Kategori: Idag kan det kvitta

Publicerat den

Midsommar 2024 – femtio år senare …

Midsommar i all stillhet, i lugn och ro hemma tillsammans med kärleken! Det är det som passar bäst idag. För femtio år sen såg det helt annorlunda ut. Vilt festande som för min del till midsommar sjöng på sista versen. Överdrivet mycket alkohol, slocknad på en gräsmatta och dyr taxiresa tillbaka till stan. I takt med att nykterheten började återinträda i tillvaron blev det en promenad till nattöppen pizzeria med en kär vän, där beslutet togs om en förändrad tillvaro. Åtskilliga sammanbrott och flera djupsinniga funderingar och flertalet kraschade relationer, femtiotalet år senare befinner jag mig där jag är nu – fri! Vägen har varit lång och krokig, men sen tretton år tillbaka har den vägen äntligen rätats ut.

Jag är den jag är, och alltid har varit. Skillnaden nu och då är att jag vågar stå för det fullt ut, i sällskap och stöd av min kärlek. Glad Midsommar!

Tillägg – Midsommarstången är våra tyska grannars skapelse, som alltid sätter lite extra krydda på midsommarn i vårt ”kvarter”.

Publicerat den

Midsommarfrukost – Fox-kolor och öl

För exakt 50 år sedan!

Ur ”Idag kan det kvitta” – Midsommar 1974

Det var en tillvaro med mycket festande, som nådde sin kulmen kring midsommar.
Olle, en av kompisarna i gänget hade problem hemma med en alkoholiserad far, och gjorde vad han kunde för att slippa vara hemma. Jag tyckte synd om honom, och under en tid lät jag honom bo hos mig. Kvällen innan midsommarafton besökte vi pizzerian på Lilla Torg som då var en av ett fåtal i stan. Efter pizzan begav vi oss sent på kvällen ner till Malmös ”Riviera”, Ribersborg eller Ribban som det kallas. Där satt vi halva natten och lyssnade till vågornas skvalpande, snackade skit och drack öl.
Fram på morgontimmarna hördes ett rejält brak.
”Va fan var det?!” utbrast vi båda nästan i mun på varandra.
Vi reste oss försiktigt och kikade över grästuvorna mot det hållet ljudet kommit.
”Nån jävel har gjort inbrott i kiosken”, sa Olle.
”Fan!” sa jag. ”Vad gör vi?”
”Sitter kvar här och väntar tills dom har försvunnit”, tyckte Olle.
”Ja, det är nog säkrast.”
Det var fullt dagsljus, och vi avvaktade kanske en halvtimme innan vi försiktigt började bege oss hemåt. När vi kom fram till kiosken besannades våra misstankar. En av glasrutorna var krossad, och cigaretthyllan var tömd. Olle gick försiktigt fram till det krossade glaset.
”Olle!” sa jag. ”Skit i det. Vi sticker.”
Han greppade en mindre plastspann och började springa, och jag hängde på.
Väl hemma hos mig fick jag se vad han tagit. En plastspann full med Fox-kolor i varierande smaker.
Lagom berusade stupade vi båda i säng och slocknade antagligen direkt. Ingen av oss ägnade en tanke åt att anmäla inbrottet.
När vi vaknade vid middagstid, konstaterade jag snabbt att vi hade glömt att handla något att äta till frukost.
Så vår midsommarfrukost blev istället Fox-kolor och öl.

Publicerat den

Hälsokoll, shopping, böcker och en del annat!

Åter igen dags för en tur till Malmö, i egentligen två ärenden. Det första till SUS och en hälsokoll.

Efter detta till Triangelen för en extra frukost med scones, Philadelphiaost och björnbärsmarmelad och kaffe. Sen blev det en liten, men rätt kostsam, shoppingtur i köpcentrat. Kostar förvisso att man på senare år fått ett växande intresse för kläder.

För övrigt har den här veckan inneburit flera viktiga händelser. Söndagen ägnades åt att färdigställa inlagan till Dödsgudinnans stenar, så att den därmed kunde skickas till tryck på måndagen. Vi har tagit hem nästan samtliga återstående exemplar av min självbiografi från Förlagssystem, för att bereda plats för en andra upplaga. Och också för att ha tillräckligt många böcker i lager inför Malmö Pride, som vi i dagarna dessutom har undertecknat avtal med beträffande vårt deltagande där 3-5 juli.

För övrigt har jag på allvar kommit igång med den femte delen av Legender från Thiramaar, fått mejl från ”kusinen i USA”, haft besök av en nära kompis och haft ett nytt intressant zoom-möte som syftar till att skapa utbildningsmaterial.

Men viktigast av allt denna vecka – har kunnat fira att det är tretton år sedan vi första gången träffades IRL!

Publicerat den

En intensiv vecka – det är så här det är att vara pensionär!

