Skärtorsdag, och påsken är officiellt invigd, med för vår del numera obligatorisk och rent underbar matjestårta! Den här gången ”kryddad” med lax! Någon annan påskmat behövs inte! I övrigt löper kvällen vidare i några försök i att fortsätta skrivandet av del 4. Det går sådär! Jag har i varje fall lyckats göra klart kartan över Thiramaar.
Skrivandet den här veckan har gått lite på sparlåga. Under föregående vecka kunde jag avsluta det senaste korrekturarbetet, som stått på tur. Därmed kunde jag istället ägna lite mer aktivitet åt mitt eget skrivande en stund, även om det just nu går lite trögt. Har fått tillbaka Regntider från Snezanas senaste digra genomarbetning, så framöver kommer stor del av min tid att åter handla om korrekturarbete, fast nu av mitt eget skrivande. Det här innebär ju också att jag är ett steg närmare utgivning av min tredje bok, och som ett led i det behöver jag även uppdatera kartan som alltid ska finnas med i mina böcker. Den behöver uppdateras. Ett arbete jag påbörjade förra sommaren, men som blev förstört i det datorhaveri jag råkade ut för, som inträffade bara några dagar efter att jag påbörjat arbetet med kartan.
Lite hastigt och lustigt samlade vi båda ihop vardera 50 bilder som vi laddade upp till en fototävling arrangerad i samarbete mellan RSF och Cewe, med sista inlämningsdag den 31 mars. Kostar inget att delta, och dessutom generar varje uppladdad bild en krona till SOS Barnbyar.
Än en gång har vi deltagit i Earth hour, vilket vi gjort på för oss traditionellt vis. Nersläckt i hela huset, med stearinljus på bordet och med våra laptops. Så kan man fortsätta nästan som vanligt. Ja, jag vet. Laptopparna drar ström, men enbart det som finns i batteriet sedan tidigare. Den efterföljande natten var det åter dags att ställa fram klockorna till sommartid. Allt medan frågan om hur och när slopandet av denna omställning fortfarande hänger i luften. Känns onekligen som att det finns betydligt viktigare frågor att hantera i EU just nu, så för min del är det enbart positivt att man avvaktar. När man väl bestämmer sig, hoppas jag beslutet landar i att vi ska behålla sommartiden som permanent!
Veckan avrundade vi med att klara av våra deklarationer, inklusive vår första för Belvida Bell Förlag! Känns bra att allt sådant är avklarat.
Enkel men himla go mat inleder helgen! En god räkblandning på våfflor av världens goaste recept (utan socker, naturligtvis).
Perfekt inledning på helgen som förhoppningsvis ska resultera i några fler kapitel i min fjärde del!
Det går framåt nu, om än evinnerligt långsamt. Har modellerat om det inledande historiska kapitlet om kaldinierna, när de första människorna anlände till Thiarien. O ve! Har även påbörjat nästa kapitel som handlar om de mörkhyade skönheterna i Irrydien, och i synnerhet Calindrea som väver mattor till landets högste ledarinna Irina. Vad som sker med denna särskilda matta, kan jag dessvärre av ”spoilerskäl” inte avslöja!
Och så tillkommer ännu en språklig parlör för det irrydiska språket, så vi kan förklara vad exempelvis Tacedo Calue betyder.
Kan bara konstatera att skrivande flyter på bättre ju senare kvällen blir.
Idag lossnade det en aning! Idétorka är inte roligt! Men ikväll fick jag med en lagom cocktail av i vanlig ordning god mat, som idag bestod av kyckling med ris och cashewsås, och sen god kall öl, lite bättre fart på skrivandet. Har fått till lite historisk ”fakta” om kaldinierna, och förhoppningsvis ska jag utifrån detta kunna komma vidare med den övriga berättelsen.
Det går långsamt framåt med del fyra.
Just nu befinner jag mig i något slags ordlöst tomrum! Eller nåt! Det känns som att oavsett vilka idéer som än lyckas pressa sig fram i min skalle, tar det bara slut där! Det blir inte mer! Det som varit tänkt som del fyra i min serie om Thiramaar, känns enbart som en tom idélös flopp! De idéer som jag hittills lyckats krysta fram håller inte. Det går inte att väva ihop dem. Så vad gör jag?! Lutar mig tillbaka och super mig full, och svär att aldrig mer befatta mig med några fantasyromaner? Antagligen inte! Jag vill ju trots allt skriva fantasy. Dessutom har jag inte mer öl kvar, och jag vägrar att supa mig full på rött vin! Å andra sidan är ju inte ”fylle” rätt väg att gå heller, bara för att man nu misslyckats med att klämma fram hållbara idéer. Kanske det bästa, och enda, medlet mot detta dilemma vore att helt sadla om. Skit i fantasy, och kasta dig över memoarerna istället. Åtminstone för en stund. Eller varför inte vårt gemensamma projekt inom feelgood?
Är det så här det är att vara författare?
