Skärsjön och Regementsgatan
Idag kom Tillbaka till Skärsjön – tredje och avslutande delen i sviten Det hände vid Skärsjön, från tryckeriet. I tid inför den kommande helgens Litteraturrunda. Alltid lika spännande och inspirerande att få packa upp och få se sina egna böcker i tryck.
För övrigt har jag varit vid Regementsgatan i Malmö igen.
Necroquartz och andra smärtlindrande tankar … eller nåt!
Det har gått drygt en månad sedan jag senast besökte Slottsstaden. Främst kanske för att det funnits en mängd andra engagemang som kommit emellan. Cirka 45 minuters behandling, då man gärna vill försöka flyta bort i tankar för att glömma bort att det gör lite ont. Så jag anstränger mig och försöker tänka ut lite lämpliga fakta kring dödsgudinnan Ashas magiska stenar. Som till exempel att de består av det sällsynta materialet necroquartz. Liksom att jag kan behöva fakta kring vilka magiska effekter de har, och varför det finns ett girigt intresse bland diverse ljusskygga individer att komma över dessa stenar. Ibland fungerar det rätt bra att liksom flyta ut i konstruktiva tankar. Bristen i sammanhanget är att man inte har möjlighet att anteckna något, så man måste förlita sig till minnet.
För övrigt ser det fortfarande ut som en krigszon på Regementsgatan! Och så denna dag … när Sveriges riksdag äntligen nått fram till beslut i frågan om juridiskt kön. En fråga som SD och KD vill ”utreda mer”, trots att den utretts och diskuterats i sjutton år! Förhala vore det mer korrekta ordet i det sammanhanget!
Årlig hälsokontroll, skrivtid och trevlig fikastund
Var på min årliga summering av lämnade prover, som alla visade genomgående positiva resultat! Fritt fram och fortsätta som hittills, med allt vad det innebär. Parkerade i Västra Hamnen min vana trogen cirka en halv timme för tidigt. Checkade in mitt besök och slog upp en kopp Cappuccino. Fick komma in direkt, så kaffet fick följa med. Alltid bra att vara i god tid, för det här innebar att jag var klar ungefär den tidpunkt jag annars skulle varit där. Extra kul dessutom att min läkare köpte två av mina böcker!
Eftersom jag på stränga order av väckarklockan hade fått ta mig upp ur sängen redan kvart i sex, var det särskilt efterlängtat med scones och kaffe hos favoritstället St Jakob på Regementsgatan efter detta.
Sen hade jag gott om tid att arbeta med korrektur fram till ett nytt trevligt möte med eftermiddagsfika.
Sanningen!
Sanningen!
Apropå den osmakliga debatten som pågår just nu, där diverse kulturpersoner, skilda politiker etc. blandar sig och kräker ur sig synpunkter som helt saknar relevans, och som i sorgligt stor utsträckning följer högerpopulisternas inskränkta resonemang, måste jag yttra mig!
Försök föreställa dig att leva i stort sett hela ditt liv, utan att ha någon riktig möjlighet att verkligen leva så som du själv känner borde vara det rätta!
Försök föreställa dig att tvingas sitta nertryckt i en stol mittemot en utredande läkare, som innehar den fullständiga makten att med sitt personliga tyckande, bestämma vad som är rätt och riktigt för dig och ditt liv. Försök också föreställa dig känslan när hans synpunkter blir avgörande för att du helt enkelt får fortsätta ett liv mer eller mindre gömt bakom nerdragna rullgardiner. Med följden att illvilliga och nyfikna människor i din omgivning obekymrat sprider rykten om dig, som viskar att du är suspekt, konstig, och fan vet om du inte rent av är en sån som gillar barn, eller nåt!
Medan allt det i grund och botten handlar om att du haft oturen att födas i en könsroll du aldrig känt dig bekväm i!
Försök föreställa dig hur det känns att bli utmålad som något groteskt, något samhällsfarligt, rentav potentiell våldtäktsperson eller pedofil, helt utan någon som helst grund!
När det enda man vill är att få lov att vara den man känner inom sig, och alltid har känt, att man är. Ingenting i ens personlighet är på något vis till skada för någon annan. Det enda, men ack så oerhört viktiga resultatet av att få denna frihet, är att man får känna sig hel och att man därmed kan få leva som en lyckligare människa!
Vad exakt i det är det som alla ni motståndare till den föreslagna lagförändringen känner er så förbannat hotade av?!
Vårkänning och en allmänt hygglig vecka!
I lördags fick vi en svag antydan om vår. Fyllde fyra stora krukor med jord och ett bra lager med majskorn! Allt för att få det där fräscha härliga ”popcorngräset” att dekorera altanen med. Perfekt växt för oss som älskar att ha grönska omkring oss, men samtidigt är lite värdelösa på odling. Temperaturen mitt på dan tillät faktiskt även vistelse på altanen under segeldukstaket. Kunde sitta där och korrekturläsa ett ovanligt långt novellmanus – drygt 14 000 ord – som vi har publicerat under söndagen.
För övrigt kan väl detta ändå ses som en bra avrundning på en vecka med avklarad deklaration, fakturering och även sammanställning inför utbetalning av royalties. Till det ett värmande och oväntat omdöme om mina Thiramaar-böcker, positivt besked om vårt deltagande på Sjöbo Marknad. Och så andra delen i utredningen kring mitt liv som förhoppningsvis leder till något positivt i slutänden. Ren tillfällighet, men ändå ett avgörande som löper parallellt med det beslut som förväntas tas i Riksdagen den 17 april, och som alldeles för många förståsigpåare har åsikter om.
