Så har vi klarat av årets Litteraturrunda. Den första med aktivt deltagande för vår del, vilket skedde i det smakfullt renoverade ”Vita Huset”, i Karups nygård. Alltså hemmavid. En trevlig tillställning med flera intressanta möten, spännande texter och även underhållande skönsång. Och så fick vi själva också tillfälle att prata om vårt skrivande och våra böcker. Alltid lite nervöst att stå upp inför ett gäng åhörare och snacka. Men det gick alldeles utmärkt – för oss båda. För egen del hjälpte det bra att intala mig själv att det jag har att berätta, handlar om mina böcker och om den av mig skapade världen. Ingen känner den bättre än jag. Med andra ord får jag lite av styrkan av att vara … hmm … väl påläst!
Under kvällen kunde jag färdigställa kapitel 37 i mina memoarer. Ett kapitel jag gett rubriken ”Kartläggning slutförd”. Därmed är berättelsen faktiskt till stora delar klara. Därmed inte sagt att memoarerna är färdigskrivna. Det fattas en del avsnitt lite här och var som ska tillföras. Det finns också mer att berätta kring nutiden. Sen ska jag läsa om från början, och det kommer helt säkert att innebära en hel del korrigeringar och tillägg, och kanske vissa strykningar också ur texten. Men man kan kanske ändå säga att med några avsnitts undantag är råmanuset till mina memoarer faktiskt klara!
Den här veckan som inleddes med den fjärde Covidsprutan, bjöd även på en god nyhet som i högsta grad berör alla EU-invånare. Frankrikes president Macron sitter kvar fem år till. Inte för att jag är särskilt insatt i fransk politik, men så mycket vet jag att EU, och säkert även Frankrike, hade inte mått bra av den högerpopulistiske Le Pen. Veckan inleddes dessutom för min del med en del oroväckande synproblem. En hel kväll hade jag stora problem när jag satt vid datorn och skrev. All text blev dubbel. Ungefär som när man har en text i Photoshop med ett underliggande lager som flyttats lite för mycket under det befintliga. Kunde dagen därpå dock dra en lättnadens suck och konstatera att det troligen berodde på trötthet, kanske kombinerat med kvardröjande sviter av Covid! Kan också konstatera att mitt nya namn allt mer börjar ”sjunka in” och etableras. Till och med så att böcker som registrerats i bokhandeln mer eller mindre hänger kvar på min person, oavsett namn. En liten kul detalj apropå namnet är dessutom att det är 28 personer i Sverige som heter Andie. Jämt fördelat med fjorton kvinnor och fjorton män. Mitt arbete med memoarerna har flutit på bra, och jag börjar faktiskt så smått se en ende på det projektet. Apropå skrivande kunde vi mot slutet av veckan presentera omslaget till den första boken av tre i serien ”Det hände vid Skärsjön”. Vi har också kunnat delge flera mycket positiva omdömen om boken. Dessutom så som en renodlad HBTQ-berättelse finns det även planer inför Malmö Pride. Och som ett perfekt utropstecken för en bra vecka, kunde jag på söndagskvällen avslöja utgivandet av min första humoristiska fantasynovell i serien ”Det händer i Thiramaar”.
perabl.com 