Etikett: Operation

Publicerat den

Stygn tagna – trots fel Lindskog!

Var på Vårdcentralen och fick tagit stygnen efter operation ”Fläck-väck”! En lustighet inträffade vid besöket. Snezana hade också en avtalad tid på VC, och vi hade lyckats få samma klockslag, så vi därmed slapp köra två gånger. Vi anmälde oss i receptionen, och just som jag gjort min anmälan kom en vårdpersonal och ropade ”Lindskog!” Ingen funderade, jag gick med och blev visad in på ett … undersökningsrum.
”Jaha, vad är det för fel på dig då?” undrade han medan tvivlande tankar började surra i mitt huvud.
”Eh … jag undrar om inte det här blev fel”, sa jag. Rummet var mer ett kontorsrum, och jag var där för att ta stygnen. Inte brukar det se ut så hos distriktssköterskan. ”Jag tror du har fått fel Lindskog!” sa jag. ”Jag skulle till distriktsköterskan och ta stygn.”

Så det kan bli!

Publicerat den

Ingen fläck och ingen mobil

Idag var det åter dags att låta sig bli skuren i – så att säga. Avlägsnande av en fläck i höjd med nyckelbenet, i november, visade sig vara otillräcklig då man ansåg att man borde tagit lite mer. Efter avslutad operation idag som skedde under samtal om böcker och skrivande – mina böcker – försvann läkare och sköterskor hastigt ur rummet. Jag låg rådvill kvar på bordet. Var det klart eller …? Några ögonblick senare kom de tillbaka in, och läkaren bad med en bekymrad min få se min rygg. Ingenting där! Han kunde därmed dra en lättnadens suck inför vetskapen att han faktiskt opererat på min framsida. Trots att någon felaktigt noterat i journalen att det handlade om en fläck på ryggen!
Och så blir man telefonlös för en tid framöver, då det krävs en garantireparation. Telefonerandet kan jag va utan, men det finns ju en mängd funktioner i mobilen som underlättar mycket i de vardagliga göromålen. Försöker hantera dem tills vidare med surfplattan istället. Ringa får vi göra sen!
(PS – Det går alltid att nå mig via e-post! DS)

Publicerat den

Första veckan i oktober

Första veckan i oktober är avklarad. En vecka då jag sysslat en del med att skapa bilder av några av mina karaktärer i min fantasyvärld Thiramaar, och en del andra intressanta karaktärer dessutom. Spännande det här med bildkonst och Photoshop med mera. Har även fått till första utkastet till omslaget till Regntider. Man lär nytt hela tiden. Skrivandet den här veckan har varit lite sparsamt, i avvaktan på att kärleken ska komma igenom korrekturarbetet av Regntider. Även jag har spenderat en del tid med korrekturarbete, och när det gäller skrivandet har jag åtminstone gjort en del förändringar i upplägget av mina memoarer. Sen har det gått irriterande mycket tid åt datorkrångel och en del annat strul förknippat med det. De senaste veckorna har jag dessutom fått göra flera morgontidiga turer både till Malmö och till Lund, vilka är förknippade med tandläkarbesök. Fast av helt olika skäl. I Malmö handlar det om Tandvårdshögskolan där jag deltar i ett foskningsprojekt som ”försöksperson”. I Lund handlar det om behandling av en lite besvärlig tand hos Folktandvårdens specialister. Den här veckan operation av tandkött, och den kommande veckan väntar en rotfyllning. Har även hunnit med en kompisträff, och veckan avrundades med gäster på lördagen, och en liten spontanutflykt med delikat räksmörgås på söndagen.

Publicerat den

Till djursjukhuset

Vår Scrollan var väldigt orolig under natten till lördagen  och fortsatt under dagen. Under söndagen åkte vi efter rådgivning med henne till djursjukhuset i Lund, och det blev operation. Ordentligt förstorad livmoder och infektion! Nu ligger hon kvar över natten för observation, och får förhoppningsvis komma hem på måndagen.
Hon är ju ingen ”ungdom” längre! Fyller ju faktiskt tio i år!

Publicerat den

Fortsatt ledig med smärta!

Det blev en natts arbete efter två veckors semester i värmen. Men mer arbete än så blir det inte det här året. Var på remissbesök på Handkirurgen i Malmö idag eftersom mitt så kallade triggerfinger kommit tillbaka. Fick en kortisonspruta mot det den 19 februari, och det hjälpte förvisso. En tid! Men sen några månader tillbaka har det kommit tillbaka igen. Tydligen ger man enbart spruta en gång. Nästa steg är operation, och det blev det idag. Hoppas  verkligen det hjälper nu, för så ont som det gjort nu sen bedövningen släppt gjorde det inte efter mina tumbasoperationer. Och detta var en betydligt enklare operation.

Publicerat den

Lättare

Fick tagit stygnen idag, och bytt gipset mot ett lite mindre. Skönt med lite lättnad. Kan konstatera att det är på dagen ett år sen jag fick gjort samma sak på högra handen.

Publicerat den

90 dagar blev drygt tre veckor

Den förste i denna månaden fick jag besked att man inte kunde leva upp till vårdgarantins 90 dagar när det gällde operation av min vänstra tumled. Med andra ord räknade jag med att det kunde bli operation kanske tidigast i början av december, eller möjligen inte förrän in på nästa år. Vårdgarantin innebär ju att man har rätt att få vård på annat sjukhus, och eftersom jag känner att jag inte vill dra ut på det här mer än nödvändigt, ringde jag idag för att få veta mer om vart jag i så fall kan vända mig. Det visade sig att en kallelse är på väg till mig, och jag är uppsatt för operation den 27 september!
Ja, jag tyckte att det blev lite konstigt då läkaren vid mitt förra besök sa att det inte var särskilt lång väntetid, och bara några dagar efter fick jag brev med information att det INTE skulle bli inom vårdgarantins 90 dagar. Rent allmänt är det tydligen så att det är lång väntetid, men INTE till den här avdelningen!
Så det betyder med andra ord att det är mindre än två veckor kvar tills det är dags.

