Dagar utan inspiration – och dagar med …

Gårdagen var mest en sådan där dag som man rentav kanske skulle stannat i sängen. Det var liksom ingenting som gick riktigt min väg. Så jag valde att gå och lägga mig tidigt och läsa en bok istället. Lämnade sen sängen vid åttatiden i morse med en absolut förhoppning om att den här dagen skulle vara lite positivare. Efter frukost hängde vi på släpet och körde till tippen och tömde en mängd skräp. Fortsatte till Jula vid Stora Bernstorp, där vi köpte tältsidor och utställningsbord. Så är därmed vårt utställningstält komplett, och vi är rustade för sommarens marknader.

Kvällen ägnades för fullt åt fortsatt korrekturarbete med Dödsgudinnans stenar, och jag försökte onekligen kompensera för allt det som inte lyckades igår.

Just nu handlar det bland annat om en överambitiös astronomiskt engagerad trollkarl, och en urgammal och faktiskt döende övermagiker.

Passa på!

𝔹𝕒𝕣𝕒 𝕕𝕖𝕟𝕟𝕒 𝕧𝕖𝕔𝕜𝕒!
Nu närmar vi oss tillfället då den fjärde legenden från Thiramaar är redo att lämnas till tryck!
Du som ännu inte har läst de tre första böckerna i den här serien, får en riktigt prisvärd chans här.
📚 Gudarnas spira (första upplagan) – 75 kr
📚 Alla tre – Eilaths hopp / Gudarnas spira / Regntider – 280 kr
📚 Eilaths hopp eller Regntider – 120 kr/st
🎁 Samtliga priser är inkl. porto (svensk adress krävs)
📬 Beställ via e-post ( BelvidaBell@outlook.com )
(erbjudandet gäller t o m 31 mars 2024)
📝 Självklart är böckerna signerade!

AI skriver limerick om mig

En vänlig själ från Sverige land,
vars skratt sprider glädje som sand.
Med en kopp kaffe i hand,
i ljuset från datorns rand,
skapar magi med tangentbordets band.

(en limerick skapad helt av AI apropå mitt skrivandeI)

Stöldrapport och viktigt bud till Belvida Bell (!)

Större delen av kvällens korrekturarbete handlade om hur den irrydiska magikeraspirerande kvinnan Calindrea försöker reda ut stölden av den magiska stenen som uppenbart fallit från de sju mörka dimensionerna. Likaså hur dödsgudinnans uggla Narvi kommer med viktigt bud till Belvida Bell. Blir nästan som en tanke, då vi just ikväll sitter och väntar på ett viktigt bud! Och så har jag försökt få AI att förstå hur det kan se ut när Elana (min huvudkaraktär från Eilaths hopp) står och samtalar med kaldiniern Robia. För att i möjligaste mån kunna få fram småfolket kaldinier, måste jag beskriva dem som dvärgar. Men AI tycks inte riktigt fatta, när det i bild ska förekomma både en dvärg och en vanlig människa. Det blir inte riktigt som jag tänker mig. Inte heller stadsvakten i Camyrlin blev riktigt den där medelålders lite försupne mannen jag hade i åtanke. Eller så är jag dålig på att beskriva …

En spännande dag och en kreativ skrivkväll

En dag som varit minst sagt annorlunda med ett spännande teamsmöte under dagen.   Har även skrivit till några bibliotek för att försöka förmå dem att få in lite fler av våra böcker. Och  med kvällens fortsatta korrekturarbete med Dödsgudinnans ögonstenar har detlöpt på riktigt bra. Har faktiskt avverkat nio kapitel under kvällen. Det har handlat om kvinnlig magikeraspirant, tokig trollkarl och dessutom kaldiniern Robia som råkar träffa Elana på Kracaastska kompaniet. Och romanen växer ytterligare för varje dag som går.

Dödsgudinnans sten – andra genomgången klar!

Idag blev jag klar med den andra genomgången av Dödsgudinnans sten – det vill säga min fjärde roman i serien Legender från Thiramaar. Nu har manuset flyttat över till Snezanas dator, där hon kan kasta sig över den och kritiskt granska berättelsen. Det känns onekligen som att berättelsen i det stora hela är komplett, även om det absolut finns utrymme att växa ytterligare. Vilket jag tror att den kommer att göra. Men nu närmast ska jag tillfälligt lämna Thiramaar, och istället tillbringa några dagar vid Skärsjön.

