Idag kom Tillbaka till Skärsjön – tredje och avslutande delen i sviten Det hände vid Skärsjön, från tryckeriet. I tid inför den kommande helgens Litteraturrunda. Alltid lika spännande och inspirerande att få packa upp och få se sina egna böcker i tryck.
För övrigt har jag varit vid Regementsgatan i Malmö igen.
Var på min årliga summering av lämnade prover, som alla visade genomgående positiva resultat! Fritt fram och fortsätta som hittills, med allt vad det innebär. Parkerade i Västra Hamnen min vana trogen cirka en halv timme för tidigt. Checkade in mitt besök och slog upp en kopp Cappuccino. Fick komma in direkt, så kaffet fick följa med. Alltid bra att vara i god tid, för det här innebar att jag var klar ungefär den tidpunkt jag annars skulle varit där. Extra kul dessutom att min läkare köpte två av mina böcker!
Eftersom jag på stränga order av väckarklockan hade fått ta mig upp ur sängen redan kvart i sex, var det särskilt efterlängtat med scones och kaffe hos favoritstället St Jakob på Regementsgatan efter detta.
Sen hade jag gott om tid att arbeta med korrektur fram till ett nytt trevligt möte med eftermiddagsfika.
Inledde dagen med styrelsemöte med fotoklubben. Kan man ju faktiskt fundera – hur många av Sveriges många fotoklubbar har sina styrelsemöten klockan nio på morgonen?! Dessutom så smidigt som vi har, via telefon! Resten av dagen, eller i alla fall det mesta, har jag ägnat åt att uppdatera författarsidan på Belvida Bells hemsida. Riktigt rolig arbetsuppgift, eftersom det handlar om att presentera flera nya författare i vårt förlag, ,med en mängd spännande noveller.
På eftermiddagen tog jag årets första cykeltur, bort mot Sövde och en nyfiken sväng ner till stigen längs sjön, mest för att få en uppfattning om hur mycket terräng den översvämmande sjön lagt beslag på. Kan konstatera att det möjligen skulle fungera att promenera längs sjön – men det är inte lätt. Stövlar rekommenderas.
För övrigt noterar jag att vår strävan att få röda blad på våra julstjärnor, som växer och frodas sen flera år tillbaka, inte riktigt gått som vi tänkt. Två plantor tillbringade flera månader i totalt mörker – nästan – enligt råden. Inga röda blad! Däremot en planta som stått mitt i fönstret i uterummet, har illröda blad nu! God jul!
Har fullt upp med publicering av noveller av flera olika spännande författare, så den här dagen har liksom mest flugit förbi. Men vi hann ändå klämma in en cirka tre kilometers promenad bort till den vattensjuka båtplatsen, först och främst för att vi helt enkelt behöver komma igång med regelbundna promenader alternativt cykelturer. För egen del har det dessutom blivit extra angeläget med tanke på att jag är kallad till en uppföljande kontroll som går ut på att avgöra om fortsatt önskad behandling fungerar.
Idag har jag dessutom introducerat i samråd med kärleken ett litet personligt synexperiment. Nu flyr jag åter till Thiramaar, för resten av den här kvällen.
Hade en sådan där natt där jag var fullt sysselsatt med ett hopplöst omöjligt och smått bisarrt projekt. Den här gången handlade det om att jag skulle baka amerikanska bisquits, som jag förvisso gärna gör eftersom det är väldigt gott till frukost. Men den här gången behövde det vara en viss specifik vikt på varje enskild bulle. Annars fungerade det inte. Och jag höll på med detta i stort sett hela natten. Vad det handlade om var med andra ord åter igen en sådan där frustrerad dröm som rullar i en febrig hjärna, där man frustrerat sliter med något fullkomligt hopplöst uppdrag, utan att någonsin lyckas. Alltså fanns anledning att fundera när jag vaknade, om jag möjligen höll på att bli sjuk i influensa eller rentav Covid. Kombinerat med att jag kände mig lite frusen och småruggig, vore det inte alls osannolikt. Men jag kunde efter frukost lättad konstatera att det helt säkert handlade om influensasymtom som kan uppstå efter vaccination. Fick ju min sjätte Covidvaccin och dessutom vaccin mot den årliga säsongsinfluensan igår. Puh! Jag har verkligen inte tid att vara sjuk nu!
Åter en sån där dag då man behöver stiga upp allt för tidigt. Var i Lund under morgonen och fick för en stund stå ut med en främmande människas fingrar i min mun. Resultat … enligt tandläkaren ”Andie #2”.
På eftermiddagen blev det en tur till Ystad dit Snezana hade ett kort ärende. Passade på att inta lunch där, lite anpassat till vad som gjorts i Lund under morgontimmarna. Alltså lättuggad mat.
