Fantasy – eller nåt!

Jag skriver humoristisk fantasy … eller?! Det är i varje fall så jag alltid har definierat mina böcker i serien Legender från Thiramaar, och även novellsamlingen Berättelser från Thiramaar. Men de senaste årens deltagande på olika marknader har fått mig att fundera lite. Många marknadsbesökare viftar lite nonchalant och avvärjande med handen och säger ”nää, jag läser inte fantasy”. Men det har fått mig allt mer att börja fundera över begreppet ”fantasy”! Vad exakt lägger folk in i begreppet fantasy? Och var exakt på ”fantasyskalan” landar egentligen mina böcker? De utspelar sig i en egen tid, som har rätt stora likheter med vårt 1600- och 1700-tal. Det är lite steampunk, och förvisso förekommer ett litet mått av magi och en och annan drake. Men jag är samtidigt ganska mån om att inte lösa alla problem med magi och trollkarlars ”enkla” lösningar. Jag försöker ändå hålla en viss logisk ordning.

Men – jag skulle vilja fråga alla de som avfärdande säger att de ”inte läser fantasy” om de till exempel har sett filmen och även serien om Ronja Rövardotter? Eller E.T? Eller Star Wars? Indiana Jones? Bröderna Lejonhjärta? The Witcher? Games of Thrones? Man in the hightower? Och så vidare! Mer eller mindre är även dessa filmer en form av fantasy! Och det finns självklart åtskilligt många fler!

Så kanske man bör tänka efter en vända till när man säger att man ”inte läser fantasy”! Vad exakt är fantasy för dig?! Jag skulle nog hellre vilja placera mina böcker i någon form av fantastik, med inblandning av steampunk, förvisso fantasy men även faktiskt en annan tid lik vår tidsera, men kryddad med fantasi. 

Fredagsshopping

Idag gjorde vi en shoppingtur till Malmö, med siktet inställt på Ikea, Jula och Bauhaus. Ungefär så blev det, men handeln fördelades inte på de tre varuhusen så som vi hade tänkt. Det var kryddburkar vi siktade på när det gällde Ikea. Det blev förvisso kryddburkar, men också en hel del annat, som vi från början inte visste att vi behövde. Ändå flera ytterst bra och användbara prylar, och dessutom gick vi därifrån med en del inspiration. Jula och Bauhaus fick däremot inte nöjet att få sålt någ0t till oss. Med undantag av två skruvar för dörrhandtag och en liten fällbar varukorg.

Turen avrundades med mumsigt asiatiskt hos Chop-Chop!

Promenad för att glömma

Fem kilometers promenad under tystnad, en grå men vindstilla eftermiddag tillsammans med kärleken, och med varsin ljudbok i hörlurarna. I ett försök att åtminstone för en stund glömma bort hur skev vår omvärld är, där människor tycker att en arrogant, högerextrem och inskränkt mansgris passar bra till posten som världens mäktigaste ledare.

Ologiskt och inskränkt av Facebook

Ett av mina inlägg på min hemsida ( perabl . com) har plockats bort av Facebook, med motiveringen att de menar ”att det verkar som om jag försökt få gilla-markeringar, följare, delningar eller videovisningar på ett vilseledande sätt! VA!!??

Inlägget finns på min hemsida – rubrik ”Inre hamnen … sista stegen” och det är publicerat den 30 oktober!

Skulle väldigt gärna vilja ha en tydlig och vettig förklaring till hur Facebook kan göra sin bedömning på detta!

Jag brukar dela inlägg från min hemsida, och det finns inga ambitioner om att försöka få gillamarkeringar, följare, delningar etc. En sådan ambition skulle de i så fall kunna skylla mig för om jag gjorde samma inlägg direkt på Facebook också. Å andra sidan, om de verkligen gör den bedömningen på inlägg som jag delar från hemsidan – VARFÖR har de inte reagerat på mina tidigare inlägg?!
Dessutom – om det nu är något fel med att få gilla-markeringar – Då borde de ta bort den funktionen helt. Varje inlägg, varje delning, kort och gott allt man gör på Facebook, kan ju generera Gilla-markeringar! På det här viset skulle ju hela Facebooks upplägg självdö!

Och i vanlig ordning är det omöjligt att överklaga, än mindre att kräva en vettig förklaring! Det här är bara totalt ologiskt!

Vad som dessutom gör det alldeles extra ologiskt, är det faktum att ALLA inlägg jag gör här på min hemsida, publiceras med automatik på den Facebook-sida jag har som heter Andie Bild & Ord! Där ligger inlägget kvar orört!!!

Inget Na-No-Wri-Mo – Ever!

November månad innebär att skrivmaratonet Na-No-Wri-Mo går igång. Alltså National Novel Writing Month.

Men jag har nog i och för sig varit tveksam till det spektaklet även tidigare. Det stämmer inte in med mitt sätt att skriva. Trots det har jag ändå deltagit vid några tillfällen tidigare år, och även fullföljt de uppsatta målen med antal skrivna ord. Vilket i och för sig i regel inte är något större problem för mig. Fördelen med Na-No-Wri-Mo skulle möjligen kunna vara lite inspirerande till att verkligen ligga i och skriva. Men efterhand har organisationen bakom det här blivit allt mer giriga, och har tiggt ekonomiska bidrag i allt större omfattning. Sen finns det rykten om diverse oegentligheter kring hela organisationen också. Inget jag är direkt insatt i, men det bidrar klart till att kyla mitt intresse.

