Bästa recensionen hittills! Fem stjärnor och en längtan efter en fortsättning – kan det bli bättre? Ser ut att bli ett perfekt slut på året. Tack Den kan läsas nedan: Sista boken för i år är utläst. Det var med ett sting av saknad som jag slog ihop pärmarna till ”Eilaths hopp” av @per.lindskog . Eilath, Elana, Adric och de andra har blivit mina vänner och jag hoppas på att få återse dem i många fler böcker.
Eilaths hopp är den första fristående delen i Legender från Thiramaar. En fantasy som har allt från trollkarlar, pirater och kattdrakar till spännande intriger och omöjlig kärlek.
Bokens huvudkaraktär hamnar i en, minst sagt, besvärlig situation och tvingas omvärdera allt han tidigare stått för. Förutom att vara en spännande fantasy är detta också en bok om att hitta sig själv.
Det går lätt att komma in i handlingen och boken flyter på i ett behagligt tempo. Språket är enkelt och handlingen har en fin balans mellan spänning, allvar, humor och ironi. En lättläst bladvändare i en väl skildrad fantastikvärld.
Även om det är en fristående del så hoppas jag på någon form av fortsättning, eftersom slutet lämnade mig med en stark önskan om att få veta mer om de olika karaktärernas öden.
Skriv på nu, Per Lindskog. Jag behöver nästa bok!🌟🌟🌟🌟🌟
Del Tre tar form!
Julhelgen har förutom julfirande också innehållit skrivande. Vi har spånat en del tillsammans och diskuterat fram en del användbara idéer. I bilen på vägen hem från Fristad diskuterade vi upplägget för själva inledningen. På kvällen arbetade jag med att sätta det på pränt.
Därmed är arbetet med del tre av min trilogi ”Legender från Thiramaar” inlett!
Julbokmarknad på Victoria
Idag besökte vi den gamla anrika före detta biografen Victoria i Malmö, där Mediaverkstaden arrangerade julbokmarknad. Många spännande och intressanta böcker. Trots att vi själva egentligen med tanke på våra framtidsplaner försöker dra ner på ägodelar, köpte vi faktiskt två böcker. Det handlar om böcker som vi tycker passar utmärkt till vårt vid det här laget klassiska julklappsspel. Återstår att se vem som blir lyckliga ägare till dessa böcker. Egentligen hade vi själva önskat att få ha bokbord här, men vi var tyvärr för sent ute. Nu vet vi bättre, så inför julen 2020 har vi bättre framförhållning.
Att kliva in i den lilla före detta biografen för samtidigt en hel del nostalgiska känslor med sig. Vet inte hur många gånger i min ungdom jag sett olika spännande filmer här. I många år hade jag för vana att spara alla mina biobiljetter, där jag sen skrev på baksidan vilken film och vem jag besökt biografen tillsammans med. Tyvärr finns inte dessa biljetter kvar längre, annars hade jag exakt kunnat säga vilka filmer jag sett just på Victoria!
Men det är ju många år sen den upphörde att vara biograf. Nu mera fungerar den som en liten teater. Min för egen del senaste upplevelse där var den 1 december 2001 då jag såg och framför allt hörde den eminenta gruppen Chesty Morgan!
Gudarnas Spira – börjar bli klar!
Har just korrekturläst hela Gudarnas spira för andra gången. Eller ja, det har skett åtskilligt många fler gånger än så. Men för andra gången sen semestern på Kreta i oktober. Då läste jag hela manuset, och gjorde sammanlagt 132 anteckningar om tänkbara korrigeringar. Syftet har hela tiden varit att skriva om och anpassa berättelsen till den redan utgivna Eilaths Hopp, så att de fungerar ihop som de två första delarna i trilogin Legender från Thiramaar. Nästa steg nu är att min kärlek ska korrekturläsa. När hon sen är klar med sin kritiska granskning, ska jag gå igenom ytterligare en gång, och bland annat se om jag kan få till lite mer humor av samma kaliber som i första delen.
Därefter är det dags att på allvar börja arbeta med del 3!
Målsättningen att Gudarnas spira ska kunna vara klar i tid till bokmässan i Göteborg 2020 känns faktiskt ganska relevant.
…hos Cornizendo
Legender från Thiramaar – Gudarnas Spira kom först (Hur allt började, 2)
Min debutroman är Eilaths Hopp. Men egentligen kom idén till den långt senare än Gudarnas Spira. Den där lördagskvällen i februari då kompisen och jag skissade de första planerna för vår fantasyroman var året 1994. Förutom skrivandet av de första kapitlen, ritade jag på ett tidigt stadium även upp en karta över landet där allting utspelade sig – Thiarien. Jag insåg tidigt att det var en nödvändighet, inte minst för att jag själv skulle ha koll på var personerna i berättelsen befann sig. Likaså var det viktigt att ha en förteckning med namnen på alla karaktärerna och gärna en beskrivning av hur de såg ut.
Har lite då och då fått frågan vilka influenser jag har. Var jag hämtar inspiration.
När vi påbörjade vårt skrivande var jag starkt inspirerad av filmen Willow, som jag sett först då, trots att den egentligen kom under sena åttiotalet. Men jag hade även en del inspiration från datorspelsvärlden och spel som bland annat Sword of Vermillion och Zelda – A link to the past. Fram för allt det förstnämnda hade en väldigt bra story med ett ganska gott mått av humor. Spelet är från 1990, och när man ser det idag känns det som om det var ljusår tillbaka i tiden.
Men grunden i Gudarnas spira blev att huvudpersonerna hade i uppdrag att söka delarna till det kraftfulla vapnet Gudarnas spira, så upplägget var lite samma tanke som i de nämnda datorspelen.
Legender från Thiramaar – Hur allt började (1)
Jag har skrivit i hela mitt liv, nästan. Jag var tio när jag skrev min första novell. En deckarhistoria som min svensklärare använde som underlag för mitt betyg. Men jag fick aldrig tillbaka den! Genom årens lopp har jag sedan skrivit mängder, men har aldrigt lyckats få till någon hållbar story. Det var alltid något problem. Jag kunde skriva på entusiastiskt, men efter något kapitel tog idéerna slut.
En lördagkväll i februari satt kompisen Göran och jag i mitt kök och åt middag och höll varandra sällskap medan snön föll utanför dörren och gjorde tillvaron lite besvärligare. Detta eftersom det för min del betydde att jag hade några nätter framför mig med besvärligt väglag i mitt arbete.
Där satt vi i alla fall och pratade om just det här med att skriva. Han sa att han alltid velat skriva en roman. Helst fantasy.
”Samma här”, sa jag.
”Det är bara det att jag har så svårt för dialogerna”, sa han.
”Nja, för mig är det nog den lättaste delen. Men i en fantasy behöver man ju strider, och sådant är jag dålig på. Och jag kan ingenting om vapen heller. I synnerhet inte svärd och pilbågar och sånt.”
Men de delarna var han bra på.
”Men”, sa jag. ”Varför skriver vi inte en fantasyroman tillsammans?” Resten av den kvällen handlade om att prata ihop oss om en lämplig synopsis. Även om vi då inte visste vad det ordet betydde.
På natten när han gått hem skrev jag första kapitlet till det vi skulle kalla ”Gudaspiran”. (många år senare ”Gudarnas Spira”)
Andie Lindskog 