Förnyelse av mitt WordPress!

Har ägnat denna lördagskväll åt att uppdatera och i viss mån förnya min sida här på WordPress. Det hela är egentligen bara ett steg i den riktning jag bestämde mig för vid årsskiftet. Nämligen att avveckla min tidigare hemsida – http://www.perabl.se – och istället helt satsa på den här. Adressen hit är ju nästan samma – http://www.perabl.com!
Har skapat ett antal nya bildgallerier främst med inriktning på min Photoshop-konst. Framöver kommer jag även att lägga till ytterligare några ”vanliga” bildgallerier också, utöver det jag redan har som jag kallar ”Resebilder”.

Allt klart inför utställningen… tror jag!

Förstoringar är på gång! Fotobok likaså! Visitkort… jepp! Event på Facebook… jomen! Uppfräschning av den här bloggen! Det är den privata delen!
Sen allt förarbete för fotoklubbens räkning… info till medlemmar klart, allt som går att göra klart så här långt, är klart. Uppdatering av hemsida klart liksom Facebook-sidan. Allt material till konsthallsledningen också klart, för tryck av vernissagekort etc.

Då kan man kanske koppla av en stund nu, innan det är dags att ge sig iväg till jobbet!

Fantasy Art 2017

Igår var Sjöbo Fotoklubb inbjudna att delta vid Ystads Fotoklubbs medlemsmöte, och vi var några som visade lite bilder. För egen del blev det först en salig blandning av bilder tagna vid alla möjliga tillfällen, och därefter ett filmklipp som jag satt ihop särskilt för det här tillfället med enbart Photoshoppade bilder.

Produktivt!

Det har varit en dag med flera bollar i luften!
Jag har skapat ett par nya PS-bilder, skrivit vidare på min tredje fantasyroman, korrekturläst Snezanas roman och min andra fantasyroman. Och emellanåt har jag även ”pausat” med lite spel.
Och nu är vi snart framme vid det läget då vi är redo att söka förlag till även de senaste romanerna!

En magisk gåva (Skrivlucka 24)

(Tänk dig att du har en magisk gåva, som du kan ge till dig själv, till världen, till dina nära. Vad vill du ge? Skriv!)

Om jag besatt magiska krafter finns det egentligen mycket i världen jag skulle ändra på. Det kan lätt bli lite klyschigt men jag skulle svinga min trollstav så att magins guldflimrande lätta pulver flödade ut över hela jordklotet och gjorde slut på allt hat, all osämja, alla orättvisor.

(Det känns lite klyschigt, och samtidigt är ju denna dag en sån där dag då man kanske inte direkt har tid att skriva – så det får bli som det blir)

lookout-for-santa

Förväntan…!? (Skrivlucka 23)

(Dagen före dagen… Temat är FÖRVÄNTAN! Hur känns förväntan i kroppen? Har förväntan ett ljud, en färg, en doft? Hänger förväntan och väntan samman?)

Granen står i vardagsrummet. Det är mörkt och dunkelt. Den är visserligen placerad i sin fot och den har fått vatten också. Men ingen har hunnit klä den ännu. Men den doftar gott. Eller ja, åtminstone om man går nära den, kan man känna doften av… kåda? Granbarr?      Men oavsett vilket tvingas den doften snart undan av alla dofter från köket. Lukten av leverkorvskokningen känns lite kväljande och det är faktiskt lite svårt att föreställa sig att det kan smaka bra trots allt när det är färdigt.
Lite senare kommer nya lukter från köket. Det luktar… hmm… vidbrända köttbullar!
Strax därpå det nästan förväntade tjutet från larmet, och den mekaniska rösten som upprepat gastar.
”Varning! Brand!”
Ett gallskrik hörs, åtföljt av en ramsa med fula ord.
”Helvetes förbannade knäck…!”
Sen kommer far springande med brandsläckaren. Upprörda röster.
Nu luktar det verkligen inte gott.
Och utanför fönstret gick tomten just förbi. Jaha, så var det med den förväntan.

santa-passing-by

Kär lek (Skrivlucka 21)

(Lek! Vad är att leka för dig? Leka som ett sätt att bygga en värld tillsammans, turas om, följa efter, visa vägen? Hur du lekte som liten eller hur du leker idag. Låt orden leka!)

Skulle man inte kunna kalla det vi gör – min kärlek och jag – tillsammans när vi skriver, som lek? Vi skapar platser, kanske en stadsbild eller en lantlig idyll. Vi svävar ständigt mellan fantasi och verklighet. Skapar människor och andra levande väsen, och tillsammans bestämmer vi vad de ska göra eller uppleva eller vad som ska hända dem. Vi leker med könsgränserna, gör det omöjliga möjligt. Vi gör det tillsammans och det är då vårt skapande fungerar som bäst. Det blir en lek som är precis som det är mellan oss – kär lek!

our-love-holding-us-up

Innan operationen (Skrivlucka 14)

(Hur låter en person? Låt ett eller flera ljud beskriva en person. Hasandet av tofflorna, mumlet över tangentbordet, hjärtslagen)

Det var äntligen dags för operation av min tumled, och det var meningen att den skulle påbörjas tidigt på morgonen. Så jag valde att åka in kvällen innan, för att sova på plats. Tänkte att det kanske vore lugnast så.

Låg och kollade film på min surfplatta till klockan var närmare två på natten, men hade ändå lite svårt att komma till ro och somna. Lyckades ändå till slut, bara för att bli väckt igen efter kanske fem minuter.
”Ååh! Så måste man kissa också.” mumlade den 67-årige mannen som jag fick dela rum med.
Jag kunde höra hur hans fötter fumlade i det dunkla ljuset efter morgontofflorna, och därefter följt av det karaktäristiska flipp-flopp-ljudet när han tog sig förbi min säng och ut till toaletten. Den låg vägg i vägg med vårt rum, och jag kunde höra hans suckande och muttrande över ännu ett misslyckat försök att lätta på trycket. Strax därefter åter ljudet av morgontofflorna när han tog sig tillbaka in till sin säng.
”Skulle jag nu ha de tabletterna… eller… va fan…” mumlade han för sig själv.
Jag hörde hur han tryckte på knappen, men jag hade ändå precis lyckats slumra in när dörren öppnades och en sköterska kom in i rummet.
”Hur är det fatt?” hörde jag henne fråga.
”Jag mår illa.”
Det fixades en del innan sköterskan försvann igen med orden att han fick ringa igen om han behövde nåt.
Äntligen tyst och lugnt. Jag slumrade sakta in.
”Va fan!” hördes plötsligt från rumskompisens säng, följt av ett prasslande ljud och därefter det där otrevliga ljudet som kommer av att någon mår illa, på riktigt så att säga. Han hulkade några gånger, lutade sig bakåt i sängen och kramade ihop öppningen på påsen så att det prasslade. En stund senare var det dags igen.
Den proceduren upprepades ett antal gånger under det mesta av den natten.
Runt halv sex på morgonen kom sköterskan och väckte mig. Dags att göra sig i ordning för att åka upp till operation.
”Har du sovit gott?” frågade hon muntert.
”Nja… sådär.”
Tyckte ändå synd om min rumskamrat. Han hade blivit opererad under dagen och hade inte tålt att vara nersövd. Tillika hade han även problem med toalettbehoven. Behövde men kunde inte. Men jag hade önskat att han åtminstone hade låtit bli att mumlande kungöra alla problemen för sig själv.

sjukhus