Nu känns det faktiskt lite som att skrivandet har lossnat lite. Har först och främst fyllt på och kompletterat tidslinjen för de kommande planerade kapitlen, faktiskt hela vägen fram till bokens slut. Den här kvällen har handlat ganska mycket om Belvida Bells tidsresa, och hur trollkarlen irriterat tar emot oväntat besök från grannlandet Irrydien. Och så har jag fått göra en del research både kring piptobak och whiskey. Det har blivit många skrivna ord idag, och det känns bra.
Sen januari 2023 har vi kunnat följa Bowiepodden (i mitt fall via Spotify) i 27 mycket intressanta avsnitt. Sebastian Borg har tillsammans med en rad sakkunniga Bowienördar som gäster gett oss lyssnare en ordentlig inblick i David Bowies imponerande skivkatalog. Det är väl klart att det blivit en del personliga åsikter, men det har serverats i en härlig mix med intressanta fakta kring varje enskilt album. Väldigt mycket som åtminstone jag inte ens haft en aning om.
För min egen del var Bowie som allra störst från The man who sold the world till Diamond Dogs. Alltså åren sent sextiotal till mitten av sjuttiotalet. Det lite märkliga är att den allra första låten jag hörde av Bowie, var Starman – men det var inte hans version. Den fanns med på Top of the Pops volym 25 från 1972, en skivserie som gavs ut av Hallmark records med coverversioner av diverse aktuella låtar. Det var den jag hörde först, och jag gillade den. Sen fick jag höra Bowies originalversion – sen var jag fast. The rise and fall of Ziggy Stardust and the Spiders from Mars blev det första Bowie-albumet jag köpte. Än idag är den min absolut största favorit, även om övriga album från den här perioden också står högt i kurs.
Top of the pops-plattan spelade jag dock aldrig mer.
Hans musik har fortsatt följt med mig under alla åren, men kanske inte i samma omfattning. Bowiepodden har bidragit till att jag rentav har ”upptäckt” album som tidigare har gått mig lite förbi.
Ett stort tack till Sebastian Borg och alla ”gästtyckare” som gett oss övriga Bowie-nördar så mycket inblick i mästarens skivkatalog, och starkt bidragit till att han lever vidare under lång tid framåt.
Än finns möjlighet att lyssna på alla avsnitten – vilket är ett måste om man gillar / gillat David Bowies musik!
Bowiepodden finns kort och gott där poddar finns.
(Intressant att kunna notera att till och med Top of the Pops-plattorna faktiskt finns på Spotify)
Denna åtminstone vädermässigt väldigt grå dag, var det åter dags för en tur till Malmö. Den femtiotredje i sitt slag, noga räknat. Vinterväglaget råder ju fortfarande, med snömodd och en del hårdpackad snö som blivit till is. Men detta var egentligen inte några större bekymmer. Var nästan värre med diset. Allt, precis allt var grått. Kunde dock dra nytta av mina gula glasögon, som faktiskt verkligen är användbara i sådant väder. Kvällen blev desto mer färgglad. Och de sista timmarna innan dagen ska avrundas, ägnas fortsatt i sällskap med dödsgudinnan, Cornizendo, Belvida Bell och kaldinierna Robia och Neibi.
Skrivandet fortskrider med Ashas sten. Dagens skrivande har handlat specifikt om trollkarlen Cornizendo och hans Belvida, och en argumentation mellan de båda om vem som ska resa i tid tillbaka till år 1308 (alltså i Thiramaars tidsräkning). Det har också handlat om astronomen Astor Stjärna som är verksam i den tvivelaktiga trollkarlsorden Den Röda Draken med Flammande Vingar … Under Sig. AI bistår mig när det gäller att försöka se hur det hela ser ut …i … hmm … verkligheten.
Kort och gott känner jag mig riktigt nöjd med uppbyggnaden av del 4 så här långt.
Försökte arbeta vidare med Ashas sten under kvällen. Det är onekligen en lite instabil bana. Jag har en ovanligt väl genomarbetad storyline, och har även redan i förväg lagt upp kapitlen med tydlig vägledning om vad vart och ett av kapitlen ska handla om. Ändå är det just nu lite stillestånd. Tankar som virvlar lite fram och tillbaka. Idéer som gärna vill komma på pränt. Men ändå, jag har lite svårt att riktigt få till det. Det blir en del förvisso rätt roliga dialoger, men jag får inte riktigt flyt i berättelsen. Är väl bara att jobba vidare, och hoppas på att det ska lossna ordentligt. Erfarenhetsmässigt vet jag att det kommer att göra det, i sinom tid.
