Eftersom boken snart är klar för utgivning, måste jag passa på och dela med mig av lite omdömen!
Samarbete med Joelsgården förlag
Nu går vi in i ett nytt och spännande skeende i livet, då vi blir samarbetspartners med Joelsgårdens förlag!
Vi ser fram emot en oerhört intressant och lärorik tid när vi nu ska bli en del av verksamheten. Så mycket ny lärdom att ta del av från Christina Gustavson som varit med i svängarna länge.
Notering;
Upphört samarbete!
Läs även;
Slavkontrakt avslutat!
Helgen på Bokmässan i Göteborg i sammandrag
Det har varit en givande helg i Göteborg. Framför allt för Snezanas del, som signerade sin bok i förlaget Everlasting Publishers monter, och hennes bok såldes dessutom slut där! För egen del fick jag ju sett en hel del av mässan eftersom jag hade mycket ”tid att slå ihjäl” medan Snezana var upptagen. Gick sammanlagt över sex kilometer, och kunde ta del av en hel del intressanta utställare.
Extra roligt var att vi fick träffa några av våra författarkollegor från Aritons antologier. Både Håkan Lindgren och Peter Westberg.
Så blev det även god mat i form av turkiskt på fredagskvällen, och libanesiskt på lördagskvällen, då tillsammans med en del av ”familjen”.
Och så då nästan en hel dags redigeringsarbete av min andra fantasyroman, nästan i lite J.K Rowling-anda på ett kafé på Centralstationen.
Samtidigt som vi hörde upprepade meddelanden om hur SJ:s snabbtåg var försenat med upp emot två timmar, kändes det väldigt positivt att punktligt på angiven tid kunna lämna Göteborg med bussen mot Malmö. Mindre positivt var dock när den tidsramen spräcktes då bilens batteri krävde hjälp från Assistanskåren, för att vi alls skulle kunna komma ut ur garaget på Bagers plats.
Och så då en förkylning som inleddes under föregående vecka, och som eskalerat under helgen för att blomma ut i en rejäl brakförkylning nu!
Nästan allt klart!
Nu är det mesta klart inför morgondagens releasefika, som vi håller här hemma! Spännande!
Bockarna Bruse som deckare
En annan uppgift i skrivkursen – att göra om sagan om Bockarna Bruse till deckare!
Kriminalaren Brogren hade just avverkat dagens med köttbullar, mos och lingon hos Kurres gatukök när mobilen ringde. Det hade skett ett mord vid den gamla bron. Han körde motvilligt dit, och väl där möttes han av en av polisassistenterna som kom emot honom i sällskap med en figur som såg minst sagt motbjudande ut.
”Vem är det här?” ville han veta.
”Ja, han vägrar säga sitt namn, men han är tydligen… hmm… ett troll. Och han erkänner att det är han som har slagit ihjäl…”
Brogren höjde handen och avbröt honom.
”Vem är den mördade?”
”Ähm… det är de tre…”
”Tre!? Har han haft ihjäl tre personer?”
”Ja, det är de tre bröderna Bruse.”
Vad var det egentligen som hände hos grannen i går kväll?
En liten uppgift från kursen ”Kreativt skrivande”, där man fick bygga på ovanstående rubrik.
Ett skrik som nästan fick blodet att frysa till is. Det kom från grannens hus. Men där var helt mörklagt. Inte en ljusstrimma syntes. Jag smög ut till tomtgränsen men höll mig dold bakom buskaget. Kunde svagt uppfatta en ljusstråle. En ficklampa. Någon rörde sig där inne. Verkade söka efter något. Jag borde ringa polisen. Mobilen låg där inne. Typiskt.
Ljuskäglan svepte ut genom fönstret, rakt mot buskaget där jag gömt mig. Jag hukade snabbt, och halvkröp in i huset. Med darrande fingrar slog jag 112.
”Polisen? Ja, jag tror att det skett ett mord.”
Polisen var snabbt på plats, och möttes av en förvirrad man i hallen med ficklampa.
”Vad står på här?”
”Va fan, Rederiet börjar ju nu, och strömmen har gått.”
En risig 745:a
Årtal är oklart, men platsen såg åtminstone ut som mitt föräldrahem. Skulle parkera min bil på infarten. För att kunna göra det var jag tvungen att köra ut två andra bilar som stod parkerade där. Först ut med den ena, som dock är osäkert vad det var för märke. Dock troligen en ganska gammal bil.
Sedan den andra – en gammal risig Volvo 745:a. Körde runt den i en vändzon, vilket i sig är lite märkligt om det nu var vid mitt föräldrahem. Det har aldrig funnits någon vändzon där.
Nåväl, den där stora röda lampan som fanns på äldre Volvobilar som med ett irriterande blinkande påminde om att man glömt spänna fast bilbältet fungerade i varje fall. Men som om det inte var nog med det satte även en om möjligt än mer irriterande signal igång att ljuda. En påfrestande ganska hög signal som tutade upprepat och enerverande! Jag försökte dock ignorera det. Skulle ju bara parkera bilen på gatan.
Stängde motorn och klev ur bilen. Signalen fortsatte! Kunde ju inte handla om bilbältet nu. Hade jag glömt ljuset? Nej, det var släckt! Beep – beep – beep…! Ah, helljuset var till. Konstigt, ljuset var ju släckt. Signalen pep oavbrutet vidare! Backväxeln låg i. Och!? Borde väl inte ha någon betydelse? Fast man vet ju aldrig. Elektroniken på en gammal Volvo kan nog spöka ordentligt. Jordfel måhända. Lade växeln i friläge och slog igen dörren så det skramlade i hela bilen. Signalen fortsatte! Började se mig omkring med en desperat blick. Finns det en slägga till hands? Ska slå sönder biljäv…! En telefon ringer! Va!? Ringer det? Öh… vänta… jag kommer…
Nä, jag hann inte innan de lade på. Skitsamma. Det var förmodligen någon säljare.
Men… det irriterande pipandet hörs fortfarande… och jag står inte längre vid en gammal risig Volvo 745:a redo att slå den i små rostiga plåtbitar. Jag står med telefonen i handen i mitt hem och stirrar med tom blick på min envist pipande väckarklocka!
Askungen – ur en lite annorlunda synvinkel / Ljugarbänken
Hemuppgift från kursdag 3 i Kreativt Skrivande
”Titta!” sa Orvar och pekade. ”Där kommer ju hon.”
”Vem!?” sa Tage och kisade åt det hållet Orvar pekade.
”Hon… va heter hon… du vet…”
”Nää?”
”Hon… änkekärringen…”
”Fru Agnes?”
”Ja just det. Ska nu hon också till skomakaren?”
De var båda fortfarande lite uppjagade där de satt på sin bänk och ljög gamla minnen för varandra. Bara för en liten stund sedan hade ju självaste prinsen kommit ut från skomakarens butik. Och så nu änkekärringen.
De såg hur fru Agnes försvann in i butiken, bara för att några ögonblick senare komma ut igen. Hon såg sig omkring och passerade de båda gubbarna med beslutsamma steg på väg mot sin droska som väntade på henne längre ned på gatan.
Tage klistrade på sig sitt vänligaste leende.
”God dag fru Agnes.”
”Hmpf. Vad då god dag!?” svarade fru Agnes buttert.
”Vackert väder idag.” framhärdade Orvar.
Fru Agnes snörpte på munnen och fortsatte.
”Surkärring.” muttrade Tage medan det vänliga leendet hastigt rann av honom.
”Gubbar!” mumlade fru Agnes fast ingen hörde det.
”Titta nu!” avbröt Orvar och pekade åter mot skomakeriet. Tage såg upp och hann just uppfatta flickebarnet Askungen som försvann in i den lilla butiken.
De båda gubbarna suckade tungt och såg på varandra.
”Det var ju ett jävla rännande där då!” sa Orvar.
Andie Lindskog 