Gårdagen tillbringade vi på Kulla nöjesplats i Rörum för fotografering och filmning av grekisk dans. En spännande och intressant utmaning, och nu väntar redigeringsarbetet. Så snart de 1 858 filerna (bilder och filmer) har laddats in i datorn!
Det är mycket nu! Har idag valt ut fem bilder som får bli mitt försök att komma med i RSF Årsbok 2022-23. Vi håller på och förbereder inför Malmö Pride, och jag konstaterar samtidigt att det blir ovanligt många turer till Malmö, varav flera innebär att jag får återkomma till mina gamla hemtrakter. En väldigt intressant upplevelse.
Men det kanske största just nu, är ändå det faktum att det förhoppningsvis slutgiltiga korrekturarbetet av mina memoarer är klart. En sista omgång hos Snezana, innan det troligen är dags att skapa inlaga för tryckning.
Idag var vi med på en utflykt med fotoklubben till Inkas trädgård strax utanför Kristianstad. En mysig och högst originell trädgård med många spännande detaljer, och underbara växter. Och en helt ljuvlig långhårig röd-vit katt som aldrig tycktes få nog av kel.
Dessutom god fika, som dessutom frestade oss att köpa med oss av Inkas egentillverkade goda honung.
Ett ställe vi gärna återvänder till.
Det här blev ju faktiskt en dag med flera vinster!
Jag kan läsa i min journal på 1177 att resultatet av senaste skiktröntgen ger lugnande besked beträffande lungbesvären jag tampades med i januari och februari. Även om det mesta är rena grekiskan. Mer tydligt är det brev från Hudkliniken i Lund där beskedet är att ”tumören är bortopererad i sin helhet och med god marginal”. Alltså ingen cancer!
Med andra ord bra anledningar att känna lite extra livsglädje!
På detta kommer resultatet av fotoklubbens månadstävling som ett utmärkt utropstecken. På just temat ”Livsglädje” gav bilden på vår spralliga Scrollan i Körsbärsdalen en delad förstaplats.
Sen var det ju det här med fotoklubbens årstävling där min bild från en av våra tidiga morgondisiga promenader i Snogeholm gav en förstaplats i kategorin Färg. Den spelande vikingakvinnan från Foteviken gav en svart-vit andraplats, och Mogwais fotogeniska utseende inbringade en fjärdeplats i samma kategori.
Vissa dagar är lite mer givande än andra.
Har till slut lyckats bestämma mig för vilka bilder som ska med som mina bidrag till årets upplaga av Fotoklubbens årstävling. Ingen av de här bilderna kom med i mitt urval.
Det är inte helt lätt att hitta bilder till sådana här sammanhang numera. Fotograferandet är ganska begränsat nu för tiden, så det tillförs inte så värst mycket nytt.
Att fotograferandet avtagit väsentligt de senaste åren till förmån för skrivandet, blir allt mer tydligt. Satt under kvällen och försökte hitta bilder till mitt galleri på hemsidan som jag kallar ”Utvalda favoriter”. Kunde konstatera att de vanligaste motiven på mina bilder 2021 var vår katt, vår altan, mat, diverse reklamarrangemang för våra böcker, och förvisso några närbilder på det rådjurskid som besökte vår trädgård i somras. Mycket mer var det inte. Jag har valt ut 20 bilder, och så får vi se om jag lägger in dem i ett galleri. Eller om jag rentav låter det hela bero.
Efter närkontakt med ambulans, som ledde till färd till akuten i Ystad, med konstaterad lunginflammation och vätska i lungan, har jag fört en något orkeslös tillvaro. Men samtidigt har jag svårt att bara sitta stilla utan att göra någonting. Så det har ändå blivit en del sysslor vid datorn, om än i något långsammare tempo. Har till exempel äntligen fått klart redigering av alla bilder från 2021, och har dessutom laddat upp mina bidrag till RIFO 2022. Mer bildtävlingar är på gång, då jag letat fram en kattbild till Postnords frimärkstävling. Naturligtvis har jag heller inte kunnat hålla mig ifrån skrivandet, och kan bland annat konstatera att den idé som föddes vid frukostbordet den 11 januari att skapa en särskild flödesskrivning kallad ”Det händer i Thiramaar” var ett bra drag. I korthet går det ut på att jag ska flödesskriva någonting som handlar om min fiktiva värld Thiramaar, under tio minuter varje dag. Så här långt har det faktiskt gett flera textavsnitt som kan användas i kommande romaner, och dessutom två introduktioner till två kommande böcker i serien Legender från Thiramaar. Till denna bokserie har vi dessutom fått klart överenskommelse som ska leda till inspelning av ljudböcker. I skrivandets tecken har jag även fått min novellmanus till den kommande novellantologin ”Minnenas musik” för en sista genomgång.
