Kategori: Dagbok

Publicerat den

Oj va mycke de ble …

I går kväll var jag helt övertygad om att en rejäl förkylning stod och knackade på dörren. Öm i hela kroppen, tjock i huvudet (mer än vanligt), trött och fullkomligt håglös. Sköljde ner en vitamindos och gick och la mig tidigt. Låg och läste – The girl from Casablanca – och redan där kände jag hur jag långsamt började må lite bättre. Sov gott i stort sett hela natten sedan, fullt med bisarra drömmar, och sedan vaken runt halv sju på morgonen, fullt frisk! Denna nya dag frisk och kry bjöd på en något hektisk eftermiddag. Dags för en ny tid hos Elisabetkliniken. Alltså till Malmö igen. På vägen hem ett snabbt ärende på Wästchark och därefter raka vägen till Sjöbo för att hämta ut ett antal leveranser – te till företaget hos Budbee på Supermarket, filter till avfuktningsfläkten hos My Way och cevapcici-krydda hos Instabox på Kvantum. Ett kort snack med vaccinbussen, en tur till bolaget. Sen hem! Efter middagen blev det en runda bland taggiga buskar i området med bärspannen i handen. Resten av kvällen enbart avkoppling med skrivande.

Publicerat den

Malmö Pride, dressin till Gyllebosjön, örtagård och så Malmö igen!

Vi har nått slutet av juli. Ska vi följa strikta årstidsramar, betyder det att vi nu kommit förbi halva sommaren! Ack ja! Vädret har väl inte riktigt levt upp till vårens spådomar om att det skulle bli en ungefär lika het sommar som 2018. Jo, i sydeuropa och flera andra delar av världen, men inte så mycket här. Men det har ändå funnits en del tillfällen att sitta på altanen, där den mesta tiden har ägnats åt Kalla mig Anna. På bokfronten har vi också kommit dit hän att det är på gång med tryckning av en av Snezanas härligt illustrerade barnböcker.

Men månaden inleddes med Malmö Pride, där vi tillbringade tre hela dagar på Pride House på Scandic hotell vid Triangeln, med ganska god försäljning av böcker som resultat. Passade även på att fira min födelsedag med mexikanskt på Los Arcos. Vi har även hunnit med vårt årliga arrangemang Ja-Må-Vi-Leva som det här året innebar att åter igen cykla dressin, och därmed uppleva lite gamla tider järnvägstrafik, mellan St Olof och Gyllebosjön. Ett arrangemang som sedan avrundades dels med middag på Sjöbo Gästis, och därefter fika med trevligt och mycket givande samtal hos oss.

Dagen efter detta träffade vi några andra gamla vänner på Tirups Örtagård för lunch och en trevlig pratstund, och så förstås en liten rundvandring i örtagården.

En heldagsutflykt till Malmö har det också funnits utrymme för, med promenad i Slottsparken och därpå en sväng upp på Södra Förstadsgatan, Gustav Adolfs torg, Lilla torg, Stortorget och sedan med avrundning med grekisk mat på Akropolis.

Publicerat den

Dagbok – 50 år

Idag för precis femtio år sedan började jag skriva några korta meningar i ett kollegieblock. Ritade in en grön marginalkant och även linje som markerade ett sidhuvud. Där skrev jag med röd penna; Januari – 1973. I tre meningar redogjorde jag i korthet vad som skett i min tillvaro denna årets första dag. Därmed hade jag på allvar börjat skriva dagbok, samma år jag flyttade hemifrån! Egentligen hade jag gjort sporadiska anteckningar i en plankalender sen 1969, kanske till och med sen 1968. De kalendrarna finns dessvärre inte kvar. De försvann troligen i en översvämning i vår källare sommaren 1980. Men från den 1 januari 1973 blev det till en daglig vana, som består än idag femtio år senare. Då handlade det mest om kortfattade noteringar om vad som hände i mitt sjuttonåriga liv. Men med åren har det dagliga innehållet vuxit, och förutom aktuella händelser innehåller dagboken idag även en hel del funderingar och reflektioner. Ofta fungerar den effektivt också som ett sätt att få skriva av sig, och tidvis har den också varit ett utmärkt bollplank när jag har behövt ventilera känslor och frustrationer. De senaste tio åren har förvisso inte det behovet funnits på samma vis. Dagboken är ett utmärkt minnesdokument, och en perfekt källa att tillgå varje gång det uppstår osäkerhet kring när, var och hur saker och ting har inträffat.

Den var naturligtvis också ett ovärderligt underlag när jag arbetade med mina memoarer – Idag kan det kvitta.

Lite då och då har det funnits människor i min närhet som har ifrågasatt vitsen med att skriva dagbok. Jag kan naturligtvis komma på flera bra anledningar. Men det här är en ack så viktig del av mitt liv, och jag ser egentligen ingen som helst anledning att jag ska behöva försvara att jag skriver.

