Årstidshysteri

Redan i slutet av augusti började affärer som exempelvis Dollarstore fylla hyllorna med dekorationer, ljusstakar och ljusslingor för julen. I slutet av september började livsmedelsaffärerna sälja julmust, och nu har även vörtbrödet kommit upp i hyllorna. Men det är faktiskt fortfarande nästan två månader kvar till julafton. All denna årstidshysteri som främst drivs på av handeln, är ganska tröttsam. Media bidrar också en hel del. Knappt har vi hunnit in i augusti förrän man börjar prata om att hösten är här. En bit in i september brukar spådomarna komma som förutsäger att den kommande vintern blir en av de värsta i mannaminne. Strax därefter är det hög tid att tänka på Halloween. Som inte ens är en svensk tradition. Men handeln tjänar grova pengar på den. Det intressanta är att inte ens handeln själva hänger med i de här snabba svängningarna. Långt in på hösten kan man höra reklam på radion om att det är dags att tänka på sommarrabbaten och trädgårdsmöblerna. Snart är det också dags för mig att ta en lång paus från allt radiolyssnande, för att slippa höra all julmusik som spelas mer eller mindre dygnet runt åtminstone från slutet av november och även långt efter jul! Och snart är det väl också dags för det inskränkta men tyvärr numera årligt återkommande konspirationssnacket om att TV tänker stoppa Kalle Anka, eller att Sverige anpassar sig efter muslimerna och avvecklar Luciatraditionen och så vidare.
Nej, jag har ingenting emot julen. Jag vill bara hålla kvar lite av den där spänningen som fanns förr, då man tände första ljuset i adventsstaken och långsamt dag för dag kunde känna stämningen krypa allt närmare. Jag vill gärna ha vörtbröd (med russin), sill, köttbullar, rödbetssallad, kalkonsylta och den för vår del numera obligatoriska matjestårtan som helt klart står över all annan julmat.
Det är mysigt att sätta upp julbelysning i hemmet, höra knastret från den värmande kaminen, ställa fram vår svarta plastgran med lila belysning och så givetvis vår stadiga tradition med julsageträffen den 12 december. Naturligtvis också all dekorativ belysning i städer och byar.
Men fram till första advent får jag väl låta bli och lyssna på radio, ha skygglappar på när jag går och handlar och snabbt bläddra förbi alla annonser i tidningen och lika snabbt skrolla förbi allt juligt på sociala medier.

Luciatjafs börjar tidigt!

Vi befinner oss mot slutet av september, eller noga räknat 81 dagar från Lucia! Men redan nu börjar det dyka upp fåniga inlägg på Facebook av folk som fortfarande tycks tro att luciafirandet på något vis riskerar att förbjudas, eller nåt. För varje år som går noterar man allt färre luciatåg, och fler och fler kommuner lägger ner firandet. Men det handlar inte om att firandet förbjudits, eller någon medveten avveckling. Det verkliga skälet är kort och gott avtagande intresse. Det finns inte tillräckligt många luciakandidater. Unga tjejer ställer inte upp i vad som närmast blivit en skönhetstävling.
Men det hindrar inte de som på allvar tror att svensk kultur och svenska traditioner är på reträtt, att fortsätta dela inlägg om att vi måste bevara luciafirandet. Alla dessa inlägg tycks också ha blivit en fast tradition i landet. Nu är det bara en tidsfråga innan det även börjar gastas om att Kalle Anka absolut inte får läggas ner. Eller att Julmusten ska finnas kvar. Och så vidare.

Det är inget konstigt om man alltmer håller på att tröttna på julen!

Nu är det jul igen – minsann!

När man som vi har haft förmånen att njuta nästan två veckor av trista november i värmen på Madeira, är det faktiskt lite svårt att inse att det snart är första advent och julen närmar sig med stormsteg!
Därför känns det ju ändå på något vis tryggt att se dessa tydliga och numera klassiska tecken på att det faktiskt är den tiden på året, när alla de där klagomålen dyker upp om att Lucia ska förbjudas, och ingen får vara Pepparkaksgubbe och så vidare, på grund av att vi tar emot flyktingar i vårt land. Då vet man ju ändå med säkerhet att det snart är jul även i Sverige!

%d bloggare gillar detta: