Att recensera böcker

Att recensera böcker är roligt och intressant. Speciellt om boken är bra. Då känns det extra positivt att kunna slå sig ner en stund vid tangentbordet och skriva ner sina synpunkter och dela med sig till andra presumtiva bokköpare. Oavsett om jag har köpt boken, har läst via någon streamingtjänst, lånat den på bibliotek eller rent av snott den (illa i så fall) så har jag ju haft X antal timmars underhållning. Då kan det vara värt att ge författarinnan/författaren en liten extra reklamskjuts som tack genom att lyfta betyget en aning. Det finns idag flera sidor på nätet där man kan skriva en kort recension (Goodreads, Boktipset, Bokus m fl) och markera med upp till fem stjärnor vad man tyckte om boken. Det finns även ett antal privata hemsidor med bokrecensioner, såväl från professionella som amatörer. Givetvis får man tycka precis vad man vill. Man kan älska en bok, eller tycka den är mindre bra, eller kanske till och med helt värdelös!
Men oavsett vilken nivå man befinner sig i som recensent, bör man ha med i sitt medvetande att det betyg och det omdöme man ger påverkar helheten. Ett absolut krav för att kunna ge ett godtagbart omdöme är att man har läst hela boken! Tycker man att den är så dålig att man inte orkar läsa klart, ska man heller inte recensera! Ingen kan påstå att man vet hur bra eller dålig boken är om man bara läser sådär 30-40 sidor av kanske drygt 400 sidor!
Jag har själv recenserat en fantasybok, där jag tyckte de första sex eller sju kapitlena (som förvisso var ganska korta) var tämligen händelslösa och lite sega. Men jag fortsatte ändå, och upptäckte att helheten var riktigt bra. Därför valde jag att skriva ner hela min upplevelse, eftersom jag tänker att sådana synpunkter kan vara användbara för författarinnan/författaren i kommande projekt. Likaså kan jag tycka att om man anser att boken är så värdelös att man totalt sågar den i recensionen, vore det bättre att verkligen sluta efter de där 30-40 sidorna, och struntat i att recensera. Man bör tänka så att skriva en roman är ett hantverk, som oftast tar månader eller år att få klart. En recension som tar kanske högst en halvtimme att skriva kan fullständigt rasera hela det gedigna arbetet! Måste man verkligen framhäva sig själv som kunnig recensent genom att ringakta andras verk!?

 

Skriva med eller utan inspiration

Jag kan ofta känna frustration över att jag saknar idéer, saknar fantasi att få till någon bra berättelse. Har mängder med påbörjade skrivarprojekt, som alla har det gemensamt att de börjat som en bra och inspirerande idé. Men efter i bästa fall ett eller två kapitel, har fantasin tagit slut! Men jag har ändå lärt mig att det är viktigt att hålla igång skrivandet med eller utan inspiration. Flödesskrivning är ett bra sätt! Det handlar om att man bara skriver vad helst som dyker upp i tankarna. Utan att lägga någon vikt vid rättstavning eller grammatik. Riktigt så gör inte jag. Jag skriver förvisso rakt ut från stundens tankar och funderingar. Men allt det här med rättstavning och så sitter på något vis i ryggmärgen. Skriver jag fel, korrigerar jag omedelbart. I min flödesskrivning diskuterar jag med mig själv, ställer frågor och försöker besvara. Har jag kört fast i något skrivande, kan jag resonera med mitt ”flödesskrivningsdokument” ungefär som jag skulle resonera med en annan person. Och ibland får jag rentav till ett avsnitt som kan användas i mitt pågående projekt. Utöver flödesskrivningen har jag även min dagbok. De flesta som känner mig vet att jag skriver dagbok, och har gjort så vid det här laget i hela 46 år! Genom årens lopp har jag ibland fått höra kommentarer från människor som ifrågasatt vitsen med att skriva dagbok. Ja, jag kan nog komma på flera anledningar. Men just med tanke på det här med att skriva oavsett om man har inspiration eller ej, är ju en bra anledning till att skriva dagbok. På köpet får jag ju dokumenterat dagens händelser.

En dag i livet…

Denna dag inleddes med att jag, vis av gårdagens insikt, skapade ett idéregister. En Excelfil att notera alla idéer i. Om det sen blir till några användbara idéer får framtiden utvisa. Men de ska åtminstone noteras någonstans där de finns kvar. Inte i mitt teflonminne.
Och så fick jag besked om att en av mina morgontidiga bilder kommer att bli publicerad i en månadstidning. Blir ett bra utropstecken på min avslutade karriär som tidningsbud, som om inget annat faktiskt fört det positiva med sig att jag genom åren fått ihop en skaplig samling gryningsbilder.

Apropå den avslutade karriären, så läste jag en artikel idag som tydliggjorde att det inte enbart är hälsan som mår bra av att jag slutat. Får arbetsgivarsidan som de vill i nästa löneförhandling, riskerar de som är kvar i branschen en rejäl lönesänkning!

Kvällen avrundades med lite arbete med min nyligen påbörjade fantasyroman som än så länge bär arbetsnamnet Kintara! Det handlar dock mest om att notera idéer och tankar! Det vet vi ju att det är viktigt!

Samarbete med Joelsgården förlag

Nu går vi in i ett nytt och spännande skeende i livet, då vi blir samarbetspartners med Joelsgårdens förlag!
Vi ser fram emot en oerhört intressant och lärorik tid när vi nu ska bli en del av verksamheten.  Så mycket ny lärdom att ta del av från Christina Gustavson som varit med i svängarna länge.

Notering;
Upphört samarbete!
Läs även;
Slavkontrakt avslutat!

En vanlig dag, när teflonminnet ger upphov till idéer!

En söndag har förflutit ganska stillsamt förbi. Har ägnat lite tid åt att försöka bringa lite ordning bland våra kläder, vilket jag blev färdig med idag. Fick med det också plats att förvara vårt lilla boklager med produktioner vi själva är en del av. Har planterat en liten stickling som jag tagit från en stickling! Faktiskt den stickling vi ”importerade” från Madeira. Ett blad lossnade från den för lite drygt en vecka sedan, så vi satte den i vatten och redan nu hade den fått rötter. I vanlig ordning har det även blivit en del skrivbordssysslor med bland annat lite hemsidesuppdateringar, och en stunds bokläsning på altanen i den nedgående solens sista värmande strålar.
Dagen avrundar jag med att konstatera att jag måste bli betydligt bättre på att notera alla tänkbara idéer och uppslag som någonsin seglar upp i mitt huvud. Att tro att en bra idé ska stanna kvar i mitt teflonminne är synnerligen naivt! Den 15 juni gjorde jag en notering apropå det här med att det är bra att läsa andras böcker, när man själv skriver. Jag satt bekvämt i trädgården den dagen och läste en av Terry Pratchetts romaner om Discworld, då jag fick en idé till innehåll till min egen fantasyroman Cornizendo! Men jag skrev aldrig vad den idén gick ut på! Eller!? Ha! Just som jag skrivit klart ovanstående text slog det mig! Jag har kollat i alla Word-filer som finns i mappen för det manuset, och även diverse andra dokument i min dator! Men ingenting! Jag hade faktiskt antecknat! Men för en gångs skull hade jag anammat Snezanas kloka ord att använda Anteckningar i mobilen! Men att jag var så klok den gången hade jag ju glömt.

Sammanskrivning enligt Word

Jag har skrivit om Microsoft Word stavnings- och grammatikverktyg vid flera tillfällen tidigare, och har slagit fast att det är ett bra och användbart verktyg. Det hjälper till att upptäcka stavfel, grammatiska fel och tappade bokstäver som ofta sker när man har lite bråttom då man skriver, liksom för många mellanslag mellan ord. Men kunskaper i rättstavning och grammatik är en absolut förutsättning för att slutresultatet ska bli godkänt. Skulle man helt förlita sig till MSWord stavningsverktyg skulle slutresultatet bli undermåligt! Ett ofta förekommande fel i det verktyget är alla sammanskrivna respektive särskrivna ord.
Från en korrekturläsning jag nyss avslutat har jag noterat en del exempel på just sammanskrivning.
Exempel 1; ”Hon tog en klunk kaffe…”. Enligt MSWord ska det skrivas ”klunkkaffe”.
Exempel 2; ”…som hon hoppades skulle väga upp den uppenbara bristen på intimitet makarna emellan…”. Enligt MSWord ska det skrivas ”intimitetmakarna”!
Exempel 3; ”…snappade åt sig en ask tändstickor…”. Enligt MSWord skriver man ”asktändstickor”!
Exempel 4; ”och författare till ett dussintal böcker i internationell rätt…”. Enligt MSWord ska det vara ”dussintalböcker”!
Listan kan göras ännu längre. Jag konstaterar att inget av de här ”orden” existerar i den formen i SAOL! Men om jag nu hade förlitat mig helt till MSWords rättningar, hade texten troligen blivit underkänd.
Kort och gott – använd gärna  stavnings- och grammatik-verktyget, men se helst till att ha bra kunskaper i svenska språket och förlita dig inte allt för mycket på vad ”MSWord anser”!

