Vi ramlar in i maj

Vid den här tidpunkten för åtta år sedan hade vi bokstavligt talat kört våren till mötes. På väg mot Slovenien och senare även Kroatien, åt vi kvällsmat på en uteservering i Werfen-Imlau i Österrike, i tjugosex sköna plusgrader. Det var inledningen på en veckas bilsemester som även innefattade ett spontanbesök i Venedig. Fördelen med att köra bil och inte boka övernattning i förväg.
Men det var då det. Nu håller vi oss mest hemma, främst på grund av Coronan. Men första vaccinet är dock avklarat för min del. Eller hur var det nu de sa? Man har väl blivit chippad, om man får tro de där intelligensbefriade konspirationsivrarna.
Annars har den mesta tiden precis som vanligt mest handlat om skrivandet. Har genomfört i samarbete med en Instagram-vän en tävling kring min bokserie ”Legender från Thiramaar” där vi lottade ut en bok. Flera av tävlingsbidragen var så pass bra att vi faktiskt bestämde att dela ut tre prisböcker!’
Med förra sommarens sköna skrivarkvällar på altanen i minne, har vi under de senaste två veckorna köpt material och byggt ut vindskyddet ytterligare, röjt och fixat lite och dessutom skaffat lite trivsam belysning. Så nu hoppas vi bara på en lång och varm sommar. Första vackra dan i maj kunde vi inviga detta ”extra rum” fullt ut, med eftermiddagsfika, grillmiddag och en stunds skrivande i den kvardröjande värmen från eftermiddagssolen.
En missad novelltävling ledde till att jag påbörjade ett nytt romanprojekt – ”Förlorade år” – som till vissa delar blir en självbiografisk berättelse.
En del bildredigering har det också funnits utrymme för. Inte minst lite spännande lek i FaceApp som även gett inspiration till att satsa på lite rött i kamp mot de grå tinningarna.
Med fotoklubbens årstävling i nära minne, blev resultatet från årets upplaga av RIFO också en ytterligare påminnelse om att fotografering inte längre är det som är mest intressant att syssla med för min del.
För övrigt går arbetet vidare med slutredigeringen av Regntider, medan jag nog även har bestämt mig för att titeln på bok nummer fyra ska vara Ashas sten.
Och striden går vidare mot förlaget som tror att våra utförda arbeten ska betraktas som ideellt arbete.
När det gäller vårt skrivande har vi tagit ett beslut. Så gott som allt vi skriver hjälps vi åt att bearbeta, korrekturläsa och vi genomför i princip vad som närmast kan betraktas som en form av både redaktörs- och lektörsarbete. Vi hjälper varandra med idéer och uppslag och en mängd förslag på förbättringar i varandras skrivna texter. Så fortsättningsvis står vi båda som författare till varje producerad roman. Först ut är den delvis verklighetsbaserade romanen Vi badade i Skärsjön, som just nu cirkulerar bland testläsare.

Ännu en vecka i april

Gick in i den här veckan med ett belåtet leende på läpparna, efter att ha fått ännu en fin recension för Eilaths hopp. Den här gången av Linda Andersson.
Det har nu gått halva tiden av den lilla tävling vi la upp på Instagram, i samarbete med @kafferatur, vilken gick ut på att ge en fyndig och spännande beskrivning av den magiska stenen Klash Nema, som förekommer i min fjärde roman i serien Legender från Thiramaar. Har fått in många kreativa spännande förslag, och det blir sannerligen inte någon lätt uppgift att välja en vinnare.
Det har blivit en hel del hemsidesarbete under veckan, i första hand med Belvida Bells hemsida, där jag bland annat byggt om sidan om våra böcker, och även lagt till förbättrade funktioner för möjligheten att köpa böcker av oss.
Så har jag fått veta att jag kan vänta ytterligare ekonomiskt lyft till sommaren, med pensionstillägg jag inte ens varit medveten om. Förvisso ingen förmögenhet, men tillräckligt för att stärka kassan en aning.
Ett annat positivt besked kom mot slutet av veckan, då det är öppet för min del att boka tid för första vaccinsprutan. Vilket härmed är gjort.
Så kan jag konstatera att det inte alltid går som man önskar med skrivandet. Min delvis självbiografiska novell ”Förlorade år” kom inte med i novellantologin om psykisk ohälsa. Det gav dock lite tankar kring om den rentav skulle kunna bli bättre som roman!
Sen var det då fotoklubbens årstävling som presenterades vid en trevlig grillträff på lördagen, som inte heller gick så bra. Tuff konkurrens och förvisso ett fotograferande i avtagande de senaste åren, till förmån för skrivandet.

Fotografering kontra skrivandet!

Jag har nog legat av mig. Det här med att fotografera har faktiskt under flera år nu gått lite på sparlåga. Förra året blev det bara lite drygt 3 500 bilder. Från att ha bränt av uppemot tiotusen exponeringar per år, har det de senaste åren sakta men säkert avtagit. Helt klart är det ju skrivandet som är orsak till detta. Det har ju, av förklarliga skäl, blivit en betydligt viktigare del av vår tillvaro.