Vi har av och till ett väldigt morgontrött fiber. Vissa morgnar är det väldigt segt, och hastigheten för nerladdning är långt under vad vi betalar för. Men efter sådär uppemot en halvtimme kommer det igång, och det känns liksom ändå som att man behöver vara lite accepterande. Jag menar, jag är inte precis världens mest alerta tiden efter att jag just stigit upp. Hur som helst är det ju tur att det rättar till sig. Med tanke på att jag haft att göra under dagen, med publicering av nya E-böcker, bokföring av royalties, uppdatering av författarpresentationer på Belvida Bells hemsida, samtidigt som datorn arbetat för fullt med backup av alla mina filer i bakgrunden, man vet aldrig vad den där jävla Putin hittar på, så behövs onekligen all kraft vi kan få ut av fibernätet.
Jag lämnar en intensiv vecka bakom mig, med några riktigt fullspäckade arbetsdagar, med bland annat filminspelning till ett spännande projekt, och ett flertal nya spännande författarsamarbeten för Belvida Bell,
och ägnar kvällen åt att koppla av med lite mer arbete med Dödsgudinnans sten. Det betyder att resten av kvällen ägnas, självklart, åt aktiviteter som ligger långt bort från det där de kallar Mello! Samtidigt som jag laddar för den kommande veckans väldigt viktiga och spännande händelser.

Publicerat den

Eländet med namnval!

Redan i början av nittiotalet var jag inne på det här med namnbyte! Jag ville byta mitt födelsenamn mot ett könsneutralt namn! Man kunde begära ut en lista över sådana namn från folkbokföringen. Men namnen i den listan då var måttligt intressanta. Ett tag lutade jag åt Annika, som enligt den listan skulle vara könsneutralt. Vilket förvisso känns lite märkligt! I vilket fall gjorde jag ingenting åt namnvalet då. Men idag önskar jag faktiskt att namnet ANDIE hade funnits med i listan, och att jag hade valt att ansöka om det redan då. Nu blev det istället först under 2021 jag ansökte, och fick det beviljat. Från den 16 september 2021 är det ANDIE LINDSKOG som är mitt officiella namn! Allt annat är fel! Men det finns fortfarande ett stort problem med detta! Nämligen det faktum att jag hunnit ge ut tre böcker i min serie Legender från Thiramaar under mitt gamla namn! Det skapar förvirring i all registrering av utgivna böcker. Men nu har jag bestämt mig! Från och med nu ändras all information om mitt författarnamn till Andie Lindskog. Att det fortfarande står Per Lindskog på mina tre första fantasyromaner under överskådlig tid får jag leva med. Men allt jag skrivit sen tidernas begynnelse är under namnet Andie Lindskog! Något annat existerar inte!

Publicerat den

Julerbjudande!

Julerbjudande!
Min självbiografiska berättelse – Endast 110 Skr – frakten bjuder jag på.
Signerad, packad och klar för leverans före jul, om du beställer SENAST den 17 december 2023.

Beställ via e-post – BelvidaBell@outlook.com

Publicerat den

Flygtur till Elisabetkliniken, synlig bok och en kopp kaffe

En gråmulen typisk novemberdag med ännu en tur till Slottstaden. Som vanligt ser promenaden från bilen till Elisabetkliniken mest ut som en flygtur med en överförfriskad mås, eller nåt. Fick sitta och vänta en stund idag, så det blev en kopp kaffe och några chokladbitar. För en kort stund hade jag dessutom sällskap av en dam som också hade reserverad tid. Hon läste baksidestexten på min bok, som sen juni i år ligger prydligt på bordet i väntrummet tillsammans med några andra skrifter. Ganska snart var det hennes tur att komma in på behandling, så jag hann aldrig berätta för henne att jag känner författaren. Det här var min fyrtioåttonde behandling, och det har just kommit besked om godkännande för ytterligare fem omgångar. Tar det i lite mindre portioner nu, och förhoppningsvis är vi snart i mål.

Publicerat den

Brottstycken ur min ungdom med en portion av fiction!

Ägnade denna första söndagskväll på fel sida om sommartiden åt genomgång av Kalla mig Anna. Förhoppningsvis också sista genomgången innan det roliga arbetet med att skapa inlaga och förbereda för tryck börjar. Lustigt hur den här romanen allt mer vuxit och kommit att få stor personlig betydelse. Men så är den ju en blandning av fiction och verklighet. Min verklighet. Parallellt med korrekturarbetet nu, försöker jag samtidigt tänka igenom vilka detaljer i berättelsen som jag vill poängtera lite extra. Har en tanke om att i slutet av boken lägga in en text som berättar lite om bakgrunden till den här berättelsen, men även lite fakta om de platser i Malmö som beskrivs i berättelsen och som faktiskt har funnits, eller finns, i verkligheten. Eller som de olika maträtterna som beskrivs från olika trivsamma stunder för romanens huvudkaraktärer, vilka är hämtade ur min egen erfarenhet. Tonfiskris, tonfisksallad eller kinagryta. ”Specialiteter” som följt med i livet och utvecklats efter hand. Det är ju så, att även om långt ifrån allt är sanningsenligt, så bygger ändå bokens huvudkaraktär till stor del på min egen person. Därmed är jag ständigt berörd av berättelsen.