Det blir faktiskt flera turer till Malmö nu de här två veckorna. Bara under innevarande vecka har jag två turer till mitt gamla hemkvarter, och lite hastigt och lustigt har jag dessutom halkat in på ett återbud till Hudkliniken.
Kunde inte låta bli en liten extra sväng in på min gamla gata, Östra Ryttmästaregatan, där jag kunde konstatera att allt i stort sett ser ut som det gjorde då. Lite prydligare kanske, men annars nära nog samma trivsamma kvarter.
Nästa vecka är det ju Malmö Pride, och för vår del är det full aktivitet under tre av de totalt fem pride-dagarna. Först ett event på Pride house / Scandic Triangeln den 6 juni, där vi ska berätta om det som hände vid Skärsjön. Alltså vår gemensamma boksvit. Sen är vi på plats i Folkets park / Pride park den 8 och 9 juli, och säljer signerade böcker! Både första delen i sviten om Skärsjön, och även de tre böckerna i den humoristiska fantasyserien ”Legender från Thiramaar”. Synd bara att inte mina memoarer har hunnit bli klara, men det får väl vara till 2023. Mitt i alltsammans planerar vi även ett besök på årets vikingamarknad vid Foteviken.
Full rulle, med andra ord. Skönt med semester.
Första dagen denna veckan var vi nästan uppe och väckte tuppen. Anledningen var att vi skulle Sturup på morgonen! Då skulle man kunna tro att vi äntligen var på väg på en utlandsresa. Men icke! Vi skulle hämta en hyrbil hos Hertz, innan vi därefter fortsatte till Motorcity i Svedala. Ärendet var att lämna bilen för service, byte av vindruta efter ytterligare ett förargligt stenskott, reparation av krockskada och dessutom besiktning av både bil och släp! Ett suveränt kundmottagande, och väldigt lätt att förstå varför vi varmt rekommenderar denna bilfirma! Och så fick man för några dagar dessutom prova på att köra en Peugeot SUV med automatlåda. Annars har veckan föga förvånande handlat mest om skrivande. Dock kanske lite mer än vanligt. Första delen i vårt gemensamma projekt – Vi badade i Skärsjön – kom från tryckeriet. Boken vi ska presentera på Malmö Pride den 6 juli. Inom samma genre kan jag också glädjande och lite lättad konstatera att råmanus och även min första korrekturläsning av mina memoarer blivit klara den här veckan.
När vi nu förväntas få lite varmare och soligare väder den kommande veckan, kunde vi redan på fredagen avnjuta grillmat på altanen, innan vi återgick till fortsatt skrivande under kvällen.
Den här veckan inleddes med något så ovanligt som ett besök hos Krattan. Alltså vår duktiga frisörska för första gången på två år och nio månader. Men till alla er som nu börjar mumla att det ”var väl på tiden att du blev klippt”, kan jag bara säga – sorry! Det enda jag gjort är att jag fått klippt topparna.
Husets varmvattenberedare valde till slut att ge upp, och tvingade oss installera en ny. En rätt dyrbar affär, men förhoppningsvis ska den här hålla resten av vår tid i huset. Och vi kan tryggt ha fler SPA/Planerings-bad framöver.
Den här veckan har jag äntligen åter igen kunnat delta i Blodomloppet. Två år sen sist.
Vårt gemensamma projekt, feelgood/HBTQ-romanen Vi badade i Skärsjön som är första delen av tre böcker, har vi äntligen kunnat lämnat till tryckeri. Och spännande planering och förberedelser pågår för ett deltagande i Malmö Pride!
Veckan avrundades med ett digitalt deltagande för min del i egenskap av delegat för Sjöbo Fotoklubb i Riksförbundet Svensk Fotografis årsstämma.
Så har vi beslutat att fortsättningsvis ge Mogwai full frihet att gå ut närhelst han vill under dag- och kvällstid. Hans två månader långa frånvaro från bygden, har gjort att han blivit rastlös och väldigt krävande, och vi känner att det här nog är en förutsättning för att det ska kunna fungera friktionsfritt även fortsättningsvis.
Och vår julstjärna bara fortsätter att växa!
För övrigt har hela veckan kretsat en hel del kring memoarerna, och mycket av det arbetet har kunnat skötas i solens värme på altanen. Nån nytta ska man väl ha av att vara pensionär!
Den här veckan som inleddes med den fjärde Covidsprutan, bjöd även på en god nyhet som i högsta grad berör alla EU-invånare. Frankrikes president Macron sitter kvar fem år till. Inte för att jag är särskilt insatt i fransk politik, men så mycket vet jag att EU, och säkert även Frankrike, hade inte mått bra av den högerpopulistiske Le Pen.