Det som sedan varit tänkt som en liten stadspromenad, blev delvis på grund av vädret mest en shoppingrunda. Men det är ju roligt det också. Och numer är det ju faktiskt inspirerande att köpa kläder. Kvällen kunde, precis som igår, tillbringas på altanen med fortsatt skrivande och research, med nya djupdykningar i sjuttiotalets Casablanca.
Har fått sms om att blodbussen är på plats på ICA Kvantums parkering vid månadsskiftet juli-augusti. Jag är fullt medveten om att behovet är stort av blod, och därför känns det också lite frustrerande att tvingas konstatera att det inte längre fungerar för min del. Det har oftast konstaterats att jag haft för lågt järnvärde, och därför fått med mig tabletter (Niferex) efter varje besök i blodbussen. Resultatet har alltid varit givet. Jag tål inte de tabletterna och blir rejält lösmagad. Det i sin tur har helt säkert negativ inverkan på min allmänna hälsa. På detta kommer även det faktum att jag numera, sen november 2021 på grund av den jag är, tar medicin som även i vissa fall används för behandling mot prostata, vilket dock inte är skälet för min del. Men det gör att jag vid varje blodgivningstillfälle måste förklara varför jag får testosteronhämmande medicin. Ingenting jag skäms för, men det är ändå samtidigt en aning förnedrande. Konsekvensen av dessa båda företeelser måste bli att jag numera inte längre är att betrakta som blodgivare. Har gett blod sen den 8 mars 2010, 0ch har därefter troget besökt blodbussen varje gång det varit så att säga tillåtet enligt gällande ordning. Kan förvisso konstatera att jag hade kunnat börja med det här långt tidigare än vad jag faktiskt gjorde, men nu blev det som det blev. Nu är det som det är – jag har gjort mitt som blodgivare! Jag tackar för mig, och manar samtidigt alla som kan att ge blod! Det behövs!
Idag blev det en morgontidig tur till Lund, för en avtalad tid på det nya och egentligen rätt flotta Folktandvården bakom stationen. Undersökning som bådar gott. Återstår att se hur gott, men jag känner mig onekligen frestad att nynna på Fred Johanssons ”Smile”.
Annars var turen mer något som ackompanjerades av Gene Kellys gamla slitna klassiker ”Singin in the rain”.
Tog en ny cykeltur i morse, och trampade inledningsvis mot Sövde, där jag sedan svängde in på Sövdemöllevägen som jag följde en bit. Därefter in på en liten oansenlig stig längs en hage det brukar gå får i. Trampade vidare på den och kom så småningom in i skogen igen, och kunde där följa Klingavälsån, fram till en enkel träbro som jag följde. Följde sedan stigen som så småningom ledde fram till Klingavälsgården, där vi hade vår bokfika för några veckor sedan. Därifrån vidare längs vägarna i vårt område och hem. Det blev en tur på totalt 6,9 km, som delvis gick långsamt på stigar som är knöliga av rötter som växer kors och tvärs. Men det är säkert nyttig träning, liksom all övrig cykling. Det fina med detta är ju att jag hela tiden upptäcker stigar och vägar jag inte varit på tidigare.
Medan vi långsamt försöker smälta helgens oväntat lyckade loppis, träder vi in i en kortvarig vardag, innan helgdagen då vi förväntas stå längs gatorna och vifta med svenska flaggor och fira att diktatorn Gustav Vasa blev kung. Nä, tror inte det. Men under åren jag arbetade, var det ju åtminstone positivt att det var en Röd dag, och därmed alltså en av få extra lediga dagar.
Den där oförskämda vågen vi har i badrummet påstod att jag vägde för mycket i morse. Eller ja, det var väl i och för sig min egen bedömning av budskapet på displayen. Men det kombinerat med att de på Radio Malmöhus pratade om att det kunde bli så där 25 plusgrader under dagen, fick mig att besluta mig för en morgontur på min ”nyreparerade” cykel. Det blev Blentarp tur-och-retur och jag passade även på att köpa nybakta bullar till frukosten hos Tempo. Det hela var en lagom tur på närmare sju kilometer. Dessutom med ett litet hastighetsrekord (för egen del) på nästan 39 km/h.
För övrigt har vi på sistone fått en allt modigare kattdam på besök. Vi har observerat henne en längre tid, och det var troligen henne Mogwai var i bråk med första gången han blev skadad under tidigare våren förra året. Nu tycks de båda ha dragit in stridsklorna, och blivit vänner. Och kattdamen – som vi kallar Vittass – har försiktigt kommit närmare och närmare. Hon är nog en stackare som tvingas leva vilt, men kan helt säkert egentligen vara en så kallad sommarkatt. Hela hennes kroppshållning tyder på ett ganska tufft liv. Hon ser ganska sliten och ruggig ut. Men nu när hon enträget ändå försöker nå fram till oss, har vi inte hjärta att avvisa henne. Så hon har åtminstone fått lite mat hos oss.
Andie Lindskog 