Slitet med inlagan fortsätter

Har som sagt gjort åtskilliga försök med att skapa en fungerande inlaga att ladda upp hos BoD för tryck av Regntider. Vareviga gång med exakt samma resultat – fel rapporteras i filen då inbäddat typsnitt Times New Roman saknas! Trots att det är typsnittet Bookman Old Style som används! Trots att det typsnittet är inbäddat! Trots att Times New Roman inte används i dokumentet!
Jag har haft flera mejlkonversationer med en person hos BoD som verkligen inte tycks veta vad hon pratar om. Hon förklarar lite översittaraktigt att anledningen till att typsnittet efterfrågas, antagligen är för att det inte är ett standardtypsnitt! Men!!! Det är ett typsnitt som inte används som efterfrågas! Bookman Old Style är ett standardtypsnitt. Anledningen till att man bäddar in typsnittet är att vilket typsnitt som helst ska kunna användas, även i datorer som inte har det installerat! Dessutom – idag testade jag att ladda ner en av BoD:s egna mallar för skapande av inlaga! I några av dem är Bookman Old Style förinställt! Måhända BoD borde se över sin personals kunskaper, och vidare naturligtvis också se över sina uppladdningsverktyg.
Hur som helst, nu skapar jag en ny inlaga helt baserad på BoD:s egna mall! Får jag samma resultat på den, kommer vi aldrig ens fundera på att anlita det företaget. Någonsin!

Från trygghet till eget

Utdrag ur mina memoarer, kapitel 15 – Från trygghet till eget;
”När jag under den hösten packade ihop mina tillhörigheter för att kunna flytta hemifrån, hade jag på sätt och vis börjat ett helt nytt liv.
På skivspelaren snurrade senaste plattan från Bowie på hög volym, och medan jag sjöng med i Time, förundrades jag över att min mor faktiskt inte klagade över att jag spelade högt. Förmodligen för att hon inom sig jublade över att det var sista gången, antagligen någonsin, hon behövde vara störd av sitt oönskade barn.
Den gångna sommaren hade jag rest på min första utlandsresa utan föräldrarna, istället tillsammans med bästa kompisen. Det blev två veckors festande på spansk mark, men med ganska begränsat utrymme för andra upplevelser än de som förekom i hotellets bar eller dess omedelbara närhet.
Hotellet delades mellan en Skandinavisk och en brittisk resebyrå, och vi kunde därmed bli kompisar med ett gäng engelska medborgare som också bodde på hotellet.
Det innebar en intressant insikt i mina engelska kunskaper, som så här i verkliga livet visade sig fungera betydligt bättre än vad mitt slutbetyg i skolan hävdade. Två spännande veckor med intressanta samtal på engelska, allt för mycket festande och en och annan mer eller mindre så kallad kärleksaffär. Därtill en sexuell erfarenhet jag fram till dess kanske inte riktigt väntat mig.”


Inlageslit

Nu har jag spenderat åtskilliga timmar de senaste dagarna åt att försöka ladda upp förlagan till min senaste bok – Regntider – hos BoD (Book on Demand). Resultat? Noll, förutom att jag nästan börjar känna mig som ett frustrerat lallande vrak sittande i en hörna, vaggande av och an, väntande på att allt elände ska lägga sig. Eller nåt!

Jag har följt deras instruktioner till punkt och pricka. Jag har, om jag själv får säga det, skickligt ”översatt” deras uråldriga instruktioner (som berör Word 2007) till vår Word 365-version och gjort allt som förväntas vilket bland annat handlar om att man ska bädda in aktuellt typsnitt i filen. När detta görs kan i princip vilket typsnitt som helst användas, även om det inte är standard i alla datorer. Ändå! Jag får felmeddelande hela tiden, som säger att jag måste bädda in saknat typsnitt – Times New Roman! Jag skriver upprepade frågor till BoD om hur jag ska lösa detta, då jag använt Bookman Old Style! De svarar att det typsnittet nog inte är standard, och det är därför det efterfrågas att man ska bädda in! Men, hallå!! För det första är så vitt jag vet Bookman Old Style ett standardtypsnitt, vilket åtminstone funnits med i alla Office-versioner jag haft sen 1997! För det andra heter det ju i deras egen information att om typsnittet bäddas in, kan i princip vilket typsnitt som helst användas. För det tredje är det ju Times New Roman de efterfrågar, som inte är använt i dokumentet.

