Vi var faktiskt i Svenska Kyrkans lokaler på Lilla Norregatan i Sjöbo på kvällen, och tog del av en föreläsning om friskyttar (snapphanar) i Skåne år 1676 – 1679, med lite extra fokus på Färs härad.
Föreläsare var Joanna Vadenbring, och hon gav en informativ och god bild av tiden då skåningarna (våra förfäder) tvingades bli svenskar.
Den historien ser inte alls ut så som vi fick lära oss i skolan, där vi fick veta att skåningarna då mest var tacksamma att få slippa ifrån sitt danska ursprung och istället få bli svenskar. Den brutala sanningen är att de knappast hade något val. Bli svensk, eller dö under extremt plågsamma former.
Den sanna berättelsen om hur Sverige ”befriade” Skåne från Danmark innehåller förnedring, förtryck, folkmord, etnisk rensning, våldtäkter, övergrepp och därefter en försvenskning påtvingad oss och genomförd på bara två generationer. Sverige är ett av få länder i Europa som genomfört folkmord, etnisk rensning, folkomflyttningar och andra brutala övergrepp i ockuperade områden och faktiskt kommit undan med det.
Sen slutet av åttiotalet har jag läst en hel del böcker om tiden då Skåne tvingades bli svenskt. I vår hemkommun har vi ju också Slaget vid Borst, som ägde rum den 25 mars 1644 vilket är välbekant för mig, och faktiskt något jag berörs kanske lite exta av. Detta eftersom jag vet genom fars släktforskning att vi hade förfäder som bodde i två gårdar – Skotthusa och Plantholmen – som båda med sitt läge vid Borstbäcken var direkt drabbat av svenskarna brutala bakhåll där den ödesdigra dagen.
Dessa historiska fakta ligger till grund för den fantasy / fiktion / reality – berättelse som jag sedan flera år tillbaka har planerat att skriva – Sagan om Borstbäcken – och jag hoppas att det kan bli verklighet.
Andie Lindskog 