Fjorton grader minus påstod termometern i morse. Ja, det känns! Vi har eldat för fullt i kaminen och försökt motverka allt för höga elkostnader. Vi tillbringar mesta tiden i arbetsrummet, och har av den anledningen inte någon belysning i övriga huset. Om det sen gör så värst stor skillnad på elräkningen är kanske inte helt säkert, då vi kör LED-ljus i hela huset. Men beträffande värmen får man försöka så gott det går att klä sig varmt. När vi sent om sidor går och lägger oss sveper vi in oss ordentligt i våra täcken, och läser en god bok därunder, tills sömnen påkallar uppmärksamhet. I början av den kommande veckan ska det åter bli några grader varmare. Men än är det långt kvar till de där ljuvliga kvällarna på altanen!
Fick arbetat lite med Ashas sten ikväll, även om det inte blev så jättemycket. Fick åtminstone klart kapitel om hur Cornizendo och Belvida söker fakta kring vad som egentligen hänt med den magiska stenen Klash ima, som ursprungligen tillhört dödsgudinnan Asha, men sen hundratals år tillbaka i tiden har försvunnit i kaldiniernas huvudstad Tishana. Jomen … romanen växer!
Och vid middagsbordet diskuterade vi vidare kring idéerna till bok nummer fem.
Kan nog vara tacksam att jag fick handlat vad vi behövde igår förmiddags. Redan då snöade det, men det handlade om ganska blöt och slabbig snö. Trodde nog inte att det skulle bli sådana problem som det uppenbart blev. Sent på kvällen dök ett filmklipp upp i FB-flödet där en polisbil med blåljus spärrar av väg utanför Hörby. Då blev vi varse det rådande trafikkaoset! Uppemot tusen bilister fast på E22 sen klockan tio, och än idag på förmiddagen var många fortfarande fast. Efter middagstid idag uppmanade polisen fortfarande att alla som inte absolut måste ge sig ut på vägarna, ska stanna hemma. Det är glashalt i princip överallt!
Uppenbart bara att gilla läget nu då!
Vår nyårsafton var stillsam och traditionsenlig. Frukosten blev ganska sen idag, så vi valde att kombinera den med eftermiddagsfikat och gjorde istället lite extra av det, med en smaskig räkmacka!
Vår nyårsmeny bestod av ångstekt kotlett med mozarella, baconlindad sparris och cheesy potatisgratiner. Dessert chokladmousse med brända mandlar och fudge. Sen blev det filmmaraton hela kvällen och det nya året hann faktiskt bli drygt tre timmar gammalt innan vi avrundade. Så går vi vidare i det nya året, som blir vårt tolfte år som lyckligt gifta, med nya förhoppningar, nya ambitioner och förhoppningsvis fortsatt god hälsa. Och självklart fortsatt lika stark kärlek!
Vid årets inledning kunde jag notera 50 år som dagboksskrivande. När sista ordet för 2022 var skrivet i dagboken, omfattade den 3 000 340 ord!
Annars var januari månad förändringarnas tid i vårt hem. Vi ändrade om vår rumsplanering totalt, och gjorde matrummet till arbetsrum, arbetsrummet till sovrum och sovrummet till hobby- & lagerrum. Bästa och vettigaste omdisponering vi genomfört i vårt hem.
Dessutom la vi nytt golv i köket!
Fick även en positiv och lite oväntad reflektion från en vän som läst mina memoarer, den här månaden.
Två företeelser dominerade.
Mogwais hälsa, då han plötsligt efter magproblem magrade betänkligt. Veterinärens råd löd typ avlivning, och vi sa – nä min själ! Under några dygn steg vi upp en gång i timmen och gav honom flytande mat. Och han tillfrisknade!
Den här månaden väckte jag reaktioner kring min personliga utveckling, genom ett inlägg på min hemsida – Kunde jag berätta?! Resultatet blev några positiva reaktioner från nära vänner, och även en, kan man kanske säga ”långsiktig” reaktion från närmare släkt.
Det som främst dominerade mars månad, var egentligen novell- och romanversionen av det som ursprungligen var tänkt som mina memoarer, och som fick titeln ”Vad ska jag kalla dig?” i novellform. I mars månad inledde jag även arbetet med det som senare skulle bli romanversionen kallad ”Kalla mig Anna.”
I slutet av den här månaden fick jag ett långt och trevligt svar från den enda släktingen hittills som visat att hen bryr sig om min situation.
Fick två bilder antagna till RIFO – Early morning cows & Harvest time – vilket absolut ger lite känsla av stolthet.
Jag skänkte ett exemplar av mina memoarer Idag kan det kvitta till Elisabetkliniken på Regementsgatan i Malmö, där jag gått på epilering sedan 16 juni 2022. Elisabet själv har läst den, och på hennes förslag ligger den nu på deras bord i väntrummet.