När jag idag, femtio år senare, börjar skriva min dagliga dagboksnotering, gör jag det samtidigt som jag lite stolt konstaterar att dagboken när sista ordet för 2022 var skrivet innehåller exakt 3 000 340 ord!

Publicerat den

Året 2022

JANUARI – FEBRUARI
Dålig start på året. Lunginflammation med tre långvariga besök på akuten, och ett sjukläge som varade halvvägs in i februari.
Avtal klart med Axiell Media – vid årets slut har vi publicerat 22 noveller och 4 romaner i e-boksformat, plus 3 ljudböcker.

MARS
Vår älskade Mogwai skadad, efter trolig fajt med grannkatt. Tvingades gå med tratt i flera veckor.

APRIL – MAJ
Ystads Allehanda gjorde reportage om oss och våra böcker – igen.
Cornizendo – debatt med gudarna, novell ur Legender från Thiramaar utgiven.
Råmanus till memoarer – Idag kan det kvitta – klart!

JUNI
Vi badade i Skärsjön, första delen i serien om Skärsjön kom ut!
Vår inspelningsstudio blev klar.
Påbörjade epileringen, och därmed inleddes en tid med ganska många rundor till mina gamla hemtrakter i Malmö.

JULI
Deltog på Malmö Pride – talade om Vi badade i Skärsjön på ett event på Sheraton, Triangeln.
Stort fotoprojekt – Grekisk Dans för tanter.
El-fel orsakat av trasig spis, avslöjade samtidigt s k vänners rätta jag!

AUGUSTI
En ganska stillsam månad med semesterkänsla – eller nåt.

SEPTEMBER – OKTOBER
Dressincykel i Fyledalen.
Mina memoarer – Idag kan det kvitta – kom ut! Och jag med dem!
Brit Floyd på Malmö Live
Bokförsäljning vid eventet Kvinnohistorier i Billesholm.
Godkänt önskad medicinering ett år till.

NOVEMBER
Deltog och fullföljde Na-No-Wri-Mo med 51 286 skrivna ord.


DECEMBER
Bokmässa i Lund och julbokmarknad på Victoria i Malmö.
Transvoices med min novell Förlorade år kom ut.
Mogwai återigen skadad efter fajt med grannkatt.

DECEMBER
Farväl till Scrollan

Publicerat den

Mitt längsta dokument

Nu när vi befinner oss mitt i Na-No-Wri-Mo (National Novel Writing Month) där man sätter upp ett mål på typ 50 000 skrivna ord under månaden, kan jag inte låta bli och fundera på just det här med det skrivna ordet. Bara min dagbok innehåller närmare tre miljoner ord! Detta vet jag med säkerhet, men hur många ord jag skrivit totalt i mitt liv är naturligtvis omöjligt att säga. Men en vild gissning hamnar på någonstans runt kanske sex miljoner ord. Eller ännu mer. Men mitt i särklass längsta skrivna Word-dokument är min flödesskrivning för Legender från Thiramaar. I det dokumentet hanterar och behandlar jag all text som jag skriver i mina böcker i den serien. Det är därmed också ett dokument som växer dagligen. Just idag omfattar den 476 Wordsidor med totalt 291 811 ord.

Publicerat den

Bara Andie!

Idag har jag burit mitt namn i ett år! Idag är också dagen då mina memoarer officiellt kommer ut. Med dem är inte mycket hemligt längre. Allt det som många kanske redan har anat blir bekräftat. Eller blir det överraskande besked. Oavsett vilket så är det som det är. I hela mitt liv har jag smugit omkring och duckat för omgivningens tryck, och försökt leva mitt liv så som jag trott att det förväntats av mig. Men det är faktiskt slut med det nu. Jag har kastat bort mer än halva mitt liv på detta, till priset av att periodvis inte ha mått särskilt bra. Den tid jag har kvar, hur lång eller kort den än må vara, tänker jag helt och hållet leva så som det bäst passar mig.
Egentligen är det inte så mycket som förändras. Jag är samma person som jag alltid varit – kanske bara lite gladare och mer tillfreds med tillvaron än jag någonsin varit. Om någon nu med detta inte kan eller vill respektera och acceptera mig för den jag är, får väl dom sluta kalla sig mina vänner. Sorgligt men oundvikligt.
Mitt förnamn Andie delar jag med den stavningen med 14 kvinnor och 14 män i Sverige.
Mina gamla namn finns inte längre kvar i registren. Men eftersom jag hunnit ge ut flera böcker före namnbytet, kommer Per eller P att finnas kvar även fortsättningsvis som ett slags författarpseudonym.
I allt övrigt är jag Andie Lindskog. Nice to meet you!
(Mina memoarer ”Idag kan det kvitta” finns i nätbokhandeln)

Publicerat den

Nu är den här! Nyfiken?

Nu äntligen finns min livshistoria på pränt, och boken finns i lager.
Om några dagar finns det även i nätbokhandeln.
Onekligen oerhört spännande tider!

Publicerat den

In och ut i garderoben, gamla hemtrakter, grillmöte och Blekingetur … så att säga.

Kunde med några enkla förändringar och inköp av några lämpliga tillbehör, inreda vår egen ljudstudio i den del av garderoben i arbetsrummet som återstår efter badrumsrenoveringen.
I början av den här veckan blev jag klar med mitt korrekturarbete av mina memoarer, och kunde lämna över till Snezana. Redan mot slutet av veckan fick jag tillbaka dem, och har inlett min andra genomgång. Samtidigt har jag också blivit färdig med mitt korrekturarbete av den tredje delen av serien Det hände vid Skärsjön.
Har varit på ett tillfälligt besök i mina gamla hemtrakter (1973-1980) i ett för mig personligt och viktigt ärende. Något som kommer att upprepas ett flertal gånger framöver. Har även fått klartecken att den behandling jag inlett under hösten, kan fortsättas med oförändrad omfattning.
Veckan avrundades med vårt numera traditionella grillmöte med fotoklubben, vilket den här gången hölls vid Vombsjön.
Sedan avrundades veckan med en tur till Blekinge, och ett besök hos kära vänner som vi inte träffat sen i november förra året.
På hemvägen kunde vi inte motstå frestelsen att stanna vid Rönås byakrog för dagens middag. Det var ju där vi åt, första dagen vi träffades för elva år sedan!

Publicerat den

Kort visit i gamla hemtrakter

Var på en kort visit i det som under sammanlagt närmare åtta år var mina hemtrakter – Slottstaden i Malmö! Det var hit jag flyttade när jag lämnade mitt föräldrahem på andra sidan stan 1973. En stor del av mina memoarer utspelar sig naturligtvis just i det här området.
Genom årens lopp och fram till det tillfälle då jag till slut valde att lämna stan bakom mig för ett liv på landet, hann jag med att bo på åtta olika adresser i Malmö. Östra Ryttmästaregatan i Slottstaden var det absolut trevligaste området av dem alla. Hyfsat långt borta från centrum, men ändå nära. Promenadavstånd till Ribban. För att bara nämna några positiva detaljer om den stadsdelen. Intressant och se hur Regementsgatan förändrats från ganska bred kullerstensbelagd gata, till en smalare med frodiga gröna träd längs båda sidorna. Lite kul också när man ser den gamla Saga-biografen som under mina år förvandlades till Systembolag, numera inhyser en Coop-butik.
Det kommer mer från dessa kvarter framöver från mig.

Publicerat den

Memoarer på gott och på ont

När jag på allvar började skriva mina memoarer någonstans runt 2012, var det kanske mest för att jag kände behov av att försöka räta ut ett antal frågetecken kring fram för allt min barndom och uppväxt. Kanske att på så vis få några svar på varför saker och ting blivit som det blivit. Kanske jag hade vissa aningar om vad jag skulle få fram. Men jag hade nog ändå inte räknat med att det skulle bli så mycket varseblivande som det faktiskt blivit. Och jag kan inte påstå att det är direkt upplyftande. Det har gett en hel del insikter jag önskar jag hade haft medan mina föräldrar levde, så att jag haft möjlighet att konfrontera dem. Men det har också gett en hel del uppvaknande kring min uppväxt, pubertet och allt vad som skedde där. Detaljer jag skulle önskat att jag varit betydligt mer varse redan då, eller åtminstone i början av nittiotalet när jag hade samtal med psykolog.

En uppväxt som präglades av föräldrar som ständigt övertygade mig om att jag inte kunde räkna med att komma någon vart, för det ansågs att jag inte hade förutsättningar för det. En situation som ironiskt nog samtidigt gjorde mig stark på ett märkligt vis, så att jag ganska effektivt stod emot alla motgångar. Ändå ser jag nu ett tydligt mönster, hur jag faktiskt i olika långa perioder inte alls var så stark. Även hur jag faktiskt vid några tillfällen mer eller mindre har brutit samman också. Men jag har ändå lyckats hantera det. Jag har brutit ihop och gått vidare. Tyvärr, kan jag nog tycka idag! För frågan är vad som egentligen hade skett om jag på allvar hade brutit ihop då! Hade frågetecknen kring min person kunnat få hjälp att rätas ut redan då? Hade allt kunnat lösas redan då, istället för att all min verklighet ska komma ikapp mig nu när jag är en bit in i livets andra halvlek?! Tunga frågor, som aldrig får svar. Men på något vis känns det ändå välgörande att successivt komma till insikt om allt som gick fel under min barndom och uppväxt. Om inget annat stärker det mig i mitt fortsatta liv och bekräftar att de val jag gör och gjort nu i den här delen av mitt liv faktiskt är helt rätt.