Inleder en härlig veckas semester från och med nu, och det blir därmed också min första semester helt utan inblandning från mitt Alko-X!
Har inga konkreta planer, mer än att jag ska njuta för fullt av ledigheten.
Dock – semestern inleds med en konsert med Bryan Ferry på Malmö Konserthus!
Senaste!
Sedan sist har det hänt en del.
Har tittat på ett antal hus, och några är riktigt intressanta, men samtidigt ser jag dem sakta men säkert glida mig ur händerna eftersom jag fortfarande inte har någon köpare på det egna. Irriterande, inte minst eftersom jag i de här olika husköpen ser en väg till en avsevärt bättre ekonomi, än jag någonsin haft!
I övrigt går livet vidare, och när det gäller utställningar har jag sedan senast avslutat utställningen på Fulltofta Naturcenter, och har istället flyttat till Kvarnen i Hörby. Där hänger mina bilder i delat utrymme tillsammans med Jane L fram till den 31 maj. Och den 4 juni är det åter vernissage på La Café den här gången med mina bilder.
För övrigt suger jag fortfarande på en ovanligt god ”karamell” som jag fick uppleva den gångna helgen!
Mycket på gång!
Det är mycket på gång just nu.
Försäljning av huset och titt på diverse intressanta objekt. Dessvärre kan jag ju inte göra så mycket så länge jag inte har någon köpare på huset.
Deklarationstider, vilket innebär första året med deklaration för företaget.
Och ett antal aktuella utställningar på gång också!
Just nu har jag fem bilder på La Café i Hörby, och idag har jag varit på Fulltofta Naturcenter i Hörby kommun och hängt 16 bilder, vilka ska hänga där till den 9 maj.
Hoppfullt
Har haft samtal med min bank, och kan konstatera att jag kan köpa hus för priser upp till 1 miljon, och vara skuldfri!!! Givetvis förutsatt att jag får begärt pris för det jag har.
Men det innebär också att det i varje fall inte är det ekonomiska som sätter käppar i hjulet när det handlar om möjligheten att kunna köpa det huset jag helst vill ha.
Där handlar det egentligen enbart om att det fortfarande finns kvar till försäljning när jag väl har en köpare på detta.
Tillfällig flytt
Den här helgen har jag tillfälligt flyttat till Sjöbo Ora, helt enkelt eftersom jag har visning på huset på söndag. Har ingen lust att själv vara med på det, och dessutom är det kanske inte helt rätt att ha katterna och hundarna i huset när det ska komma en massa främmande människor och glo på vårt hem.
Åtta spekulanter har anmält sig, varav två är MYCKET intresserade. Dessutom fanns det två till som eventuellt också skulle komma och titta.
Så förhoppningsvis vet man efter den här helgen lite bättre hur mitt framtida boende ser ut.
Har ju andra hus på gång, men är lite avvaktande än så länge då jag ju inte vet vilka summor man kan tänkas få in på försäljningen.
Eller om det ens finns någon som vill ge begärt pris!?
En liten möjlighet
I förra veckan blev jag varse att ett hus jag var och tittade på i somras, och fastnade för då, faktiskt fortfarande är till salu. Nu har jag varit där och tittat ännu en gång, och är övertygad.
Om det bara är ekonomiskt och praktiskt möjligt och ingen annan spekulant kommer före mig, köper jag det!
Först och främst gäller naturligtvis att det ska finnas en köpare till mitt befintliga hus, och förhoppningsvis vet jag mer om det efter den 27 mars då det ska vara visning här.
Men om allt detta löser sig, blir det lite lättare att acceptera att jag måste lämna mitt paradis.
Till salu – med blandade känslor!
Besökte Länshem idag och gick tillsammans med dem igenom bilderna som den av dem anlitade fotografen har tagit och även mina egna bilder. Vi gjorde ett urval, och kunde sedan publicera annonsen för huset.
Så nu är med andra ord försäljningen av mitt paradis ett definitivt faktum!
Och det är förvisso med blandade känslor!
Jag har ju tagit beslutet tidigare då jag helt enkelt konstaterat att det trots allt inte är värt alla de pengar det faktiskt kostar, eftersom det samtidigt inte finns utrymme för något extra.
Samtidigt fick jag också veta vid besöket hos Länshem att det hus jag tittade på i somras faktiskt fortfarande är till salu, och har jag chans att kunna köpa det känns det absolut betydligt lättare att lämna detta.
Annars är jag faktiskt inte särskilt oroad över mitt framtida boende.
Det finns att välja bland, och det dyker upp nytt hela tiden också.
Omma byaväg 316-11
Till salu!
Har suttit ned och diskuterat med mäklare om försäljning av huset nu. Under de närmaste dagarna ska jag komplettera bilderna för annonsen, och sedan är det bara att köra på.
Inte för att jag direkt vill, men livet är ju mer än att bara bo, och allting kostar ju pengar.
Så det är bättre att skaffa ett billigare boende, och så kan jag istället få pengar över till exempelvis resor.
Storm
Min nattliga arbetsrunda gick i full storm den gångna natten, men jag kunde ganska snabbt konstatera att det stora problemet var faktiskt inte alla nedblåsta grenar och så! Nej, det verkliga bekymret var alla dessa förbannade soptunnor som låg överallt, mörkgrå och nästan osynliga!
Det är faktiskt ett stort bekymmer för oss tidningsdistributörer sedan soptömmarna ställde krav på att tunnorna ska stå lättillgängliga för dem!
Det innebär rent allmänt att de ofta står i vägen för folks brevlådor, och med stormvindar förflyttas de tillsammans med innehållet på olika håll så att man ibland får köra slalom med bilen för att överhuvudtaget kunna passera!
Och det borde vara lag på att de åtminstone skulle vara försedda med reflexer, för mörkgråa som de är blir de nästan osynliga mot fuktig asfalt!
Det är faktiskt mer än sopgubbarnas arbetsmiljö som är viktig!
YNKLIGT!
Var inne på ICA Kvantum och handlade igår innan jag skulle till fotoklubben.
På parkeringen såg jag X:ets bil, och jag tänkte lite stillsamt att jag hoppas jag slipper möta henne för jag hade varken lust eller tid att snacka med henne!
Men jo då… Jag möter henne så att vi passerar varandra med knappt en meters mellanrum, och våra blickar möts ögonblicken innan vi passerar varandra och jag ska just säga hej när hon hastigt vänder bort blicken och med sammanbiten sur min bara går vidare utan ett ord!
Snacka om en ynklig meningslös varelse!
Även om man inte har några önskningar om att få tala med varandra eller så, kan man efter 3½ år som sambo ändå ha vett att säga HEJ!