Semester slut… på sätt och vis.

Nu är semestern slut. Eller åtminstone känns det så. Jag har ju typ förhoppningsvis evig semester. Men kärleken ska börja jobba igen, så det känns ändå lite som att semestern är slut, för den här gången. Nu dröjer det till oktober innan det är dags igen.
Den här semestern har varit lite annorlunda kan man väl säga.
Det började med barnbarnen på besök här till midsommar. Besök på Fotevikens vikingamarknad, som vi dock gjorde på fel dag. Nästan inga aktiviteter alls. En härlig Ja-Må-Vi-Leva-tur med kära vänner till Rügen. Ett besök hos andra kära vänner i deras sommarstuga i Nättraby i Blekinge. Ett intressant och spännande besök i Nittorp.  Besök här av andra kära vänner.
I övrigt lagom avslappnade dagar med en del sedvanligt datorpyssel, en hel del läsande och för min del en introducerad morgonrutin – en uppfriskande cykeltur.
Ja, så var det ju också under den här semestern jag fick klart besked vad röntgenbilderna visade, vilket ledde till beslutet om att säga upp mig!

SISTA semesterdagen!

Denna dag är min sista semesterdag! Den firas med ett trevligt kalas till kvällen. Å andra sidan kan man klart undra om det är något att fira, att det är sista semesterdagen! Ja! Det är det faktiskt, för det här är inte enbart den sista semesterdagen! Det är den sista semesterdagen någonsin!
Aldrig mer behöver jag köra hemifrån en tid innan klockan blir två på natten, medan min kärlek sover gott i sängen.
Aldrig mer ska jag sätta mig i en kall bil på natten (främst vinterhalvåret) och köra upp till Tanka för lastning.
Aldrig mer ska jag distribuera tidningar, brev eller paket i någon låda med för trångt inkast. Inga andra lådor heller för den delen.
Aldrig mer ska jag köra hem medan solen långsamt stiger upp, och möta alla stressade människor som är på väg till sina jobb. Medan jag är lugn och trygg i förvissningen att jag snart ska krypa ner i sängen och sova. Ja, just den aspekten är ju i och för sig rätt trevlig.
Aldrig mer ska jag behöva arbeta natt till lördag, och med det sabotera allt meningsfullt umgänge tillsammans med min kärlek.
Aldrig mer ska jag tvingas avbryta mitt skrivande, just som inspirationen infunnit sig och jag har kommit igång på allvar, för att jag måste köra till mitt nattliga arbete. Va fan… jag kan skriva hela natten om jag vill.
Men kanske allt det jag KAN göra framöver, betyder allra mest!
Jag kan spendera min tid hur jag vill. Jag kan skriva när helst idéerna finns. Jag kan skapa bilder när inspirationen infinner sig. Jag kan ta en cykeltur på morgonen bara för att bruka allvar med att röra på kroppen.
Jag kan äta frukost med min kärlek på den tiden på dygnet då det är normalt att äta frukost. Jag kan sitta i en bekväm stol i trädgården och lyssna på porlandet i dammen och läsa en bok, utan att behöva fundera över om jag kanske borde sova en timme extra för att klara natten.
Men… viktigast av allt… jag kan leva ett fullkomligt normalt liv med en dygnsrytm som stämmer med min älskade kärlek. Istället för att krama henne och önska god natt, kan jag krypa ner intill henne och somna gott i hennes närhet – varje natt.