Så har även jag besökt Pulken, Kristianstads vattenrike, och alla tranorna!
Fotografiskt får jag faktiskt lite känslan som Stig Grybe en gång förmedlade i sin monolog ”Fågelskådaren” – Man bara stirrar stint på dem… så är man färdig!
Jag menar, även om jag tar en lång rad bilder med sekvensfotografering så ser de i stort sett likadana ut.
Men strunt samma, nu har även jag upplevt platsen.
Ansvarslös hantering
De noteringar min läkare har gjort efter hand i ”mitt fall” känns ganska märkliga. Från att ha noterat den 23 februari 2016 efter att ha tagit del av röntgenbilder av mina händer, att de visar ”kraftiga artrosförändringar” har hans bedömning mildrats väsentligt till en ”obetydlig förslitning” som han uttryckte det i förrgår!
Jag kan inte låta bli och fundera över ett par olika faktorer i det här ärendet, som känns märkliga. För det första har jag känslan att han blivit sur, eller förorättad eller vad det nu kan vara, att jag i princip gick förbi honom i somras och fick sjukskrivning via en läkare på sjukvården. Men jag hade knappast något val, eftersom jag var tvungen att få läkarintyg och jag inte fick tag i honom. Trots löfte från sekreteraren om att han skulle höra av sig snarast, blev det inte så.
Sen känns det som att hans bedömning har svängt betänkligt sedan Försäkringskassan började efterlysa hans utlåtande, som han inledningsvis nonchalerade totalt, vilket så när höll på att kosta mig hela ersättningen för januari månad!
Och nu ser han inte längre någon anledning för fortsatt sjukskrivning, och heller inte någon operation i vänster tumled. Istället menar han att jag har ”kommit till åren” så lite krämpor får man ju räkna med.
Min verklighet är att sen jag fick gå över till halv sjukskrivning och därmed arbeta halvtid, har jag åter fått ordentligt ont, inte bara i den vänstra tumleden som inte är opererad än, utan även den opererade!
Det har sagts att läkningsprocessen efter operationen är cirka sex månader. Jag fick börja jobba efter fyra månader! Och från måndag förväntas jag återgå till normal arbetstid!
Med andra ord finns det all anledning att ifrågasätta vitsen med den här operationen, men framför allt finns det anledning att ifrågasätta läkarens svängiga attityd!
Lossnat lite
Nu har det lossnat lite, trots allt.
Har fått till berättelsen som jag behövde lägga till, för att göra storyn lite mer trovärdig. Därmed är kapitel 17 klart!
Men sen blir det till att skriva om kapitel 18 helt och hållet. Och även återstående del av boken. Har lite olika delar som ska ”vävas ihop i ett nytt mönster”.
Men sen vill jag ha lite tid över för lite bildskapande också. Har några idéer på gång, och det har ju varit lite tunt även på den fronten på sistone.
Pussel
Har jobbat den här kvällen med att försöka få till lite struktur på berättelsen i Eilaths spel från kapitel 16 och framåt. Ibland känns det som att det är bättre att bara skriva och strunta i om det blir bra eller inte. Det viktigaste är kanske att få skrivet en någorlunda sammanhållande berättelse. Sen kan man alltid justera den i efterhand. Ofta är det kanske viktigare att bara fortsätta, än att kanske stanna upp och tappa hela berättelsen. När man till slut återvänder till skrivandet, blir det en hel del onödigt jobb man måste göra för att få ordning på allt och för att komma ihåg vad eller hur man har tänkt sig.
Så det är nog bättre att skriva under alla omständigheter så länge man har några idéer. De kanske inte kommer tillbaka, men finputsning, färgläggning och allmänt förbättringar kan man alltid göra i efterhand.
Nu börjar det lossna!
Japp! Nu har jag äntligen kommit igång med färgläggningen av kapitel 17 i Eilaths spel. Men än en gång blir jag varse att man helst ska försöka bli vid arbetet med en berättelse tills den är helt färdig. Nu finns det ett avsnitt i kapitel 16 som jag har markerat med gult, och jag minns inte varför! Så nu blir det väl till att läsa om de senaste kapitlena igen, och hoppas innerligt att det lossnar på riktigt!
Inspiration sökes!
