Allt klart! På lördag är det dags!

Idag har vi hängt alla mina bilder, så nu är man redo för fotoklubbens tredje utställning på Sjöbo konsthall, som jag delar med fjorton andra medlemmar ur klubben.

Snart redo att stänga gamla hemsidan

Har skapat och uppdaterat lite fler bildgallerier på den här sidan, och har därmed också ”flyttat” en del av de gallerier jag har på min andra hemsida – perabl.se.
Med detta är jag faktiskt redo att stänga ner den sidan helt, och fortsättningsvis enbart satsa på den här.

Jag ogillar NI!

Jag är så pass gammal att jag upplevt en tid då det inte var självklart att säga du till varandra. Jag minns hur jag och mina klasskamrater ställde frågan till den ene läraren efter den andra; ”Får vi säga du till er?”. Du har alltid varit en självklarhet i min värld. För mig är vi alla människor, och att genom titlar upphöja eller degradera någon känns helt fel. Då i slutet av sextiotalet och början av sjuttiotalet var det en demokratisk framgång när du-reformen genomfördes. Därför känns det beklämmande och nästan lite förolämpande när man idag, främst av en del butiks- och restaurangpersonal blir kallad ni!
”Vill ni ha kvitto?” kan de fråga. Man är benägen att hastigt se sig omkring för att se vilka andra i kön vid kassan som kan tänkas vilja ha kvitto på mina inköp.
Kort och gott till er, framför allt unga, som använder ’ni’ – Ni är fler än en! En är du eller jag!

Förnyelse av mitt WordPress!

Har ägnat denna lördagskväll åt att uppdatera och i viss mån förnya min sida här på WordPress. Det hela är egentligen bara ett steg i den riktning jag bestämde mig för vid årsskiftet. Nämligen att avveckla min tidigare hemsida – http://www.perabl.se – och istället helt satsa på den här. Adressen hit är ju nästan samma – http://www.perabl.com!
Har skapat ett antal nya bildgallerier främst med inriktning på min Photoshop-konst. Framöver kommer jag även att lägga till ytterligare några ”vanliga” bildgallerier också, utöver det jag redan har som jag kallar ”Resebilder”.

Kännbar återgång

Idag var det dags att återgå till jobbet efter en vecka hemma! Alternativet hade varit att uppsöka läkare för att få läkarintyg, vilket i och för sig kanske hade varit ett klokt alternativ. Men jag tänker att jag ändå försöker.
Och nog kändes det. Fick veta direkt när jag kommit på plats att det var mycket post idag, vilket i och för sig för min del ändå inte handlar om allt för våldsamma mängder, eftersom jag lite omedvetet lyckats välja ett relativt glesbefolkat distrikt. Men det var ändå tillräckligt mycket för att det redan efter en dag skulle kännas i tummarna.
Dessutom fick jag inleda dagen med starthjälp via startkablar, eftersom de här bilarna uppenbart inte tål att stå stilla en vecka! Batteriet var tomt! Men bara att greppa och klämma åt för att öppna ”käftarna” på startkablarna var kännbart i tumlederna! Helt otroligt egentligen. Att greppa med övriga fingrar är inga problem, men all belastning på tummarna gör ont.
Som sagt – att få tid för operation av vänster tumme så snart som möjligt, står väldigt högt upp på önskelistan.

Allt klart inför utställningen… tror jag!

Förstoringar är på gång! Fotobok likaså! Visitkort… jepp! Event på Facebook… jomen! Uppfräschning av den här bloggen! Det är den privata delen!
Sen allt förarbete för fotoklubbens räkning… info till medlemmar klart, allt som går att göra klart så här långt, är klart. Uppdatering av hemsida klart liksom Facebook-sidan. Allt material till konsthallsledningen också klart, för tryck av vernissagekort etc.

Då kan man kanske koppla av en stund nu, innan det är dags att ge sig iväg till jobbet!

Bilder klara

Har beställt förstoringar och fotobok, och nu väntar jag bara på leverans. Sen är allt klart för min del inför vår kommande utställning. Återstår sen bara montering här hemma, innan det är dags att hänga upp på plats.

Det höll hit… eller egentligen inte!

Det har gått lite drygt fyra månader med ”full tid” i jobbet, sen min sju månader långa sjukskrivning för tummarna. Jag har redan tidigare konstaterat att jag fick börja arbeta för tidigt, innan höger tumme var helt färdigläkt efter operationen. Jag har ifrågasatt läkarens bedömningar som gått från ”kraftig förslitning på båda tumlederna” efter röntgen,  till ”lindrig förslitning”! Hur den utvecklingen gick till övergår mitt förstånd. Resultatet av operationen av höger tumme är att det gör väl inte lika ont längre, men dock… det gör ont. Och i vissa lägen vid vissa belastningar gör det väldigt ont.
Och vänster tumme som jag har samma problem med som tidigare högran, är ju fortfarande inte opererad, och ganska säkert har förslitningen blivit ännu värre. Åtminstone känns det så, och jag tror knappast på att det på något vis rättar till sig själv.
Man mäter greppstyrkan med hela handen, vilket känns ganska korkat! Man får hålla ett V-format handtag i handen och klämma ihop så hårt man kan, och resultatet visar på ganska bra styrka i handen! Ja, men det är ju nästan helt de övriga fingrarna som belastas där. Inte tummen!
Det onda uppkommer vid alla former av rörelser och grepp där tummen belastas. Bara att greppa ETT vanligt papper mellan tummen och pekfingret kan göra rejält ont!
Under semestern kunde jag uppleva en svag förbättring på så vis att det inte gjorde fullt så ont som det brukar. Men efter några dagar i jobbet var det tillbaka i samma läge igen.
Och nu höll det inte längre! Valde att stanna hemma från idag, och åtminstone några nätter framöver, så får vi väl se. Blir förmodligen en svag förbättring, återgång till jobbet, ytterligare kanske upp till en veckas arbete, och så är det dags igen.
Har avtalat ny läkartid och tid för röntgen i slutet av den här månaden, och jag hoppas ju på att få operationstid så snart som möjligt!

Stirling (Scotland Resume)

Tio dagars ”roadtrip” i Skottland var nästan för kort. Vi hade uppenbart otur med vädret, även om det är vanligt med regn i Skottland. Men det känns som att vi egentligen hade behövt längre tid på oss trots allt. Negativt förutom regnet är väl att man tyvärr aldrig fick till några härliga solnedgångsbilder i högländerna.
Men Skottland är ett fantastiskt vackert land, och likaså skottarna är väldigt trevliga sympatiska människor.
Inte minst upplevde jag en otrolig tolerans i trafiken. Smala slingriga vägar, ovanan att köra vänstertrafik, kombinerat med en gps som inte alltid stämde exakt, plus det faktum att jag faktiskt upplevde gällande hastighet på landsvägarna (60 miles/h motsvarande cirka 95 km/h) som alldeles för hög hastighet, gjorde att jag ofta blev en bromskloss för övrig trafik. Ändå upplevde jag aldrig någon irritation från andra bilister. De enda som låg och tryckte ända upp i baken på oss, visade sig vara tyskar!
Kort och gott – den här resan gör jag väldigt gärna om!

Castle Campbell (Scotland Resume)

Vår nästsista dag i Skottland ägnades bland annat åt ett besök på Castle Campbell någon mile ifrån Stirling.
Från parkeringen var det en promenad på cirka 2-3 km längs en vindlande stig genom rena regnskogen. Djupt nere med branta klippor runt om oss, följde vi stigen längs en forsande bäck. Så promenaden var minst halva behållningen av denna utflykten.

%d bloggare gillar detta: