Besiktningsröra

Normalt brukar jag anförtro min Mazda-verkstad att fixa besiktningen samtidigt som de också servar bilen! Och det fungerar alltid perfekt! All heder åt dem! Men i år hade jag fått ett rabatterbjudande från Besikta i Svedala (som alltså är den bilbesiktning min Mazdaverkstad brukar anlita). Så vi bestämde att de kunde ta både bilen och släpet, så jag bokade själv tid hos dem via telefon, till samma dag som bilen skulle på service.

Men när jag kom dit efter servicen, fick jag bara klart besked att bokningen gällde den 20 juni! Ja, det gjorde den från början, men jag fick som sagt tiden ombokad till den 31 maj! Men det hade alltså inte gått fram! Kunde ändå boka om tiden till idag, men till Besikta i Sjöbo. Kändes rätt meningslöst att köra hela vägen till Svedala bara för besiktning. Besiktningen får jag väl, i stort sett, anse gick bra. Förutom att jag åkte på ombesiktning för ”färdbroms påskjutsreserv – kort”! På bilen! Jag är medveten om att bilens handbroms tar en aning för högt, men ”påskjutsreserv” är såvitt jag vet något som finns på släp! Att påskjutsreserven är för kort är en vanlig orsak till att släpfordon blir underkända vid besiktning! Men besiktningsprotokollet för släpet säger att den är godkänd. Men inte bilen!

Återstår att se ifall Mazdaservice kan hitta någon påskjutsbroms på bilen! De kan förvisso justera handbromsen, men frågan är vad exakt bilprovningen ska titta på när de gör ombesiktning!

Fyrtiofem år bakom ratten!

Ska man glädjas, fascineras eller rentav baxna …?! Hur som helst noterar jag att det i dag är 45 år sen jag fick mitt körkort. Efter en körning jag inte minns ett dyft av, satt vi i körskolans bil vid Trafikverket vid gamla Bulltofta flygplats i Malmö, när jag fick mitt efterlängtade körkort i handen. Därpå följde mitt i tid räknat (som det kändes) absolut längsta bussresa någonsin. Från ena sidan av stan till den andra – Bulltofta till Slottstaden – där jag äntligen kunde sätta mig i morfars gamla PV544 -60, som hade stått ett par månader på vår parkering och väntat,  och ge mig ut på mitt livs första biltur på egen hand! Sen dess har det ju blivit ett antal mil! Självklart helt omöjligt att räkna, men uppskattningsvis har jag kört runt 200 000 mil sen dess.

Numer blir det av förklarliga skäl inte så värst mycket. Nä, det beror inte på åldern. Men dels kör jag ju inte längre till och från arbetet, där det ju blev i runda slängar tio mil per natt. Numera kör jag mest några turer till Sjöbo då och då för att handla, ibland några rundor vi gör tillsammans, och med jämna mellanrum kör jag till Malmö. Ligger trots allt fortfarande runt 2 000 mil per år.

Ordningen återställd!

Idag kunde vi köra till Hörby bil och hämta vår bil från reparationen från krockskadan den 23 december. Ungefär en vecka tidigare än beräknat! Kunde därmed också lämna tillbaka hyrbilen. Skönt att kunna köra sin egen bil igen.

Positivt att vara öppen

Tänk så positivt det kan bli när man är lite ”openminded” och gärna ger sig in i snack med främmande människor.
Var på Mazda-center i Svedala under ondagen för att få bilen servad, och hade en väntetid på cirka 1 – 1½ timme att se fram emot och försöka fördriva tiden.
Hade min surfplatta med och hade tänkt försöka skriva lite, men det gick sådär. Men så dök det upp en annan kund, som väntade på sin Mazda som också var på service. Han var gissningsvis också någonstans i min egen ålder och bodde i Simrishamn.
Vi växlade några korta kommentatarer om huruvida vi hade Mazda 3 eller Mazda 6, och ganska snart var samtalet igång. Eftersom det är semestertider gled samtalet snabbt in på resor, och inte minst bilresor man gjort med sin Mazda. Och vi slog effektivt ihjäl all seg väntetid med ett trevligt samtal om resor.
Jag är glad att jag inte är typen som ständigt försöker skärma av mig mot omgivningen, utan hellre gärna tar samtal med folk. Jag kommer förmodligen aldrig mer att träffa den här personen, men det gör inget… det var en trevlig pratstund.