Under dagen var min ”skrivarhörna” lokaliserad till Möllans Café, i väntan på Snezana som var upptagen på annat håll några timmar. Tog dock lite tid innan jag kunde komma igång med skrivandet. Först tog det väldigt lång tid vid kassan, på grund av några väldigt omständliga kunder. Sedan hade jag problem med internetanslutningen, vilket är en förutsättning för att kunna komma åt filerna jag skulle arbeta med. Just som jag fått klart med nätet, blev jag avbruten av ett telefonsamtal. Därutöver var internetuppkopplingen ganska svajig.
Men jag fick trots allt ändå skrivit en del, och även gjort ytterligare researcharbete. Det kretsar för närvarande ganska mycket kring arvsfrågor, testamentstagare, överförmyndare och så lite om passregler på sjuttiotalet.
Att skriva är en livsstil! Att ur fantasin kunna låta berättelser flöda genom fingrarna, via tangentbordet in i datorn, och där bilda en berättelse som förhoppningsvis så småningom kan fängsla, roa, engagera, underhålla andra människor, är en härlig känsla. Förutom då bara själva skrivandets inspirerande känsla! Till detta har vi sen all spännande research man behöver göra, för att ha ett bra underlagt till en trovärdig berättelse. Denna kväll exempelvis, har jag spenderat tid på att forska i arvsfrågor, och fram för allt när det handlar om förvaltning av arv till minderårig. Jag har forskat efter fakta om Clinique du Parc i Marocko, och hittat mer fakta än jag faktiskt trodde var möjligt. Jag har till och med ägnat mig åt medicinstudier i FASS för att få fram fakta om ett läkemedel som försvann från marknaden 2006 på grund av att det ansågs kunna orsaka njurproblem. Och vi går vidare.
Denna fredag har jag varit på min trettiosjunde epilering, med koncentration på överläppen. Ajaj … men man får stå ut. Å andra sidan innebar den efterföljande fikaträffen med min gamla kompis / kusin ett utmärkt skäl att stå ut med behandlingen. Så befriande och positivt att bara få sitta ner och över en god fika på favoritstället St Jakobs stenugnsbageri, prata obehindrat och öppet med någon som faktiskt är genuint intresserad.
Gårdagens stiltje i skrivandet, ledde faktiskt fram till att det lossnade idag. Lite nya tankar kring berättelsen Kalla mig Anna, där en blir att vi döper om henne. Från Anna går vi till Anne, där även ’e’ på slutet uttalas. Men i handlingen blir det även en radikal förändring som går ut på att det finns ett arv, och av den anledningen en ytterligare infekterad konflikt mellan huvudkaraktären och hennes far. Det här kan faktiskt bli riktigt spännande. Fler intriger ger boken fler dimensioner.
Har tre noveller och en roman som ska korrläsas. Plus fortsatt skrivande på Kalla mig Anna och sen väntar även Ashas sten. Men just nu tycks ingenting fungera. Idéerna vill liksom inte infinna sig. Eller ron. Den granskande läsningen som krävs för att kunna göra ett bra korrekturarbete tycks liksom heller inte finnas. När det gäller Kalla mig Anna har jag väl i och för sig tidslinjen hyfsat klart för mig, men jag får inte till något vettigt. Känner mig splittrad helt enkelt. Sen väntar ljudboksproduktion av mina memoarer.
Man kan tänka sig att det här med att stå (eller sitta) och försöka sälja böcker i tio timmar tre dagar i streck kan bli väldigt drygt. Just av den anledningen hade jag min laptop med mig, och tänkte använda all ”dötid” åt att skriva. Men det har inte blivit skrivet särskilt mycket. Vi har sålt böcker, bokmärken och talat för vårt skrivande och knutit intressanta kontakter. Mött spännande människor och bara trivts i den färgglada positiva stämningen i stolthetens hus. Så mycket glädje och positiv anda!
Nu är det dags att börja planera för Malmö Pride 2024.
Efter dessa färgglada dagar var det perfekt att avsluta med mexikansk födelsedagsmiddag på Los Arcos snett över gatan vid Triangelen.
Efter en lite för varm dag blev kvällen desto ljuvligare. Med fåglarnas sång, och Mogwai som sitter och vakar över SIN trädgård, sitter vi själva och skriver. Och mellan varven leker jag lite med AI-bilder, med varierande resultat. En del bilder blir faktiskt riktigt bra, andra inte. Annars har dagen mest ägnats åt att uppdatera tidigare utgivna e-böcker, som visat sig behöva vissa justeringar. Var ju faktiskt en aning svalare inomhus.
Det blev en rätt stillsam midsommar, med vår numera obligatoriska matjestårta … eller nåt. Den här gången var det mer laxtårta. Ibland har det varit mer räktårta! Men strunt samma … det är väldans gott vilket som, och klart överlägset allt vad sill och potatis heter. Det tar vi andra dagar istället. Annars har veckan som gått till stor del handlat om böcker och skrivande. Hmm … det var väl kanske inget ovanligt i det här huset. Inledningsvis deltog vi under söndagen på Hälso- & Shamanmässan i Sjöbo och sålde böcker. Det gick sådär. Samma dag firade vi båda att jag haft privilegiet av att få ha min fina kärlek i tolv år! Ja, hon har ju självklart haft mig i samma omfattning, men hur stort priviligie det varit för henne vore ju kanske lite väl egotrippat av mig att uttala mig om. Men jag hoppas och tror att det ligger på samma nivå. Enligt tämligen säker källa förhåller det sig glädjande nog faktiskt så. Apropå privilegium så har Sveriges mest kostbara socialbidragstagare varit på besök i Skåne den här veckan, och folk har stått på gator och torg och viftat med flaggor. Jag kan tänka en lång rad olika områden i vår välfärd som kunde haft större nytta av de pengarna det spektaklet kostar skattebetalarna. Ja, jag vet … det kallas apanage i de här sammanhangen. Jaja … man får glädjas åt sina egna små milstolpar. Som idag denna midsommarafton, då jag noterar att det gått precis två år sen jag fick ett positivt slutbesked hos läkare på vuxenpsyk, vilket faktiskt innebar en stor förändring i mitt liv. Och nu går vi, som en del Dysterkvistar gärna vill påpeka, åter mot mörkare tider igen.
Ännu en tur till Malmö, och gamla bekanta kvarter. Nu finns mina memoarer i väntrummet hos Elisabetkliniken. Kan vara ett bra sätt att synas lite extra. Var bara tvungen också att handla med mig bullar hem från St Jakobs stenugnsbageri. Eftersom jag vid det laget enbart ätit en enkel knäckemacka som frukost redan vid sextiden, var jag ganska hungrig. Så det fick bli en fika under överinseende av giriga fiskmåsar och kråkor, vid ett bord vid Regementsgatan. Efter detta några ärenden till Jägersro center, Hornbach och sedan Jem & Fix och Willys i Skurup på vägen hem. Kunde konstatera att det egentligen var fel dag både i trafiken och i affärer. Folk i rörelse överallt – förvirrade och egotrippade människor som förflyttar sig – i bil eller gående eller vad som helst – utan minsta hänsyn eller tanke på sin omgivning. Principen jag ska fram tycks vara det enda som gäller för många så här dan före midsommar. Tur att åtminstone jag är vaken – eller nåt – så man kunde komma levande hem till kärleken och tryggheten.
Andie Lindskog 