Etikett: Svensk fantasy

Publicerat den

Idéerna kommer väl så småningom …

Skrivkramp! Idétorka! Eller nåt! Har några olika idéer, eller lösa trådar, om man så vill. Men de är väldigt spretiga och praktiskt taget omöjliga att knyta ihop. Försöker slå med ”story cubes” och får några bilder som genererar ord som skulle kunna passa in. Men det går inte ändå. Jag får inte till någon synopsis. Ingen storyline. Ingen intrig. Det inledande kapitlet som jag har skrivit för några dagar sedan är faktiskt bra. Men jag vet inte vart det ska leda. När jag började på Regntider i julhelgen förra året hade jag två tidigare påbörjade berättelser som jag helt enkelt kunde väva in i samma manus, och det blev faktiskt riktigt bra.
Det har jag inte nu. Ja, jag har som sagt några olika spretande idéer, men har svårt att se hur de ska kunna vävas samman. Men å andra sidan … det är väl egentligen inte någon panik. Regntider ska ju genomgå några turer till innan den kan anses klar. Sen följer allt arbete med att skapa inlaga och e-bok och så vidare. Så utgivning kan antagligen ske först fram på vårkanten 2021. Då har vi faktiskt en situation med ungefär en utgiven bok per år. Ungefär! Eilaths hopp kom ut i oktober 2019, Gudarnas spira i juli 2020. När det gäller Regntider bestämmer vi i stort sett själv när den ska ut. Så där handlar det egentligen mest om vad vi har tid till. Så ska vi följa den här takten, torde denna del 4 komma ut någonstans mellan vår och sommar 2022. Med andra ord är det goa tider.

Publicerat den

Del 4 – nu kör vi!

Egentligen hade jag tänkt mig att jag skulle få skrivit lite på mina memoarer. Uj, bäva månde de som burit sig illa åt mot mig genom mitt liv …
Men faktum är att jag just nu känner starkare för att fortsätta mina legender från Thiramaar.
Så denna kväll har först handlat om en del bokföringsarbete för förlaget, med i första hand inkommande. Det går bra nu! Några produktioner är på gång, så vi borde kunna leverera något mer innan året är slut. Trots att vi dras med en kund som betraktar krav om betalning för utfört arbete som ett hot.
Resten av kvällen har handlat om att komma igång med första kapitlet i det som ska bli den fjärde boken om Thiramaar.

Publicerat den

Färdig – eller nåt!

Nu är den avslutande punkten satt i Regntider.
I det här läget motsvarar antalet ord ungefär 423 sidor i bokform. Det gör den här boken till den näst största i serien!
Jag skrev det inledande avsnittet den 26 december 2019, och den15 juli i år kunde jag konstatera att råmanuset var klart, efter totalt 202 dagar! Satte igång direkt då med redigering. Hade hunnit med någonstans mellan tio och tjugo kapitel fram till slutet av månaden, då jag råkade ut för ett filhaveri på en extern disk. Just den disk där hela manuset och hela min flödesskrivning fanns sparat. På grund av olika omständigheter var min senaste backup körd den 19 juli! Jag saknade en veckas arbete! Eftersom vi tillbringat så gott som varje kväll på altanen där jag arbetat med redigeringen, hade jag kommit ganska långt. Nu tvingades jag i princip börja om från början. Det blev en ganska besvärlig och stundvis frustrerande genomgång. Hade under den där effektiva juli-veckan fått till flera avsnitt i boken som jag själv var väldigt nöjd med. Nu kunde jag inte minnas vad jag hade skrivit. Så det blev till stor del att tänka ut nytt. Därefter fick Snezana läsa igenom och bearbeta hela manuset, och den 8 oktober fick jag tillbaka manuset från henne. Och nu har jag gjort ännu en genomgång, vilken alltså härmed är klar! Men! En genomgång till ska vi göra, var för sig!
Det är ju bara så att även om man lyckas få till ett bra manus, så kan det alltid göras bättre. Och sen behövs det alltid göras förbättringar av formuleringar och så vidare. Så vi anser båda att det behövs flera genomgångar av en text innan den kan anses klar för utgivning.
Hellre kvalité än kvantitet!

Publicerat den

Första manliga recensenten

Har fått ännu en upplyftande recension för ”Eilaths hopp”. Det här är dessutom faktiskt den första manliga recensenten på min bok.
Tack till Mikael Härdig!

”Eilaths hopp” av @perlindskogskriver är en bok som överraskar. Fantasy och humor är en vanlig kombination, men också en svårbemästrad genre. Det är inte lätt att hitta balansen mellan skratt och spänning så att historien förblir engagerande och angelägen.
@perlindskogskriver landar dock helt rätt i en berättelse som känns som ett möte mellan P. G. Wodehouse och Dumas den äldre i ett fantasilandskap där mäktiga trollkarlar trängs med pirater och drakar i en epok som förmodligen motsvarar vårt 1600-tal.
Det är i den här världen vi möter den handlingskraftige lurendrejaren och svärdsmannen Eilath Scarp. Han förblir dock bara Eilath Scarp under några korta kapitel. Som hämnd för en kostsam oförrätt förvandlar en trollkarl honom till kvinna – därtill en ovanligt vacker kvinna som väcker oönskad uppmärksamhet vart hon än går (precis sådan uppmärksamhet som Eilath själv hade visar henne om det inte vore för att hon också är han).
Samtidigt som hon mot sin vilja tvingas lära sig allt om livet som kvinna i en värld styrd av män ger hon sig ut på en riskabel och strapatsrik odyssé på jakt efter ett sätt att återfå sin gamla form.
Allteftersom börjar hon dock tvivla mer och mer på vad hon egentligen själv vill. Till sin hjälp i de vilda äventyren har hon såväl ett par kaldinier (ett kortväxt och hjälpsamt släkte med goda kunskaper om magi och läkekonst) som en ädel och förmögen man som är upp över öronen förälskad i henne.

