Om motståndet mot könstillhörighetslagen!

Jag kan inte säga att jag är förvånad – det tycks liksom finnas i alla högerpopulisters DNA att hata allt som inte är höger. Allt som inte följer deras egna trångsynta världsbild. Ändå – den nya lagen klubbades igenom under förra året, och ska träda i kraft den 1 juli det här året. Och gång på gång hör vi SD-folk som kräver att lagen ska rivas upp. Argument?! Man menar att det behövs utredas mer, och att det har blivit en allt för stor ökning av unga som kommer ut som trans. Det i sin tur menar man beror på sociala medier där det uppmuntras väldigt mycket!

Först och främst – frågan som till slut ledde fram till att lagen äntligen kunde klubbas igenom, har stötts och blötts i närmare tjugo år! Frågan måste vara utredd vid det här laget. Den långa utredningstiden handlar i första hand om förhalning inom vissa politiska läger!

Den ”ökning” man menar har skett under inverkan av sociala medier, handlar helt säkert inte om någon påverkan eller uppmuntran. Det handlar helt och hållet om kunskap!

För oss som levt med transsexualitet (eller könsdysfori) långt före sociala mediers tillkomst är det ganska tydligt. Hade vi haft samma tillgång till kunskap och erfarenheter i ämnet då, hade vi säkert varit fler som verkligen ”kom ut” då också. Istället fick många av oss kämpa i åratal med frågeställningen inom oss själva om vad det hela egentligen handlade om. Så det sociala medier och internet i allmänhet gjort i sammanhanget, är att fler blivit medvetna och kunnat förstå sin egen dysfori. Det handlar inte om någon påverkan! Vem skulle ha nytta av en sådan påverkan?!

Till sist – vad är det som är så problematiskt egentligen med att många upptäcker sin dysfori i unga år?! Det är ju ändå inte så att man läser något på nätet, och bums rusar iväg för att få gjort sin transition! Det är mycket lång väntetid innan man ens får komma till utredning. Själva utredningen tar minst tre till fyra år. Den syftar ju till att på ett så säkert vis som möjligt utreda huruvida patienten verkligen har könsdysfori, eller om det rentav handlar om något helt annat! Först när allt detta är klart, kan det möjligen bli tal om operation.

Sen att själva processen med att byta juridiskt kön ska bli lite enklare, betyder ju ändå inte att man med en enkel registrering på Skatteverkets hemsida, plötsligt har en ny identitet. På det följer flera långa och tidsödande processer med att skaffa nytt körkort / ID / pass, och bank-ID och så vidare. Alla de ställen där ens personnummer finns registrerat, måste registreras om.

Så – till alla er som vill riva upp könslagen – allt handlar om kunskap! Skaffa er den innan ni uttalar er!

Nåldyna och storhandel!

Var först en runda på Vårdcentralen för provtagning för kontroll av D-vitamin.
Sen en tur till Capio för vaccinering. Sedvanligt influensavaccin och mitt åttonde Covidvaccin. Så kan man kanske kalla sig nåldyna!
Och när man nu ändå är i byn, är det just lämpligt att passa på och handla också. Det blev rentav lite storhandel, men det är ju å andra sidan bra så slipper man köra in extra.

Hälsokoll, shopping, böcker och en del annat!

Åter igen dags för en tur till Malmö, i egentligen två ärenden. Det första till SUS och en hälsokoll.

Efter detta till Triangelen för en extra frukost med scones, Philadelphiaost och björnbärsmarmelad och kaffe. Sen blev det en liten, men rätt kostsam, shoppingtur i köpcentrat. Kostar förvisso att man på senare år fått ett växande intresse för kläder.

För övrigt har den här veckan inneburit flera viktiga händelser. Söndagen ägnades åt att färdigställa inlagan till Dödsgudinnans stenar, så att den därmed kunde skickas till tryck på måndagen. Vi har tagit hem nästan samtliga återstående exemplar av min självbiografi från Förlagssystem, för att bereda plats för en andra upplaga. Och också för att ha tillräckligt många böcker i lager inför Malmö Pride, som vi i dagarna dessutom har undertecknat avtal med beträffande vårt deltagande där 3-5 juli.

För övrigt har jag på allvar kommit igång med den femte delen av Legender från Thiramaar, fått mejl från ”kusinen i USA”, haft besök av en nära kompis och haft ett nytt intressant zoom-möte som syftar till att skapa utbildningsmaterial.

Men viktigast av allt denna vecka – har kunnat fira att det är tretton år sedan vi första gången träffades IRL!

Skärsjön och Regementsgatan

Idag kom Tillbaka till Skärsjön – tredje och avslutande delen i sviten Det hände vid Skärsjön, från tryckeriet. I tid inför den kommande helgens Litteraturrunda. Alltid lika spännande och inspirerande att få packa upp och få se sina egna böcker i tryck.

För övrigt har jag varit vid Regementsgatan i Malmö igen.

Årlig hälsokontroll, skrivtid och trevlig fikastund

Var på min årliga summering av lämnade prover, som alla visade genomgående positiva resultat! Fritt fram och fortsätta som hittills, med allt vad det innebär. Parkerade i Västra Hamnen min vana trogen cirka en halv timme för tidigt. Checkade in mitt besök och slog upp en kopp Cappuccino. Fick komma in direkt, så kaffet fick följa med. Alltid bra att vara i god tid, för det här innebar att jag var klar ungefär den tidpunkt jag annars skulle varit där. Extra kul dessutom att min läkare köpte två av mina böcker!

Eftersom jag på stränga order av väckarklockan hade fått ta mig upp ur sängen redan kvart i sex, var det särskilt efterlängtat med scones och kaffe hos favoritstället St Jakob på Regementsgatan efter detta.

