Månad: juni 2021

Publicerat den

Betydelsefulla möten, fototävlingar och midsommar med filmmaraton

Förra veckan var extra betydelsefull, då vi firade tio år av kärleksfullt, konstruktivt och innerligt inspirerande liv tillsammans. Även den här veckan har varit särdeles betydelsefull.

Har varit på ett möte som kommer att få stor betydelse för min framtid. Haft ett möte som ska leda till lite positiv uppmärksamhet kring mina böcker. Dessutom har vi äntligen fått ett acceptabelt avslut på det misslyckade samarbetet vi inledde för två år sen.
För övrigt har veckan handlat om skrivande som vanligt, mest på mina memoarer, lite logiskt med tanke på en del av veckans händelser. Men det har även handlat lite extra om bilder. Har fått möjlighet att föreviga en söt rådjursunge på nära håll, och har även valt ut och skickat in bilder till några fototävlingar, samt även förberett bilder till en sommarutställning.

Och så har vi ju firat midsommar, med för oss den numera obligatoriska matjestårtan och filmmaraton på altanen. Ja, vi har ett fint liv tillsammans.

Publicerat den

Sin egen herre …

Lättade kan vi nu konstatera att ett nästan två år långt misslyckat samarbetsprojekt som mest kan liknas vid ett slavkontrakt är avslutat. Våra utgivna böcker är på väg in i vår egen verksamhet i Belvida Bell förlag, och vi kan gå vidare exakt hur vi själv önskar.

Publicerat den

Oh what a day …

Det här blev en osedvanligt bra dag! Har äntligen, efter nästan trettio år, fått min vilja igenom. Denna dag har även omfattat samtal med reporter från vår bästa lokala morgontidning. Och som kronan på verket har vi nu, äntligen, fått den slutliga delen i förlikningen med det förlag som från början lovade guld men efterhand enbart blev krävande för att så småningom se vårt legitima krav på ersättning som ett hot.

Så det finns all anledning att fira en kväll som denna.

Publicerat den

Ny router, ny mobil, härligt altanbesök, utställningstitt och ett viktigt jubileum.

Vi gick in i den här veckan med nätverksfel. Under söndagen var det ett flertal internettjänster som upphörde att fungera. Inte minst i mobilen. Bank-ID med flera. Faktiskt alla appar. Tanken var direkt att mobilen börjat tralla på sista versen. Den är ju faktiskt snart fem år gammal, och normal livslängd för en mobil anses allmänt ligga på två till tre år, eller max fyra. Batteriets hållbarhet har successivt minskat, och sen finns klart känslan att det kan vara bra att byta telefonen innan den tar helt slut. Men det grundläggande problemet med nätverket var att rautern var slut. En ny införskaffades och installerades. Problemet löst.
Har även passat på och köpt ”ny” mobiltelefon, och kan därmed sälla mig till skaran som handlat hos Swappie. Billigt och bra alternativ. Även miljövettigt alternativ.

Har varit på plats i Tomelilla och tagit en närmare titt på torget. Detta eftersom det är tänkt att en fotoutställning ska arrangeras där  senare i sommar i samarbete mellan Sjöbo, Ystad och Österlens fotoklubbar. Lite spännande, intressant och inte minst coronaanpassat.

Annars har det mesta av denna veckan handlat om kvällar på altanen i sällskap med laptopen. Flera kvällar har vi dessutom fått ganska närgånget sällskap av rådjuren som tämligen avspänt strosat förbi oss på sådär fyra till sex meters avstånd med sitt lilla kid. Livet i skogen när det är som allra bäst.
Fredagen hade vi åter anledning att fira. Det var tio år sen vi träffades för allra första gången. Tio år sen mitt liv vände till den kärleksfulla accepterande och innerligt inspirerande tillvaron, vi fortfarande åtnjuter.

Publicerat den

En vanlig lördagskväll

När klockan närmar sig 22 denna lördagskväll, sitter vi på altanen och njuter i tjugotre graders värme. Försöker hålla ordning på tankarna för att få till bra formuleringar och bra berättelse i mina memoarer, trots att grannen spelar dunka-dunka-musik varvat med dansband på hög volym. Har plockat ut vår Blaster One bluetooth högtalare för att ha lite egen musik, men det är inte lätt. Dunkandet slår igenom. Helst hade vi velat lyssna till fåglarnas sång, och låtit oss inspireras av den. Å andra sidan vore sjuttiotalsmusik mest lyckat som inspiration till mina memoarer, då det är där jag befinner mig just nu. Eller trettiotalsmusik för det är där Snezana befinner sig i sitt skrivande. Men man kan inte få allt.