I mitt stilla sinne funderar jag över hur förlaget som gett ut mina två tidigare böcker klarade av att ladda upp inlagorna hos BoD! Men förklaringen ligger antagligen i att hon, precis som BoD tycks göra, sitter fast med urgamla versioner av Word! Själv börjar jag spana efter andra tryckare.

Inlaga kan göra en vansinnig!

Håller på för fullt med att försöka skapa inlagan till min tredje bok Regntider. Har gjort allt klart, valt typsnitt Bookman Old Style, ett lagom snyggt typsnitt som mig veterligen funnits som standardtypsnitt i Windows-datorer sen 1997. Minst! Sparar som PDF och laddar sen upp filen till BoD, helt enligt instruktionerna. Och får besked att det saknas inbäddat typsnitt – Times New Roman! Jag skriver till BoD och ber om hjälp. De förklarar lite översittaraktigt att det är så att Bookman Old Style ”förmodligen inte är något standardstypsnitt” och därför måste man bädda in det i dokumentet! Men trots att jag gjort det godtas ändå inte min fil för att den saknar inbäddat Times New Roman – som jag INTE ens använt!

Dessutom – kort och gott så är det så här – om jag använder ett typsnitt som inte är standard i alla datorer, kan jag välja i Word att ”bädda in typsnittet”! Därefter kan vem som helst öppna och läsa mitt dokument, med MITT typsnitt, i vilken enhet som helst. Men att det hos boktryckarfirman efterlyses ett inbäddat typsnitt som inte ens är använt i filen, är fullständigt ologiskt. Och deras förklaringar är heller inte särskilt logiska!

Korrigerad info

Har äntligen kunnat uppdatera infon om mig hos bokhandlarna, till en förhoppningsvis mer säljande text. Har därmed städat undan gammalt elände. Först ut är Bokus!

Litteraturrundan i Karup 2021

I helgen (4-5 september) har det varit litteraturrundan 2021, bland annat i ”Vita huset” i Karup. Flera intressanta författare har presenterat, berättat och läst valda delar ur sina böcker.
Vi hann tyvärr inte stanna så länge, men fick i alla falla lyssnat till Stina Larsson, Ulf Persson, Karin Eberhardt-Grönvall och Barbara Fellgiebel.
Nästa år ska vi vara bättre förberedda så vi kan ta del av hela arrangemanget. Förhoppningsvis kanske vi även själva kan delta, då vi nu även gått med som medlemmar i Litteraturrundan.

