Eilaths spel färdig!

Har just skrivit de sista raderna i min andra fantasyroman Eilaths spel! Ja, jag vet… det har gjort vid ett par tillfällen tidigare också. Men hur det nu än är med det, så blir den trots allt mer färdig för varje gång. Och detta är nog så gott som fullständigt. Jag ska förvisso läsa igenom en gång till, och jag kan inte utesluta att det blir ytterligare ändringar och tillägg då. Men det handlar trots allt mest om finputsning i så fall.
Nästa steg nu är att hitta en testläsare.
Nu funderar jag på en lämplig titel! Eilaths spel har nog mest varit en arbetstitel. Behöver nog en mer säljande titel. Funderar vidare. Kanske ”Eilaths underliga liv”… eller nåt.

Korrekturläsning igen och igen och…

Jag har konstaterat det flera gånger tidigare, och kan göra så igen, att det här med korrekturläsning är ett arbete nästan lika omfattande som själva skrivandet. Jag vet ärligt talat inte vilken gång i ordningen jag läser igenom Eilaths spel, men hela tiden stöter jag på detaljer som behöver ändras, och till och med avsnitt som inte fungerar eller riktigt stämmer ihop med övriga berättelsen. Det stora problemet för mig är att det egentligen gått alldeles för lång tid sedan detta manus första gången påbörjades, och också allt för lång tid mellan varven då jag arbetat aktivt med den. Nu har jag i alla fall bestämt mig för att när jag nu snart har läst klart hela manuset (har 1½ kapitel kvar) ska jag några dagar ägna mig åt bildspelsskapande. Därefter blir det en ny genomläsning då jag verkligen tänker försöka gå in för att läsa och skriva dagligen tills den är klar. Helt utan avbrott för andra projekt.

Mötet

När vi möttes första gången, och jag såg hennes vackra leende var känslan tydlig. Efter flera långa ärliga och intensiva mejl och även ett par långa telefonsamtal, anade jag vart vi var på väg. Och nu efter sex år vet jag att känslan fortfarande är helt rätt.
(Skrivluckan, Dagens uppgift; Din text ska idag handla om ett möte. Ett möte som förändrar. Det finns ett före och ett efteråt. Skriv minst två och max fem meningar.)
Med en sådan uppgift är det nästan en självklarhet att min text blir en självbiografi som beskriver det i särklass viktigaste mötet i mitt liv!

Djurens sammansvärjning

Sitter och går igenom och förbättrar en del bilder av äldre datum, och ramlar då och då över små exempel på de där motiven som nästan ger en känslan att djuren har något slags sammansvärjning. Så fort de ser mig komma med kameran ljuder varningen – ”Akta er! Nu kommer han med kameran! Göm er!” Och de som inte hinner undan gör likt som jag själv oftast gjorde som liten när någon fotograferade… grimaserar!

Ett år går fort

 

 

Konstaterar att det idag är precis ett år sedan vi under söndagen då vi just ställt om klockan till vintertid, tog Öresundståget till Kastrup och reste till sommaren på Mallorca! Det hade jag väldigt gärna velat göra nu också! Eller till något annat varmt ställe i den sydliga delen av Europa. Några mål som finns på min reseönskelista är Lissabon, Pompeii, Azorerna och fram för allt Madeira – igen! Det är visserligen många år sen jag var där senast, men jag har gett mig den på att jag ska dit igen. Kanske nästa höst!

Justerar felaktiga detaljer

Gång på gång kan jag konstatera hur viktigt det är att läsa igenom vad man skrivit, inte bara en eller två eller ens tre gånger. Det behövs ännu fler! Nu har jag noterat att jag beskrivit användandet av olika kläder för min huvudperson som inte stämmer, och som dessutom är helt orimligt att hon ens kan använda i det läget berättelsen är nu. Bara att ändra, javisst! Men sen gäller det ju att hitta alla avsnitt genom hela boken där kläderna nämnts, så man kan kolla av och eventuellt justera där det behövs. En väldigt viktig detalj som helt klart underlättar allt sådant arbete är den relativt detaljerade innehållsförteckning jag alltid för i Excel. Utan den är det tveksamt om jag verkligen hade hittat alla aktuella avsnitt.

Snart dags!

Nu börjar vi snart räkna ner timmar!
Allt är packat, allt är förberett. har sällan heller haft en lättare packning än så här. Ja, det skulle möjligen vara när jag åkte till Provence för snart tio år sedan. Den här gången har vi enbart handbagage, och den mesta tyngden ligger i kamerautrustningen.
Och imorgon bär det iväg!
Härligt med spontana infall!

Grodsafari

Regn och sedan sol och regn igen, hela dagen upprepades det. Väl framme vid Baldringe ängar vände det dock och vi fick se både regbågsfenomen och häliga molnformationer  med ovanliga ljus. Urskön natur och härlig solnedgång. Ljudet av klockgrodan Bombina, Bombina gick inte att ta miste på trots en aning störiga ljud från vindkraftverken och de två ensamma doppingarna som också förde liv några gånger i kvällningen.  Även lövgrodorna hördes. Äventyret kallade och stövlarna fylldes  ganska snart med dammvatten men inga grodor syntes. Den bild som finns i bildspelet är lånad. Kvällens tur avrundades med fylld chiabata och kaffe. Gumistövlarna lät som andra grodor på vägen tillbaka och var svåra att få av beroende på det vakum som uppstod. Men trots det så var äventyret uppskattat och memorerat.

View original post