Lite hastigt och lustigt blev det ett ärende till Malmö idag, då jag kunde halka in på ett återbud. Det hela gav resultatet att jag antagligen inte behöver komma dit fler gånger. Även om de tyckte det var trevligt att se mig igen. Sånt värmer. Så blev det ju också en liten promenad, och passade även på att kolla i några affärer på Triangeln. Men inget av det jag sökte fanns, så det blev ingen handel. Välbesökt köpcenter, men ganska folktomt på sjukhusområdet. Annars brukar det nästan vara tvärtom vid de tillfällen jag besöker dessa platser. Oftast vardagsförmiddagar.
Var ännu en tur i gamla hemtrakter. Passade även på att uträtta ett annat ärende också när jag ändå var där. Och nä, det var inte till Pizzeria Pompei, som funnits där sen åren jag bodde i området. Var i god tid som jag faktiskt brukar, och fick dessutom vänta lite extra tid med en kopp kaffe. Så jag fick utrymme att fundera lite kring mitt arbete med bok nummer fyra i Legender från Thiramaar, som jag lite grann har kört fast i! Sen verkar det vara lite problem för satelliterna att nå dit ner, åtminstone att döma av min ”promenadmätare”. Det den visar ser mer ut som att jag varit överförfriskad! Det har förvisso hänt några gånger under åren jag bodde i området. Men absolut inte nu.
Dags för ännu ett besök i mina gamla hemkvarter. Hade lite mer tid till godo, så jag passade på att ta en lite längre promenad den här gången. Märkligt nog har jag haft hyfsat tur med vädret vid varje tillfälle jag varit här på sistone. Men idag var det ju faktiskt dessutom nästan sommarvärme. Gav mig dock inte tid för någon fika idag, eftersom jag hade ärende även till Triangeln. Men jag ska hit fler gånger, så det kan säkert bli fler tillfällen för fika. Måste ju kanske också kolla in hur det nya köpcentret på Kronprinsen ser ut. Kvällsmaten hemma tillsammans med kärleken bestod av ljuvligt god räkmacka. Resten av kvällen ska jag försöka få till en storyline för ”Ashas sten”, så att jag är förberedd inför Na-No-Wri-Mo som startar i veckan som kommer.
Dags för ännu en tur till Malmö, och närmare bestämt Slottstaden. Den här gången tog jag mig inte tid för någon fika, och heller inget besök på Kronprinsens systembolag. Men väl en promenad i kvarteren där jag en gång bodde. Känns fortfarande lite konstigt att se huset där jag i september för snart femtio år sedan flyttade in till min första egna lägenhet, och samtidigt veta att den lägenheten numera är husets tvättstuga. Jag imponeras av det stora utbudet av fikaställen och restauranger. Då fanns en liten pizzeria, Pompei, som startade 1976 och som faktiskt finns kvar på samma plats fortfarande. Men jag kan inte minnas några andra matställen från den tiden. Det skulle möjligen vara EPAs cafeteria på Kronprinsen som hade riktigt goda, och billiga, leverpastejmackor med rödbetssallad och räkmackor. Men idag finns förutom då Pompei både kaffeställen, traditionella restauranger och även kinamat, sushi och till och med en indisk. Tiderna förändras.
Den här veckan har på nåt märkligt vis känts som att man långsamt men bestämt seglat mot helgens förmodade höjdpunkt, då vi ska sälja böcker i Skeneholmssalen i Billesholm, och förhoppningsvis frampå eftermiddagen köra hem med tomma kartonger. Ja, jag vet … väl optimistiskt! Men utan drömmar stannar livet av och blir trist. Kanske är det just drömmarna som bidragit till senare års förändrande utveckling, kombinerat med det positiva och oerhört betydelsefulla stödet från kärleken. Det är faktiskt en bidragande anledning till att jag, åter igen, varit en tur till min gamla barndoms- och förvisso ungdomsstad Malmö. Trots att jag med stor lättnad lämnade storstan bakom mig när jag i december 1986 flyttade till det lantliga lugnet i Övedskloster, kan jag ändå känna att jag gillar stadens puls, och jag gillar vad det blivit av min gamla barndomsstad. Ja, det finns många negativa sidor i stans utveckling, men jag trivs i den där kontinentala stadskänslan som, åtminstone stundvis, får mig att känna mer att jag är i Europa, än bara i lilla Malmö. Och samtidigt är det ändå skönt att kunna återvända till lugnet på landet igen.
