!
Sagt om boken

”Detta är en bok som gör skillnad! Jag och min familj går just nu igenom ett virrvarr av känslor och tankar i och med att ett av våra barn ser sig som transperson, och står i kö för vidare utredning.
Boken berörde mig djupt och jag rekommenderar verkligen att ni läser den!” /Åsa

”Det får aldrig kvitta hur ett barn behandlas, att en människa förvägras sina drömmar och förhindras att vara den de är! Läs boken!” /Agneta

Happy Pride & Birthday

Tredje dagen på Malmö Pride är förbi – tyvärr!

Man kan tänka sig att det här med att stå (eller sitta) och försöka sälja böcker i tio timmar tre dagar i streck kan bli väldigt drygt. Just av den anledningen hade jag min laptop med mig, och tänkte använda all ”dötid” åt att skriva. Men det har inte blivit skrivet särskilt mycket. Vi har sålt böcker, bokmärken och talat för vårt skrivande och knutit intressanta kontakter. Mött spännande människor och bara trivts i den färgglada positiva stämningen i stolthetens hus. Så mycket glädje och positiv anda!

Nu är det dags att börja planera för Malmö Pride 2024.

Efter dessa färgglada dagar var det perfekt att avsluta med mexikansk födelsedagsmiddag på Los Arcos snett över gatan vid Triangelen.

Malmö Pride – Dag Ett

Första dagen på Malmö Pride avklarad. Eftersom vi var först på plats fick vi privilegiet att välja plats först. Väl etablerade tog vi en tur ner mot Södra Förstadsgatan, och sedan in på Triangelns köpcenter där jag skulle handla ryggsäck. Passade på att ta en ”extra frukost” med räkmacka hos Ambrosia café, innan vi intog vår plats på tredje våningen.

Resultatet från denna dag får vi helt klart beteckna som bra. Men trots Pride så är det så här långt fantasy-böckerna som gått bäst.

Utöver bokförsäljningen så är en stor behållning alla möten med alla trevliga och spännande människor.

Och i morgon är en ny Pride-dag!

Möt oss på Malmö Pride 2023

Möt oss på Malmö Pride – vi signerar och säljer böcker och bokmärken.
Tider:
Onsdag 13:00 – Pride House Öppnar. Utställarområdet öppet till 20:00
Torsdag och Fredag 10:00-20:00 utställarområdet öppet

Midsommarerbjudande!

MIDSOMMARERBJUDANDE!
Idag kan det kvitta – Min självbiografiska bok, signerad och klar!
Pris 110 kr inkl. porto!
Gäller till och med den 30 juni 2023.
EXTRA BONUS! Beställ före kl. 12.00 Midsommardag – Pris 100 kr inkl. porto!
Beställ via mejl – perabl@outlook.com
(du måste ha svensk adress)

Media snedvrider debatten!

Återigen har media skrivit om ångerfall inom transvården. GP har en artikel med rubriken ”Ellen och Mikael ångrar att de genomgick könsbyten”! Artikeln är låst, så jag har inte möjlighet att läsa innehållet. Men rubriken räcker för att väcka min irritation. Åter igen har media ensidigt visat på exempel av så kallade ångerfall inom transvården. Varför måste media lägga ner så mycket skrivande resurser på att berätta om transpersoner som ångrat sig?! Cirka 60 personer ges årligen nytt juridiskt kön i Sverige. Av dem är det möjligen en handfull som ångrar sig. Visst, det är illa! Men det man åstadkommer med denna enkelriktade uppmärksamhet på ångerfallen är att man skapar en bild av att mer eller mindre alla som genomgår någon form av könskorrigering ångrar sig. Därmed spelar man alla motståndare, transfober etc. rakt i händerna!
Istället borde media verkligen balansera debatten och skriva om alla oss som faktiskt är nöjda med vår transition. Tyvärr ser inte transfoberna lika nyktert på den här uppmärksamheten. För dem blir det bara en bekräftelse på deras redan skeva ignoranta uppfattning. I deras värld ska det inte läggas några pengar alls på transvården, och med medias snedvridna uppmärksamhet kring en handfull ångerfall får de vatten på sin kvarn. Det är riktigt illa.

Litteraturrundan 2023

Idag hölls åter Litteraturrundan i Karups Nygård, och vi deltog med våra böcker. Presentation av Snezanas Skarvkvinnan som kom ut på Internationella Kvinnodagen, och som handlar om en stark kvinna. Sedan en ganska ingående presentation också av min självbiografiska Idag kan det kvitta. De här båda böckerna uppmärksammades glädjande nog också alldeles extra av Ystads Allehanda. För övrigt presenterade vi självklart även serien Det hände vid Skärsjön och min Legender från Thiramaar. Och några böcker sålde vi också. En bra dag i Karup, med andra ord.
Och hemma igen kunde vi njuta en stund på altanen.

Röntgen, fika, skrivstund och skön vårpromenad … bland annat!

Idag var åter en sån där dag då väckarklockan dikterade villkoren (förvisso på min order). Först en tur till Ystad och lasarettet för uppföljande skiktröntgen efter den långvariga lunginflammationen i januari-februari förra året. Mest för säkerhets skull, rekommenderat av röntgenavdelningen.

Efter detta körde jag direkt till Malmö, där jag landade hos St Jakobs glass, för en smarrig Skagenmacka på stenugnsbakat bröd och en kopp kaffe. Spenderade sedan några timmar där med skrivande, och kom faktiskt ytterligare en bit på vägen med manuset Kalla mig Anna. Na-No-Wri-Mo är slut på söndag, och jag när en fåfäng tanke om att kanske vara klar med råmanuset då! Med tanke på resterande veckas olika engagemang känns den tanken förvisso mest fåfäng! Men man behöver ju drömmar och att ha ambitioner är ju heller inte negativt. Kunde även kosta på mig en hyfsat lång promenad ner mot Ribershus och sedan även genom ett svagt vårgrönt Slottsparken, just som molnen långsamt vänligen lämnade lite plats åt solen.

På det var det dags för ännu ett besök på Regementsgatan 7, där jag för övrigt passade på att skänka ett ex av mina memoarer, som tack för hittills väldigt bra behandling.