Idag deltog vi i Lunda Pride, med bokförsäljning inbjudna av HBTQ+ seniorer i Lund. Och känslorna kring alla sådana här arrangemang är personligt så starka! Pride är viktigt, och särskilt viktigt idag med allt skit som sker i vår omvärld. Pride är så mycket innerlig glädje och frihet – frihet att få vara precis den man vill vara. Och alla människor man möter i dessa sammanhang är så otroligt genuint trevliga och vänliga. Under bara några timmar i Lunds Stadspark har vi mött en färgstark skara människor – allt från aktiva inom Lunds kommuns nätverk för HBTQ-seniorer till sopransångare och tenorsångare från Ukraina.
Den absolut viktigaste känslan man alltid bär med sig från dessa arrangemang, är den av fullkomlig tillhörighet och respekt. Du är det du är, och är fullt respekterad för det.
Målet är att få reklamvisningarna att sjunka den veckan för att visa att vi har makt när vi enar oss och avvisar fascism och oligarki i USA. Bra och nödvändigt syfte! Sen kan man naturligtvis fundera över hur stor effekt det verkligen har. Personligen klickar jag aldrig på någon annons, och jag påverkas heller inte. Det är möjligt att viss reklam kan ha effekten att jag blir uppmärksam på en viss produkt. Men det innebär inte att jag springer och köper den direkt. Jag handlar när jag behöver! Inte när andra tycker att jag behöver.
För vår egen branch – förlagsverksamhet – är Instagram och Facebook egentligen de enda källorna att nå ut med våra böcker. Förvisso även hemsidan, men även där använder vi ju faktiskt både FB och Insta genom att länka dit, och på så vis förhoppningsvis få fler besökare till hemsidan.
Men det viktigaste skälet att jag deltar i bojkotten, är en reaktion på Metas senaste ändringar i sin ”conduct policy” som direkt äventyrar kvinnor, transpersoner och icke-binära personer och alla marginaliserade grupper. Miljontals användare är nu mer sårbara för hatpropaganda, mobbning och psykisk skada i vad som borde vara ett säkert onlineutrymme för kontakt och uttryck!
Det kanske inte blir en ren bojkott för min del, men jag tänker åtminstone undvika dessa sociala medier under veckan. Dock har jag vissa automatiska kopplingar inställda från min hemsida, som jag inte tänker ta bort. Så inlägg jag gör där kommer ändå fortsatt att gå upp på Facebook.
Idag har jag burit mitt namn i ett år! Idag är också dagen då mina memoarer officiellt kommer ut. Med dem är inte mycket hemligt längre. Allt det som många kanske redan har anat blir bekräftat. Eller blir det överraskande besked. Oavsett vilket så är det som det är. I hela mitt liv har jag smugit omkring och duckat för omgivningens tryck, och försökt leva mitt liv så som jag trott att det förväntats av mig. Men det är faktiskt slut med det nu. Jag har kastat bort mer än halva mitt liv på detta, till priset av att periodvis inte ha mått särskilt bra. Den tid jag har kvar, hur lång eller kort den än må vara, tänker jag helt och hållet leva så som det bäst passar mig. Egentligen är det inte så mycket som förändras. Jag är samma person som jag alltid varit – kanske bara lite gladare och mer tillfreds med tillvaron än jag någonsin varit. Om någon nu med detta inte kan eller vill respektera och acceptera mig för den jag är, får väl dom sluta kalla sig mina vänner. Sorgligt men oundvikligt. Mitt förnamn Andie delar jag med den stavningen med 14 kvinnor och 14 män i Sverige. Mina gamla namn finns inte längre kvar i registren. Men eftersom jag hunnit ge ut flera böcker före namnbytet, kommer Per eller P att finnas kvar även fortsättningsvis som ett slags författarpseudonym. I allt övrigt är jag Andie Lindskog. Nice to meet you! (Mina memoarer ”Idag kan det kvitta” finns i nätbokhandeln)
Malmö Pride är över för den här gången, och förutom att den dragit fler deltagare än någonsin tidigare, var det också första gången vi deltog. Under sammanlagt tre dagar har vi varit delaktiga i denna färgsprakande livsbejakande tillställning. Och det känns väldigt bra! Att få vara en del av festivalens öppnande på Scandic Crown och få berätta om vårt gemensamma bokprojekt ”Vi badade i Skärsjön” var väldigt positivt. Det ingav onekligen både styrka och självförtroende att stå inför engagerade åhörare och berätta såväl om den boken, som min fantasyserie där i synnerhet första delen har ett tydligt hbtq-tema, liksom även att tala öppet om mina kommande memoarer. Alla de glada, positiva och trevliga människor vi sedan träffat i Folkets park under fredagen och lördagen var också inspirerande.
