Förolämpning mot personal

Arrogant och ett tråkigt sätt att se ner på sin personal! Det är enda sättet jag kan tolka arbetsgivarens formuleringar varje gång de informerar om vad som gäller i olika sammanhang. Som nu senast när man beslutat att personalen själva ska tanka sina arbetsbilar och kommer att ha bensinkort liggande i bilen. Man anser sig tvungen att påpeka att korten endast får användas i arbetet, och vid missbruk kan det leda till att de ifrågasätter ens anställning! Om det nu mot förmodan skulle finnas någon virrpanna bland de anställda som skulle utnyttja kortet privat får man naturligtvis ta det med den personen. Men att klassa ner hela personalstyrkan och se oss som potentiella tjuvar är en direkt förolämpning! Det är precis det man gör när man påpekar fullkomligt självklara ordningsregler.

Startproblem – som vanligt!

Så har det varit söndag, vilket betyder att ”min bil” på jobbet har stått obrukad ett dygn igen! Så batteriet var stendött – som vanligt!
Man skulle ju faktiskt tro, och rentav tagit för givet, att ansvariga såg till att åtgärda det här problemet. Vet inte var det brister, om det är så att mitt samtal med nattkontoret stannar där utan åtgärd. Eller om det är verkstan som inte agerar. Men oavsett hur det är med den saken kan jag bara konstatera att om vi som kör distributionen på natten hade jobbat lika ineffektivt, hade vi kunnat tapetsera hemma med alla varningar! Eller ja, man hade ju vid det här laget varit historia hos den arbetsgivaren.
Det här är inget nytt! Den här bilen var ny när jag kom tillbaka efter min första tumoperation i februari 2017. Då hade den stått stilla i cirka en vecka, och batteriet var helt slut! Sen upprepas detta mer eller mindre varje måndag när bilen stått stilla på söndagen! Som jag skrivit tidigare handlar det om den så kallade gasreferensen som arbetar även när bilen inte används. Den fyller ingen vettig funktion, eftersom den inte fungerar alls så som det varit tänkt. Den innebär enbart problem och frustration!

Återgång på försök, med väntat startproblem

Efter fjorton dagars sjukskrivning var det dags att återgå på försök till jobbet igen idag. Precis som väntat började det med startproblem!
”Min” jobbebil har stått obrukad det senaste dygnet, och numer tycks det vara regel att det direkt resulterar i startproblem. Det är samma sak varje måndag då bilen inte används på söndagarna. Antingen går den igång med ett nödrop och så får jag låta motorn vara igång medan jag lastar. Eller så startar den inte alls.
Den här natten var inget undantag! Bilen var stendöd!
Vad det handlar om är den elektroniska övervakningen (som jag kallar den) eller ”gasreferensen” som är monterad i våra bilar och som är tänkt att hålla koll på vår körning så att man inte pressar för hårt! Problemet är att den inte fungerar! Den piper i tid och otid vid helt omotiverade tillfällen. Spelar ingen roll hur försiktigt och återhållsamt man kör!
Och för detta ska man istället dras med ständigt återkommande startproblem, därför att den här utrustningen arbetar även när bilen inte används, och skickar gps-information till kontoret!
Hur var återgången i övrigt då för min del? Tja, den känns! Artrosen i nacken är uppenbart här för att stanna, och frågan är väl snarare hur långt man kan nå med smärtlindringen!

Offline i jobbet

Efter att ha kört cirka en halvtimme i jobbet, fick jag plötsligt upp meddelande på jobbmobilen att jag var Offline! Jag hade i det läget heller ingen aning om varför jag var offline. Först när jag lyssnade på nyheterna på väg hem fick jag kännedom om att Tele2 och Comvics mobilnät och internet legat nere sen runt kl. 03!
Eftersom vi har all information om aktuella abonnenter och aktuella produkter i mobilen, är det ju ett stort problem. Än mer eftersom jag jobbar min fjärde natt efter cirka 2½ månads frånvaro, och därför omöjligt kan komma ihåg alla aktuella abonnemang. Listan i mobilen fungerade ett tag, men till slut fick jag bara upp meddelande att det inte gick att ladda listan för att jag var offline.
I det läget började jag fundera över om det ens var lönt att köra vidare. Kanske att jag kunde dela ut de tidningar jag kom ihåg, och resten fick väl vara.
Kan dock konstatera att jag uppenbart har rätt abonnemang på min privata mobil. Jag öppnade helt enkelt den för Internetdelning och anslöt jobbemobilen till den. Så var det problemet löst!

 

Agerar!

Trött på allt förhalande!
Den här kvällen skrev jag klart min ståndpunkt och skickar i morgon en nådig lunta till FK! Och någon hänsyn gentemot min lögnaktiga arbetsgivare tar jag inte.

Branschen tar död på sig själv!

Redan kring mitten av nittiotalet varnades det för hur Internet skulle ta död på papperstidningen. Det gick ganska många år utan att några större förändringar märktes. Möjligen en svag nergång i upplagorna, men ändå inga alarmerande ras. Jag vet inte säkert var det vände, men efter en del år började det trots allt gå neråt, och idag är förändringen nästan total. Om jag ser enbart till de distrikt jag själv kört under årens lopp så låg den dagliga upplagan kring millennieskiftet på mellan 600 – 800 tidningar. Idag är vi nere på cirka 300!
Så det går utför med branschen. Men nu har de som ansvarar för distributionen vidtagit åtgärder som knappast kan innebära någonting annat än ett säkert påskyndande av den oundvikliga papperstidningsdöden! Man drar in alla så kallade olönsamma tidningar. Det vill säga tidningar till abonnenter som bor lite ifrån de större vägarna. För att lösa detta sätter man, egentligen ganska fåfängt, upp lådor på utvalda platser där dessa abonnenter fortsättningsvis får hämta sin morgontidning. För de allra flesta handlar det om att bege sig kanske en, två och i vissa fall till och med tre kilometer hemifrån för att hämta sin tidning!
Om man nu betänker alla de abonnenter som har värdesatt sin morgontidning till frukosten innan det är dags att bege sig till jobbet, så blir de fortsättningsvis tvingade att stiga upp kanske en halvtimme tidigare om de ska hinna med att behålla denna vanan!
Jag är ganska övertygad om att de allra flesta abonnenter som berörs av denna försämring kommer att avsluta sina abonnemang. Jag ser redan nu att det har börjat ske!

 

Försiktig återgång

Så var det dags att återgå till jobb, lite försiktigt.
Inledde med att åka med på rundan i natt. Precis som vid min förra operation har det genomförts distriktsändringar, så det blir till att vänja in nytt igen. Inga större problem dock, då detta distriktet är ett hopkok av de två distrikt jag kört under väldigt många år.
Kan dock klart konstatera att det är ett klassiskt skrivbordsarbete, utfört av kontorsfolk som inte har den blekaste aning om hur det ser ut i verkligheten!