Med risk för att bli tjatig har veckan mest handlat om vårt författarskap. Men dock mer i form av utförda tjänster i vårt förlag åt andra författare, då vi är mitt uppe i två olika korrekturarbeten. Det är både spännande och givande att få äran och glädjen att vara med och, förhoppningsvis, påverka positivt i andras skrivande.
Så kom den årliga inkomstdeklarationen som egentligen nästan innebar ett ytterligare slag i ansiktet på oss pensionärer. Restskatt och så då den numera obligatoriska och fullkomligt idiotiska ordningen att tv-avgiften ska finnas inbakad i skatten, vilket i klartext betyder att man tvingas betala för något man inte utnyttjar! Vi har för tillfället ett abonnemang på Netflix som vi betalar en månadsavgift för. I övrigt tittar vi inte på tv! Så var i detta kommer Public Service in?! Från försvararna av detta system hävdar man att det faktum att man kan skaffa en tv, innebär att man självklart ska betala tv-avgift. Vilket är lika logiskt som att alla människor över arton borde betala bilskatt, eftersom det är fullt möjligt att de kan skaffa en bil! Mot slutet av veckan hade vi ett konstruktivt Spa-möte, där en rad tankar och idéer rörande min fjärde bok i serien Legender från Thiramaar ventilerades. Förhoppningsvis kan jag komma vidare med det nu.
Så fick vi ännu ett bestridande från den kund till våra tjänster som ansett att vårt legitima krav var ett hot. Och efter en på detta logisk följdfråga på diverse författarforum på nätet, har vi kunnat konstatera att den som känt sig hotad av vårt krav nu dessutom strukit oss som vänner på Facebook. Känns onekligen som en bekräftelse på hur korrekt vårt krav är! Någon känner oro!
Att ha hjälp av andra när man skriver är värdefullt. Precis som i livet i övrigt är det värdefullt att ha någon att bollplanka synpunkter med. För min del har jag den absolut bästa tänkbara hjälpen, av min kärlek. Hon kan mina berättelser ungefär lika väl som jag själv. Hon är full av lysande fantasifulla idéer och tillför ofta väldigt användbara inslag till mitt skrivande. Kort och gott hjälper vi varandra med vårt respektive skrivande. Det händer ofta att vi sitter kvar länge vid frukostbordet och diskuterar idéer. Då och då tar vi ett avkopplande spa-bad med lite vin eller Martini och djupgående diskussioner om vårt skrivande.
Några gånger har jag fått hjälp utifrån, men alla har inte varit bra.
Just som ”Gudarnas spira” var klar att gå till tryck, fick jag en förhandsrecension som i ganska förolämpande ord sågade hela berättelsen. Med recensionen följde ett ”erbjudande” om att hen, som briljerar med en titel inom bildvetenskap, kunde hjälpa till och göra boken roligare. Jag accepterade, men när jag fick tillbaka manuset, bestod ”förbättringen” i att en av huvudkaraktärerna drogs med allergi som gjorde att han nös varje gång bokens antagonist Khatzus namn nämndes. Nysningarna beskrev som så kraftfulla att han ramlade av stolar och liknande. Dessa extremt överdrivna nysningar blev för mig mest som scener klippta ur en tecknad film typ Asterix där alla ”effekter” är gravt överdrivna. Min berättelse blev förlöjligad.
Denna karaktär som dör i boken, lät hen dessutom magiskt återuppstå i slutet av boken. Tillsammans med hens så kallade manusutveckling fick jag en ny recension. Fortfarande samma nervärderande som den förra, men med den skillnaden att de delar hen själv tillfört rosades, tillsammans med ett slutbetyg på fyra! Hens hantering kändes som en ren förolämpning, och jag strök samtliga hens ändringar. När jag nu ett år efter bokens utgivning ser läsarnas reaktioner, känner jag stor lättnad av att vi faktiskt inte tog med hens ändringar. Tyvärr betalade vi alldeles mycket pengar för detta, men man lär sig förhoppningsvis något av det misstaget.
Redan när vi började skriva de första raderna i Gudarnas spira (Gudaspiran) hade jag en bestämd tanke om att namnen inte skulle vara vanliga svenska namn. Främst på grund av det självklara att jag skapat en helt egen världsdel. Men sen återstod ju frågan hur dessa namn skulle vara. Jag lyssnade väldigt mycket på keltisk musik under första halvan av nittiotalet. Favoritmusik att lyssna till medan jag skrev var bland annat Enya. Efter hand kom även en del filmmusik som Braveheart och Rob Roy med på cd-spelaren. Därav kanske en del av förklaringen till att många av mina namn både på karaktärer och orter fick en lite keltisk eller anglosaxisk klang. En del namn är lånade men flera namn är rena konstruktioner. Namnet till Kintaras bror Samus, är lånat från datorspelet Metroid. De bådas efternamn Catim, är egentligen namnet på min dåvarande dator, fast baklänges – Mitac! Med tiden har det blivit väldigt många karaktärer! Kan tänkas att det finns någon som figurerar i ett kortare avsnitt, som jag missat att skriva upp i min ”rollista”. Men räknat efter den har jag (i skrivande stund, juli 2021) totalt 87 namngivna karaktärer i hittills tre böcker.
Andie Lindskog 