Deltog i Na-No-Wri-Mo under den här månaden, med uppsatt mål på 30 000 skrivna ord, vilket jag klarade med god marginal med hela 44 374 ord!
Fick bytt däck både fram och bak på min cykel, som därmed efter att ha stått obrukad i drygt tre år, äntligen kunde börja användas igen.
Vårt deltagande i Litteraturrundans arrangemang på Klingavälsgården, gav bra respons. Blev även omskrivet i Ystads Allehanda.
Upplevde fjärde konserten med Steve Hackett, på Slagthuset i Malmö.
Vi höll bokcafé på Klingavälsgården. Blev dock misslyckat, kanske främst på grund av planeringsmiss hos Samfällighetens lokalansvariga, då ingen upplyste oss om att stället var abonnerat av Scouterna för ett större arrangemang samma helg.
Och så arbetade vi hårt med garageröjning.
I ett gemensamt arrangemang inom Samfälligheten ordnades garageloppis hos de boende som så önskade. Så vi passade på att ha ordentlig utförsäljning från vårt garage. Särskilt första dagen blev riktigt givande.
Gav ut min andra novell om Thiramaar, och provade här för första gången att skapa omslagsbild med hjälp av AI. Det har sen dess blivit en hel del sådana bilder, främst för att illustrera mina olika inlägg på hemsidan.
Den här månaden blev det ett positivt och trevligt sammanträffande med den av mina kusiner som under ungdomsåren stod mig närmast och som jag betraktade som min bästa kompis. I vuxen ålder har vi annars bara träffats några få tillfällen.
Vi deltog vid Malmö Pride på Scandic hotell vid Triangelen. Tre dagar med bokförsäljning, trevliga och spännande möten och bara allmän trivsel i den färgglada positiva stämningen i stolthetens hus (Pride House) vid årets kanske viktigaste fest.
Årets Ja-Må-Vi-Leva-arrangemang , då vi trampade dressin mellan St. Olof och Gyllebosjön ToR tillsammans med våra kära kompisar. Därefter middag på Sjöbo Gästis, och avrundningen blev med fika hos oss, och en nyfiken frågestund apropå min valda öppenhet. En kväll som ytterligare stärkte min känsla för hur betydelsefulla en del vänner är!
Vi deltog på ännu en marknad – Häxans Hus – där vi åter igen sålde böcker. Och det gick bättre än förväntat. Så pass att jag var tvungen att ta en promenad till vår parkerade bil för att hämta fler böcker.
Vi behövde fylla på vårt lager med böcker av bland annat Gudarnas spira, och valde att ta hem de återstående böckerna som fanns i den urpsrungliga upplagan från Förlagssystem. Därmed fick vi också bort loggan från det för vår del misslyckade samarbetet helt från samtliga våra böcker i Internethandeln.
September blev en klar förlängning av sommaren, med en temperatur långt över det normala. Med också gott om tillfällen att sitta på altanen.
Sommaren vid Skärsjön, som är den andra delen i vår gemensamma HBTQ-svit kom ut under den här månaden. Liksom novellen I blåvitt töcken på rosa moln, som också är en berättelse inom HBTQ.
Vi besökte Vikingamarknaden i Gudahagen, och gick in för halva entrépriset eftersom vi var tidsenligt klädda.
Vi deltog på Mikaeli marknad i Sjöbo den här månaden. För vår del helt klart en lyckad marknad, där vi dessutom fick testat vårt eget utställningstält för första gången.
Den här månaden gav vi ut Belvida Bells första novellsamling Gåvan – 7 noveller, där fem författare förutom vi själva deltar.
RSF Årsbok 2023 kom i oktober, där min bild Follow me son fanns med, som en av totalt 108 bilder från hela Sverige. Men också, som vanligt, som enda deltagande från vår fotoklubb!
Efter tre år, 2 månader och fyra dagar träffades vi igen – min syster och jag. Det ställdes dock inga nyfikna frågor, bara rent allmänt samtal om ditten och datten. Jag väljer att tolka det som att mitt livsval är accepterat.
Den här månaden kom dessutom Kalla mig Anna ut! Boken som är en blandning av fiction och delar ur mitt liv, och som från början kom till i en tänkt version av mina memoarer. Den tog mig cirka åtta månader att skriva. Och så deltog vi på bokmässan i Lund för tredje gången, och i samband med det hade vi även release för boken.
December
Julbokmässa på Victoria i Malmö, för tredje året i rad. Plötsligt fann jag mig stående och sålde min bok som till större delen utspelar sig i Malmö, och ganska mycket just i kvarteren kring Victoria. Ren tillfällighet, men ändå.
Andie Lindskog 