Intensivt

Den här veckan har så här långt varit ovanligt intensiv. Efter en helg då jag kunde fira såväl två år sen mitt namn blev officiellt, som ett år sen min självbiografi kom ut, och mina mörkläggningsgardiner för gott var upprullade, har det enbart varit fortsatt intensivt.

Fram för allt tisdagen var proppfull med bra händelser. Bok nummer två i vår gemensamma HBTQ/Feelgood-svit Det hände vid Skärsjön levererades.

Under dagen fick vi bekräftelse från kommunen om vår plats på Mikaeli marknad den 7-8 oktober, och senare samma dag blev det klart med ett nytt hemsidesuppdrag. Likaså klart med en kommande installation av luftvärmepump i arbetsrummet, så att vi därmed kan montera ner de kostbara el-elementen.

Fick även ut ett frustrerat upprop till fotoklubbens medlemmar, med en tydlig önskan från oss i styrelse som kämpat i motvind de senaste åren, om ett större engagemang från medlemmarna. Detta om vi alls ska tycka att det är värt att fortsätta spendera tid på föreningen.

Dessutom har vi äntligen investerat i förbättringar i vår datorutrustning, eller om man så vill, våra arbetsredskap.
Och arbetet med Kalla mig Anna går vidare, och jag har ambitionen att försöka bli klar med genomgången senast nästa vecka, då manuset ska skickas till testläsare.

För övrigt går livet vidare i en behaglig takt!

Bokhylla för kommande marknader

Har just fått klart en ny ”bokhylla” avsedd för framtida marknader och mässor. Alltså en utställningshylla vi kan ha med oss och ställa upp våra böcker på.
Konstruktionen är enkel, och materialet består av virke som blev över när vi la vårt nya köksgolvet, samt resterna av en gammal köpmansdisk. Praktiskt med egen hobbyverkstad, och perfekt att spara sånt som är ”bra-och-ha”!

Kalla mig Anna – råmanus klart!

Igår skrev jag klart sista kapitlet på min nya roman Kalla mig Anna, och kan därmed säga att råmanuset äntligen är klart. Det här är romanen som till vissa delar bygger på den ursprungligt tänkta versionen av mina memoarer, som då var avsedd att skrivas i tredje person och med vissa fiktiva inslag. Nu blev det ju inte så med memoarerna (Idag kan det kvitta), och istället har jag bearbetat den här versionen så att det är mest fiktion. Nu ska jag börja läsa om igen från början. Det är nästan nu det roliga börjar, för nu ska det gestaltas, fyllas ut och färgläggas. Kanske också kolla upp än en gång så att all research stämmer.

Frosseri i research

Att det krävs research i varierande grad när man skriver, är en lärdom jag fått sedan många år tillbaka. När det handlar om mina fantasyberättelser är det många detaljer man behöver söka fakta om. Detaljer man inte ens tidigare trott man någonsin skulle bry sig om. Till exempel hur en vattenlägel i läder på 1600-talet kan ha sett ut. Eller hur fort ett medelstort segelfartyg under samma tidsperiod kunde förflytta sig. Och så vidare. Men på något vis vill jag nog påstå att researcharbetet kring min pågående roman Kalla mig Anna ändå blivit mer spännande, och inte minst i många avseenden nostalgiskt. Eftersom stor del av berättelsen utspelar sig under sjuttiotalet i mitt Malmö, känns det onekligen lite extra. Jag har fördjupat mig i fakta kring en av stans bästa kinarestauranger – Shanghai som låg på Östra Förstadsgatan – som tyvärr gick i konkurs för några år sedan. Vidare kring frågor om restauranger landar jag även i klassiska Mando på Skomakaregatan. Restaurangen med de unika kopparklädda väggarna och den särdeles goda plankan, för att inte tala om den andra klassikern ”Elefantöra”! Restaurangen som funnits sen sextiotalet och fortfarande är igång! Sen är det också spännande att titta på olika områden i stan och fundera och försöka minnas hur det såg ut då. Det är lätt att lura sig själv, och förvillas av förändringens vindar som blåst över stan under alla de år som gått. Till exempel när jag skulle hitta bostad åt min karaktär, och tänkte att Lugnet vore ett bra område. Tills jag plötsligt insåg att det området i stort sett enbart handlade om rivningstomter på sjuttiotalet. Fanns inte mycket till bostäder där då.

