Mindre och lite lättare

Fick tagit stygnen idag, och lagt nytt gips. Lite mindre och inte lika klumpigt, så nu ska jag väl kunna få på mig lite tröjor och jackor också. Behövs ju nu när hösten kommit på allvar.
Men… någon bilkörning är det inte att tänka på ännu på ett tag. Lite konstig känsla egentligen. Har nyligen kunnat konstatera att jag haft körkort i 38 år, men har aldrig varit borta från bilkörning mer än kanske som mest två dagar. Sist jag körde bil var den 27 september, dagen innan operationen! Men å andra sidan är min kärlek en duktig bilförare, så det fungerar ändå.

Och åter igen… en eloge till personalen på Handkirurgen på Skånes Universitetssjukhus i Malmö. Så duktiga och så trevliga!

Summering och framtiden

Hemkommen efter tumbasoperationen kan jag summera lite det som hänt.
Jag åkte in kvällen före operationen för att helt enkelt få en någorlunda lugn morgon timmarna före operationen.
Möttes vid entrén av två sköterskor som hette Lena och Lena (!) som visade var jag skulle ”bo”. Första att göra var att dra på sjukhuskläder med bland annat kalsonger modell militärtält!
Ägnade de senare kvällstimmarna åt att kolla film på min medhavda surfplatta.
Nattsömnen blev inte den allra bästa. Min 67-årige rumskompis hade opererats under dagen, och nersövningen hade gjort honom orolig i magen, så han kräktes ett flertal gånger under natten. Han hade också problem med att tömma blåsan, och gick på toa vid åtskilliga tillfällen. Och så pratade han hela tiden för sig själv, typ ”Fan… får gå och pissa igen”.
Störigt, men jag tyckte ändå synd om honom. Han hade det ganska besvärligt.
Min egen operation då… tja, runt 8.30 bar det iväg i rullstol till narkosavdelningen. Förundras över den känslan när ens egna kroppsdelar sakta försvinner bort tills man till slut knappt ens är medveten om att den finns. Reagerade när jag plötsligt där jag låg bland diverse dukar och skydd såg en hand, och tänkte -jösses, vilken stor hand den sköterskan har- tills jag insåg att det var min egen.
Själva operationen förflöt ganska bra. Man känner då och då att någon pillar på ens hand, men det är också allt. Men när läkaren påbörjade arbetet med att avlägsna den benbit som orsakat problemen, upplevde jag emellanåt en ganska obehaglig känsla. När han fick ta i gjorde det förvisso inte ont, men däremot kände och även hörde jag hur det knäppte till i skelettet vid min axel!
Lite ruggig känsla.
Men under hela operationen, som varade i knappt en timme, pratade jag  bilder, skrivande och skola med narkossköterskan. Så tiden gick ganska fort.
Sen var det tillbaka till avdelningen, och äntligen frukost. Fick mackor med ost, skinka, tomater och gurka och sällan har det varit så gott som nu! Sen bara kopplade jag av liggande i sängen och lyssnade på min egen spellista på Spotify, som jag kallar Stillhet. Ren njutning!
Först framåt kvällen började bedövningen släppa, och det började göra ont. Fick olika dosering med medicin, som dock inte hjälpte särskilt mycket. Men till slut fick jag något med morfin, och då gjorde det mindre ont.
Satt på kvällen och pratade en stund med rumskompisen, tills medicinen började göra huvudet tungt. Lite filmtittande och sen kunde jag sova. Lite mindre oroligt än kvällen innan.
Väl hemma inleds en tid med närmare två månader då jag måste försöka klara det mesta med en hand. Det funkar men man får försöka vara lite kreativ och komma på lösningar när man inte längre kan göra saker som man brukar.
Dock – att skriva på datorn fungerar i st0rt sett utan problem, även om det kanske går lite långsammare än vanligt. Och hanterandet av datormusen har jag, åtminstone tills vidare, lagt över till vänsterhanden.
Det blir lite intressanta utmaningar, och man får väl vänja sig vid att saker och ting tar lite längre tid att klara. Men jag har ju å andra sidan ganska gott om tid!

Slutligen måste jag tillägga att jag vill ge en stor eloge till alla sjuksköterskor, undersköterskor och läkare på handkirurgen på Malmö Universitetssjukhus! Finns absolut ingenting att klaga på! Professionella, vänliga och trevliga och verkligt måna om att ta hand om oss patienter på bästa tänkbara vis!
img_6092

Snart på väg hem!

Sitter i dagrummet på handkirurgen och väntar på min kärlek och att äntligen få komma hem. Blir en del att stå i nu. Ska hämta bilder från framkallning och sedan gäller montering av bilder. På lördag inleds vår utställning.
Samtidigt gäller det att verkligen vänja sig vid att vara en enarmad bandit och verkligen INTE använda den handen.
För tillfället gör det förbannat ont, men det är väl samtidigt ganska naturligt. Man har ju avlägsnat en bit ben i tumbasen!

