Vi är snart igenom halva november, och därmed också halva Na-No-Wri-Mo. Så hur har då skrivandet gått? Tja, sådär! Har ju delvis fastnat när det gäller Ashas sten, och har lite problem att riktigt komma vidare med den. Har förvisso fått till en del nytt, och även en del förbättrande justeringar av befintlig text. Men det är ändå lite svårt att få någon riktig fart. Har även kört igång ett annat skrivprojekt som jag arbetar parallellt med, och som har lite ankytning till mina memoarer. Så här långt har jag i alla fall totalt under den tid som gått av november, skrivit 20 300 ord! Så jag behöver ligga i om jag ska uppnå de 50 000 orden som är målet!
Satsar som bekant för fullt på årets Na-No-Wri-Mo, och gör det helhjärtat med att skriva på min fjärde bok i serien ”Legender från Thiramaar”. Det går ärligt talat lite upp och ner. Ibland flyter det på för fullt, ibland är det svårt att komma någon vart. Men det underlättar trots allt att jag numera medan jag skriver, befinner mig i den fiktiva världen Thiramaar som jag praktiskt taget byggt upp från grunden från de första stapplande orden i min första bok. En värld som växt allt eftersom jag har behövt nya platser för mina vid det här laget 79 olika karaktärer. Alltså de som jag har namngett. Karaktärer som flera av dem blivit nästan som personliga vänner. Det är märkligt med det där, hur den värld och de människor man diktar ihop berättelser kring, efterhand blir som något slags nära vänner. Tänk om man kunde sitta ner och samtala med Elana, Adric, Kintara eller Andor, och såklart Kintaras bror Samus. Eller att få besöka medicinkvinnan Ogda i hennes prunkande trädgård. Inte minst trollkarlen Cornizendo och hans älskade Belvida Bell hade jag gärna kunnat prata i timmar med om tidsresor och magiska formler. Och alla de kaxiga men rätt sympatiska kadlinierna hade jag också gärna velat samtala med, och kanske få något smaskigt recept på en härlig svampgryta. Alla känns de som nära vänner, men det är kanske inte så konstigt. De flesta har jag ju känt i mer än tjugofem år.
I år har jag tänkt att verkligen försöka fullfölja Na-No-Wri-Mo (National Novel Writing Month). Tanken är att jag ska satsa på ”Ashas sten” med förhoppningen att när november är slut ska jag ha fått ihop åtminstone ett råmanus. Förhoppningsvis. Jag har ju så här långt drygt hundra sidor i bokform klart plus en hygglig storyline.
Arbetar just nu för fullt med genomgång av de totalt drygt 19 000 ord jag har skrivit i Ashas sten (det som ska bli en ny del i serien Legender från Thiramaar). Det är hittills tjugo kapitel skrivna, och jag läser igenom och gör en del kompletteringar i texten, och funderar samtidigt över uppslag till fortsättningen. Tanken är att denna genomgång ska vara klar senast till månadsskiftet oktober-november. Då ska jag även ha klart en hållbar tidslinje (synopsis) för resten av romanen. Sen är förhoppningen att resten av boken ska skrivas under Na-No-Wri-Mo i november. Hoppas det går vägen, och förhoppningen att kunna ge ut del fyra under 2023 kan infrias!
Dagen i Skeneholmssalen och evenemanget Kvinnohistorier är avklarat.
Ja, kartongerna var ju inte direkt tomma när vi körde hem på kvällen, efter att vi avslutat med kvällsmat på en lokal restaurang i Billesholm. Men de var betydligt lättare. Faktiskt lättare än vi vågat hoppas på. Bland annat sålde vi hela fyra kompletta samlingar av ”Legender från Thiramaar”. Så vi kan absolut vara nöjda med dagen och den trevliga tillställningen. Förutom god försäljning får man alltid nya spännande och intressanta samtal och kontakter. Det är ju sådana upplevelser som ger inspiration till fortsatt skrivande.
Har följt en utmaning på Instagram med hashtaggen #minförstaboksida, och jag publicerade första sidan och faktiskt hela första kapitlet ur mina memoarer ”Idag kan det kvitta”
SPECIALPRIS! ✨✨✨ Signerat ex. av mina memoarer – Idag kan det kvitta.🏳️⚧️📚🏳️🌈 100 Skr INKL. PORTO! Beställ via e-post – perabl@msn.com (Erbjudandet gäller t o m 12 oktober 2022)
