Mellan skilda världar!

Varför utsätter man sig egentligen för det här? I slutet av sjuttiotalet arbetade jag seriöst med en framtidsvision om en annalkande istid. Efter en hel del flitigt researcharbete och även seriöst coach- och korrekturläsande av en etablerad författare vars omdömen var väldigt uppmuntrande, stannade hela projektet ändå upp. När sen han dessutom dog, trist och oförberett, gjorde min framtidsvision samma sak. Gled över i lite enklare berättarbanor som gick ut på att skriva kåseriliknande berättelser om mina katter. Blev en del sådana förvisso, och en del blev också publicerade i en medlemstidning för en skånsk kattförening. Fanns seriösa planer på att faktiskt skriva en bok om min katter, med lite inspiration av Doreen Toveys Katt i huset och Katter i maj. Men även de planerna dog ut. Inte förrän världen Thiramaar uppstod en snöig februarikväll 1994 kom mitt skrivande igång på allvar. Ändå tog det många år innan det verkligen blev något av det. Men idag har den världen gett liv åt tre romaner och hittills fyra noveller. Och mer är på gång. Ändå kunde jag inte nöja mig med det. Med en rörig och stundvis problematisk uppväxt kände jag mig tvungen att försöka bearbeta allt skit som funnits historiskt i mitt liv, vilket resulterade i min självbiografi Idag kan det kvitta. Det ena ger det andra, och med den hade jag också fått smak för det här med feelgood och lite lokalhistoria. Det är väl därför jag står där jag står just nu … eller sitter …klämd mellan flera totalt skilda världar. Malmö genom mina memoarer och den delvis fiktiva romanen Kalla mig Anna, som dessutom lite oväntat lett in mig i betraktelser av sjuttiotalets Marocko, av alla ställen, till min totalt fiktiva världsdel Thiramaar. Fan vet … det kanske hade varit enklare om jag nöjt mig med kattberättelserna. Fast nää … det här är ändå mycket mer spännande!

Ringmärkning

Idag var det aktuellt med ringmärkning av storkungar. Intressant att se hur otroligt fort de växer från de där små hjälplösa ungarna till nu emellanåt ganska kaxiga ”ungar” som är nästan lika stora som de vuxna djuren.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Storkprojektet

Nu har vi utfört vårt volontärarbete för storkprojektet i lite drygt en vecka.
Det har handlat om utfordring och vatten och att se till att det finns grenar och kvistar för bobygge.
Första dagarna var storkarna ganska nervösa när vi gick in i hägnet. Men man får röra sig lugnt och försiktigt, och ge dem tid att flytta sig till en för dem lite tryggare del av hägnet innan man går in. De senaste dagarna har det varit lite lugnare, men samtidigt ska de naturligtvis inte bli tama heller, eftersom de så småningom ska släppas ut.
Det känns väldigt positivt att få vara med och vara en liten del i det här projektet, och det är spännande varje dag man kliver in i hägnet – har det blivit några ägg än!? Nej, inte än.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Porto Cristo så här långt

Det lär inte bli publicerat några bilder från Mallorca medan vi är här, för det fria wifi som vi har på vårt hotell är inte mycket att skryta med.
Så istället får det väl bli en annan statusuppdatering så långt det nu räcker.
Så här långt har vi i alla fall hunnit med Drakgrottorna (Cuevas del Drach), en båttur längs östkusten och en misslyckad tur med buss och tåg, som var tänkt att ta oss till Alcudia, men som slutade med ett besök i den ganska trista staden Manacor.
Bilder väntar jag att publicera tills vi kommit hem, och tills vidare nöjer jag mig med en flygbild av Öresundsbron tagen i söndags morse när vi lyfte från Kastrup.

En bister morgonutflykt

Denna fredags morgon gjorde några medlemmar i fotoklubben en utflykt i den bistra kylan, kring Sövdesjön. Det var dimmigt och vi hade förhoppningen att solen skulle bryta igenom och skapa lite magi i det kalla vinterklimatet. Först när vi var på väg till Smaksak i Blentarp för en värmande kopp kaffe, tittade solen lite retfullt fram och skingrade dimmslöjorna. Så bildresultatet från denna utflykt blev mest grådisigt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Hallands Väderö

Jag kan nog hävda att jag genom mitt liv – så här långt – har varit runt och sett väldigt många platser främst i Sverige, men även i andra länder. Men självklart återstår det massor med outforskad mark. Idag kunde jag dock lägga en plats till på listan över ”upplevda platser i Sverige” – Hallands Väderö.
Vi var ett gäng fotokompisar som ”chartrade” en liten båt i hamnen i Torekov och kunde åka ut till Hallands Väderö idag. Det blev lite ”kryssning” mellan skären för närbilder på sälarna, och sedan god medhavd salladsfika på ön, innan vi tog en promenad i den vackra naturen. Något vi gärna gör om, men nästa gång kanske vi ska ha lite mer tid på oss. Vädret bidrog också till att göra den här trippen perfekt!

Detta bildspel kräver JavaScript.

En del av den senaste tidens bilder

Medan min ”huvudkamera” befinner sig på verkstad efter en olycka, har min gamla trotjänare Canon EOS50D fått vikariera.

Detta bildspel kräver JavaScript.