Äntligen börjar stadskartan över Camyrlin ta form. Just nu känns det nästan som att mitt fortsatta skrivande på Morden i Thiramaar nästan är beroende av kartan. Utan den riskerar jag att gå vilse i alla smala gränder i hamnområdet. Känns lite nervöst, nu när det sker en del mystiska mord där.
En viktig del av vår verksamhet är ju korrekturläsning. Både romaner och noveller, och det innebär ju extra privilegier för oss som får läsa en hel del bra, underhållande och spännande manus.
Sen finns det alltid vissa som sticker ut lite extra. Som till exempel den självbiografiska romanen jag just avslutat korrekturläsning av och skickat åter till författaren för, antagligen, slutredigering. En välskriven, fängslande och stundvis gripande roman, som jag faktiskt känner lite stolthet över att vi får äran att publicera!
Har varit inne på det flera gånger tidigare, det här med att jag har behov av en stadskarta. Efter hittills fyra romaner och åtta noveller i min världsdel Thiramaar, är tendensen att ganska stor del av handlingen i de olika berättelserna utspelar sig i Thiariens andra största stad Camyrlin. Efter hand har läsaren fått lära känna ett antal byggnader i staden. Till exempel Kracaastska kompaniet, Arsisiska ambassaden, Madame Mia etablissemang, värdshusen Den Skriande Ugglan och Den Stridande Havsörnen. Olika affärsverksamheter som Barins sadelmakeri, Salloks skeppshandel och Klaras kafé. Gator som Skeppsgatan, Matrosgränd där Eilath en gång bodde, Fejaregränd och Krämaregränd. Cirkeltorget och Hamntorget. Och så vidare. Problemet för mig nu, är att det börjar bli lite för många namngivna platser, och jag håller på att gå vilse i min favoritstad Camyrlin. Så nu måste jag nog på allvar se till och knåpa ihop en stadskarta över Camyrlin.
(to be continued …)
Känns som om gårdagens skrivarenergi tog musten ur mig! Hade skrivit 2 721 ord när dagen var till ända, och kände mig väldigt nöjd med resultatet. Inte minst att jag faktiskt lyckades få till en tämligen hållbar synopsis för min roman Morden i Thiramaar. Sen blev det en natt med lite för kort sömn, så den här dagen har gått lite i slowmotion. Har betalat ut royalties, en del, inte alla ännu. Dessutom arbetat vidare med en korrekturläsning för en kund.
Och framåt kvällen tog jag åter en tur till Thiramaar, mest för att komplettera min storyline.
Har äntligen lyckats få ihop en fungerande struktur och något som faktiskt liknar en synopsis till min femte roman Morden i Thiramaar. Efter åtskilliga ingående samtal vid frukostbordet, middagsbordet och ett par SPA-bad lossnade det på riktigt under kvällen. Har fått ihop en femton sidor lång synopsis som jag kan använda och bygga vidare på. Flera frågor jag haft har vi nu lyckats komma fram till hur vi ska lösa. Igår började jag läsa om manuset från början och la till en del nya detaljer och lite mer gestaltning. Med dagens arbete känns det som att nu ska det kunna löpa på – på riktigt! Det känns som att jag faktiskt har en hållbar mordhistoria!
Det nya året just invigts med filmmaraton, och fortsättning med biokväll i Malmö, och tillfälle att tillfredsställa förtjusningen i animerade filmer med Zootropolis 2.
Vi har publicerat den tredje ljudboken i serien Berättelser från Thiramaar – Hos trollpackan Kulima – förträffligt inläst av Mathias Ejdetjärn.