Inspirationen ligger fortfarande kvar på ”golvnivå”. Känns som en omöjlig uppgift att komma på några användbara idéer!
Vad gör man!?
Har fortfarande ”färgläggning” att göra i kapitel 17 i ”Eilaths spel”, men idétorkan är total!
Ska försöka leka lite med bilder, så får vi väl se om det kan vända. 
Trump lögnaren!
Donald Trump anklagar media för ”fake news”, när det i själva verket är han själv som förmedlar falska nyheter, och påstår att något allvarligt har inträffat i Sverige! Han har ju tidigare ljugit om terrordåd som skulle ha inträffat i USA, vilket senare har dementerats. Kanske tror han nu då att det fungerar bättre att ljuga om händelser i länder långt bort från USA!
Men att USAs president talar om terrordåd som över huvud taget inte har inträffat, är mycket illavarslande. Han må vara vald president, men diktator känns som en mer korrekt beskrivning. Man får hoppas att amerikanska folket på något vis snarast möjligt kan avsätta honom, innan han blir riktigt farlig för både USA och övriga världen!
Idétorka
Sen jag konstaterade att det behövdes lite ”färgläggning” i ett av de sista kapitlen i ”Eilaths spel” har avsaknaden av konstruktiva idéer varit total! Inspirationen har rasar ner väsentligt. Har inte ens några bra idéer till nya bilder. Nu måste jag hitta på någonting som kan väcka inspirationen igen! Hmm…
Skarpt läge
I natt var det dags att börja köra ”på riktigt”! Hade fått ny mobiltelefon, eller handenhet som företaget föredrar att kalla det, lagd i den låda vi har vid bilplatsen avsedd för sådant. Det första som skedde när jag satte igång den, var att den automatiskt började uppdatera programvara! Så det dröjde innan jag kunde logga in, och komma åt uppgifter om nattens runda.
Väl på plats vid laststället fick jag veta att jag skulle ha en lärling med mig i natt! Jag som kör distriktet för första gången i ”skarpt läge” skulle alltså samtidigt lära upp. Nu var hon förvisso inte helt okunnig, eftersom hon åkt med och även själv kört under överinseende av ett jourbud några nätter.
Men väl ute på distriktet körde vi rakt in i tät dimma! Och det eländet fick vi dras med under det mesta av rundan. Inte precis det bästa tillfället när man inte har helt klart för sig exakt hur rundan ser ut. Och främst på grund av dimman hann vi heller inte köra klart. Den angivna tiden som jag ”får lov att arbeta” räckte inte. Så vi fick avbryta och köra tillbaka till Sjöbo, och sen fick lärlingen själv köra klart.
Jag har varit borta från jobbet i drygt sju månader, och kan i alla fall konstatera att allt är som vanligt!
Sen hur det fungerar med mina tumleder är för tidigt att säga. Kändes kanske inte så mycket under själva rundan, men när jag kommit hem, hade jag ont, främst i vänster tumled som ännu inte opererats.
Sista läroturen
På min begäran startade jag drygt en timme senare idag, och mötte upp med jourbudet ute på distriktet. Detta eftersom jag inte hunnit hänga med på hela rundan vid de två tidigare tillfällena, på grund av väglaget. Och eftersom reglerna från Försäkringskassan som säger hur mycket tid jag får arbeta under min ”halva” sjukskrivning är strikta, måste jag avsluta på angiven tid oavsett hur långt vi har hunnit.
Men på det här viset fick jag i dag sett hela rundan, och på torsdag ska jag köra själv. Själva rundan är ganska enkel. Jag har kört mycket i de omgivningarna i slutet av 90-talet och början av 2000-talet, så det enda jag egentligen behövde nu var att få klart för mig alla småvägar som kommit till sen dess. Finns en del småvägar jag aldrig varit inne på.
Sen återstår det som sagt att se hur tumlederna fungerar. Höger som är opererad ska förhoppningsvis fungera nu, men den vänstra är ju fortfarande tveksam. Å andra sidan är det en relativt lätt arbetsfördelning, då jag under tiden som halvt sjukskriven ska jobba de ”lindrigaste” dagarna, åtminstone fram till slutet av mars månad. Sen får vi väl se.
Andie Lindskog 