Pensionär på riktigt!

Så har man alltså blivit pensionär på riktigt! Åtminstone sett till tidigare traditionell pensionsålder á 65 år! Jag har ju dock lyckligt kunnat klassa mig som pensionär i drygt ett år redan, och jag är väldigt tacksam att jag inte tvingades arbeta flera år även förbi de 65. Jag tillhör definitivt skaran som hävdar att jag nästan har mer att göra nu som pensionär, än jag någon haft tidigare. Måhända handlar det om att allt som är roligt att syssla med är lättare att ta sig an när man inte längre är begränsad av påtvingade arbetstider.

Självaste 65års-dagen firades i all enkelhet. Har inga stora anspråk på sådana begivenheter längre, så länge min kärlek finns vid min sida. Inledde dagen med en tur till den förträffliga lokalbutiken Tempo i Blentarp för att köpa dagens Ystad Allehanda, eftersom jag var tvungen att stilla min nyfikenhet och få se det färdiga resultatet av reporterns besök här. Kvällen tillbringades på altanen med utsökt mat tillsammans med kärleken! Mer än så behövs inte! Vi har ett fint liv tillsammans!

Husfotografering, e-böcker och förväntad musikalisk njutning

Den här veckan inleddes faktiskt med ett enklare fotouppdrag. Det handlade om lite husfotografering av det som kallas Vita huset, vilket är en del av Klingavälsgården. Denna gamla gård, med anor från 1800-talet finns numera tillgänglig att hyra för oss som bor i Karups fritidsby. Huset har nyligen renoverats och föreningen vill gärna ha bilder till hemsidan, som jag administrerar på uppdrag.

För övrigt har den här veckan förflutit lite stillsamt, främst på grund av att vi båda varit förkylda. Tester säger att det inte är Corona, men förkylningar har ju lite den effekten att man i allmänhet inte har riktigt samma energi att göra saker. Så istället har vi haft flera filmkvällar i soffan, samtidigt som vädret ändå inte inspirerat till någon altanvistelse. Har i alla fall kostat på och tvättat bilen, vilket dessvärre inte sker allt för ofta. Mot slutet av veckan har jag börjat arbetet att skapa e-böcker av några av våra tidigare utgivna titlar, som vi nu ska ge ut på nytt under vårt eget förlagsnamn. Veckoslutet har bjudit på lite förbättrat väder, trots att prognosen talat om både regn och åska, och vi har tillbringat både lördagen och söndagen på altanen. Och så har jag testat en variant av Innis & Gunn som jag lite oväntat inte alls gillade. Det är ”Carribean Rum Cask” och med sina 6,8% alkoholhalt, är den allt för stark! Öl är lagom runt 5%! Den här smakade mest … hmm … alkohol och fylle!

Veckoslutet har även inneburit att jag har kunnat tillföra ännu en spännande konsertupplevelse den kommande hösten, då jag fick köpt biljetter till Brit Floyds konsert på Malmö Live den 16 oktober. Det blir andra gången jag får nöjet att uppleva detta fantastiska coverband.

Lämnar ännu en Facebook-grupp

BIld av 👀 Mabel Amber, who will one day från Pixabay

En sida på Facebook kallad ”Vi pensionärer” som har drygt 4 400 medlemmar, förlorar nu mig som medlem. Detta är ännu en av dessa otal grupper på Facebook som översållas av en mängd rasistiska, islamofobiska och homofobiska inlägg. Allt med den numera klassiska och innerligt trista attityden som en allt för stor del av det här landets befolkning tycks ha, åtminstone när de tror sig skyddade bakom sitt tangentbord, som handlar om att allt man anser vara fel i landet beror på invandrarna och HBTQ med mera! Detta trots att det påstås i informationen om gruppen att den är opolitisk och alla politiska inlägg kommer att raderas!

Mitt avskedsinlägg på den sidan idag innan jag valde att lämna;

Denna sida, i likhet med många andra påstått opolitiska FB-sidor har alltmer tenderat att dra åt det numera allmänt rådande tillståndet i vårt land, där man gärna kallar sina meningsmotståndare för landsförrädare och annat ännu värre. Jag klarar mig väldigt bra utan den sortens medier, så jag tackar för mig!

Slavkontrakt avslutat!

Att hamna i konflikter är något man alltid helst vill undvika. Men att hamna i ekonomisk konflikt med en liten tämligen obetydlig bokförläggare som tror motsatsen om sig själv och sin egen förmåga, och som dessutom tror sig veta och kunna allt bättre än alla andra, är oerhört frustrerande! En förläggare som gärna utnyttjar ens tjänster fullt ut, men när vi vill ha betalt, tolkas det som att vi hotar!

Vi föreslår en förlikning som ekonomiskt sett innebär mindre än hälften av vårt ursprungliga krav, enbart för att vi vill ha hela affären ur världen, för att kunna fortsätta vår verksamhet i lugn och ro. Det avfärdas arrogant, med en oförskämd kommentar om att vederbörande inte är skyldig oss någonting. Som att mer än 170 timmars arbete inte skulle kosta! När vi sen visar att vi på allvar kräver att få betalt, är plötsligt vårt ursprungliga förlikningsförslag ändå intressant. Men det går ändå inte att lita på vårt ord när vi förklarar hur det hela ska, och enligt alla gällande regler, kan gå till. Som den översittartyp förläggaren är, måste allt ifrågasättas. Precis med samma attityd som tidigare omöjliggjort samarbetet.
Sen hänger dock en väsentlig fråga kvar i hela den här soppan! Om man kategoriskt bestrider hela vårt krav och kallar det för en ”påstådd skuld” – varför går man då med på en förlikning som motsvarar lite mindre än halva det ursprungliga beloppet?! Fortfarande handlar det om en relativt stor summa pengar! Det luktar onekligen!

Nu kan vi glädjande konstatera att konflikten är löst, vi har kunnat återkalla vårt krav hos tingsrätten, och har fått igenom den uppgörelse vi redan från början föreslagit. Därmed kan vi gå vidare med våra egna böcker i vår egen regi, och allt samarbete med detta giriga enmansförlag är definitivt avslutat.