Så gick det också som det gjorde i fotoklubbens årstävling som redovisades vid en trevlig grillträff – första klubbträff sen juni förra året! Ingenting! Å andra sidan var det ganska tuff konkurrens också.
Får väl i alla fall glädjas åt att jag knep vinsten i sju av tolv månadstävlingar 2020.

Det här gick ju bra …

Temat i fotoklubbens månadstävling för april 2021, var Vårtecken. Ett tema som har en tendens att återkomma med jämna mellanrum (av någon anledning).
Mitt bidrag blev en vårtidig citronfjäril. Och det gick ju bra …

Korrekturläsning, fototävling, kartbygge och sommartid

Skrivandet den här veckan har gått lite på sparlåga. Under föregående vecka kunde jag avsluta det senaste korrekturarbetet, som stått på tur. Därmed kunde jag istället ägna lite mer aktivitet åt mitt eget skrivande en stund, även om det just nu går lite trögt. Har fått tillbaka Regntider från Snezanas senaste digra genomarbetning, så framöver kommer stor del av min tid att åter handla om korrekturarbete, fast nu av mitt eget skrivande. Det här innebär ju också att jag är ett steg närmare utgivning av min tredje bok, och som ett led i det behöver jag även uppdatera kartan som alltid ska finnas med i mina böcker. Den behöver uppdateras. Ett arbete jag påbörjade förra sommaren, men som blev förstört i det datorhaveri jag råkade ut för, som inträffade bara några dagar efter att jag påbörjat arbetet med kartan.
Lite hastigt och lustigt samlade vi båda ihop vardera 50 bilder som vi laddade upp till en fototävling arrangerad i samarbete mellan RSF och Cewe, med sista inlämningsdag den 31 mars. Kostar inget att delta, och dessutom generar varje uppladdad bild en krona till SOS Barnbyar.
Än en gång har vi deltagit i Earth hour, vilket vi gjort på för oss traditionellt vis. Nersläckt i hela huset, med stearinljus på bordet och med våra laptops. Så kan man fortsätta nästan som vanligt. Ja, jag vet. Laptopparna drar ström, men enbart det som finns i batteriet sedan tidigare. Den efterföljande natten var det åter dags att ställa fram klockorna till sommartid. Allt medan frågan om hur och när slopandet av denna omställning fortfarande hänger i luften. Känns onekligen som att det finns betydligt viktigare frågor att hantera i EU just nu, så för min del är det enbart positivt att man avvaktar. När man väl bestämmer sig, hoppas jag beslutet landar i att vi ska behålla sommartiden som permanent!
Veckan avrundade vi med att klara av våra deklarationer, inklusive vår första för Belvida Bell Förlag! Känns bra att allt sådant är avklarat.  

Femtio tävlingsbilder

Har samlat ihop femtio bilder till en fototävling (som egentligen är två) i RSF:s regi. En är som de genomför i samarbete med CEWE, där det för varje inlämnad bild lämnas en krona till SOS Barnbyar.
Kostnadsfritt deltagande för en god sak, med andra ord!

En bild syntolkar tusen ord

Begreppet ”syntolkning” tycks på vissa håll i sociala medier fullständigt ha missuppfattats. I exempelvis Word finns ju funktionen när man infogar bild, då en text dyker upp som lite tappert med några nyckelord försöker förklara vad bilden föreställer. Något som känns nästan lite befängt, men när man tänker efter egentligen är fullt begripligt, eftersom det innebär att personer med nedsatt syn kan ”spela upp” en uppläst förklaring till vad bilden föreställer. Men det hela blir obegripligt när det i en del sociala medier dyker upp reklam för olika böcker, där man förklarar med en inledande rubrik att det ska följa ”syntolkning”. Därefter återges bokens titel, författare, ISBN-nummer etc. Däremot ingenting om vad bilden som är kopplad till inlägget föreställer. Så vad vill man uppnå med den här så kallade ”syntolkningen”?

Skrivande vecka med givande slut

Efter att föregående helg ha skickat iväg en bearbetad novell till en aktuell novelltävling, har veckan i övrigt föga förvånande mest handlat om skrivande. Precis som vanligt nu för tiden. I första hand gäller nu att få klart Regntider, så att jag äntligen kan skicka iväg till första testläsaren. Apropå Regntider har vi haft en del konstruktiva samtal kring det tänkta omslaget till den kommande boken.
Men även om veckan, och för övrigt den mesta annan tid också, mest handlar om författande numer, så har det ändå handlat lite om bilder också. Vi har skickat in våra bidrag till årets upplaga av RIFO!
Och veckan då Trump äntligen fått den slutgiltiga sparken i röven, kan vi också fira med ännu en skaplig inkomst till förlaget och en spännande kallelse till ett intressant möte.