Månad: augusti 2021

Publicerat den

En händelserik vecka

Första veckan i augusti har nått sitt slut. En vecka som jag inledde lite ambitiöst med tanken att börja varje dag med en halvtimmes promenad. Det ska erkännas att det gått sådär. Två tillfällen har det blivit den här veckan. Å andra sidan har det blivit några steg på andra tider de andra dagarna, så lite promenad har det ändå blivit. Det är kanske bra att börja med viss försiktighet.
En händelse av betydelse den här veckan var att jag nu blivit helt klar med allt korrekturarbete med ”Regntider”, och har därmed kunnat påbörja arbetet med att förbereda för tryck.
Under veckan har vi faktiskt också gjort något så ovanligt som att besöka Veberöds församlings sommarcafé, där vi fick ta del av ett underhållande och gripande berättande om att bli sig själv.
Vi har även hunnit med ännu en grillträff med fotoklubben, och en liten Österlenutflykt med smaskig räkmacka på Backagården och familjeträff på Borrbystrands camping.
Veckoslutet har dominerats av en utomhusutställning på Torget i Tomelilla, i ett samarbetsprojekt mellan Sjöbo, Ystad och Österlens fotoklubbar. Trettio utställare med drygt åttio bilder visade upp sina alster.
På fredagen var vi i Hammenhögs församlingshem för att ta farväl av en skrivarvän som lämnat oss. Kommer att sakna hans underhållande julsagor vid framtida julsageträffar.
Söndagen ägnades lite åt bilder. Närmare bestämt ett försök att välja bilder till årets upplaga av Närkampen, den tävling som hålles varje höst mellan Sjöbos, Ystads och Österlens fotoklubbar.

Publicerat den

Starka kvinnor (Hur allt började – del 11)

Jag har över åttio namngivna karaktärer i mina hittills tre böcker i serien Legender från Thiramaar. I Eilaths hopp finns förvisso Eilath, åtminstone i bokens inledning. Där är Adric som nog efterhand får ses som en sympatisk och belevad man. Där är Alan Byhl, den smått frånvarande kemiproducenten, och förstås trollkarlen Cornizendo. I Gudarnas spira är Andor, Tobin och Samus några av huvudkaraktärerna, som vi får följa genom hela boken. Även här finns Cornizendo med.
I Regntider är Cornizendo definitivt en av huvudkaraktärerna.
Men genomgående i alla tre böckerna är det ändå kvinnorna som är de mest framträdande karaktärerna.
Hela första boken handlar ju om Elana, en viljestark person som efterhand utvecklas till en stark och företagsam kvinna. I andra boken kommer Kintara, som också är en stark och klok kvinna som dessutom är duktig på att hantera svärd och verkligt skicklig på pilbåge.
I del tre – Regntider – finns Elana med igen, och här visar hon prov på både styrka och djupa oanade kunskaper som imponerar till och med på trollkarlen Cornizendo. I den här boken dyker även magikerkvinnan Belvida Bell upp. Den sköna unga hundraåringen som kommer att spela en viktig roll för att lösa den bokens dilemma. Här finns även den högt uppskattade trollkarlslärlingen kaldiniertjejen Robia, som imponerar stort på sin läromästare Ambarand. Bland kaldinierna finns här även Kiona som är en framåt och gladlynt liten kvinna, som ser till att hennes och vännen Akims uppdrag kan fullbordas till byns överhuvuds stora belåtenhet. Sen har vi ju Ogda, som fortfarande lever. Hon finns med i alla tre böckerna, inte minst då alla talar om henne.
Jag har alltid låtit kvinnor ha framträdande roller i allt jag skrivit, och jag vill gärna framhålla mina berättelser så långt det är möjligt i jämställdhetens tecken. Ändå fanns det en recensent som klagade på att det i Eilaths hopp presenterades ”en värld där ena könet trycks ner och förminskas”!
Men om jag vill berätta om starka kvinnor som kan ta för sig och försvara sig, behöver de finnas i en patriarkalisk miljö där deras styrka kan komma fram. Hur ska jag annars kunna framhålla deras värdighet och position, när de bemöter detta?! En värld där ingenting sådant förekommer är väl dessvärre ett önsketänkande, och där behövs heller inte någon särskild styrka hos någon part för att klara sig.

Publicerat den

En liten Österlentur med familjeträff

Idag blev det en liten Österlen-utflykt, med först eftermiddagsfika på favoritstället Backagården mellan Kåseberga och Löderup. Sedan besök på Borrbystrands camping och träff med familjen.
Hemvägen blev något snirklig och allt för lång, eftersom jag var dum nog att tro på GPS:en! Men det var ju en vacker sommarkväll, och fina vägar.

Publicerat den

Att bli sig själv …

Idag fick vi träffa ”min pappa Marianne i verkligheten”. Ett arrangemang i Veberöds församlings sommarcafé där Ann-Christine Ruuth berättade öppet, underhållande, gripande och inspirerande om sitt liv.

Publicerat den

Regntider – nu är det verkligen klart!

På annandag jul 26 december 2019 skrev jag ett textavsnitt som var tänkt som det inledande kapitlet till den tredje delen i serien Legender från Thiramaar. Trots att idéerna då var ganska spretande, kunde jag ändå redan den 15 juli 2020 konstatera att råmanuset var klart! Tio dagar senare råkade jag ut för ett datorhaveri, som kort sagt försenade hela arbetet väsentligt. Men idag är boken ändå helt klar! Den har gåtts igenom, testlästs, korrekturlästs, bearbetats i flera omgångar. Nu är det klart! Nu börjar spännande tider, när det är dags att göra inlagan för att sen kunna gå vidare. Så förhoppningen att Regntider ska kunna komma ut till hösten ser ut att kunna bli verklighet!

Publicerat den

Försäljning, fläkt, familjen finito, förväntan och Flinckmans café

En relativt stillsam vecka som innefattat lite försäljning av prylar och arvegods vi inte behöver längre, en del kontakter för att få spridning av våra böcker i digital form, leverans av köksfläkt som på grund av bristfällig packning måste gå i retur, och lite frustration över hur ansträngningar inom den ideella sfären ibland tangerar det yttersta tålamodets gräns, när det känns som att vi två som håller i trådarna, är enda förutsättningen för föreningen att fortsatt existera.

I samma anda har jag också nu bestämt mig för att helt sluta anstränga mig för att upprätthålla några kontakter med det som en gång kallades min närmaste familj. Det finns uppenbart inget intresse där, så jag tar konsvekvensen av det nu.

Under veckan har vi haft vår årliga tradition Ja-Må-Vi-Leva som går ut på att vi tillsammans med några av våra vänner istället för att ge varandra presenter, gör något roligt tillsammans. I år blev det ett besök hos Flinckmans Café i Sireköpinge med fantastiskt god fika förknippat med lite nostalgi, och även en titt i den prylbutik som finns i anslutning till caféet, där man säljer allt från ”förr till framtid” och är övertygade om att man ska finna något man aldrig trott att man behövt! Det var en upplevelse bara att gå runt i butiken. Veckan har också inneburit en önskad korrigering av diagnos, som betyder att jag kunnat rätta in mig i det väntande ledet. Även om jag i mitt liv är förbi det där med semester, så upplever jag ändå viss sympatiserande semesterkänsla med min kärlek som just nu är ledig. Ett litet tag till.

Veckan avrundades med en smaskig fika på Helgagården (eller Osthuset) som ligger ”runt hörnet” i Hemmestorp. Prisvärt och väldigt gott, så det kommer helt säkert att bli fler besök där.