Eilaths hopp – del 1 i Legender från Thiramaar – Ljudbok!

Eilaths hopp, del 1 i Legender från Thiramaar, finns ute nu som ljudbok.
Inläst av Mathias Ejdetjärn

Äntligen ljudböcker!

Äntligen är det på gång med ljudböcker av min serie – Legender från Thiramaar!
Har det stora nöjet att ganska snart kunna publicera första delen – Eilaths hopp – inläst av suveräne Mathias Ejdetjärn.

Juli – Böcker, lite mer böcker … och en del annat!

Juli – månaden när de flesta har semester, jobbar vi för högtryck. Föga förvånande numer, har nästan allt handlat om skrivande och böcker.
Månaden inleddes med tre dagars stolt deltagande vid Malmö Pride, med bokförsäljning och föredrag om våra böcker. Sen fick det bli lite födelsedagsfirande med sushi, en dag för tidigt, eftersom kärleken jobbade under den dagen jag fyllde. Veckan som följde fick jag ägna åt korrarbete och skapande av inlaga för upplaga två av mina memoarer, eftersom den lite oväntat tagit slut i bokhandeln. Tyvärr genom bristfälliga teknikaliteter, är den fortfarande inte tillgänglig i bokhandeln. Trots att den nu finns nytryckt i lager!
Så har vi fått till en uppgörelse, som innebär att samtliga fyra böcker i min serie Legender från Thiramaar äntligen ska kunna ges ut som ljudböcker. Med en riktigt bra inläsare dessutom!
Två veckor efter Malmö Pride var det dags för bokförsäljning igen. Den här gången på Sjöbo marknad. Försäljningsmässigt var detta vår bästa marknad hittills. Långt över förväntan faktiskt! Så pass att vi fått se över hela vår lagerhållning, för att säkra tillgången till böcker även för de kommande marknaderna.
För övrigt har det varit fler inlagor, en del E-böcker och även planeringssamtal för kommande bokprojekt.
Dessutom påbörjat juryläsning av bidragen till vår egen novelltävling Löftet. Mot slutet av månaden är det förberedelser för nästa marknad som gäller.
Mitt i detta har jag även på allvar kommit igång med skrivandet av del fem i Legender från Thiramaar – Morden i Thiramaar.
För övrigt har vi fått vår tredje TBE-spruta, och så har det blivit ny mobiltelefon också minsann.
Månaden ska vi avrunda med årets Ja-Må-Vi-Leva-arrangemang.
To be continued …

Ljudböcker på gång!

Nu blir det äntligen ljudböcker av Legender från Thiramaar!
Fick levererat de fyra första ljudfilerna idag av Eilaths hopp. Det låter väldigt bra. Enda rättelsen som fick göras, var uttalet av Kracaastska kompaniet. Men det var nästan väntat! Redan när jag fick in det namnet första gången, var jag fullt medveten om att det var ett ”tungvrickarord”. Och det är ju lite det som är meningen. Blir ännu lite vrickande när man kommer fram till Regntider, där den kracaastiska prattrasten dyker upp första gången. Försök uttala det snabbt, om du kan! Blir nästan som sex laxar i en laxask!

Uttalet kunde raskt korrigeras, och så här långt är vi mycket belåtna. Ser verkligen fram emot när vi kan publicera den första ljudboken i serien, inläst av Mathias Edjetjärn.

I regissörsstolen – eller nåt!