Dessutom tycks de ha strukit mitt användarkonto av någon märklig anledning, men jag tänker inte anstränga mig att försöka återupprätta det.

Jag skriver – väldigt mycket – med eller utan Na-No-Wri-Mo … så … när det gäller den organisationen …

Andie Lindskog … Out!

Ljudböcker, boende och ett avgörande läkarbesök!

Veckan inleddes med den där lite trista dagen då vi obönhörligen tvingas lämna sommaren bakom oss, när klockan ska skruvas tillbaka en timme! Med ens blir kvällarna så där dystert mörka igen!
Annars har den här veckan i vanlig ordning mest handlat om vår förlagsverksamhet med allt vad det innebär. Vi har också konstaterat, eller kanske fått bekräftat, att vi bor bra som vi bor, inom överskådlig tid.
Har annars haft en hel del att pyssla med kring ljudboksproduktion, där det onekligen sker spännande saker just nu. Och så är det ju fotoklubbens årstävling, som känns tämligen osäker … liksom egentligen hela klubbens existens. Känns väldigt mycket som att vi kämpar i motvind. Intresset för klubbens existens känns ganska begränsat, vilket samtidigt är ganska sorgligt! Dels för att vi är några eldsjälar som faktiskt kämpat efter absolut bästa förmåga sedan klubben bildades, dels att vi fått in några nya medlemmar som har ett tydligt intresse och säkert potential att ge liv åt klubben. Bara att hoppas att vi kan gå vidare, och hålla liv i vår fotoklubb. Avrundade veckan med klippning hos fina Krattan, och en härlig räkmacka hos Mormors hörna.
Viktigaste händelsen den här veckan är ju annars självklart mitt läkarbesök under onsdagen, som nog får betraktas som en av årets viktigaste händelser. Det där som framöver kommer att betyda vissa förändringar av siffror!

Inre hamnen … sista stegen!

Tillbaka på översta våningen i Öresundshuset, med utsikt över det som en gång mot slutet av åttiotalet var min arbetsplats. Nu för ett spännande och givande, och förmodligen sista möte. Det tog typ trettiofyra år att nå fram till det här.

Fyleverken x 3, Hudkliniken x 17 … skrivande och hemmet!

Jag har bott i kommunen i 38 år. Har kört förbi ett flertal gånger, och har till och med varit spekulant på ett hus i Eriksdal. Ändå har jag aldrig tidigare besökt Fyleverken. Men i söndags blev det av, tack vare en av våra driftiga medlemmar i fotoklubben, som arrangerade en utflykt dit. På det har kärleken och jag gjort ytterligare utflykter dit. Så plötsligt har jag varit där tre gånger! En fantastisk och fascinerande plats, väl värt ett besök. Utöver det har veckan föga förvånande mest handlade om skrivande! Just nu är det främst vår novellantologi Löftet som gäller. Vi håller för fullt på med korrekturläsning, och kan också konstatera att det kommer att bli en tjock bok! Någonstans mellan 405 och 430 sidor! Nu vill vi skynda oss att få den färdig. Planerad utgivning är fram på vårkanten nästa år. Arbetar också för fullt med att göra om inlagor till mina Thiramaar-böcker, för att vara förberedd när det är dags att beställa nytryck, då dessa ska gå över i konceptet Bookbox! Vi har anmält till en av årets trevligaste bokmarknader, och håller nu tummarna för fullt att vi kommer med även i år. För övrigt har jag varit på ännu en behandling – den sjuttonde i ordningen – på Hudkliniken i Malmö.

Sen håller jag på för fullt att försöka förbereda mig mentalt för mitt kommande uppdrag som samtalsledare vid bokmässan i Lund den 16 november. Men fram för allt försöker jag också förbereda och stärka mig själv inför den kommande veckans viktiga möte. Lite viktiga samtal om vårt hem har vi också hunnit med. Och så avrundar vi veckan med att definitivt lämna sommaren bakom oss för den här gången. I morgon när vi stiger upp har vi halkat bakåt en timme igen. Suck!

Fyleverken – tredje gången gillt

Det erbjöds ungefär lika fint och milt höstväder idag, som igår. Så vi bestämde oss för ännu ett besök vid Fyleverken. Lite för att passa på innan de sista höstlöven lämnar träden. Idag gick vår runda till den lilla sjön. Fascineras och förundras över den spännande miljön. Självklart intog vi medhavd fika på plats också.

Fyleverken igen

Eftersom eftermiddagen erbjöd soligt och milt höstväder, valde vi lite spontant att göra en utflykt med medhavd fika till Fyleverket i Eriksdal. Det blev därmed andra besöket där på kort tid för min del. Var ju där i söndags med fotoklubben. Det är ett fascinerande och naturskönt område. Inte minst är den gamla förfallna gården uppe på höjden spännande. Trampar omkring medan det skissas upp fantasifulla bilder i huvudet om hur det kan ha sett ut. Många frågor – varför har det lämnats åt sitt öde? När lämnades det? Hur såg det ut under sin glans dagar? Idag är det svårt att föreställa sig den miljöfarliga industrin som bedrivits här, när man vandrar längs branterna med utsikt över den vackra sjön.