Från att en gång ha varit ganska återhållsam och alltid undvikit att prata inför folksamlingar (typ allt från fyra personer och mer) känns det här väldigt stort.
Vi ser verkligen fram emot Malmö Pride 2023, då vi förhoppningsvis kan prata om andra delen i serien ”Det hände vid Skärsjön”, och även mina memoarer ”Idag kan det kvitta”.
När man ser sig omkring i ”författarvärlden” kan jag ofta konstatera att media gör väldigt stor affär av när olika författare har en bakgrund med diverse höga utbildningar, höga yrkesbefattningar eller någon annan ”fantastisk” erfarenhet! Och så på det har man skrivit en bok! Woah! Men helt ärligt … en människa med gedigen utbildning i ryggen, med mängder av yrkeserfarenhet bakom sig, kanske fantastiska reseupplevelser och så vidare … borde väl ändå ha det ganska väl förspänt när det kommer till att skriva. Och om vederbörande inte själv klarar att skriva ner sina erfarenheter kan hen alltid anlita en så kallad spökskrivare. Men en person som enbart har grundskolan i ryggsäcken, och som aldrig någonsin fått chansen att utbilda sig inom något område som intresserat utan helt varit hänvisad till vad vuxenvärlden förväntat sig – som sen ändå skrivit bland annat tre fantasyromaner – vore inte det något att betrakta som en prestation?! En person som aldrig lärt sig grammatik i den betydelsen att veta vad det heter när man böjer ord eller meningar eller vad det nu än månde vara, men lik förbannat vet exakt hur det ska göras! Vore inte det värt att uppmärksamma?! Jag har min egen autodidaktiska kunskapsvärld, mina egna livserfarenheter som på grund av den jag är dessutom innefattar en ganska djup insikt i både kvinnligt och manligt. En uppväxt med föräldrar som antagligen hellre hade sett att jag inte blev till, med allt vad det inneburit. Frågan är om jag någonsin skulle få höra någon reporter kommentera det hela med typ ”imponerande” eller ”fascinerande”! Antagligen inte! Ändå – trots alla brister man tvingat på mig – this is where I am!
Ordet ”negerboll” har strukits från SAOL (Svenska Akademiens Ordlista), och genast finns det de som protesterar och tycker det är viktigt att behålla det. Jag ska villigt erkänna att även jag en gång tyckte att det var ganska harmlöst att kalla ett bakverk för detta, och jag var ganska oförstående inför protesterna. Men att det uppenbart finns människor som känner sig kränkta av det ordet, är skäl nog för mig att inte använda det. Jag har ett ganska rikt språk ändå, och har inget behov av att hålla fast vid ett ord som ändå egentligen inte beskriver kakan korrekt. Jag kallar det hellre för vad det egentligen är – en chokladboll. Särskilt i dagens samhälle med växande rasism och kränkningar mot olika minoriteter, känns det extra viktigt att verkligen undvika sådant som av andra kan uppfattas nedsättande.
Har deltagit i ”samlingen” inför Lundapride 23 maj 2015, på Försköningen i Veberöd.
Känns viktigt att vara med och ge sitt stöd – för allas lika rättigheter!
Andie Lindskog 