Fredagen den 13: de… otursdag sägs det!
Har jag faktiskt aldrig upplevt det som!
Men jag tror å andra sidan lika lite på skrock som på gud…
Bara för att riktigt trotsa köpte jag en trisslott idag – OCH VANN! Bara 75,00 visserligen, men ändå.
Testade lite makrofotografering idag, av förvisso lite mindre trevliga varelser! Vi har nämligen fått löss – igen – på våra hibiskusar! Trots att Pia sköter dem minutiöst!
Otur!? Tja, men de har inte dykt upp idag!
Idag blev jag klar med den nya "arbetsplatsen" i verkstan. Panel på väggarna, och naturligtvis även en del elinstallationer då man ju behöver dels ordentlig belysning och dels lite uttag. Sedan ska jag ha upp lite hyllor också, och sedan ska saker och ting placeras.
EFTER FÖRE
Jag trodde nästan att man blivit för gammal för att snöa in på olika artister eller band.
Har haft en ganska brokig samling favoriter genom årens lopp!
På 60talet var det främst svenska Ola & Janglers. Sedan runt början av 70talet var det the Byrds, och sedan blev det ett tvärt kast till David Bowie. Från Bowie gled jag allt mer över till först Moody Blues, Genesis, Yes och Pink Floyd. Det höll nog i sig under resten av 70-talet och även 80-talet. Under 90-talet var det mer flytande.
Idag är musiksmaken kanske egentligen mer vittomfattande, och man har kanske inte någon klart uttalad favorit.
Men dock har jag sedan en tid tillbaka fastnat för Pendragon, som räknas som ett brittiskt progband, och framförallt deras platta Not of this world från 2001 är en klar favorit som snurrar ofta i min cd-spelare eller i datorn!
Idag är det två veckor sedan lilla Scrollan kom in i vår familj.
Att hon gjort sig hemmastadd här råder det ingen tvekan om. Det gjorde hon faktiskt ganska snabbt!
Hon växer fort, ibland nästan lite för fort!
Visst är hon ett litet charmtroll!?
Har i dagarna satt igång ett nytt projekt i verkstan. Fick mer panel över när vi fick vinterisolerat uterummet, så nu ska det panelas igen i verkstan!
Igår fixade jag med lite inredning – hylla och el-uttag!
Idag var det målning som gällde. Grundmålning närmare bestämt! Och nä… hyddan ska INTE vara röd! Det är bara grundfärgen som är sådan.
Dags igen!
Den stationära datorn måste blåsas!
Senast det blev gjort var den 12 mars, alltså drygt sju månader, och med min användning av datorn bör man göra detta en gång i halvåret. Och det märks med all önskvärd tydlighet att det är högaktuellt.
Allt man ska göra går väldigt trögt, och ofta när den har varit igång en stund är det helt omöjligt att öppna något program. Man klickar, men ingenting händer. Ända lösningen då är att bryta strömmen och starta om. Att logga ut fungerar heller inte.
Och jag är van vid att emellanåt arbeta med upp till tio olika program öppna samtidigt. Det blir ganska tungt som det är nu.
Men det ska det bli ändring på nu!
Själva blåsningen är avklarad på mindre än en halvtimme. Men förarbetet när alla viktiga filer ska backas upp, och framför allt arbetet efteråt med att ominstallera alla program plus att köra alla uppdateringar.
Och under tiden ska jag arbeta med bildhantering på laptopen!
Igår byggde vi vidare på vår "foto-hydda", och även idag har jag fixat en del. Har bland annat fixat el!
Och så naturligtvis lilla Scrollan!
Vi kan inte ersätta vår fina Dennis! Vi kan bara försöka fylla ut tomrummet efter honom.
Det blev lilla söta Endicott Punk Princess som fick göra det! Eller snarare ska hennes inträde i vår familj och kärleken till henne hjälpa oss att komma vidare utan Dennis. Och så bedårande söt som hon är, blir det nog inte så svårt.
Med andra ord en ny familjemedlem för Chicco och Flisan att acceptera.
Så här långt har det gått ganska lugnt tillväga. Flisan är lite försiktigt avvaktande, och Chicco tycker att det "räckte väl med den där", Och då syftar han på Flisan som till och med var mindre än vad lilla Scrollan är, när hon kom in i hemmet.
Nu lever bara minnena kvar efter Dennis! Igår tvingades jag ta det tunga beslutet då hans bakben inte längre bar honom.
Det är sorgligt och tungt, och ändå… han var drygt tre månader ifrån att fylla FJORTON ÅR! Och det är väldigt högt för en så stor hund som en golden retriever.
När far gick bort sommaren 2006 efter en lång tids svår sjukdom, fanns det de som ansåg det bästa för Dennis vore att avliva honom, på grund av att han hade "haft det så jobbigt de sista åren"!
Tvärtom ansåg jag att det då var upp till mig att se till att de åren Dennis kunde tänkas ha kvar (han var tio år då) skulle bli så bra som möjligt! Och jag vill bestämt påstå att det lyckades.
Här har han fått röra sig fritt – han har tagit sina promenader ned till dammarna och upp i skogen och även in till grannarna i bland. I sin egen lugna takt! Och ofta har han legat på rygg totalt avslappnad, med tryggheten lysande omkring honom!
Och så har han levt i drygt ytterligare tre år!
Och så har han förgyllt tillvaron för oss också!
Andie Lindskog 