Veckan inleddes dessutom för min del med en del oroväckande synproblem. En hel kväll hade jag stora problem när jag satt vid datorn och skrev. All text blev dubbel. Ungefär som när man har en text i Photoshop med ett underliggande lager som flyttats lite för mycket under det befintliga. Kunde dagen därpå dock dra en lättnadens suck och konstatera att det troligen berodde på trötthet, kanske kombinerat med kvardröjande sviter av Covid!
Kan också konstatera att mitt nya namn allt mer börjar ”sjunka in” och etableras. Till och med så att böcker som registrerats i bokhandeln mer eller mindre hänger kvar på min person, oavsett namn. En liten kul detalj apropå namnet är dessutom att det är 28 personer i Sverige som heter Andie. Jämt fördelat med fjorton kvinnor och fjorton män.
Mitt arbete med memoarerna har flutit på bra, och jag börjar faktiskt så smått se en ende på det projektet. Apropå skrivande kunde vi mot slutet av veckan presentera omslaget till den första boken av tre i serien ”Det hände vid Skärsjön”. Vi har också kunnat delge flera mycket positiva omdömen om boken. Dessutom så som en renodlad HBTQ-berättelse finns det även planer inför Malmö Pride. Och som ett perfekt utropstecken för en bra vecka, kunde jag på söndagskvällen avslöja utgivandet av min första humoristiska fantasynovell i serien ”Det händer i Thiramaar”.
Ännu ett Corona-år är avklarat. För vår del har det egentligen inte inneburit några större förändringar. Handlandet för att tillgodose hushållets behov har oftast skötts av mig, och därmed har vi i möjligaste mån undvikit att belasta affärerna med för många närvarande. Livsmedel inhandlas dessutom enkelt på vårt lokala ICA Kvantum med smidig självskanning, och de allra flesta ”medkunderna” agerar med stor hänsyn och respekt med allt det här med att hålla avstånd etc. För egen del är det också så att jag nu har fått alla tre Covid-sprutorna plus sedvanlig influensa-vaccin. Mycket tack vare … hmm … att jag tillhör riskgruppen över 65!
För övrigt har det här året, föga förvånande, mest handlat om skrivande och självklart också vårt egna förlag (Belvida Bell). På den fronten kunde vi äntligen ro hem en seger i fajten mot vår forna samarbetspartner i somras, vilket innebar att vi kunde få in våra böcker i vår egen verksamhet, med full äganderätt. Därefter har vi kunnat genomföra nödvändig ”städning”, och så här mot årets slut ser det ut som att försäljningen faktiskt mått bra av det.
Vi har kunnat ge ut tredje delen i Legender från Thiramaar, Regntider, och dessutom arbetar vi för fullt med att färdigställa serien om Skärsjön, som förhoppningsvis ska kunna ges ut under det kommande året.
Som eget förlag har vi fått en annan inblick i branschen, och glädjande nog har vi också hittat ett tryckeri som fungerar helt perfekt efter våra önskemål. Efter ett antal frustrerade och fruktlösa försök att nå ut via BoD gav vi till slut upp, och hittade istället Scandinavian Book (Lasertryck). Har hittills tryckt två böcker hos dem, och är mer än nöjda med hela hanteringen där. För oss som nybörjare i förlagsbranschen var deras hjälpsamhet guld värt, i stark kontrast till vad vi fick från BoD. Att priset dessutom var lägre gjorde ju också det hela ännu bättre.
Sen kan man ju fundera över om det egentligen funnits något annat i vår tillvaro än just skrivandet det här året. Tja, det har det väl kanske, men skrivandet har dominerat.
Varma sommarkvällar har vi kunnat tillbringa på vår numera inbyggda altan medan vi samtidigt drömt om fler sådana kvällar som hade varit möjligt om vi befunnit oss på sydligare breddgrader.
Att vara pensionär är onekligen ett heltidsarbete … eller nåt! Jag har kunnat kalla mig pensionär nu i mer än ett och ett halvt år, och jag har hittills inte haft en dag utan sysselsättning.
Mycket mer finns väl inte att tillägga om det här året, mer än att jag i sällskap med min fina kärlek nu går den vägen jag egentligen alltid velat gå. På alla plan!
Och vi ser, trots fortsatt Pandemi, det nya året med tillförsikt.
Efter en helg då vi kunnat inviga vårt ”extra rum” på altanen med både grillning, bokläsning och lite skrivande, har vädrets makter tvingat oss att helt avstå sådana aktiviteter under den här veckan. Det var nästan så att man började tro att världen i min tredje bok ”Regntider” kommit till vår verklighet. Den nyinköpta segelduken som är avsedd att bilda tak över altanen, fick åtminstone bevisa sin kvalité då regnet fyllde den med uppskattningsvis dryga 60 liter vatten, och den höll tätt. Det var dock på gränsen att fästena för segelduken höll på att slitas loss. Därmed fick vi klart för oss två detaljer; 1. det behövdes starkare upphängning. 2. Man bör samla ihop taket när det inte används.