Publicerat den

Tillbaka till ruta ett!

Var på återbesök hos Handkirurgen idag. Det blev ingen förlängning av sjukskrivningen, varken halvt eller helt! Inga konkreta planer om operation av vänster tumled, trots att jag har precis lika ont i den nu, som jag hade den 6 juli 2016 då jag stannade hemma från jobbet! Att jag på grund av återgången till jobbet dessutom åter fått ont även i den opererade högra tumleden igen, var tydligen mest något jag fått räkna med. Mest istället beskedet att man börjar bli gammal – det hör till med krämpor! Å andra sidan är det här mer än ”bara ålderskrämpor”. Det är en förslitning på grund av 28 år i samma yrke, som jag inte själv kan veta vart det ska leda. Kommer jag att sitta som pensionär med tummar som värker så mycket att jag inte längre förmår eller orkar använda mina händer alls!?

Ska man acceptera det!?

Dessvärre säger pengarna att jag inte har något val!
Men hela den här processen med operationen av höger tumled och drygt åtta månaders  sjukskrivning känns mest som bortkastad tid nu!

Publicerat den

Se framåt

omslag-semester-2016Närmast ser jag fram emot tisdag den kommande veckan då stygnen ska tas. Ska bli skönt att få av bandage och stödskenan, även om det ska sättas på nytt. Känns som att det lite skaver mot tumleden, och det gör rejält ont fortfarande. Sen kan jag konstatera att vänster tumme knappast blivit bättre av vila! Det gör mer och mer ont, så det råder knappast något tvivel om att även den måste opereras.
Ska även försöka välja ut bilder till fotoklubbens Årstävling 2016 – kategorier Färg, Svart-Vitt och Valfritt.
Och så blir det lite förberedande planering för kommande händelser.

Publicerat den

Summering och framtiden

Hemkommen efter tumbasoperationen kan jag summera lite det som hänt.
Jag åkte in kvällen före operationen för att helt enkelt få en någorlunda lugn morgon timmarna före operationen.
Möttes vid entrén av två sköterskor som hette Lena och Lena (!) som visade var jag skulle ”bo”. Första att göra var att dra på sjukhuskläder med bland annat kalsonger modell militärtält!
Ägnade de senare kvällstimmarna åt att kolla film på min medhavda surfplatta.
Nattsömnen blev inte den allra bästa. Min 67-årige rumskompis hade opererats under dagen, och nersövningen hade gjort honom orolig i magen, så han kräktes ett flertal gånger under natten. Han hade också problem med att tömma blåsan, och gick på toa vid åtskilliga tillfällen. Och så pratade han hela tiden för sig själv, typ ”Fan… får gå och pissa igen”.
Störigt, men jag tyckte ändå synd om honom. Han hade det ganska besvärligt.
Min egen operation då… tja, runt 8.30 bar det iväg i rullstol till narkosavdelningen. Förundras över den känslan när ens egna kroppsdelar sakta försvinner bort tills man till slut knappt ens är medveten om att den finns. Reagerade när jag plötsligt där jag låg bland diverse dukar och skydd såg en hand, och tänkte -jösses, vilken stor hand den sköterskan har- tills jag insåg att det var min egen.
Själva operationen förflöt ganska bra. Man känner då och då att någon pillar på ens hand, men det är också allt. Men när läkaren påbörjade arbetet med att avlägsna den benbit som orsakat problemen, upplevde jag emellanåt en ganska obehaglig känsla. När han fick ta i gjorde det förvisso inte ont, men däremot kände och även hörde jag hur det knäppte till i skelettet vid min axel!
Lite ruggig känsla.
Men under hela operationen, som varade i knappt en timme, pratade jag  bilder, skrivande och skola med narkossköterskan. Så tiden gick ganska fort.
Sen var det tillbaka till avdelningen, och äntligen frukost. Fick mackor med ost, skinka, tomater och gurka och sällan har det varit så gott som nu! Sen bara kopplade jag av liggande i sängen och lyssnade på min egen spellista på Spotify, som jag kallar Stillhet. Ren njutning!
Först framåt kvällen började bedövningen släppa, och det började göra ont. Fick olika dosering med medicin, som dock inte hjälpte särskilt mycket. Men till slut fick jag något med morfin, och då gjorde det mindre ont.
Satt på kvällen och pratade en stund med rumskompisen, tills medicinen började göra huvudet tungt. Lite filmtittande och sen kunde jag sova. Lite mindre oroligt än kvällen innan.
Väl hemma inleds en tid med närmare två månader då jag måste försöka klara det mesta med en hand. Det funkar men man får försöka vara lite kreativ och komma på lösningar när man inte längre kan göra saker som man brukar.
Dock – att skriva på datorn fungerar i st0rt sett utan problem, även om det kanske går lite långsammare än vanligt. Och hanterandet av datormusen har jag, åtminstone tills vidare, lagt över till vänsterhanden.
Det blir lite intressanta utmaningar, och man får väl vänja sig vid att saker och ting tar lite längre tid att klara. Men jag har ju å andra sidan ganska gott om tid!

Slutligen måste jag tillägga att jag vill ge en stor eloge till alla sjuksköterskor, undersköterskor och läkare på handkirurgen på Malmö Universitetssjukhus! Finns absolut ingenting att klaga på! Professionella, vänliga och trevliga och verkligt måna om att ta hand om oss patienter på bästa tänkbara vis!
img_6092