Publicerat den

Regntider – råmanus klart!

Nu är jag allt lite stolt! På Annandag jul 26 december 2019 skrev jag ett textavsnitt som handlade om hur ett mäktigt vattenfall plötsligt spränger hål i en bergvägg efter drygt två månaders ihållande regn. Därmed hade jag inlett arbetet med Regntider. Det vill säga det som är tänkt att bli del tre i trilogin Legender från Thiramaar. Idag skrev jag de sista raderna och kan därmed konstatera att råmanuset faktiskt är klart! Och jag vill nog påstå att jag är nöjd! Det här är en humoristisk fantasy på samma nivå som Eilaths hopp. Den bjuder på egentligen tre parallella historier, som innehåller förutom humor även drama, spänning och kärlek. Huvudberättelsen följer trollkarlen Cornizendo i ett antal tidsresor där vi får träffa magikerkvinnan Belvida Bell. Kaldinierna har en än mer framträdande roll i denna berättelse, genom Kiona och Akim. Dessutom spelar Elana en viktig roll där hennes bristande respekt för landets religion rentav blir till en styrka för henne. Dessutom försöker Kintara och Andor från föregående bok – Gudarnas spira – lösa mysteriet med de bortrövade barnen från Heborra.
Nu inleder jag nästa fas i skrivandet. Nu ska hela manuset läsas, korras och förhoppningsvis förbättras ytterligare från början till slut. För närvarande är den på drygt 380 sidor i bokform.

Publicerat den

Sidospår som vävs in (Hur allt började, 4)

Inledningsvis var idéerna ganska tydliga när det gäller Eilaths hopp. Inledningen och upptakten till det som skulle bli hela bokens grundstory beskrevs från första början i ganska långa utdragna redogörelser, och det tog egentligen ganska lång tid innan man kom fram till någon konkret ”action”. Avsnittet som boken idag börjar med om den fasadklättrande inbrottstjuven Timo, kom tidigare flera kapitel in i boken. Efter flera långa diskussioner med kärleken, med inslag av resonemanget ”kill your darlings” och så vidare, blev dock förändringen att Timo fick inleda berättelsen och flera av de ursprungliga avsnitten togs bort helt.
Det fanns från allra första början ett uttalat tänkt avslut på den här berättelsen, men när jag till slut fick ta över styret över manus helt själv, kände jag att jag ville försöka få till ett lite mer oväntat slut, och samtidigt kanske också lite mer tänkvärt. Och absolut inte något klassiskt ”fantasyslut”.
Men ändå hade jag inte helt klart för mig exakt hur hela storyn skulle avlöpa. Någon tydlig synopsis fanns inte. Jag bara skrev, strök, skrev nytt, klippte och klistrade. Med jämna mellanrum medan jag skrev, tröttnade jag, och bara kände en stark önskan om att skriva något som avvek från berättelsen om Elana. Så kom exempelvis avsnitten om Alan Byhl till. Jag började spåna om hur den stackars medelålders kemikaliefabrikörn blev utsatt för det ena mordförsöket efter det andra. Helt utan att ha någon som helst tanke på att det skulle kunna användas. Jag kände bara för att avvika från den fasta linjen en stund. Men efterhand upptäckte jag att lille Alan faktiskt kunde användas i den befintliga berättelsen. Flera andra sådana sidoberättelser kom senare att visa sig passa bra in i den befintliga romanen, så det var bara att väva vidare.

Publicerat den

Hedrande!

Verkligen hedrande att få vara en del av denna samling nämnda fantasy/fantastik-författare!
https://www.instagram.com/p/B_kq3SgJVRW/?utm_source=ig_web_button_share_sheet

Publicerat den

Lyckligt slut på året!

Eilaths hopp bokBästa recensionen hittills! Fem stjärnor och en längtan efter en fortsättning – kan det bli bättre? Ser ut att bli ett perfekt slut på året. Tack Den kan läsas nedan: Sista boken för i år är utläst. Det var med ett sting av saknad som jag slog ihop pärmarna till ”Eilaths hopp” av @per.lindskog . Eilath, Elana, Adric och de andra har blivit mina vänner och jag hoppas på att få återse dem i många fler böcker.
Eilaths hopp är den första fristående delen i Legender från Thiramaar. En fantasy som har allt från trollkarlar, pirater och kattdrakar till spännande intriger och omöjlig kärlek.
Bokens huvudkaraktär hamnar i en, minst sagt, besvärlig situation och tvingas omvärdera allt han tidigare stått för. Förutom att vara en spännande fantasy är detta också en bok om att hitta sig själv.
Det går lätt att komma in i handlingen och boken flyter på i ett behagligt tempo. Språket är enkelt och handlingen har en fin balans mellan spänning, allvar, humor och ironi. En lättläst bladvändare i en väl skildrad fantastikvärld.
Även om det är en fristående del så hoppas jag på någon form av fortsättning, eftersom slutet lämnade mig med en stark önskan om att få veta mer om de olika karaktärernas öden.
Skriv på nu, Per Lindskog. Jag behöver nästa bok!🌟🌟🌟🌟🌟