Mitt liv på en White Board-tavla!
Idag fick jag hela mitt liv sammanfattat på en White Board-tavla. Det är ett av de ”nödvändiga” stegen för att jag ska få lov och leva mitt liv så som jag vill. Men vem har egentligen rätten att bestämma över hur du ska leva ditt liv?! Fundera på den frågan några ögonblick. Skulle du tycka det var ok om du inte tilläts vara den person du känner att du är, för att samhället har bestämt vissa kriterier som säger att du ska vara X eller Y? Det är grovt beskrivet vad det handlar om för oss som landar under diagnosen könsdysfori. Det är därför det blir så förbannat frustrerande att höra alla förståsigpåare som tar till de mest inskränkta argument för att stoppa lagförslaget som handlar om en lättnad i transvården!
Fundera ett ögonblick … Om en sådan lag hade funnits lika länge som Sverige tillåtit könskorrigerande operationer, hade jag sluppit leva större delen av mitt vuxna liv bakom fördragna rullgardiner. Jag hade kunnat få ett ID som hade stämt överens med den jag är och upplever mig vara.
Jag vet vem jag är – vad jag är – har vetat i stort sett hela mitt liv. Ändå har jag tvingats hålla mitt rätta jag undangömt av rädsla och skamkänslor, för att samhället är som det är, och har varit.
Det krävs styrka att våga stå upp för sitt rätta jag. En styrka jag lyckats samla först de senaste tiotalet år.
Det är jag oerhört tacksam för.
Samtidigt känns det som att alla åren innan dess lite gått förlorade.
En spännande dag och en kreativ skrivkväll
En dag som varit minst sagt annorlunda med ett spännande teamsmöte under dagen. Har även skrivit till några bibliotek för att försöka förmå dem att få in lite fler av våra böcker. Och med kvällens fortsatta korrekturarbete med Dödsgudinnans ögonstenar har detlöpt på riktigt bra. Har faktiskt avverkat nio kapitel under kvällen. Det har handlat om kvinnlig magikeraspirant, tokig trollkarl och dessutom kaldiniern Robia som råkar träffa Elana på Kracaastska kompaniet. Och romanen växer ytterligare för varje dag som går.
Min del i Internationella Kvinnodagen!
Internationella Kvinnodagen är det som gäller idag den 8 mars! Men egentligen skulle alla årets 365 dagar (366 i år och alla andra skottår) vara kvinnodagar. Den här dagen som kommit till för att uppmärksamma ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen. Det är sorgligt att det ens ska behövas! Och jag då?! Ja, jag har haft oturen att födas som motsatsen, men större delen av mitt liv har jag strävat och önskat att få tillhöra ”den andra sidan”. Jag har aldrig klarat av att identifiera mig med det manliga. Jag har alltid hatat när folk omkring mig benämnt mig som ”man”. Jag avskyr tillrop som ”hallå mannen” eller ”Andie my man” och så vidare. Eller ännu grövre, som det jag fick höra en gång på åttiotalet på min dåvarande arbetsplats; ”Du är fan den enda med tillräckligt mycket kuk för att kunna säga ifrån”! Jo, jag kunde säkert säga till ledningen på det jobbet exakt vad jag tänkte och tyckte. Har aldrig varit rädd för det. Men det handlade definitivt inte om vad jag har mellan benen. Snarare ett tänk om vad som är rätt och riktigt!
Kort och gott har jag alltid haft svårt att fullt ut kommunicera med män. Har aldrig klarat den manliga jargongen, och har alltid känt mig mest hemma i kommunikationen och umgänget med kvinnor. För några år sen då jag på allvar ”kommit ut” summerade en av mina kvinnliga vänner det hela klart och tydligt – du tänker som en kvinna! Det omdömet ser jag helt och hållet som en komplimang. Och även om jag inser att det finns biologiska kvinnor som inte alls gillar ”såna som jag” står jag ändå fullt och fast stadigt på barrikaden och hyllar internationella kvinnodagen, idag precis som alla andra år. Även om jag i grund och botten tycker det är sorgligt att denna dagen ens behövs.
Då, nu och framåt!
På plats i god tid som vanligt, så det blev utrymme för en kort promenad. Eller, det kunde blivit lite längre, om det inte hade blåst så förbaskat kallt. Kan hoppas på lite behagligare väder nästa gång. Fast det på kartan ser ut lite som att jag gått på vatten. Men det var ändå roligt att återse ytterligare ett område jag tillbringat många arbetstimmar på i mitt liv. Skeppsbron där bland annat tobaksaffären jag på den tiden frekventerade ganska ofta. Stormgatan där Postens paketexpedition låg på 70-talet, liksom det fik vi brukade handla bullar till frukosten på Skånska Cementgjuteriets vaktmästeri. Kolgahuset och Öresundshuset varifrån jag idag från översta våningen kunde beskåda min gamla arbetsplats på Utställningsgatan, Plast & Papper, som numer är en parkeringsplats. Kunde också förundrat notera att den enkla lunchrestaurangen på Hans Michelsens gata fortfarande finns kvar. Där man ofta åt lunch med Rikskuponger på åttiotalet.
Andie Lindskog 