Etikett: Perabl

Publicerat den

Sidospår som vävs in (Hur allt började, 4)

Inledningsvis var idéerna ganska tydliga när det gäller Eilaths hopp. Inledningen och upptakten till det som skulle bli hela bokens grundstory beskrevs från första början i ganska långa utdragna redogörelser, och det tog egentligen ganska lång tid innan man kom fram till någon konkret ”action”. Avsnittet som boken idag börjar med om den fasadklättrande inbrottstjuven Timo, kom tidigare flera kapitel in i boken. Efter flera långa diskussioner med kärleken, med inslag av resonemanget ”kill your darlings” och så vidare, blev dock förändringen att Timo fick inleda berättelsen och flera av de ursprungliga avsnitten togs bort helt.
Det fanns från allra första början ett uttalat tänkt avslut på den här berättelsen, men när jag till slut fick ta över styret över manus helt själv, kände jag att jag ville försöka få till ett lite mer oväntat slut, och samtidigt kanske också lite mer tänkvärt. Och absolut inte något klassiskt ”fantasyslut”.
Men ändå hade jag inte helt klart för mig exakt hur hela storyn skulle avlöpa. Någon tydlig synopsis fanns inte. Jag bara skrev, strök, skrev nytt, klippte och klistrade. Med jämna mellanrum medan jag skrev, tröttnade jag, och bara kände en stark önskan om att skriva något som avvek från berättelsen om Elana. Så kom exempelvis avsnitten om Alan Byhl till. Jag började spåna om hur den stackars medelålders kemikaliefabrikörn blev utsatt för det ena mordförsöket efter det andra. Helt utan att ha någon som helst tanke på att det skulle kunna användas. Jag kände bara för att avvika från den fasta linjen en stund. Men efterhand upptäckte jag att lille Alan faktiskt kunde användas i den befintliga berättelsen. Flera andra sådana sidoberättelser kom senare att visa sig passa bra in i den befintliga romanen, så det var bara att väva vidare.

Publicerat den

Håll avstånd


Så här i Coronatider när även fotoklubbens verksamhet i stort sett ligger nere, är det roligt att vi åtminstone kan ha lite samarbete med grannklubbarna. Vår klubb har fått glädjen att delta i en enkel tävling som Ystads Fotoklubb arrangerar.
Det här var mitt bidrag denna veckan! Ett motiv som jag tyckte passade bra i dessa tider.
Se alla deltagande bilder här! 

Publicerat den

Överlevt

Så har vi tagit oss igenom ytterligare en coronavecka, med livet i behåll.
Veckan har präglats av ganska mycket bokläsning. Läste klart två olika böcker – ”När berget röt” av Yvonne Waern och ”Bortsprungen” av Britt Collins) – i helgen. Under veckan läste jag även Ester Roxbergs bok ”Min pappa Ann-Christine”. Samtliga tre böcker har fått recensioner på min bokblogg.
Under veckan fick jag nöjet att få agera enmansjury åt Ystads Fotoklubb i deras coronaaktivitet ”Veckans bild”. En aktivitet som jag tyckte var en god idé för våra fotoklubbar, nu när pandemin sätter käppar i hjulen för vår vanliga aktivitet. Så jag frågade om även vår klubb, Sjöbo fotoklubb, fick vara med. Och det fick vi, så från denna veckan deltar även vi.
Mitt i veckan drev avsaknaden av inspiration oss till att ta en filmkväll. Filmvalet var inspirerat av det faktum att skrivandet av del tre i min fantasytrilogi ”Regntider” innehåller tidsresor. Så vi såg samtliga de gamla filmerna ”Tillbaka till framtiden”.
Coronan begränsar ju en hel del, och bland annat har jag inte kunnat bli klippt på ett tag. Jag kan visst stå ut med långt hår, men problemet är att mitt hår har en tendens att bli spretigt och okontrollerat framför allt kring öronen. Det är superirriterande! Lösningen kom av att min älskade kärlek åtog sig att klippa, trots minimal erfarenhet av sådan aktivitet. Själv resonerade jag att det spelar mindre roll hur det ser ut. Det växer ju ut igen. Och det blev över förväntan riktigt bra!
Lördagskvällen ägnades åt att spela in webbradio och en så kallad ”coronaspecial” som ska publiceras på Ariton förlags hemsida.
För övrigt har veckan totalt sett ändå främst, precis som vanligt, handlat om skrivande. Dels arbetet med del tre i min fantasytrilogi. Men även en del slutarbete med del två, där jag fått oväntad hjälp med manusutveckling.

Publicerat den

Frihet!

Nu för tiden kommer skrivandet igång på allvar först framåt niotiden på kvällen. Hela dagen går som ägnas åt allt möjligt. Bildskapande, räkningar när det är dags, lite allmänna sysslor i hemmet, läsa någon bok och så vidare. Men mitt egna skrivande kommer nästan aldrig igång förrän halva kvällen har gått. Det är ett starkt skäl till varför det är så skönt att veta att man inte måste gå till ett jobb. Jag skriver så länge jag orkar! Den här veckan har pensionen blivit ett än mer etablerat faktum. Har sagt upp A-kassan, ska avsluta min rapportering till Arbetsförmedlingen på måndag. Pensionen är ingen glädjande uppgift i och för sig, men den är bättre än A-kassan. Så det blir faktiskt ett ekononiskt lyft. Med flera år bakom mig med långa sjukskrivningar på grund av artrosoperationer har jag vant mig vid en snäv budget.

Denna lördag, som inleddes med att jag löste Melodikrysset (med viss hjälp av kärleken) – HA!, har jag färdigställt en ny Roger Dean-inspirerad bild, och nu ska jag ägna resten av kvällen i sällskap med min älskade kärlek och skrivande, när alla andra glor på Mello.

Publicerat den

Gudarnas Spira – på gång

Publicerat den

Signerad bok kan beställas direkt från mig via e-post
Saxat ur recension;
”Nu när boken tagit slut längtar jag redan efter att få återvända till världen Thiramaar.”

Publicerat den

Det växer…

Ja, jag är nog igång på allvar, eller i alla fall delvis. Har flera trådstumpar som ska utvecklas för att så småningom förhoppningsvis kunna knytas ihop. Vissa idéer visar sig ibland mindre bra, men där har jag lärt mig att det är bättre att låta det vara kvar så långt man skrivit, gör en markering så det är lätt att hitta tillbaka. Sen kan man kanske framöver ändå komma på en bra fortsättning att lägga till. Om inte är det bara att ta bort.
Men det känns i alla fall bra att kunna konstatera att del tre i trilogin ”Legender från Thiramaar” växer fram sakta men säkert! Och det är extra roligt att kunna skriva om trollkarlen Cornizendo som får en mer framträdande roll i den här delen, och tidsresor och den mystiska Belvidia Bell som en gång skrev boken ”Besegra det onda”.  Ja, det är verkligen roligt att kunna fabulera fritt!