Det är självklart fortfarande möjligt att beställa ett signerat ex. av ”pappersboken” direkt från mig. (Pris inkl. porto 120 kr)
Snart som e-bok
Rörelse, boktryck, korrektur och skrivande som vanligt
Så här långt in i februari har en hel del av tiden ägnats åt att njuta av vårt ”nya” arbetsrum. Å andra sidan är det i sig kanske inte något direkt unikt. Eller ja, lite unikt är det klart med ”nya arbetsrum”. Men vi brukar ju spendera mycket tid i just det rummet. Självklart med diverse skrivrelaterade sysslor. Har korrekturläst och gjort inlaga till ”Skarvkvinnan”, och har även inlett testläsning / korrektur av en kompis självbiografi, som så här långt visat sig riktigt bra. Har hunnit med ytterligare två besök i Slottstaden i Malmö där det ena besöket dessutom avrundades med indisk mat på Restaurang Mumbai. Vi har hälsat på en kär vän som hamnat på sjukhus, men som sakta men säkert nu är på bättringsvägen. Och i veckan blev min rörelseillustrerande bild etta i Fotoklubbens månadstävling, med just temat Rörelse.
Veckan avrundas förutom med fortsatt skrivande, även uppladdning av filer för två böcker till tryck!
Till tryck … i god tid till Internationella Kvinnodagen
Laddade upp Snezanas bok ”Skarvkvinnan” till tryck idag, med förväntad leverans i slutet av denna månaden. Alltså i tid inför Internationella Kvinnodagen.
Det går utmärkt att förbeställa boken redan nu!
Kattdrake och minnet av en etta
Fyrtiofem minuters ryggläge med behandling som kan ”lindras” lite om man lyckas segla bort i tankar och funderingar. Ibland går det, och ibland går det inte alls. Men idag fungerade det ändå stundvis. Åtminstone så pass länge att jag kunde fundera fram lite användbara idéer till mitt fortsatta skrivande i Ashas sten. Idéer som handlar om kattdrakar, som jag faktiskt bara haft med en gång. Det var i Eilaths hopp, som den lilla krabaten dök upp. Kan faktiskt passa in i den pågående berättelsen också. För övrigt passerade jag under dagens promenad i stan, min gamla gata. Noterade att porten till trappuppgången till mitt livs första lägenhet, numera leder direkt in till en lägenhet. Blir naturligtvis väldigt nyfiken. Hur ser den lägenheten ut? På första våningen fanns då bara min etta, och en tvårumslägenhet mitt emot. Min gamla lägenhet är numera ombyggd till tvättstuga. Så min gissning är att den lägenheten som nu har egen port, helt säkert är en etagevåning. Med helt säkert ett skyhögt pris om den skulle vara till salu.
Legender från Thiramaar – Bilder från begynnelsen (1)
Redan från första början när jag började skriva på mina berättelser till Legender från Thiramaar, insåg jag att en karta var en nödvändighet. Gudarnas spira, som egentligen var den första boken jag skrev, handlar ju om att huvudkaraktärerna gör en resa runt i princip hela landet Thiarien. Det skulle vara praktiskt taget omöjligt att hålla ihop den berättelsen utan en karta. Med utgångspunkt från Forsthal, där huvudkaraktärerna Andor och Tobin kommer ifrån, började jag rita kartan. Den har sedan byggts på allt eftersom berättelserna växt fram. Den här kartan är den ursprungliga, som sedan legat till grund för den kartan som publicerats i böckerna, och som även finns i färg och hög upplösning här på hemsidan. (Karta i färg)
Tidigare inlägg om detta!
Indiskt, missad bokreklam, delikatessfrestelser och en idé!
En biltur till Malmö, och nästan som vanligt på plats i god tid, eftersom jag föredrar att ha lite marginaler att ta av ifall det skulle hända något oförutsett på vägen. Så hade det faktiskt kunnat bli idag, då en taxichaufför i filen bredvid tydligen var mer engagerad i sin mobil, eller nåt, än i körningen. Som väl var hörde han när jag tutade så det blev ingen tillskrynklad bilplåt, då han i sista stund kunde styra tillbaka till sin egen fil.
Efter dagens ärende blev det indisk mat – kyckling Ticka Masala – på restaurang Mumbai. Gott! Sedan bar det av ungefär tvärs igenom stan, till trakterna kring Folkets Park, för ett tänkt besök i en bokhandel, där målet var att kunna göra reklam för våra böcker, och kanske även sälja in dem. Men tvärtemot uppgifter på nätet, var det stängt och igenbommat i den butiken! Åtminstone för dagen! Alltså missat ärende.
