Berörande självbiografi!

Ett oönskat barn som alltid haft känslan av att inte höra till, inte passa in och inte få vara den jag önskade vara. Mobbad, ensam och aldrig kramad och därtill i en bubbla där den bristande självsäkerheten och ständiga rädslan gjorde det omöjligt för mig att förlika mig med vem jag innerst inne är.

Musik har alltid varit viktigt i mitt liv, och en av favoriterna är David Bowie. Särskilt under första halvan av sjuttiotalet. Hans text ”not sure if I’m a boy or a girl…” från Rebel rebel, och hans på gamla dar uttalade kloka ord – Aging is an extraordinary process where you become the person you always should have been – är talande för hur jag känner.

Kan mina memoarer vara av intresse för någon att läsa? Ja, jag tror faktiskt det. Den är mitt livs sanna historia. Det är en bok som berör på djupet och gör skillnad.
Läs mer här!
Sagt om boken

”Detta är en bok som gör skillnad! Jag och min familj går just nu igenom ett virrvarr av känslor och tankar i och med att ett av våra barn ser sig som transperson, och står i kö för vidare utredning.
Boken berörde mig djupt och jag rekommenderar verkligen att ni läser den!” /Åsa

”Det får aldrig kvitta hur ett barn behandlas, att en människa förvägras sina drömmar och förhindras att vara den de är! Läs boken!” /Agneta

Midsommarerbjudande!

MIDSOMMARERBJUDANDE!
Idag kan det kvitta – Min självbiografiska bok, signerad och klar!
Pris 110 kr inkl. porto!
Gäller till och med den 30 juni 2023.
EXTRA BONUS! Beställ före kl. 12.00 Midsommardag – Pris 100 kr inkl. porto!
Beställ via mejl – perabl@outlook.com
(du måste ha svensk adress)

Skärsjön, Anna, en ungdjävel, fika i solen …

Den här veckan känns lite som att man laddar batterierna, inför nästa vecka då röntgen, epilering, Krattan, Bildkampen och logoped står på Att Göra-listan. Det blir en tur till Ystad, två till Malmö och en till Sjöbo.
Den här veckan var vi på möte med kommunen Fritidsutvecklare. För övrigt är det hemma som gäller hela den här veckan. Det betyder ju dock inte att man suttit med armarna i kors. Har sammanställt och förberett på fotoklubbens hemsida, resultatet av Bildkampen 2023. Men viktigast av allt är att jag blivit klar med korrekturarbete av Sommaren i Skärsjön, och vi är därmed ett steg närmare utgivning av andra delen i sviten Det hände vid Skärsjön. I övrigt har det mest handlat om Anna, och nu ska jag dessutom även ge mig på en ”Ungdjävel…”. Ja, det handlar om böcker … vad trodde ni?! Mitt aktuella Na-No-Wri-Mo-projekt och ett korrekturuppdrag.
För övrigt kan jag konstatera att vissa effekter av ett inlägg på hemsidan i mitten av februari, tydligen kom av sig och rann ut i sanden.
Den här veckan har vi kunnat ta vår eftermiddagsfika för första gången för den här säsongen på altanen. Och just idag är det 27 år sedan jag använde snus för sista gången.

Litteraturrundan 2023

Söndagen den 7 maj 2023 kl. 11-16 deltar vi på Litteraturrundan på Klingavälsgården i Karups nygård.
Kom och lyssna, och köp signerade böcker av oss!

Sommartid, fläckskräck, och research i gamla tiders Malmö

Vi gick in i veckan med sommartiden för ögonen! Sen har väl vädret kanske inte ansträngt sig nämnvärt för att förstärka den känslan. Men vi trivs ändå. Äntligen är ljuset med oss – May the light be with you – ja, jag vet, det var ”the force” … men jag kan väl få lov att fantisera lite …! I övrigt har det väl varit en vecka lite som alla andra. Färgat hår gav anledning till en skräckfylld stund efter en glimt i spegeln som gav den, lyckligtvis, felaktiga bilden av att jag drabbats av en snabbt växande cancerprick på bröstet. Men det var ju bara lite hårfärg.
Fick ytterligare respons på mina memoarer, från en av de som, åtminstone förr i tiden, känt mig bäst. I det viktigast av allt uppmuntrande ord, och likaså en bekräftelse på att min relation med föräldrarna varit känd inte bara för mig själv.

Behovet att röra lite mer på sig, fick ett skapligt utlopp med en promenad på drygt 1o km i Snogeholm, samma dag som jag varit på Vårdcentralen för ännu en spruta vars syfte är att dämpa och rentav stoppa den hormoniella påverkan i min kropp jag inte vill ha. Samma dag kom ett brev med remiss från Folktandvården till en efterlängtad behandling, som framöver förhoppningsvis kan ge mig mer anledning att le.

För övrigt har stor del av denna sommartidsvecka handlat om fortsatt arbete med Anna, vilket innebär ett utökat researcharbete kring Malmö under tidigt sjuttiotal. En tid där bland annat fars gamla foton kommit till användning, där jag till och med hittat en flygbild från 1971 över det område i Slottstaden som var mitt hem under åtta år mellan 1973 och 1981.

Och så har Idag kan det kvitta landat hos en recensent.

Jag lever mina memoarer … eller nåt!

Den här veckan har egentligen handlat en hel del om detaljer som på olika vis knyter an till mina memoarer. Nu är kanske inte det i sig något konstigt, eftersom memoarerna ju handlar om mitt liv. Men ändå! Först och främst handlar det om arbetet med min novell, som ursprungligen fick titeln Förlorade år, under vilken den blev publicerad i boken Transvoices förra året. Har bearbetat den och nu idag har jag publicerat den som e-bok-novell under titeln Vad ska jag kalla dig? Kommer att finnas i internethandeln senast på måndag. Men det stannar inte där. Denna novell kommer så småningom att vidareutvecklas till en roman, som blir en blandning av fiction och självbiografi. Mer om detta följer!
Lite indirekt anknytning till mina memoarer, eller kanske snarare vad det handlar om, har även min tur till Malmö den här veckan. Har varit på min tjugosjunde epilering, och dessutom första besöket hos logoped. Fler kommer och det här kan bli spännande.
Och under veckan har vi också glädjande kunnat konstatera att vår lille Mogwai återhämtat sig helt från sitt allvarliga sjuktillstånd för så där två veckor sedan. Nu är det åter återkommande konfrontationer med grannskapets katter som gäller. Mogwai jagar dem gärna hela vägen in i skogen!
Fortfarande väntar jag med spänning på fortsättningen av det som satts i rullning av tidigare inlägg – ifall jag kunde berätta, eller inte …
Efter dagens goda currygryta, ägnas resten av kvällen åt att vidareutveckla romanversionen av Förlorade år, och jag smider medan järnet är varmt.

En fin recension – Idag kan det kvitta

Recension av Elin Westöö

I denna bok delger författaren Andie Lindskog sina memoarer. Andie berättar om sin uppväxt i ett hem där hen inte kände sig önskad eller älskad. Det är en uppväxt under 70-talets Sverige och Andie beskriver sitt sökande efter att växa upp, finna sig själv och även mycket om sitt sökande efter en meningsfull kärleksrelation.

Vändningen kommer senare i livet i mötet med sin nuvarande kärlek Snezana som också blir det som får Andie att öppna den väl stängda garderobsdörren. Inte många har vetat om att Andie är transperson utan det har mest varit något som dolts bakom en väl vaktad fasad.

Snezana får dock hen att berätta om stunder där Andies rätta jag kommit fram. En vän hjälpte Andie att våga uttrycka sig med smink och kläder. Hen beskriver också sökandet efter en gemenskap med andra transpersoner. Och det berör särskilt mycket hur bemötandet både i hbtqi-sammanhang och hos vårdmottagningar var för transpersoner under tiden 80- och 90-tal.