I vanlig ordning har det varit en hel del förlagsarbete, bland annat med utskick av royaltyunderlag. Påbörjat men ännu inte fullföljt. Vi har fått en lagerpåfyllning av böcker, så att vi är rustade inför den kommande marknadssäsongen. Så har vi fått resultatet av fotoklubbens traditionella Årstävling, där jag fick med en bild på plats tre. Alltid nåt! Klubbens medlemsmöte i veckan, innehöll förutom just resultatet av årstävlingen, även en lite annorlunda och trevlig bildvisning av Ricard Hagerman, vilket faktiskt gav mig inspiration och idéer till kommande projekt för min hemsida (stay tuned, bildintresserade …)
Har hunnit med två SPA-bad med spirande skrivaridéer, liksom ytterligare filmkvällar. Lägligt att passa på när snömöget ligger utanför, stormbyar hotar att närma sig och julljusen fortfarande hänger kvar utanför huset.
Allt detta kan sannerligen behövas också för att klara av att, åtminstone för stunden, glömma bort vad den orange idioten och hans närmaste ”goons” i det där stora (numera) fascistlandet i väst håller på med!
Medan det där otrevliga vita fallit i överdrivna mängder – drygt sjutton centimeter när jag mätte vid halvsextiden – har vi varit flitig inomhus. Har just fått klar min nionde Thiramaar-novell Fågelflickan, som ska publiceras på lördag. Har uppdaterat en tidigare publicerad novell, som visade sig ha ett lite fel i texten. Och så har vi fått en ganska rejäl lagerpåfyllning av böcker idag. Belvidas hemsida är uppdaterad.
Och det fanns även utrymme för ett avkopplande SPA-bad.
Under kvällen beger mig åter till Thiramaar, för att försöka få ordning på mordhistorien.
Så var det alltså dags för snö igen! Var det verkligen nödvändigt?! Skönt ändå att vi faktiskt inte hade någon som helst anledning att gå utanför huset idag. Möjligen med undantaget när jag behövde fylla på mat till våra gäster i Restaurang Kvidevitt. Som bekant dyker ju till och med rådjuren upp då och då. Och numera har vi minst två ekorrar som besöker. Så det går åt en hel del mat, men det är det värt.
Annars har det mesta av den här dagen gått åt till att räkna och sammanställa royalty-underlag för våra författare. Och den senare delen av kvällen har jag tillbringat i Thiramaar.
Nu är ljudfilerna äntligen färdigmixade, och Kalla mig Anna är klar! Uppladdad och redo för läsare.
Berättelsen om Anna, en transtjej i sjuttiotalets Malmö – berättelsen som till vissa delar kan ses som något av en fri fantasi om hur mitt liv kunde ha blivit.
Officiellt har vi jul- och nyårsuppehåll i Belvida Bell egentligen sen den 15 december. Men i vanlig ordning har vi inte märkt av det så värst mycket i vår verksamhet. Fler E-boksproduktioner avklarade, och ytterligare några fler inlagor bearbetade för E-böcker. Sen har jag äntligen kommit igång på riktigt med ljudmix och klippning av ljudfilerna till Kalla mig Anna, och kan samtidigt på nytt konstatera att det faktiskt är bäst att stanna kvar vid ett projekt tills det är slutfört. Förhoppningsvis är det klart för publicering i mellandagarna.
Sen blev det nästan lite extra känslor när vi konstaterade att Chris Rea har avlidit – sångaren, låtskrivaren och gitarristen som faktiskt har kommit att figurera i min pågående roman Kalla mig Chris, där huvudkaraktären i en story som utspelar sig på sjuttiotalet, har honom som sin idol och som dessutom blir förälskad i en tjej som heter Josephine. Berättelsen givetvis flitigt inspirerad av Chris Reas musik.
För övrigt försöker vi väl varva ner lite grann, åtminstone några dagar framöver nu. Bäst av allt – det känns faktiskt som att min onda höft, knä och nacke inte längre är lika plågsamt. Kan den ergonomiska huvudkudden och de nya gamingstolarna plus träning ha bidragit till denna förbättring?! Kanske! Träningen fortsätter och det nya året innebär även bassängträning, och förhoppningsvis mer väder som medger fler turer på min nya cykel.
Andie Lindskog 