Klart

Operationen avklarad, tog knappt två timmar inklusive narkos och övriga förberedelser. Valde lokalbedövning, så jag var vaken hela tiden och diskuterade bilder och skola med narkossköterskan. Tillbaka på avdelningen kunde jag äntligen få frukost. Satt verkligt fint eftersom jag inte ätit sedan 20-tiden igår.
Dessvärre får jag inte komma hem förrän tidigast i morgon förmiddag.

Incheckad!

På plats!
Då ska man alltså sova på annan ort den kommande natten, och kanske nästa också!
Konstig känsla att inte ha min kärlek i närheten. Det har faktiskt bara hänt en gång sen vi träffades. Så det är ju lite ovant.
Och här är ju heller inte så mycket man kan sysselsätta sig med, förutom att jag med min läsplatta kan skriva, läsa en bok, kolla film eller spela spel. Ja, det finns tv på rummet, men jag är inte intresserad!
Något bildskapande kan det ju däremot inte bli.
Bara att hoppas att tiden det närmaste dygnet går fort.

Den närmaste framtiden

Var på inskrivning på Handkirurgen i Malmö idag inför den kommande operationen. Samtal med läkare, narkosläkare och arbetsterapeut. Även om det mesta handlade om bekräftelse av vad jag redan hört eller läst mig till, så det blev det i alla fall tydligare. Förutsatt att läkningen efter operationen går som den ska, och att man väljer att operera vänsterhanden också (vilket jag själv vill) INNAN jag ens försöker återgå till jobbet, lär det inte bli aktuellt med något arbete alls förrän tidigast frampå vårkanten nästa år.
Kanske viktigast av allt ändå, är att jag kommer att kunna använda övriga fingrar redan direkt efter operationen. Kan med andra ord fortsätta att skriva och skapa bilder, även om det kanske kan bli så att tummen i gips kan vara lite i vägen.

Lång tid

Det lär inte bli mer arbete för min del det här året! Har blivit sjukskriven till och med september, och i slutet av den månaden blir det operation av höger hand. På det följer mellan två och tre månader med läkning och rehabilitering. Sen ska även vänster hand opereras!

Fungerade inte

Idag var det dags att återgå till jobbet igen, efter totalt sex veckors bortavaro. Först sjukskriven i nästan tre veckor, och därefter semester ytterligare tre veckor.
Men det var problem redan från början.
Trots alltså nästan sex veckors vila av tummarna, har det inte blivit bättre. Tvärtom, jag har mer ont nu!
Har läkartid på torsdag och sen får vi väl se vad som händer efter det.
Det är samtidigt ett dilemma! Det sägs att efter operation kanske jag inte kan fortsätta mitt jobb på grund av att tumgreppet blir försvagat. Men egentligen är tumgreppet försvagat även nu, då det gör ont varje gång jag ska använda det, och ju hårdare jag håller eller ju tyngre saker det handlar om, ju mer ont gör det!
Suck! Är det så det ska va när man kommer upp i åren!?
Jag är bara tacksam att övriga fingrar fortfarande fungerar i stort sett normalt.

Glad jag kan skriva!

Sen drygt två år tillbaka har jag besvär med mina tummar. Konstaterat uppslitna efter 27 år i samma bransch! Efter hand sprider det sig ut i hela handen, men det är framförallt tumbasen och handleden som är värst. Det gör konstant ont och emellanåt gör det in i h…te ont! Sen ungefär en månad tillbaka har vi fått utökning av produkter i jobbet, då vi även distribuerar post. Jag trodde väl egentligen att det skulle handla om lite fler brev än vi redan haft.
Men det var betydligt mer än så! Några brev förvisso, två, tre eller fyra olika reklambroschyrer i glättat papper eller i inpackad plast, någon extra tjock veckotidning typ Allt om Mat eller något motormagasin – plus sedvanlig dagstidning och i en del fall någon ytterligare veckotidning. Till kanske hälften av alla hushåll man har på sitt distrikt. MINST! Varje packe som ska läggas i brevlådan väger mellan 500 g och 1 kg! Man lägger med höger hand och i och med att flera försändelser är i glättat papper glider de lätt ur handen, varför man måste klämma hårdare för att inte tappa.
Jag behöver nog knappast säga att det här är särskilt bra för mina tummar!

Jag är bara så här långt tacksam att övriga fingrar än så länge fungerar något sånär normalt, och jag kan skriva på datorn och även jobba med bilder trots allt. Men fan vet hur länge till jag klarar jobbet!

Missvisande

Nej, det var nog bara en tillfällig bättring. Lade mig vid 4.00-tiden i natt, och sov sedan till närmare kl. 16.00! Svettas och fryser om vartannat, och mår allmänt skit. Och jag tänker inte jobba i natt!