Nå, det blev en tur till ICA Maxi vid Toftanäs för handel till hushållet, där man utsattes för nästan olidliga frestelser vid delikatessdisken! Tur att vi fortfarande var mätta av indisk mat. För övrigt blev det även besök på Hornbach för köp av några kompletteringar till vårt senaste projekt. Här föddes en idé till hur vi ska utnyttja de golvbrädor som blev över efter måndagens arbete.
(to be continued…)
En självbiografisk berättelse
Veckohandel, sushi, belåten katt, några varma ord om min bok!
Lite oplanerat blev det en tur till Ystad idag, och när vi ändå var där passade vi på att köpa lite LED-lampor som ett led …haha … i att försöka dra ner elkostnaderna. Det fanns även tid för ett besök på ett av våra favoritmatställen Oishii Ngon för god sushi! Sen blev det också en tur till Sjöbo. Även det oplanerat, men där passade vi på att handla diverse livsförnödenheter, så att vi förhoppningsvis inte kommer att behöva köra in igen ens under nästa vecka. Även det ett led (!) i våra ansträngningar för att dra ner våra kostnader.
Kvällen avnjöts mest i stillhet i vårt nya arbetsrum, samtidigt nöjda över att Mogwai äntligen kunnat komma ut igen, efter skadan han fick i mellandagarna. Han blir liksom lite lugnare då. Nöjd kände jag mig också efter ett mejl från en viktig organisation som lovat ta in mina memoarer i sin bank av lästips, och mejlets avsändare skriver; ”Det är oerhört betydelsefullt att få ta del av så här personliga erfarenheter. Jag har ännu inte läst din bok, men bara genom att läsa om den blir jag berörd. Så jag kommer att läsa den!”
Ashas sten växer …
Lite kreativt trots allt.
Tre kapitel har det faktiskt blivit den här kvällen. Ett handlar om utökning av ett tidigare skrivet kapitel, medan de andra två faktiskt är helt nya.
Så Ashas sten växer – sakta men säkert. Just nu cirka 152 sidor.
I stora drag har jag nog historien klart för mig. Sen gäller det ju att få allt att hänga samman, och det måste ju bli en väl sammanhållen berättelse. Jag är inte intresserad att skriva ihop en fjärde del, bara för att lyckas med konststycket att ha skrivit fyra delar. Alla fyra delarna måste vara tillräckligt hållbara och starka!
Dagbok – 50 år
Idag för precis femtio år sedan började jag skriva några korta meningar i ett kollegieblock. Ritade in en grön marginalkant och även linje som markerade ett sidhuvud. Där skrev jag med röd penna; Januari – 1973. I tre meningar redogjorde jag i korthet vad som skett i min tillvaro denna årets första dag. Därmed hade jag på allvar börjat skriva dagbok, samma år jag flyttade hemifrån! Egentligen hade jag gjort sporadiska anteckningar i en plankalender sen 1969, kanske till och med sen 1968. De kalendrarna finns dessvärre inte kvar. De försvann troligen i en översvämning i vår källare sommaren 1980. Men från den 1 januari 1973 blev det till en daglig vana, som består än idag femtio år senare. Då handlade det mest om kortfattade noteringar om vad som hände i mitt sjuttonåriga liv. Men med åren har det dagliga innehållet vuxit, och förutom aktuella händelser innehåller dagboken idag även en hel del funderingar och reflektioner. Ofta fungerar den effektivt också som ett sätt att få skriva av sig, och tidvis har den också varit ett utmärkt bollplank när jag har behövt ventilera känslor och frustrationer. De senaste tio åren har förvisso inte det behovet funnits på samma vis. Dagboken är ett utmärkt minnesdokument, och en perfekt källa att tillgå varje gång det uppstår osäkerhet kring när, var och hur saker och ting har inträffat.
Den var naturligtvis också ett ovärderligt underlag när jag arbetade med mina memoarer – Idag kan det kvitta.
Lite då och då har det funnits människor i min närhet som har ifrågasatt vitsen med att skriva dagbok. Jag kan naturligtvis komma på flera bra anledningar. Men det här är en ack så viktig del av mitt liv, och jag ser egentligen ingen som helst anledning att jag ska behöva försvara att jag skriver.
När jag idag, femtio år senare, börjar skriva min dagliga dagboksnotering, gör jag det samtidigt som jag lite stolt konstaterar att dagboken när sista ordet för 2022 var skrivet innehåller exakt 3 000 340 ord!
Andie Lindskog 