Publicerat den

Tio vackra år!

Idag är en stor dag! Frågan är om den inte är till och med lite större än vår bröllopsdag den 9 juni. Idag är det nämligen tio år sedan vi träffades! Det var då allting började. Det var då hela mitt liv vändes till det ljusa positiva, tillåtande, kärleksfulla läget som jag fortfarande efter tio år åtnjuter. Och självklart innerligt hoppas och tror att hon upplever likadant. Då anade vi verkligen inte hur ytterst perfekt vi passade ihop. Vi hade ingen aning om att de detaljer som skilde oss åt var några få petitesser, medan allt det som knyter oss samman är i det närmaste allt! Från att ha trott och tänkt att det där kontaktförsöket för tio år sen skulle vara det sista lite desperata försöket i det här livet, visade det sig bli en fullständig vinstlott!

Publicerat den

Livet i skogen

Skrivandet löper på i sakta mak. Vi har tillbringat flera kvällar på altanen med våra laptops. Medan Snezana går igenom Regntider, pendlar jag lite hit och dit i mitt skrivande. Än är jag i memoarerna, än i Ashas sten.
Det händer ärligt talat inte så jättemycket just nu, men det är ju en sann njutning att sitta ute och underhållas av fåglarnas sång, och då och då även få besök av rådjuren och deras lilla söta kid. De vågar sig förvånansvärt nära vår altan. Livet i skogen.

Publicerat den

Idag firar vi …

… för att vi kan. Eller bara för det enkla men ack så innerligt betydelsefulla faktum att vi har varandra. Lite vardagsfest helt enkelt.

Publicerat den

Bröllopsdag, Regntider, en snart avslutad tvist och en utflykt bland blommor och humlor

Veckan som inleddes med nationaldagen, blev också veckan då jag blev klar med den senaste och förhoppningsvis sista genomgången av Regntider. Lite stolt kan jag därmed konstatera att jag faktiskt lyckats skriva den tredje delen i serien om Thiramaar, och faktiskt få till en gedigen och väl sammansatt berättelse. Jag känner mig faktiskt rätt nöjd själv. Fram för allt eftersom jag lyckats bibehålla ungefär samma humornivå som i Eilaths hopp.

Under den här veckan har vi fått klart med bankgiro för förlaget, och dessutom har vårt konto hos Förlagssystem blivit klart. Nu väntar vi bara på att den årslånga konflikten ska bli slutgiltigt löst.

Lördagen ägnades åt ett besök på Katrinetorps landeri utanför Malmö, i en utflykt med fotoklubben.

Det som dock överglänser allt annat den här veckan, är att vi kunnat fira nio år som gifta! Tänk att det redan gått nio år sedan vi hade vårt bröllop på Blåsingsborgs gårdshotell på Österlen. Känslorna är precis lika starka idag som de var då! Kanske till och med starkare.

Publicerat den

Att gräva i sin egen historia

Nu när arbetet med Regntider för tillfället är ”ur mina händer” passar jag på att arbeta vidare med memoarerna, och dess nya upplägg. Det går lite långsamt, men å andra sidan tror jag det är klokt att ”skynda långsamt”. Upplägget så som det är tänkt nu, handlar om att bygga berättelsen på min tidigaste version av memoarerna, som faktiskt är i stort sett komplett. Problemet med den versionen är att den är strikt kronologisk och åtminstone bitvis kanske lite tråkigt berättad. Nu använder jag istället den som underlag och skriver en mer ”färglagd” version. Den här blir garanterat mer färgstark. Sen kan man alltid fråga sig hur intressant memoarer skrivna av undertecknad egentligen kan vara. Tja, de som känner mig på riktigt, kan nog intyga att det visst är en intressant berättelse. De som inte känner mig så väl, kan antagligen förvånas. Eller nåt!

%d bloggare gillar detta: