De senaste två åren har jag genom ett segdraget avslut av ett kapitel i mitt liv som egentligen aldrig skulle skrivits, också fått väldigt klart för mig vilka som är mina vänner och vilka som är raka motsatsen. Även om jag varit medveten om det länge har jag kanske inte riktigt velat acceptera att det faktiskt funnits vissa så kallade vänner som egentligen valt att kalla sig det enbart för att kunna utnyttja min gästfrihet bland annat. Men när jag sedan efter att också fått utstå diverse skitprat ämnat enbart för att ställa till problem, väljer att definitivt avsluta den bekantskapen, har vederbörande uppenbarligen fortfarande ändå inte fattat utan skickar till och med en högst tvivelaktig julhälsning som osar av total brist på självkritik!
Det enda givna resultatet den hälsningen medfört är att min uppfattning stärkts ytterligare – jag vill på inga villkor längre förekomma som ”vän” eller något annat i dessa personers bekantskapslistor!
Som väl är har de här åren också med all önskvärd tydlighet visat vilka som är mina riktiga ärliga vänner, och den vänskapen kommer jag att vårda ömt!