Det fanns ovilja att inkludera transpersoner. Och även bland andra transpersoner fanns krav på att vara på ett visst sätt. När Andie sökte hjälp via könsbekräftande vård under 90-talet avvisades detta då hen inte stämde med deras krav på hur en transkvinna skulle vara.

Det är viktig läsning och jag tycker det är värdefullt för mig som cis-person att läsa. Att lära mig om kampen som varit och fortfarande pågår för transpersoner att kunna vara sig själva, hitta en inkluderande gemenskap och även behandlas med värdighet då de söker vård. Det som ger stor glädje är att läsa om hur mötet med Snezana öppnade upp för Andie att dela med sig. Jag önskar varje hbtqia+person sådana stöttande personer i sin närhet. Att bli bemött på det viset är avgörande och så otroligt viktigt.

Jag tyckte mycket om att läsa boken och är tacksam över att få den som recensionsex. Jag ska också dela den vidare till vänner att låna och läsa. Det jag skulle kunna önskat av boken är att Andies minnen vad gäller sin könsidentitet genomsyrade berättelsen från början. Jag kunde som läsare uppleva att berättelsen hoppade lite väl mycket fram och tillbaka. Boken är dock som sagt en mycket läsvärd berättelse om sökandet efter frihet att va sig själv, efter att bli accepterad och älskad, och det berör verkligen!

Två år sen …

Idag är det precis två år sen jag var klar hos kuratorn!
Min självbiografiska bok ”Idag kan det kvitta” kan beställas direkt från mig. Givetvis signerat ex.
Just nu till rea-pris: 110 kr inkl. porto (gäller t o m 2023-03-31)

Ruuth, Lee … och jag!

I somras lyssnade min kärlek och jag på ljudboken ”Jag kom inte ut – jag blev mig själv” av Ann-Christine Ruuth. I dagarna har vi sett första avsnittet om ”Snickar-Björns” transition till Lee på TV4. Timingen känns onekligen läglig. I september förra året kom mina memoarer ut! Det som från början var tänkt mest som en personlig analys av mitt liv, blev efterhand till en uppriktig och öppen berättelse om vem jag är, och egentligen alltid varit. Den blev mitt sätt att ”komma ut”! Att det råkade ske inom ett inte allt för stort tidsspann mellan Ann-Christine Ruuths bok och dokumentären om ”Snickar-Björn” som blev Lee är rena tillfälligheter. Ändå – dessa båda kändisar har naturligtvis helt andra förutsättningar att berätta sin historia, och att uppnå omvärldens förståelse och kanske rentav uppskattning, än vad jag någonsin kan drömma om. De har och har haft helt andra förutsättningar än vad jag haft. Ändå är likheterna slående. Ett liv genom barndom, tonår och in i vuxenvärlden då man ständigt kämpat för att dölja och gömma vem man innerst inne är. En ständig plåga, och ett evigt smygande och rentav skådespeleri för att visa upp en person man egentligen aldrig varit. Ett ständigt vandrande i ett töcken av osäkerhet, och en rädsla för att aldrig våga ta steget fullt ut och leva det liv man egentligen alltid velat. Varför?! Vems liv är det egentligen man har levt? Inte mitt i alla fall. En påklistrad påtvingad roll som inte är jag.

Även om mitt liv inte sett ut som Ruuths eller Lees och även om jag aldrig haft samma förutsättningar eller utgångsläge som de, så känns alla symptomen igen. Och varför måste allt kring detta vara så tungt?! Oavsett vad jag går igenom, så är jag fortfarande samma person som jag varit i stort sett i hela mitt liv. Möjligen numera lite positivare och gladare.                          

Snart som e-bok

Det är självklart fortfarande möjligt att beställa ett signerat ex. av ”pappersboken” direkt från mig. (Pris inkl. porto 120 kr)