Vilken märklig känsla egentligen.
Världsdelen Thiramaar och alla dess invånare, varav drygt åttio är namngivna, är min skapelse. Varierande långa perioder i närmare trettio år av mitt liv har jag tillbringat tillsammans med dem i deras värld. Detta medan min fantasi gett liv åt dem genom fingrarna, via tangentbordet rakt in i Worddokumenten i datorn. Det har dessutom burit frukt, då omgivningen givits tillträde till denna värld genom både fysiska böcker och via e-böcker. Nu äntligen ska detta även kunna erbjudas genom ljudböcker. Och plötsligt känner jag mig nästan lite som en filmregissör. Alla karaktärer, alla ortsnamn och inte minst alla uttryck på kaldiniska och även gammelthiramaariska har jag ju självklart genom skrivandet min egna helt klara uppfattning om hur det ska uttalas. Så nu ska jag sitta där i regissörsstolen och påpeka vad som görs rätt och vad som görs fel. Jag ska lyssna och avgöra om uttal är rätt, dialoger framförs på rätt sätt, karaktärernas framtoning är korrekta och så vidare. En ytterst märklig situation.
Hittills har jag tagit del av uppläsarens version genom prologen och de fyra första kapitlen av Eilaths hopp.
Jag lutar mig bekvämt tillbaka i regissörsstolen och ler belåtet. Det här blir hur jävla bra som helst.

Äntligen!

Så härligt positivt att äntligen kunna konstatera att det är på gång! Inom en inte allt för avlägsen framtid kommer vi att kunna publicera första delen i Legender från Thiramaar – Eilaths hopp – som ljudbok!

Ljudbok till bords

Det där med att läsa böcker går ganska mycket upp och ner för mig! Ibland kan jag läsa en normaltjock bok på mindre än två dagar. Ibland kan det gå veckor och månader utan att jag får läst någon bok alls. Det är tyvärr ofta så att jag inte har ro att sätta mig ner och bara läsa. Samtidigt förekommer det ju en hel del läsning i form av korrekturarbeten av våra egna verk, så det kan ju också av den anledningen periodvis bli svårt att få tiden att räcka till.

Jag skulle ju kunna lösa det hela genom att istället lyssna på ljudböcker. Det skulle i så fall kanske kunna ske i bilen eller när jag går och lägger mig. Men är jag själv i bilen skulle det nog inte fungera. Jag skulle antagligen tappa bort mig gång på gång och kanske missa för mycket. I sängen hade jag somnat ifrån efter kanske fem – tio minuter, och haft problem nästa dag med att hitta tillbaka i boken. 
Men sen i somras har vi dock löst det på ett smidigt sätt. Vid frukostbordet, eftermiddagsfikan och kvällsmaten lyssnar vi tillsammans på några kapitel ur utvald ljudbok. Mycket lyckat. Så här långt har det blivit 14 böcker.

I tur och ordning har vi lyssnat på följande böcker;

  • Ann-Christine Ruuth – Jag kom inte ut – jag blev mig själv
  • Jesper Ersgård – 1986 – Jagad i tiden
  • Jesper Ersgård – 1986 – Vilse i tiden
  • Jesper Ersgård – 1986 – Vid tidens slut
  • Emma Hamberg – Late Bloomer
  • Emma Hamberg – Je m’appelle Agneta
  • Emma Hamberg – Rosengädda nästa
  • Emma Hamberg – Larma, släcka, rädda i Rosengädda
  • Emma Hamberg – Vårjakt i Rosengädda
  • Emma Hamberg – Hjärtslaget i Rosengädda
  • Emma Hamberg – Baddaren
  • Emma Hamberg – Mossvikenfruar
  • Emma Hamberg – Resten av allt är vårt
  • Jonas Jonasson – Profeten och idioten

Det är i första hand Emma Hambergs böcker vi har fastnat för. Hennes berättarstil tilltalar oss, och dessutom är hon utmärkt som uppläsare av sina böcker. Förutom då att hennes berättelser är något alldeles särskilt utöver det vanliga.

Jesper Ersgårds serie ”1986” är en väldigt spännande och annorlunda tidsresa.

Jonas Jonasson, som ju bland annat har skrivit om hundraåringen som klev ut genom fönstret, har med ”Profeten och idioten” skapat en komplicerad, dråplig och högst annorlunda berättelse, där han i likhet med just hundraåringen gör kopplingar till historiska världspolitiker.