Jo, jag har faktiskt ändå tagit det lugnt, och kopplat av till lite film. Eller rättare sagt serie! Har sett samtliga hittills fem visade avsnitt av den fantastiska serien ”1883”, med en av mina manliga favoritskådespelare Sam Elliott i en av huvudrollerna. Perfekt sysselsättning för orkeslösa. De här senaste två veckorna har det funnits många tillfällen till några av mina favoritmåltider. Lax med stekt potatis och smarrig hemmagjord sås, hemmagjorda räkmackor. Inte att förglömma även sushi för hemtagning, och under den här söndagen blev det asiatiskt på Chopchop på Svågetorp i Malmö.
Även om jag egentligen inte gillar den kalla årstiden, måste jag ju ändå medge att det är vackert när naturen är dekorerad i frost och solen skiner från en molnfri himmel.
Tiden går, ofta alldeles för fort, även om den i sanningens namn faktiskt går exakt lika fort eller långsamt hela tiden. Men det känns onekligen som om den rusar fram, och man sitter här lite förvirrat och undrar var fan tiden egentligen blev av. Som vanligt är ju förklaringen till den upplevda rusande tiden just att tillvaron är full av aktiviteter. Stor del av dessa aktiviteter handlar självklart om skrivandet. Det är ju så det oftast ser ut nu för tiden. Inom det området har jag uppdaterat informationen kring min person på bokhandelns sidor. Den som fanns var en taskig kvarleva från det misslyckade samarbetet vi tidigare haft med ett mindre förlag, och det här får anses som ytterligare nödvändig korrigering av alla klantiga felaktigheter som gjordes då.
Vidare kring vår skrivande tillvaro kan i korthet konstateras att kärleken fått ytterligare en erotiknovell antagen. Musikantologin som jag deltar i tillsammans med 28 andra författare är så smått på gång. Vårt deltagande vid såväl bokmässa på Lunds bibliotek i november som julbokmarknad på gamla Victoria i Malmö är klart. Den gångna fredagen hade jag full frihet i Facebook-gruppen Fantasykammaren för ett eget författarporträtt. Men, viktigast av allt, efter veckor med diverse strul blev det under den gångna fredagen äntligen klart – min tredje humoristiska fantasyroman ”Regntider” är lämnad till tryckeri! Därmed bör den förutsatt att allt fungerar som det ska, kunna finnas tillgänglig i bokhandeln inom den närmaste framtiden.
Även om skrivandet upptar det mesta av vår tid, har det ju skett en del annat också. Bland annat har bildskapandet medfört en del positivt. Årets upplaga av Närkampen, den årliga fototävlingen vår fotoklubb kör i samarbete med Ystads och Österlens fotoklubbar har avgjorts och vi kunde lite stolt sträcka på oss som den segrande klubben. Till den segern har min kärlek starkt bidragit med två bilder, en på andra plats och en på fjortonde. Medan jag bidragit med en tredjeplacering.
För övrigt under de här senaste veckorna har mitt namnval successivt alltmer sjunkit in, smidigt och lätt och förvånansvärt snabbt blivit en självklarhet.
På det personliga planet har saker och ting löpt på i stort sett så som jag önskat.
De här veckorna avrundades med ett besök på Ikea för inköp av ny säng, och det var faktiskt med viss förvåning vi konstaterade att alla skruvar och diverse tillbehör stämde till antalet. Inget saknades och inget blev över. Men trots det var det inte helt problemfritt. Ribbottnarna vi fått var ämnade för barnsäng. Trots noggrann kontroll av artikelnummer i plocklagret. Men det hjälper inte när säljaren skrivit fel artikelnummer. Så det blev en extra tur till Malmö och Ikea under måndagen. Vi passade på att inta kvällsmaten hos ChopChop, så det blev asiatisk mat två dagar i följd. Men det gör ju ingenting.
Under fredagen (15 oktober 2021) har jag fått nöjet och äran att ha ett författarporträtt i Facebook-gruppen Fantasykammaren.
All form av publicitet är värdefull. I synnerhet nu när min tredje humoristiska fantasyroman snart kommer ut!
Här följer porträttet, som publiceras i sammanlagt sex delar under dagens lopp.
VEM ÄR PER ANDIE LINDSKOG?
Idag har jag fått äran att berätta om mitt skrivande här i Fantasykammaren. Jag är pensionär sen mars 2020, och har med andra ord full frihet att göra vad jag vill. Det mesta av min tid används för skrivande och bildskapande. Jag har skrivit i nästan hela mitt liv, och sen tidigt sjuttiotal har jag skrivit dagbok. Bara den omfattar i dag närmare tre miljoner ord.
Jag debuterade i oktober 2019 med ”Eilaths hopp” som är första delen i min humoristiska fantasyserie ”Legender från Thiramaar”. I samma serie kom andra boken ”Gudarnas spira” i juli 2020, och under hösten 2021 är planen att ”Regntider” som är den tredje boken i serien ska komma ut.
Jag har redan påbörjat den fjärde delen, som går under arbetsnamnet ”Ashas sten”.