Avkoppling bland liv och rörelse

Vi åt en god soppa igår kväll. Inget ovanligt i det. Med min fina kärlek är jag bortskämd med god mat varje dag. Idag landade jag på Espresso House vid Kvinnokliniken i Malmö, för en hett efterlängtad frukost. Detta eftersom jag inte ätit något sedan gårdagens soppa, vilket var påbjudet då jag skulle lämna blodprover med krav på fastande nu under förmiddagen. Eftersom jag sen hade en tid på Hudkliniken tvärs över gatan på eftermiddagen, fick jag några timmars lugn att skriva. Kändes välbehövligt efter de två senaste dagarnas intensiva arbetssituation. Eller vad man ska kalla det. Som snart fyra år som pensionär vet jag mer än väl att resonemanget att man har mer att göra som pensionär än man någonsin haft under alla åren man arbetat, absolut inte är en klyscha.

Det har handlat om författaravtal att administrera, E-böcker att producera och publicera, uppdatering av Belvida Bells, fotoklubbens och samfällighetens hemsidor och slutfasen av månadens ekonomi. Bland annat.

Sen är det ibland en utmaning att sitta på offentliga fik och skriva. En del människor är väldigt högljudda i sina samtal. Och så finns ju de där som aldrig kan släppa sin mobiltelefon, och på fullt allvar tycks tro att alla runt omkring inget hellre vill än att få höra deras högljudda och långvariga telefonsamtal. Till råga på allt med högtalaren påslagen, så man får ta del av rösten i andra änden också. Försökte med lurar i öronen lyssna på ”egen musik”. Men det fungerade inte, eftersom Coffee house spelar musik i högtalare och en av dem hängde rakt över mig, och telefonisten satt vid bordet bredvid. Det blev faktiskt mest rörigt. Men – han lämnade ju fiket till slut.

Fick trots allt ändå gjort en hel del med Dödsgudinnans sten, då jag kanske ändå har rätt god förmåga och koppla bort en del störande ljud.

Onödigt vetande som sätter färg

Fortsatte korrekturarbetet med Dödsgudinnans sten under kvällen. Förutom rent korrekturarbete handlar det nu också om att försöka få till lite mer ”färg” i berättelsen. Det kan handla om tillägg som beskriver hur det gamla fyrtornet som trollkarlen Cornizendo och hans älskade Belvida Bell bor i tillsammans med kattan Olivia och hennes små busiga ungar, en gång kring förra sekelskiftet blev ledigt. Även några ord om trollkarlens utbildning vid fakulteten för elementarmagi vid Camyrlins Magiska Akademi.

Eller hur dödsgudinnan Ashas hjälpreda Hano slarvat och råkat tappa den viktiga stenen Klash Nema.

Eller hur Kawokfloden strax innan den når ut till västkusten där landskapet planar ut så att floden tappar fart, och till sist med knapp nöd orkar rinna ut i den lilla sjön. Med resultatet att det blir sumpig illaluktande träskmark.

Allt typ onödigt men intressant vetande, som onekligen fyller en färgläggande funktion för själva berättelsen. Och det är ju det som räknas.

Legender från Thiramaar – Trettio år!

I berättelserna har världen Thiramaar funnits i evighet … eller nåt. Vi har ju sett berättelser som sträcker sig åtminstone mer än tvåtusen år tillbaka i tid. Men det handlar ju egentligen bara om när människorna dök upp där. Det vet ju alla att kaldinierna funnits där i alla tider. Men oavsett hur det nu än är med det, så är i alla fall berättelserna om den här världen yngre än så. Trots att de nu faktiskt fyller hela trettio år!

Den 19 februari 1994 skrevs de första berättande raderna om Thiarien, som ju är ett av länderna i den här världen. Då i form av första kapitlet till Gudarnas spira, boken som skrevs först, men vid utgivningen ändå blev bok nummer två.

Och tro mig – du har ingalunda läst sista legenden om Thiramaar ännu! Det kommer mer!

Detta jubileum firas med ett erbjudande som inte går att missa!

Korrektur, hårfärg, tandläkare och bästa vänner

Idag blev jag klar med korrekturgenomläsningen av Dödsgudinnans sten! I klartext betyder det att jag nu ska påbörja andra korrekturomgången, som främst handlar om att färglägga och inte minst tillfoga mer humor och lite fylligare berättelse. Därefter är det dags för Snezana att ta över. I nuläget motsvarar boken cirka 265 sidor. Egentligen i minsta laget, men den är ju som sagt inte färdig.

För övrigt avrundar vi en relativt stillsam vecka som mest handlat om skrivande, färgat hår, tandläkarbesök och träff med några av våra bästa vänner. Och nu går vi in i en vecka med mer skrivande, epilering och dessutom årsmöte med fotoklubben. Och så ska vi klippas.