Sen hade jag gott om tid att arbeta med korrektur fram till ett nytt trevligt möte med eftermiddagsfika.

Cykeltur, vattensjukt och en illröd julstjärna

Inledde dagen med styrelsemöte med fotoklubben. Kan man ju faktiskt fundera – hur många av Sveriges många fotoklubbar har sina styrelsemöten klockan nio på morgonen?! Dessutom så smidigt som vi har, via telefon! Resten av dagen, eller i alla fall det mesta, har jag ägnat åt att uppdatera författarsidan på Belvida Bells hemsida. Riktigt rolig arbetsuppgift, eftersom det handlar om att presentera flera nya författare i vårt förlag, ,med en mängd spännande noveller.

På eftermiddagen tog jag årets första cykeltur, bort mot Sövde och en nyfiken sväng ner till stigen längs sjön, mest för att få en uppfattning om hur mycket terräng den översvämmande sjön lagt beslag på. Kan konstatera att det möjligen skulle fungera att promenera längs sjön – men det är inte lätt. Stövlar rekommenderas.

För övrigt noterar jag att vår strävan att få röda blad på våra julstjärnor, som växer och frodas sen flera år tillbaka, inte riktigt gått som vi tänkt. Två plantor tillbringade flera månader i totalt mörker – nästan – enligt råden. Inga röda blad! Däremot en planta som stått mitt i fönstret i uterummet, har illröda blad nu! God jul!

Spännande noveller, nödvändiga promenader och syntest!

Har fullt upp med publicering av noveller av flera olika spännande författare, så den här dagen har liksom mest flugit förbi. Men vi hann ändå klämma in en cirka tre kilometers promenad bort till den vattensjuka båtplatsen, först och främst för att vi helt enkelt behöver komma igång med regelbundna promenader alternativt cykelturer. För egen del har det dessutom blivit extra angeläget med tanke på att jag är kallad till en uppföljande kontroll som går ut på att avgöra om fortsatt önskad behandling fungerar.

Idag har jag dessutom introducerat i samråd med kärleken ett litet personligt synexperiment. Nu flyr jag åter till Thiramaar, för resten av den här kvällen.

Febernatt

Hade en sådan där natt där jag var fullt sysselsatt med ett hopplöst omöjligt och smått bisarrt projekt. Den här gången handlade det om att jag skulle baka amerikanska bisquits, som jag förvisso gärna gör eftersom det är väldigt gott till frukost. Men den här gången behövde det vara en viss specifik vikt på varje enskild bulle. Annars fungerade det inte. Och jag höll på med detta i stort sett hela natten. Vad det handlade om var med andra ord åter igen en sådan där frustrerad dröm som rullar i en febrig hjärna, där man frustrerat sliter med något fullkomligt hopplöst uppdrag, utan att någonsin lyckas. Alltså fanns anledning att fundera när jag vaknade, om jag möjligen höll på att bli sjuk i influensa eller rentav Covid. Kombinerat med att jag kände mig lite frusen och småruggig, vore det inte alls osannolikt. Men jag kunde efter frukost lättad konstatera att det helt säkert handlade om influensasymtom som kan uppstå efter vaccination. Fick ju min sjätte Covidvaccin och dessutom vaccin mot den årliga säsongsinfluensan igår. Puh! Jag har verkligen inte tid att vara sjuk nu!

Promenad blev shopping … typ!

Åter en sån där dag då man behöver stiga upp allt för tidigt. Var i Lund under morgonen och fick för en stund stå ut med en främmande människas fingrar i min mun. Resultat … enligt tandläkaren ”Andie #2”.

På eftermiddagen blev det en tur till Ystad dit Snezana hade ett kort ärende. Passade på att inta lunch där, lite anpassat till vad som gjorts i Lund under morgontimmarna. Alltså lättuggad mat.

Det som sedan varit tänkt som en liten stadspromenad, blev delvis på grund av vädret mest en shoppingrunda. Men det är ju roligt det också. Och numer är det ju faktiskt inspirerande att köpa kläder. Kvällen kunde, precis som igår, tillbringas på altanen med fortsatt skrivande och research, med nya djupdykningar i sjuttiotalets Casablanca.

Blodgivning – fortsätt utan mig!

Har fått sms om att blodbussen är på plats på ICA Kvantums parkering vid månadsskiftet juli-augusti. Jag är fullt medveten om att behovet är stort av blod, och därför känns det också lite frustrerande att tvingas konstatera att det inte längre fungerar för min del. Det har oftast konstaterats att jag haft för lågt järnvärde, och därför fått med mig tabletter (Niferex) efter varje besök i blodbussen. Resultatet har alltid varit givet. Jag tål inte de tabletterna och blir rejält lösmagad. Det i sin tur har helt säkert negativ inverkan på min allmänna hälsa. På detta kommer även det faktum att jag numera, sen november 2021 på grund av den jag är, tar medicin som även i vissa fall används för behandling mot prostata, vilket dock inte är skälet för min del. Men det gör att jag vid varje blodgivningstillfälle måste förklara varför jag får testosteronhämmande medicin. Ingenting jag skäms för, men det är ändå samtidigt en aning förnedrande. Konsekvensen av dessa båda företeelser måste bli att jag numera inte längre är att betrakta som blodgivare. Har gett blod sen den 8 mars 2010, 0ch har därefter troget besökt blodbussen varje gång det varit så att säga tillåtet enligt gällande ordning. Kan förvisso konstatera att jag hade kunnat börja med det här långt tidigare än vad jag faktiskt gjorde, men nu blev det som det blev. Nu är det som det är – jag har gjort mitt som blodgivare! Jag tackar för mig, och manar samtidigt alla som kan att ge blod! Det behövs!