Brit Floyd… eller var det Pink Floyd!?

Under söndagen var det konsertdags igen! Den här gången på Malmö Live och coverbandet Brit Floyd och vad de kallar ”The Worlds greatest Pink Floyd show”. JA, det var det verkligen! Nä

rmare riktiga Pink Floyd än så här går det inte att komma! Så oerhört bra både arrangemang, musikaliskt och den påkostade ljusshowen. Jo, det var ju lite andra ansikten man såg på scenen, men annars skulle man på allvar kunna tro att det ändå var gamla Pink Floyd som spelade!

Visserligen var det oerhört stort att uppleva Jeff Lynnes ELO på Royal Arena i Köpenhamn för ungefär en månad sedan, men frågan är om inte detta ändå var åtminstone ett litet snäpp större!
Tre timmar, med knappt tjugo minuters paus så man hann släcka törsten med en öl, får man räkna som bra valuta för pengarna.
Och så har man då fått se insidan av Malmö Live också!
Så himla nöjd med denna söndagskväll!
(Kvalitén på bilderna är inte den bästa, men så är det ju när man bara kan ha en liten fickkamera med sig)

 

Spännande höst

Trots en ovanligt varm majmånad, är vi bara i början av sommaren. Ändå kan jag redan nu konstatera att det blir en spännande höst att se fram emot. Först konsert med Jeff Lynne och ELO i Danmark. Sen ytterligare konsert med coverbandet Brit Floyd som troligen är det närmaste Pink Floyd man kan komma, på Malmö Live.
Och ovanpå detta två veckor i Portugal, under höstens tråkigaste månad november.
Ja, förutom då bokreleaser och sådant förstås.

Slutmixning av första radioprogrammet

Har just gjort klart den slutliga mixningen av vårt första webbradioprogram till antologin ”Över en regnbågsfika”. Hade dock problem att få till det ordentligt i Audacity, men hittade en utsökt lösning i Magix Movie Maker! Trots att det handlar om en ren ljudfil. Men det finns ju utsökta verktyg att använda för att konvertera filmer till just Mp3-filer! Så, tänker man bara lite utanför ramarna kan man lösa mycket.
Det här är dock en fil som enbart kommer att användas privat. Helt enkelt av upphovsrättsliga skäl. Så småningom kommer programmet att publiceras på förlagets hemsida, och därifrån kan vi sedan dela det.

Vinyl inventering

Stor del av denna dag har använts till inventering av de återstående vinylskivorna i min samling. Har sorterat och via nätet försökt hitta rimliga priser och prissatt individuellt. Vissa skivor är värda mer än andra. Även om jag sålt de flesta riktigt intressanta, finns det ändå några guldklimpar kvar. Har gjort en komplett förteckning, som intresserade kan få.
Nästa steg nu är att göra samma sak med återstoden av mina singelskivor och även cd-skivorna.

Nostalgiskt musikminne

Genom tips från en god vän lyssnar jag då och då på Danmarks Radio P5 och ett program som heter ”Peters Verden” som jag varmt rekommenderar. Han spelar gammal musik, och gärna lite udda låtar och det finns även möjlighet att önska musik.

Den här veckan har man kört lite italienskt tema, varför man gärna ville ha önskningar om italiensk musik. Så jag skrev dit och önskade en gammal låt från, tror jag, sent 50-tal. En låt som heter ”Marina” med en italiensk sångare som hette Marino Marini. Fick min önskan uppfylld, och fick samtidigt lite nostalgiska vibbar. Jag var någonstans kring 8–10 år gammal och varje gång jag var med mina föräldrar på besök hos faster och farbror i Löberöd, kunde jag njuta av musik antingen på kusinernas skivspelare, eller ännu hellre, familjens stereoskivspelare där jag fick lyssna i hörlurar. Annars störde man klart de vuxna.

Bland skivorna fanns bland annat en Ep-skiva med denne Marino Marini. Vem var då denne Marini? Ja, det fanns en nästan samtida italiensk skulptör med samma namn som dock inte ska förväxlas. Musikern och sångaren föddes redan 1924 och dog i mars 1997. Just den här låten är från 1960, så den var inte helt ny när jag blev bekant med den, vilket var runt 1965–66.

Och egentligen – det här var inte den musik jag mest lyssnade på. Min favoritmusik då var typ svenska Ola & Janglers, Dave Dee, Dozy, Beaky, Mick & Tich, Manfred Mann, The Hollies och så vidare. Men jag har samtidigt alltid varit något av en allätare när det gäller musik, med några få undantag, och kunde visst tycka om annan musik också som inte nödvändigtvis behövde sortera under de genrer jag höll mig till.

marino-marini-e-il-suo-qartetto-marina-durium

Teknik då och nu

Jag köpte ny cd-spelare 2010! Den blev dock inte använd särskilt mycket då jag alltmer digitaliserat hela mitt musikarkiv, och cd-skivorna stod bara och samlade damm på hyllan tills vi började med bakluckeloppis förra året.
Under helgens besök i Fristad plockades det fram en gammal vevgrammofon modell A77 uppskattningsvis från någon gång på 1930-talet som stått oanvänd på vinden i många år. Provspelning, och den fungerade felfritt! ”Bristerna” som förekom berodde helt på vår okunnighet om dessa grammofonbranchens gamla under.
Men jag undrar… kommer min cd-spelare att fungera lika felfritt om någon efterlevande till mig tar fram den om runt år 2090!?

Dylan! Varför!?

Jag tillhör en, gissar jag, relativt liten skara personer som faktiskt aldrig har förstått Bob Dylans storhet! Ja, det fanns en tid på kanske främst 60-talet då han skrev en del bra låtar, ganska många faktiskt,  som framför allt gamla klassiska The Byrds gjorde ytterst bra! Men Dylan själv!? Hur kan man alls vilja gå på en konsert med honom? Han har ju absolut ingen sångröst.
Dessutom tycks han själv vara mest besvärad av uppståndelsen när han tilldelas priser. Minns hur det var när han fick Polarpriset!
Och nobelpris i litteratur!? Är det så ont om författare nu för tiden!?
Vore bättre att ge sådana prestigefyllda priser till någon som har vett att uppskatta det och kanske bättre förtjänar det också.