Men sen har min lite specialla karaktär även tagit mig med på en lång resa hela vägen till Marocko och Casablanca, vilket självklart också har krävt en hel del forskning. Och jag har glädjande nog hittat mer fakta kring mina ämnen än jag ens vågat drömma om.
Utöver allt detta har jag, faktiskt ganska otippat även för min del, använt mig av en del dialoger både på franska och italienska!

Det är spännande och lärorikt att skriva! – C’est passionnant et éducatif d’écrire

Inlaga klar, spännande omslag och möte med kompis – en grå dag med färg.

Frukosten kunde vi avnjuta på altanen. Men strax efter att den var avslutad, började det regna, och det lämnade resten av dagen som en mulen, stundvis regnig och tämligen grå dag!
Under dagen besök av en av mina äldsta vänner – ja, alltså inte räknat till åldern även om hon är något år äldre än mig, men alltså en av dem jag känt längst.
Eftermiddagen och en del av kvällen ägnade jag åt att färdigställa inlagan till vårt gemensamma projekt. Alltså del två i serien ”Det hände vid Skärsjön”, boken ”Sommaren vid Skärsjön”, som därmed kan skickas till tryck i morgon! Alltid lika spännande!
Och under dagen skapade Snezana omslaget till min kommande roman ”Kalla mig Anna”. Bara så där! Men den får vi visa upp senare!

Sommaren vid Skärsjön – kommer snart!

Snart är uppföljaren till ”Sommaren vid Skärsjön” här!
”Sommaren vid Skärsjön” är en berättelse om innerlig vänskap,
och drömmar om en framtid där kärleken är en ledstjärna.
Del två i HBTQ serien ”Det hände vid Skärsjön” och en fristående
fortsättning på ”Vi badade i Skärsjön”

För tidigt!

Det känns onekligen lite fel när man stiger upp på morgonen och allvarligt funderar på att slå på värmen för att det känns ruggigt i huset. Och inte blev det särskilt mycket bättre under dagen. Det blev förvisso förmiddags- och eftermiddagsfika på altanen. Men inget mer därute idag. Ja, jag vet att vi snart snubblar in i september, men det känns ändå för tidigt. Minns förvisso att vi slog på luftvärmepumpen den 18 september förra året. Men ska det här fortsätta nu, är risken stor att det får bli tidigare i år. Det väsentliga är att jag inte vill ha höst och än mindre på länge än. Jag vill ha mer sommar!

Trösten är väl att vi har en hel del att ägna oss åt under hösten.

Bakluckeloppis i Sjöbo

Med släpet fullastat var vi på plats strax efter åtta på morgonen, på marknadsplatsen i Sjöbo. Tillgängligt för försäljare från den tiden, och sen öppnar bakluckeloppisen tio! Det heter så! Men i själva verket är det i princip så att loppisen öppnar i samma stund man har parkerat bilen, och öppnat släpet. Giriga potentiella kunder börjar dra i prylarna direkt. Det är bara att bita ihop, och lite rutinerat försöka bringa ordning i försäljningen, även om det innebär att man emellanåt får tränga sig emellan kunderna lite burdust. Men man kan väl inte kräva att folk ska respektera öppettiderna, för då finns risken att de bara går vidare till nästa säljare, som kanske är mer välvillig.

Förutom att vi fått sålt en hel del prylar för en, två och fem kronor, var det även lite åtgång, igen, på vinylskivor. Börjar sina i lagret.

Men det som kändes och värmde mest i hjärtat, var att ett par köpte ett signerat ex av min självbiografi, då deras son nyligen kommit ut som transperson. Boken kan förhoppningsvis fungera lite som hjälp på vägen för dem. Precis som jag vet den har gjort för några tidigare bokköpare.

Försäljningen idag gick bättre än vi trott, och vårt loppislager börjar faktiskt långsamt sina. Den 30 september är det bakluckeloppis igen, och planen är att vi ska delta även då.

Kvällen slappnar vi i vanlig ordning av på altanen.

Konstig dag …

Har sysslat med packning inför morgondagens loppis. Men även arbetat i verkstan med att konstruera nya hyllor att ha böcker på i samband med marknader. Hinner dock tyvärr inte bli klara inför morgondagen.
Kvällen har tillåtit vistelse på altanen i tämligen behaglig temperatur, och med det lite ytterligare arbete med ”Kalla mig Anna”.
För övrigt en dag när hormonerna har spökat en del.