Stillsamt men ändå aktivt

Enligt min planeringskalender har de senaste två veckorna varit ganska händelselösa, med några få undantag. Men den visar å andra sidan bara sådant som är inplanerat, och i det avseendet har det enbart förekommit tre händelser. Men det har varit ganska stor aktivitet utöver vad kalendern berättar.
Har arbetat med och blivit klar med inlagan till Regntider, och likaså en reklambroschyr att använda när vi framöver skickar beställda böcker till de som köper böcker i serien Legender från Thiramaar, med en komplett karta över länderna. Även bokens omslag är helt klart, och den här gången har jag faktiskt själv gjort bilden, fast ändå med en del assistans av Snezana.
Apropå bilder har vi även skickat in våra bidrag till årets upplaga av fototävlingen Närkampen, som vi kör i samarbete mellan Sjöbo, Ystads och Österlens fotoklubb.
Precis som vanligt har jag haft mina omgångar med extra känning av nackbesvären, som en liten påminnelse om varför jag gick i pension ett år tidigare. Men med rätt medicinering blir situationen ändå bra. Den effekten upplever jag även på det mentala planet. Rätt medicinering är synnerligen välgörande.
Väntar sedan två månader tillbaka på ett besked från Skatteverket, eller Folkbokföringen noga räknat, och kan konstatera att svenska myndigheter fortfarande är betongklumpar.
Skrivandet har åter lett in mig på en del nostalgiska minnen, den här gången från tidigt åttiotal och den tecknings- och målarkurs jag gick på tillsammans med min mor i början av åttiotalet. Men nostalgin i det här fallet var inte i första hand av positiv karaktär.
Mot slutet av den senaste veckan har det bokstavligt blåst friska fläktar, då vi äntligen fått levererat en hel köksfläkt, till skillnad från föregående som kom i bitar i en bristfällig förpackning.
Så har vi fått utökat vår vänskapskrets med nya vänner som medger umgänge med fullständig frihet.
För övrigt har det som vanligt handlat om skrivande, inte minst av memoarerna men även här mot veckoslutet har jag påbörjat en fantasynovell baserad på min ”egen” värld Thiramaar. En del hemsidesarbete har det också blivit, främst till kunder, och jag har konstaterat att priset för det uppdraget nog behöver höjas.
Negativt är att det under de senaste två veckorna onekligen känts som om hösten gör sin entré lite för tidigt. Inte en enda kväll har vi kunnat sitta på altanen. Kanske det kan bli lite ändring på det den kommande veckan.

Inspirerande

Fantastikbokklubben efterlyste noveller inom just fantastik att lägga upp på hemsidan, som inte minst som en utmärkt reklam för ens egna böcker som redan finns upplagda där.
En utmärkt idé, och något som inspirerade mig att direkt sätta igång och skriva en novell, självklart för min del baserad på min egen värld Thiramaar.
Och i allt mitt skrivande har jag helt klart skaffat mig några personliga favoriter bland mina karaktärer som jag känner extra starkt för att skriva om, och som alltid innebär lite extra inspiration.
Det är självklart Elana, men även den underfundige och lite klurige övermagikern Cornizendo och självklart hans älskade Belvida Bell (som dyker upp i ”Regntider”).
Sagt och gjort – efterhand som jag skrivit på mina legender från Thiramaar, har ett antal idéer till nya storys också växt fram och noterats i min minnesbank. En av dem är konflikten mellan gudarna och människorna om vem som egentligen har skapat världen! Den frågan ligger till grund för den fantastiknovell jag just nu skriver på! Klart inspirerad av Fantastikbokklubbens efterlysning.

Jag blev till – trots allt!

Innan hon återvände till värmen i sängen bredvid maken, som sov tungt, slog hon sig ner för en kort stund vid sekretären och tände den lilla bordslampan. I det svaga skenet genom den beige lampskärmen i plisserat silkestyg tog hon fram sin lilla röda fickkalender och en kulpenna. Hon slog upp aktuell sida.
Fredag den 7 oktober 1955.
På raden därunder skrev hon, väl bevarat för sin närmaste omvärld, med skrift i stenografi som bara hon behärskade.
Släppt satsen!

Det här är de sista raderna i kapitel 1 i mina memoarer. Än är det långt kvar innan det hela kan anses klart. Men första kapitlet är skrivet och högst troligt färdigredigerat. Det kommer att se ut så här. Det här är den, troligen, absoluta sanningen om vad som skedde cirka nio månader innan jag föddes, och det känns som en given upptakt till mina memoarer, som jag just nu arbetar för fullt med.
När jag fick klart för mig vad de där stenografitecknen i mors dagbok egentligen betydde, var det en ren chock! Men samtidigt blev det en bekräftelse på den känsla som följt mig genom hela livet – jag var ett oönskat barn! Det enda positiva med den erfarenheten, var att jag blev än mer övertygad om att skriva klart min livs historia!