Fredags resumé

Artrosen i nacken blev för mycket igen! Att ständigt behöva käka Citodon, som jag dock inte får ta senare än kl. 18 på kvällen, känns inte bra. Med tanke på den restriktionen hinner de dessutom sluta verka lagom tills det är dags att bege sig till jobbet. Att köra bil och samtidigt behöva använda båda armarna ganska flitigt under cirka fyra timmar, när man samtidigt inte kan vrida på huvudet åt ena eller andra hållet utan att det gör ordentligt ont, är rent ut sagt skitjobbigt.
Nu behövs mer ingående undersökning. Behöver underlag för att kunna ta beslut om lämplig fortsättning.
Dagen bjöd för övrigt på ett visst mått av frustration, för att inte säga ett ganska stort mått, när jag kunde konstatera att jag faktiskt borde ha kostat på en kvalificerad reparation av min gamla Akai GX635 D rullbandspelare, istället för att som jag gjorde lämna den till en ”vän till en vän” för bedömning om möjligheten till reparation. Där det sedan bara blivit tyst, och jag har själv inte riktigt tänkt på det, eftersom jag under de gångna åren inte haft direkt användning för den bandspelaren. Och jag har ju haft min Revox. Hade kunnat sälja Akai bandspelaren idag för kanske över 10 000! Känner dock viss tillfredsställelse i att kunna konstatera att jag torde kunna sälja återstoden av min hifianläggning för drygt tio tusen svenska kronor!
Mer frustration i form av ett negativt besked från förlaget om utgivningen av antologin i ämnet Loser. Ser ni ironin i detta!?
Skönt dock så här i slutet av denna dag att kunna konstatera att stillheten i min bekväma skrivbordsstol med praktisk nackkudde som stöd emellanåt än så länge känns rätt ok.

Digitalisering

För något år sedan digitaliserade jag hela mitt musikarkiv, och har därefter sålt ut merparten av min vinyl- och cd-skivor. Nu digitaliserar jag även mina rullband. Det är med dem som det var med vinyl och cd… de stod bara och samlade damm.
Men att sitta och jobba med inspelningar med rullbandspelaren, ger onekligen lite nostalgiska vibbar.  Har haft rullbandspelare sen jag var tio år gammal, så det har blivit en hel del inspelat.

Brit Floyd… eller var det Pink Floyd!?

Under söndagen var det konsertdags igen! Den här gången på Malmö Live och coverbandet Brit Floyd och vad de kallar ”The Worlds greatest Pink Floyd show”. JA, det var det verkligen! Nä

rmare riktiga Pink Floyd än så här går det inte att komma! Så oerhört bra både arrangemang, musikaliskt och den påkostade ljusshowen. Jo, det var ju lite andra ansikten man såg på scenen, men annars skulle man på allvar kunna tro att det ändå var gamla Pink Floyd som spelade!

Visserligen var det oerhört stort att uppleva Jeff Lynnes ELO på Royal Arena i Köpenhamn för ungefär en månad sedan, men frågan är om inte detta ändå var åtminstone ett litet snäpp större!
Tre timmar, med knappt tjugo minuters paus så man hann släcka törsten med en öl, får man räkna som bra valuta för pengarna.
Och så har man då fått se insidan av Malmö Live också!
Så himla nöjd med denna söndagskväll!
(Kvalitén på bilderna är inte den bästa, men så är det ju när man bara kan ha en liten fickkamera med sig)

 

Spännande höst

Trots en ovanligt varm majmånad, är vi bara i början av sommaren. Ändå kan jag redan nu konstatera att det blir en spännande höst att se fram emot. Först konsert med Jeff Lynne och ELO i Danmark. Sen ytterligare konsert med coverbandet Brit Floyd som troligen är det närmaste Pink Floyd man kan komma, på Malmö Live.
Och ovanpå detta två veckor i Portugal, under höstens tråkigaste månad november.
Ja, förutom då bokreleaser och sådant förstås.