Nästan femtio år gamla noveller får nytt liv

Har den senaste veckan kämpat med att ändra och anpassa vårt boklagerrum, för att kunna hantera större mängder böcker framöver. Det innebär bland annat också att mycket har sorterats och gallrats. I detta arbete hittade jag även några mappar och pärmar, som mer eller mindre varit bortglömda under många år.
Det handlar om gamla maskinskrivna och även en del handskrivna roman- och novellmanus, från länge sen. Till exempel min framtidsvision Den eviga vintern, som jag påbörjade i november 1979. Trots att jag faktiskt fick den korrekturläst av författaren Sixten Nyström, så blev jag tyvärr aldrig klar med den. Tiden gick och framtiden blev passerad.

I mapparna fanns till och med en roman, eller vad man ska kalla den, som jag skrev under åren 1972 till 1976.

Fanns även en infobroschyr med rubriken ”Djurförsök & kärnkraft” som jag och en kollega skrev, gjorde research för och sammanställde 1979-80, och som sedan distribuerades ut i flera tusen exemplar till ett antal lokalkretsar i hela Sverige, inom dåvarande föreningen Nordiska Samfundet Mot Plågsamma Djurförsök (numera Djurens Rätt).

Kanske det mest intressanta bland fynden var ett antal noveller / kåserier om mina katter som jag fick publicerade under åren 1984 till 1987. Just dessa noveller kan jag tänka mig att ”återanvända” på något vis. Givande fynd som kanske kan bli något nytt så här femtio år senare!

Möten på riktigt!

Idag fick vi glädjen att träffa en av våra författare – på riktigt!
Till vardags sitter vi vid våra datorer och arbetar med bokmanus, omslag, korrekturläsning och allt annat spännande kringarbete som behövs innan vi kan publicera en roman eller en novell. Texter skickas fram och tillbaka mellan författarna och oss. Mejlkontakt eller Messengerkontakt. Vi ser varandra på Instagram eller Facebook och så vidare.
Och sen … plötsligt händer det! Vi träffas i verkliga livet – Monika ”Monkan” Chanovian och vi! Så trevligt!
I Malmö denna fina vårdag för ännu en behandling, shopping, och trevligt fikamöte! Och avrundning hemma med sushi. En fin dag!

Stiltje

Har tre noveller och en roman som ska korrläsas. Plus fortsatt skrivande på Kalla mig Anna och sen väntar även Ashas sten. Men just nu tycks ingenting fungera. Idéerna vill liksom inte infinna sig. Eller ron. Den granskande läsningen som krävs för att kunna göra ett bra korrekturarbete tycks liksom heller inte finnas. När det gäller Kalla mig Anna har jag väl i och för sig tidslinjen hyfsat klart för mig, men jag får inte till något vettigt. Känner mig splittrad helt enkelt. Sen väntar ljudboksproduktion av mina memoarer.

Jag tror faktiskt att jag behöver semester.

Fiskefejden

Just nu har jag pausat mitt arbete med Kalla mig Anna, och istället återinträtt i världsdelen Thiramaar. Det handlar just nu om en novell som har arbetsnamnet Fiskefejden, och den handlar om trollkarlen Cornizendos bekymmer med ett gäng fiskare som Camyrlins stadsledning av någon outgrundlig och egentligen olaglig anledning gett tillstånd att ankra vid trollkarlens privata brygga. Så kan vi naturligtvis inte ha det, men att reda ut tillståndsfrågor inom den statliga ledningen är inte alltid det lättaste. Byråkratin inom den Thiariska statsapparaten är inte att leka med.

Novellen ”Bara en mistel” antagen!

Min novell ”Bara en mistel” har blivit antagen till Miramir förlags novellsamling ”Musik”!
Förutom att det alltid är roligt när det man skriver på olika vis blir uppskattat, är detta dessutom extra kul eftersom novellen kretsar kring musik! I mitt liv är det ju skrivandet, bildskapandet och just musik som är det viktigaste ingredienserna. Förutom naturligtvis min vackra kärlek! Utan henne vore ingenting av detta möjligt!

Flitens lampa och så…

Samtidigt som jag arbetar med Eilaths spel arbetar min kärlek med diverse kärleksnoveller! Fjorton sådana har det blivit under knappt två veckors tid! Jag får lite del i dem genom att jag hjälper till med efterredigering. Två berättelser är jag dessutom mer delaktig i eftersom det handlar om två noveller vi skrivit gemensamt tidigare, men som nu har omarbetats till kärleksnoveller.
Samtidigt gläds jag väldigt mycket över att det är på det här viset!
I vår relation finns aldrig risken att ena parten kommer med händerna i sidorna och frågar surt; ”Hur länge tänker du hålla på med det där?” eller ”Ska du sitta med det länge till?”. Tvärtom – vi hjälper varandra, skriver tillsammans, skapar bilder tillsammans, eller bara inspirerar varandra och stöttar varandra.
Kan knappast bli mycket bättre än så!