Hade satt klockan på 5.45, vaknade 5.42, kunde sträcka lite på mig och ändå stänga av alarmet innan det gick igång och därmed även hade väckt kärleken. Onödigt, eftersom det bara var jag som skulle upp. Men jag kan inte låta bli och förundras över hur det där med väckarklocka fungerar nu för tiden. Tänk om det varit så på den tiden när jag arbetade normalt dagtidsarbete. Då kom jag aldrig upp när klockan ville! Färdades mot Malmö på E65 i morgonrusningen, med den sedvanliga proppen vid rondellen vid Sturups-avfarten. Parkerade som jag oftast gör i Triangeln-garaget, och fick sen en lagom promenad till sjukhusområdet. Var på mitt femte, och kanske sista, besök på hudkliniken i Malmö under morgontimmarna. Efter det slog jag mig ner på Espresso house i Triangeln Center för en god frukost och någon timmes arbete med ”Ashas sten”. När affärerna öppnade hade jag några ärenden att klara av, varpå jag återvände till Espresso house och en ”middagsfika”, och invänta en kund som köpt en Ipad-penna av Snezana. Sen är det bara så att jag gillar det där med att sitta på ett fik och skriva, och samtidigt studera människorna i rörelse omkring en.
Åter en tur i Slottstaden i Malmö. Kan inte låta bli och förundras över den stora förändring som skett sen jag bodde här. Inget konstigt i och för sig. Det har gått många år, och utveckling är både självklart och oundvikligt. Men under de åtta åren jag bodde i den här delen av världen, var det ett väldigt trivsamt område. Ändå är den utveckling jag kan observera enbart positiv. På den tiden fanns det en handfull butiker, och en pizzeria, kvartersbutiken på hörnan där man kunde köpa ett kvarts kilo nymalet kaffe och en bit Port Salut ost för tio spänn! Och så gamla Saga-biografen som blev systembolag. Idag finns betydligt många fler butiker, och dessutom ett antal serveringar och restauranger. Och Regementsgatan har blivit avsevärt mycket grönare mot hur det såg ut på sjuttiotalet. Och det är trivsamt att promenera i de gamla välbekanta kvarteren.
Befinner mig fortfarande i något slags tomrum, sen arbetet med memoarer blev fullbordat och så att säga krönt med utgivning! Efter tio års arbete äntligen framme. Men som alltid efter ett avslutat skrivprojekt infinner sig funderingen – va fan ska jag skriva nu?! Har kikat på lite olika texter som ligger och väntar. Det är en drama/feelgood/HBTQ (Förlorade år) som ursprungligen är en novell som jag funderar på att göra om till roman. En feelgoodroman som jag lite grann fått ta över (Varför inte?). Ytterligare en feelgood-roman som är ett gemensamt projekt som blivit liggande lite för länge (Karins trädgård). Och så naturligtvis fjärde delen i min humoristiska fantasy-serie ”Legender från Thiramaar (Ashas sten). Men det vill sig ändå inte riktigt. Nu har vi i helgen haft två SPA-kvällar med en hel del konstruktiva samtal, så just Asha har jag faktiskt kommit framåt en liten bit med. Sen är det ju snart dags att ta tag i årets julsaga! För övrigt den här veckan har jag fått ägna en del tid åt byråkratiskt arbete, och ladda upp en mängd efterfrågade handlingar till kommunens föreningsregister, för att göra vår fotoklubb bidragsberättigad. Fick ett positivt besked från min läkare på Vårdcentralen som därmed kan avsluta sviterna av lunginflammationen jag hade i början av året. Ultraljudsundersökning av hjärtat visar en väsentligen normal bild. Finns ingen kvarvarande vätska, så det finns ingen anledning för ytterligare undersökningar. Med tanke på kommande marknader under höst och vinter, har jag valt att beställa nya visitkort. Helt enkelt eftersom namnet på de befintliga korten inte längre är aktuellt! För övrigt har veckan även innehållit mitt nioende besök i Slottstaden i Malmö. Söndagsmorgonen inledde vi med en promenad i området, med ambitionen att på allvar komma igång med det nu. Behöver röra på oss, och samtidigt kan det förhoppningsvis få skalan på badrumsvågen att dela lite snabbare neråt.
Var åter en runda i mina gamla hemkvarter. Har blivit en del nu de senaste månaderna, och fler blir det. Kan inte undgå att känna viss nostalgi när man promenerar i kvarteren, där jag tillbringade mina första år som utflyttad från barndomshemmet. Klart är att om jag någonsin skulle flytta tillbaka till Malmö, är det Slottstaden jag vill sikta på.
Passade också på att handla vid Kronprinsen, en del varor som måste beställas om jag vill köpa dem hemmavid. Dock skulle man kunna tro att jag hade provsmakat varorna att döma av hur min promenad såg ut på Adidas Running-appen!
Under veckan då vi försökt vänja oss vid den obehagliga tanken att vi tvingas dras med en blåbrun regeringssörja de kommande fyra åren, har de egna engagemangen i alla fall hjälpt till lite grann att glömma eller förtränga eländet. Medan vi följde valvakan på sydsvenskan.se ägnade jag mig åt förberedande arbete kring en novell jag skrivit – Förlorade år – som jag tänkt omarbeta till en roman. Får se hur det går med det. Hela måndagen gick åt till en tur till Malmö, som trots att den var planerad, ändå fick lite karaktär av spontanutflykt, som inbegrep bland annat en tågtur i citytunneln. Under veckan har vi fått leverans av fyra böcker från tryckeri! Bland annat mina memoarer Idag kan det kvitta och nyutgåvan av Snezanas briljanta fantasy Av Gudarna märkta. Men leveransförfarandet är onekligen lite förbryllande. Alla böckerna är beställda samtidigt, och de är dessutom försedda med Svanen-märket som intygar att det är en miljövänlig tryckprocess bakom dem. Men det känns faktiskt som att den miljöbesparingen går förlorad när man delar upp leveransen på tre dagar! Under den här veckan har vår första egenproducerade ljudbok kommit ut i näthandeln och på streamingtjänsterna. Det är Snezanas novell Och löven faller! Fler ljudböcker från Belvida Bell är på gång! Mer böcker! Mina memoarer har nätt och jämt kommit ut i bokhandeln, och jag har redan fått beställning från en kvinna vars ena barn nyligen kommit ut som trans, där min bok kan få fylla en roll som vidgande av perspektiv. Känns helt underbart. Och så har jag varit på mitt åttonde specifika besök i mina gamla hemtrakter i Malmö, och samtidigt kombinerat det med en fika tillsammans med en gammal kompis. Som det ser ut nu kommer det att bli ytterligare tolv besök i samma område, och därmed också utrymme för fler fikastunder. Under veckan har landets politiker agerat för att hitta en ny ordning, och S-ledaren har lämnat dörren öppen för samarbete med svekets ansikte Ulf Kristersson! Varför inte?! Politikerna i vår hemkommun har visat under tolv års tid att det är fullt möjligt med samarbete över blockgränserna för att hålla nunazisterna på avstånd.
Andie Lindskog 