Veckan har inneburit en hel del arbete med att förbättra både min egen hemsida och förlagets. En syssla jag trivs väldigt bra med, och jag har allt mer kommit att uppskatta verktygen WordPress tillhandahåller. Och än en gång kan jag notera hur himla praktiskt det är med två rejäla datorskärmar! Jag kommer nog aldrig att fullt ut anamma surfplattans värld, även om jag förvisso allt mer lärt mig att uppskatta Instagram. Som författare är det ju definitivt där det bästa och viktigaste händer. Tur man är lite flexibel.
Under helgen har även kärleken fått sitt första vaccin. Så nu är vi båda halvvägs.
Hela vår gemensamma tillvaro är ett ständigt samtal, och under lördagsfrukosten snackade vi ihop oss om hur jag faktiskt ska kunna få in HBTQ i Regntider trots allt – tredje boken i min serie Legender från Thiramaar – som är under slutarbete!
Apropå HBTQ så har vårt gemensamma projekt Vi badade i Skärsjön varit ute hos några olika testläsare, och fått helt fantastisk respons. Bästa tänkbara inspiration för att verkligen på allvar gå vidare med utgivning av denna delvis sanna berättelse!
Våra eviga inspirerande samtal har under veckan även lett fram till en ny ”intern” utmaning, som går ut på att vi ger varandra ett ord som vi sen ska försöka få ihop några fyndiga kluriga meningar kring. Ett bra sätt att trigga skrivarlusten och förhoppningsvis spetsa till inspirationen. Den här veckan har jag också tagit beslutet att definitivt reducera det som en gång utgjort underlag för mitt vid det här laget väl etablerade användarnamn Perabl på nätet. Jag stryker A och B i det namnet, och lämnar plats för ett annat A istället, som framöver får bli en del av helheten i mitt namn.
Vid den här tidpunkten för åtta år sedan hade vi bokstavligt talat kört våren till mötes. På väg mot Slovenien och senare även Kroatien, åt vi kvällsmat på en uteservering i Werfen-Imlau i Österrike, i tjugosex sköna plusgrader. Det var inledningen på en veckas bilsemester som även innefattade ett spontanbesök i Venedig. Fördelen med att köra bil och inte boka övernattning i förväg.
Men det var då det. Nu håller vi oss mest hemma, främst på grund av Coronan. Men första vaccinet är dock avklarat för min del. Eller hur var det nu de sa? Man har väl blivit chippad, om man får tro de där intelligensbefriade konspirationsivrarna.
Annars har den mesta tiden precis som vanligt mest handlat om skrivandet. Har genomfört i samarbete med en Instagram-vän en tävling kring min bokserie ”Legender från Thiramaar” där vi lottade ut en bok. Flera av tävlingsbidragen var så pass bra att vi faktiskt bestämde att dela ut tre prisböcker!’
Med förra sommarens sköna skrivarkvällar på altanen i minne, har vi under de senaste två veckorna köpt material och byggt ut vindskyddet ytterligare, röjt och fixat lite och dessutom skaffat lite trivsam belysning. Så nu hoppas vi bara på en lång och varm sommar. Första vackra dan i maj kunde vi inviga detta ”extra rum” fullt ut, med eftermiddagsfika, grillmiddag och en stunds skrivande i den kvardröjande värmen från eftermiddagssolen.
En missad novelltävling ledde till att jag påbörjade ett nytt romanprojekt – ”Förlorade år” – som till vissa delar blir en självbiografisk berättelse.
En del bildredigering har det också funnits utrymme för. Inte minst lite spännande lek i FaceApp som även gett inspiration till att satsa på lite rött i kamp mot de grå tinningarna.
Med fotoklubbens årstävling i nära minne, blev resultatet från årets upplaga av RIFO också en ytterligare påminnelse om att fotografering inte längre är det som är mest intressant att syssla med för min del.
För övrigt går arbetet vidare med slutredigeringen av Regntider, medan jag nog även har bestämt mig för att titeln på bok nummer fyra ska vara Ashas sten.
Och striden går vidare mot förlaget som tror att våra utförda arbeten ska betraktas som ideellt arbete.
När det gäller vårt skrivande har vi tagit ett beslut. Så gott som allt vi skriver hjälps vi åt att bearbeta, korrekturläsa och vi genomför i princip vad som närmast kan betraktas som en form av både redaktörs- och lektörsarbete. Vi hjälper varandra med idéer och uppslag och en mängd förslag på förbättringar i varandras skrivna texter. Så fortsättningsvis står vi båda som författare till varje producerad roman. Först ut är den delvis verklighetsbaserade romanen Vi badade i Skärsjön, som just nu cirkulerar bland testläsare.
Andie Lindskog 