This is where I am

När man ser sig omkring i ”författarvärlden” kan jag ofta konstatera att media gör väldigt stor affär av när olika författare har en bakgrund med diverse höga utbildningar, höga yrkesbefattningar eller någon annan ”fantastisk” erfarenhet! Och så på det har man skrivit en bok! Woah! Men helt ärligt … en människa med gedigen utbildning i ryggen, med mängder av yrkeserfarenhet bakom sig, kanske fantastiska reseupplevelser och så vidare … borde väl ändå ha det ganska väl förspänt när det kommer till att skriva. Och om vederbörande inte själv klarar att skriva ner sina erfarenheter kan hen alltid anlita en så kallad spökskrivare. Men en person som enbart har grundskolan i ryggsäcken, och som aldrig någonsin fått chansen att utbilda sig inom något område som intresserat utan helt varit hänvisad till vad vuxenvärlden förväntat sig – som sen ändå skrivit bland annat tre fantasyromaner – vore inte det något att betrakta som en prestation?! En person som aldrig lärt sig grammatik i den betydelsen att veta vad det heter när man böjer ord eller meningar eller vad det nu än månde vara, men lik förbannat vet exakt hur det ska göras! Vore inte det värt att uppmärksamma?!
Jag har min egen autodidaktiska kunskapsvärld, mina egna livserfarenheter som på grund av den jag är dessutom innefattar en ganska djup insikt i både kvinnligt och manligt. En uppväxt med föräldrar som antagligen hellre hade sett att jag inte blev till, med allt vad det inneburit.
Frågan är om jag någonsin skulle få höra någon reporter kommentera det hela med typ ”imponerande” eller ”fascinerande”! Antagligen inte!
Ändå – trots alla brister man tvingat på mig – this is where I am!

Det här med titlar!

Job Title Clipart
Jag är medveten om att alla inte räknas in i detta, men påfallande många gör det. Ju mer måna folk är om att framhålla sina utbildningar och sina eventuella titlar, ju mer arroganta är många av dem. Eftersom jag själv på grund av att mina föräldrar absolut tyckte att jag skulle sikta på ”teknik” därmed helt missade chansen att utbilda mig inom områden jag verkligen ville, kom jag aldrig längre än grundskolan. Men jag vägrar acceptera att jag därmed skulle kunna anses mindre begåvad! Jag är definitivt vad man kan kalla autodidakt. Alltså självlärd, och dessutom inom väldigt många områden. Fram för allt inom just de områden som i hela mitt liv har intresserat mig mest. Med den bakgrunden känns det än mer provocerande när folk måste framhäva sina titlar och sin utbildning. Om man är utbildad inom ett visst område bör man rimligtvis vara kunnig inom det. Det är logiskt.  Men hur man är i övrigt, hur man agerar mot sin omgivning, hur ödmjuk man är mot sina medmänniskor avgör i slutänden vad för slags människa man är. En god utbildning är ett relativt säkert sätt att trygga framtiden ekonomiskt, förutsatt att man får ett yrke där utbildningen kommer till nytta. Men är kunskaperna begränsade till enbart det man fått som utbildning, är det ändå inte mycket värt i relation med omvärlden.

Personer med god utbildning i bagaget som samtidigt har vett att föra sig på ett ödmjukt sätt bland sina medmänniskor är bra. Men de som ständigt vill framhäva sig själva som väldigt kunniga på grund av sina titlar och utbildningar, faller ofta platt till marken som arroganta besserwissrar som ändå inte kan särskilt mycket utanför sitt utbildningsområde. Att ständigt påminna omgivningen om sina titlar och utbildningar, tyder mest på ett klent ego och bristande empati!