Och så Ann-Christine Ruuths självbiografiska bok som berättar hennes egen version av samma berättelse som hennes dotter tidigare berättat i ”Min pappa Ann-Christine”.

Lånebil, ljudboksprov, långtur och firad tonåring,

Veckan inleddes med att jag var uppe och väckte tuppen. Eller i varje fall hade jag nog kunnat göra det. Skulle vara vid Mazdacenter i Svedala när de öppnade för att lämna bilen för reparation av en mindre krockskada. Så hela veckan har vi fått köra med en gammal (!) Mazda. Årsmodell 2003! Tre år äldre än min första Mazda.
Under den här veckan har jag för första gången utnyttjat vår egen ljudstudio, och läst in min novell Cornizendo – debatt med gudarna. Visserligen en inspelning jag mest ser som en test, för att framöver kunna fullborda den fullt ut för utgivning. Ser det också samtidigt som en övning inför de julsagor jag också ska läsa in, för utgivning i lagom tid till jul.
Åter igen har vi nått fram till läget med mina memoarer, där jag har lämnat dem ifrån mig för ytterligare en genomläsning. Det är ju dessvärre så med alla manus, att ju mer man läser, ju mer brister upptäcker man. Men så fungerar vårt korrekturarbete. Genomläsning gång på gång tills vi tycker att det håller den klass vi båda kräver av ett manus. Nu är den dessutom lämnad till provläsning.
Den här veckan har jag även hunnit med ett femte besök i mina gamla kvarter i Malmö. Inte i första hand av nostalgiska skäl, men det ger ändå samma konstiga känsla varje gång. Jag bodde i Slottstaden i åtta år, och det handlade om mina första år efter att ha lämnat föräldrahemmet. Och vid sjätte besök är planen att även hinna ta en fika tillsammans med en gammal kompis.
Apropå fika, så har vi hunnit träffa våra trevliga grannar på just en sådan.
Veckan avrundades med ett besök i Fristad för att fira att barnbarnet blev tonåring!

En stillsam kväll på altanen

En stillsam kväll på altanen

Denna varma dag närmar sig slutet. Medan Snezana invigt vår egna studio, har jag hållit mig utom hörhåll och suttit på altanen och arbetat vidare med korrekturarbete. De förvarnade kraftiga regnskurarna uteblev, och vinden mojnade framåt kvällen. Medan fåglarna nu sakta börjat tona ner sången för denna ljuva midsommardag, njuter vi för fullt av dofterna från vildkaprifolen i vår trädgård, medan Mogwai håller vakt.

In och ut i garderoben, gamla hemtrakter, grillmöte och Blekingetur … så att säga.

Kunde med några enkla förändringar och inköp av några lämpliga tillbehör, inreda vår egen ljudstudio i den del av garderoben i arbetsrummet som återstår efter badrumsrenoveringen.
I början av den här veckan blev jag klar med mitt korrekturarbete av mina memoarer, och kunde lämna över till Snezana. Redan mot slutet av veckan fick jag tillbaka dem, och har inlett min andra genomgång. Samtidigt har jag också blivit färdig med mitt korrekturarbete av den tredje delen av serien Det hände vid Skärsjön.
Har varit på ett tillfälligt besök i mina gamla hemtrakter (1973-1980) i ett för mig personligt och viktigt ärende. Något som kommer att upprepas ett flertal gånger framöver. Har även fått klartecken att den behandling jag inlett under hösten, kan fortsättas med oförändrad omfattning.
Veckan avrundades med vårt numera traditionella grillmöte med fotoklubben, vilket den här gången hölls vid Vombsjön.
Sedan avrundades veckan med en tur till Blekinge, och ett besök hos kära vänner som vi inte träffat sen i november förra året.
På hemvägen kunde vi inte motstå frestelsen att stanna vid Rönås byakrog för dagens middag. Det var ju där vi åt, första dagen vi träffades för elva år sedan!