Utöver detta har jag medverkat i fyra olika novellantologier, samt en femte som kommer inom kort.
Som författare kan jag med stolthet konstatera att jag har jämförts med storheter som Tolkien, Terry Pratchett och Tage Danielsson, och då handlar det såväl om berättarandan som själva upplägget av min egenhändigt skapade fantasyvärld. Inte minst humorn, ironin och samhällskritiken är företeelser som lovordas bland recensenterna.
NÄR JAG INTE SKRIVER
Skrivandet upptar nästan all vaken tid numera, och förutom mina berättelser i fantasyvärlden Thiramaar samarbetar jag med min kärlek Snezana i en rad olika andra projekt. Det handlar bland annat om några romaner vi skriver tillsammans med HBTQ-tema. Dessutom arbetar jag för fullt med mina memoarer.
Men utöver skrivandet ägnar jag mig åt fotografering och bildskapande. Har gjort en hel del bildkonst, som jag kallar Fantasy Art, vilket skapas av egna bilder och även en och annan gratisbild från nätet.
Samtliga omslag till mina böcker är skapade i den andan av Snezana och mig.
Sysslar en del med hemsidor också, och hanterar förutom mina egna även några sidor på uppdrag åt föreningar och privatpersoner.
VÄRLDSDELEN THIRAMAAR
När det allra första kapitlet påbörjades fanns världen Thiramaar mest i tankarna. Det var dessutom inte ens en ”värld”. Det handlade inledningsvis enbart om ett land – Thiarien. Men redan innan första kapitlet var skrivet, hade jag insett att en karta var nödvändig. Helt enkelt eftersom Gudarnas spira, som egentligen var den bok jag började med, kretsar kring Andor, Kintara, Tobin & Samus resa runt i hela landet. Så jag ritade upp en godtyckligt formad landyta med enkla pennstreck, och markerade sedan inledningsvis byn Forsthal, där den berättelsen tar sin början. Därefter har orter, skogar, sjöar, berg och så vidare växt fram allt eftersom berättelsen krävt det, och är helt och hållet skapade i min vilda fantasi. Det finns sex länder i den här världen, åtminstone för tillfället. Man vet aldrig om det i framtiden kan komma att behövas fler länder. I så fall får jag ”upptäcka” (skapa) fler. När jag inledde skrivandet av ”Regntider” behövde jag en större ö som jag ritade till utanför Thiariens östkust. Så föddes den gamla vulkanön Magua. Det mesta av mina berättelser utspelar sig i Thiarien, och i första boken ligger stor del av handlingen även i grannlandet Matrurien.
Så småningom har kartan omvandlats i Photoshop till en mer detaljrik skapelse, och finns med i böckerna.
KARAKTÄRERNA
Jag har så här långt 75 namngivna karaktärer i mina berättelser. Därtill 21 olika gudar. Utöver människorna i den här världen finns även småfolket kaldinier. Det är, skulle man enkelt kunna uttrycka det, små människor. De når vanliga människor ungefär till knävecken. De är oftast begåvade med extra stora näsor och har därför också väldigt bra luktsinne. De har även förmågan att kommunicera med djuren och betraktar dem som sina vänner, och är därför icke köttätare. De lever i skogen, och undviker så långt det är möjligt all kontakt med människor. Trots det är de ändå ofta behjälpliga till människorna, och historien är full av berättelser om hur kaldinier på olika sätt räddat människor ur knipor. Deras egna språk förekommer i vissa avsnitt i mina berättelser också.
Flertalet av mina viktigaste karaktärer är starka och företagsamma kvinnor, och det speglar min syn på vår egen värld, som helt säkert hade varit en betydligt bättre plats om kvinnor haft större inflytande.
KÄRLEK, INSPIRATION OCH NÄRA SAMARBETE
Min främsta inspiration är det nära samarbetet jag har med min kärlek Snezana. Mitt skrivande fick en ordentlig skjuts framåt när vi träffades. Vi hjälper varandra hela tiden med våra texter, både med idéer och korrekturarbete. Våra dagar brukar börja med samtal vid frukostbordet, som ofta leder fram till idéer och uppslag kring hur man kan gå vidare i en aktuell text. Sen är det ju naturligtvis väldigt befriande att leva tillsammans med en människa som känner en ut och in, och som har samma passion för skrivandet och bildskapandet. Vi löper aldrig risken att någon av oss är irriterad för att man hänger över datorn.
Jag har påbörjat den fjärde boken om äventyren i Thiramaar, och har så här långt noterat idéer till ytterligare fem kommande böcker. Kanske fler. Jag har som sagt skrivit i hela mitt liv, ända sen jag första gången kunde forma ord med en penna, och lär fortsätta så länge jag är kapabel.
Naturligtvis finns det drömmar kring skrivandet, och en önskan att en dag kunna slå igenom stort. Fantasin är det nog inga större fel på, så jag hoppas och väntar på att Steven Spielberg eller George Lucas ska höra av sig.
Andie Lindskog 